En liten flicka, ack så söt, med trehjuling, sommarklänning och blåslagna knän.
Nu ska vi se här, vad är det för dag. Jo, det är ju måndag. En av mina sju favoritdagar!
Ett intensivt arbete på förmiddagen förbyttes till en trevlig lunch med mycket trevligt sällskap. Stabergs bergsmansgård har en alldeles utmärkt servering av kaffe. Maten var också god sas det mig. Snart måste jag få börja äta annars kommer mina drömmar att handla om biffstek med lök, ryggbiff med råstekt potatis och svampsås eller nått annat gott. Och det vore inte bra, inte med det innehåll mina drömmar har idag . . .
Vädret håller i sig, vilket det tenderar att göra, för hur skulle det se ut om vi vaknade en morgon och vi var utan väder.
Kan det kallas oväder?
Fick en ny vän idag. Ny och ny, hon är inte alldels ny, men nära nog. När jag klev ur bilen idag, stod hon där, tre decimeter bakom mig och log sitt allra vackraste leende. I sommarklänning. Med ett smutsigt ansikte, blåmärken på smalben och en alldeles ny trehjuling.
Hon busade med mig ett tag, blev lite blyg för Tobbe som kom hem efter en stund, men snart pratade hon på igen. Sedan drog hon iväg för att se efter sin mamma, hon verkade behöva det så som hon ropade och stod i.
Den lilla flickan kommer jag att se mer av i sommar, det är jag helt säker på.
Dessvärre kom jobbet in och störde ut eftermiddagen och det otroligt konstiga var att jag gillade det.
Jag älskar mitt jobb!
Men säg det inte till nån.
Nu sitter jag, efter en stadig måltid på 52 gram pulver nedblandat i 25 cl vatten, och funderar på kvällen. Det blir nog en fototur. (Fast fototur, det var väl det Tobbe hade när han bröt fotleden).
Det är bra för mig att ha nått för händer, dels för att det är då det händer, men också för att om inget händer, vad gör då mina händer.
Livet är inte bara glatt, det kan vara halt också . .
Ett intensivt arbete på förmiddagen förbyttes till en trevlig lunch med mycket trevligt sällskap. Stabergs bergsmansgård har en alldeles utmärkt servering av kaffe. Maten var också god sas det mig. Snart måste jag få börja äta annars kommer mina drömmar att handla om biffstek med lök, ryggbiff med råstekt potatis och svampsås eller nått annat gott. Och det vore inte bra, inte med det innehåll mina drömmar har idag . . .
Vädret håller i sig, vilket det tenderar att göra, för hur skulle det se ut om vi vaknade en morgon och vi var utan väder.
Kan det kallas oväder?
Fick en ny vän idag. Ny och ny, hon är inte alldels ny, men nära nog. När jag klev ur bilen idag, stod hon där, tre decimeter bakom mig och log sitt allra vackraste leende. I sommarklänning. Med ett smutsigt ansikte, blåmärken på smalben och en alldeles ny trehjuling.
Hon busade med mig ett tag, blev lite blyg för Tobbe som kom hem efter en stund, men snart pratade hon på igen. Sedan drog hon iväg för att se efter sin mamma, hon verkade behöva det så som hon ropade och stod i.
Den lilla flickan kommer jag att se mer av i sommar, det är jag helt säker på.
Dessvärre kom jobbet in och störde ut eftermiddagen och det otroligt konstiga var att jag gillade det.
Jag älskar mitt jobb!
Men säg det inte till nån.
Nu sitter jag, efter en stadig måltid på 52 gram pulver nedblandat i 25 cl vatten, och funderar på kvällen. Det blir nog en fototur. (Fast fototur, det var väl det Tobbe hade när han bröt fotleden).
Det är bra för mig att ha nått för händer, dels för att det är då det händer, men också för att om inget händer, vad gör då mina händer.
Livet är inte bara glatt, det kan vara halt också . .
Känner mig kramgo - årets första värmeslag . . .
Första riktiga vårdagen blev en försommardag. Helt fantastisk dag och jag fick ynnesten att äta lunch med en vän som jag inte träffat på ett år. En fantastisk lunch, där hon åt, lätt påverkad av att jag satt mittemot och drack pulverdricka med chokladsmak. Men sånt bekommer inte mig, att se att andra äta, eller att se att de inte riktigt vet hur de ska göra.
Men det är bara att äta på! Jag vet hur man gör, har faktiskt tillhört nordiska eliten i ätning.
När jag trampar igång ätningen igen ska jag sikta på en ny karriär, nu som finsmakare.
Undrar hur det kommer att gå.
Idag tangerades 20 kg viktminskning! En milstolpe är nådd. Men inte the bottom.
I går var det invägning och den gick ju bra, även om det inte var 20 kg i går. För min coach är kilona inte det väsentliga, utan hur jag mår och hur det går och om jag går, det gjorde jag igår.
Idag har jag inte gått, det har inte gått. Cabben funkar ju.
Det blev en tur med lunchsällskapet och vi gled längs Faluns riviera. Fantastiskt fin sjö, Runn. Tisken, vår sjö i stadskärnan har fått tillbaka vattnet och låg idag spegelblank och vacker. Sänker man vattnet tre decimeter blir det antagligen Sveriges enda håriga sjö.
Tobbe gick utan kryckor idag!! Han var glad som en tioåring som fått sin första slangbella att fungera mot grannens fönster.
Tänkte ta en kvällstur med cabben eftersom det fortfarande var femton värmegrader vid halv åtta tiden. Dock han Tobbe före. Att ta en biltur i tjänsteSaaben är ju bara genant nu på sommaren.
Har jag tur hoppar motorcykeln igång i morgon, och verkstan har alla reservdelar de kan tänkas behöva. I så fall blir det en premiärtur i morgon eftermiddag och en långtur, ensam, i morgon.
Den gamla cykeln håller nog än. Om två år fyller den trettio och om ytterligare ett par år är vi jämngamla.
Många strävar efter att bli vuxna. Själv saknar jag helt klart förutsättningarna!
Är det nån som vill ha en kram - säg bara till!
Det här blir en kramarnas sommar
Den som kramas gör i alla fall inga andra dumheter - men det är en tidsfråga
Men det är bara att äta på! Jag vet hur man gör, har faktiskt tillhört nordiska eliten i ätning.
När jag trampar igång ätningen igen ska jag sikta på en ny karriär, nu som finsmakare.
Undrar hur det kommer att gå.
Idag tangerades 20 kg viktminskning! En milstolpe är nådd. Men inte the bottom.
I går var det invägning och den gick ju bra, även om det inte var 20 kg i går. För min coach är kilona inte det väsentliga, utan hur jag mår och hur det går och om jag går, det gjorde jag igår.
Idag har jag inte gått, det har inte gått. Cabben funkar ju.
Det blev en tur med lunchsällskapet och vi gled längs Faluns riviera. Fantastiskt fin sjö, Runn. Tisken, vår sjö i stadskärnan har fått tillbaka vattnet och låg idag spegelblank och vacker. Sänker man vattnet tre decimeter blir det antagligen Sveriges enda håriga sjö.
Tobbe gick utan kryckor idag!! Han var glad som en tioåring som fått sin första slangbella att fungera mot grannens fönster.
Tänkte ta en kvällstur med cabben eftersom det fortfarande var femton värmegrader vid halv åtta tiden. Dock han Tobbe före. Att ta en biltur i tjänsteSaaben är ju bara genant nu på sommaren.
Har jag tur hoppar motorcykeln igång i morgon, och verkstan har alla reservdelar de kan tänkas behöva. I så fall blir det en premiärtur i morgon eftermiddag och en långtur, ensam, i morgon.
Den gamla cykeln håller nog än. Om två år fyller den trettio och om ytterligare ett par år är vi jämngamla.
Många strävar efter att bli vuxna. Själv saknar jag helt klart förutsättningarna!
Är det nån som vill ha en kram - säg bara till!
Det här blir en kramarnas sommar
Den som kramas gör i alla fall inga andra dumheter - men det är en tidsfråga
Faderkakan
Så har ytterligare en måndag lagts till historieböckerna. Den går väl inte till de största händelserna i vårt århundrade, men det var ändå en måndag. Tycker det har varit lite småkrångligt senaste dagarna. Det går åt energi på fel saker när folk är sjuka eller är skadade. En son ligger till sängs i Umeå med feber. Han har det lite jobbigt, samtidigt som han är sjuk så måste han i morgon gå på ett seminarie. Studentlivet påminner ibland om arbetslivet. Det har varit många dagar man fått arbeta trots feber. Sånt betalar jag på nu, i mogen ålder.
Den andra sonen, man kanske skulle ha haft fler, har brutit fotleden. Idrottsskada. Borta från fotboll ett par månader. Hoppar vilt omring med eller utan kryckor. Behöver köras såväl hännåt som dännåt.
Och ont har han också. Lyckades finta honom att låta bli värktabletterna en kväll. Huvva, så ont han hade den natten.
Man måste ju roa sig med nått . . .
Nä, det var ett misstag och som pappa blir man lätt illamående när sönerna inte är i toppform. På nått sätt finns det en navelsträng även till pappa. Sen får ni damer säga vad ni vill. Säger ni mot för mycket dänger jag faderkakan i huvet på er.
Faderkakan, det tror jag är den stämning och den samhörighet vi känner med våra barn vid speciella tillfällen. Till exempel när jag och stora grabben gör något tillsammans som vi verkligen gillar, eller när vi sitter klockan fem på morgonen och diskuterar, en diskussion som startade med ett helt annat ämne många timmar tidigare.
Faderkakan är också den samhörighet som jag känner med den yngre grabben, när jag sitter där och försöker täppa till hans blödande blodådror med hushållspapper, handdukar eller min egen tumme. Det har hänt massor av gånger, mest förr. Nu för tiden knyter han fast handduken runt såret och fortsätter med det han höll på med. Blöder han näsblod kör han in toapapper och önskar sig en tv i taket.
Faderkakan är känslan av samhörighet med ätteläggen - det smakar gott!!
Vi fäder borde förena oss, bilda fackförening och banne mig om vi inte borde ha en arbetslöshetskassa också.
De rackarns ungarna växer ju upp och påstår sig vara vuxna. Så långt har ju inte ens jag nått - än.
Den andra sonen, man kanske skulle ha haft fler, har brutit fotleden. Idrottsskada. Borta från fotboll ett par månader. Hoppar vilt omring med eller utan kryckor. Behöver köras såväl hännåt som dännåt.
Och ont har han också. Lyckades finta honom att låta bli värktabletterna en kväll. Huvva, så ont han hade den natten.
Man måste ju roa sig med nått . . .
Nä, det var ett misstag och som pappa blir man lätt illamående när sönerna inte är i toppform. På nått sätt finns det en navelsträng även till pappa. Sen får ni damer säga vad ni vill. Säger ni mot för mycket dänger jag faderkakan i huvet på er.
Faderkakan, det tror jag är den stämning och den samhörighet vi känner med våra barn vid speciella tillfällen. Till exempel när jag och stora grabben gör något tillsammans som vi verkligen gillar, eller när vi sitter klockan fem på morgonen och diskuterar, en diskussion som startade med ett helt annat ämne många timmar tidigare.
Faderkakan är också den samhörighet som jag känner med den yngre grabben, när jag sitter där och försöker täppa till hans blödande blodådror med hushållspapper, handdukar eller min egen tumme. Det har hänt massor av gånger, mest förr. Nu för tiden knyter han fast handduken runt såret och fortsätter med det han höll på med. Blöder han näsblod kör han in toapapper och önskar sig en tv i taket.
Faderkakan är känslan av samhörighet med ätteläggen - det smakar gott!!
Vi fäder borde förena oss, bilda fackförening och banne mig om vi inte borde ha en arbetslöshetskassa också.
De rackarns ungarna växer ju upp och påstår sig vara vuxna. Så långt har ju inte ens jag nått - än.
Ap-ropå ingenting
Söndag morgon och allt är stilla och tyst. Solen skiner ute och jag har undvikit termometern än så länge. Bara för att få tro att det är varmt.
Våren har kommit igång, men den kyliga luften gör att blommorna dröjer sig kvar där nere i jorden och knopparna gömmer sig i de gröna stjälkar som tagit sig upp.
Apträdet står där helt naken och huttrar, trots att solen når hela dess kalhet. Igår stod vi, ett gäng karlar från kvarteret, under dess ringa skugga och diskuterade om den skulle överleva av egen kraft, om den skulle få överleva eller om den som vanligt, trots den grova misshandeln skulle ge mor den skugga hon behöver på Tobias studentfest.
En grävskopa gör underverk, sa en av männen. En handlingskraftig man som gillar resoluta lösningar. Man ska nog ge den chansen. Blir det bara varmt så kommer den att ta sig. Det gör såna här träd alltid, sa en annan karl, som normalt är van vid penslar och tapeter.
Apträdet kom till av att Tobbe förra året gick lös på vår stora fina pil med såg och busksax. Kvar blev femtiotalet nakna grenar, inte ett löv. Och en morgon hängde där en apa. Apträdet var fött.
Grannarna förundrades över sonens initiativkraft och att han överlevde pappans hemkomst.
Sonen hade samtidigt kapat två och en halv meter av tre tujor som stod som en allé mot entrén. Bara för att se om de kunde ta sig, sa han. De blev för höga, sa han också.
Grabben överlevde. Inga problem. Tänkte bara, om ett år är han borta. Studerar för att ge mig en trygg ålderdom. Däremot dristade jag mig att ta till Frippes berömda fråga "Hur tänkte du nu?"
Storebror släpade riset och såg allmänt road ut, den rackarn.
Apträdets vara eller inte vara avgörs efter studentfesten. Här grävs inget upp förrän Tobias studentfest varit och sommaren startat. Sedan ska vi göra en vacker liten trädgård på framsidan av huset. Men det får ta sin tid.
Måste nog kolla termometern.
Tre grader plus.
Kan nog bli sju-åtta fram på dagen. Nåja, det ordnar sig alltid. Ska besöka mor först, som ramlat igen och ser ut som en blå potatis. Sedan till Amanda, som fyller hela nio år!
Läste en sak på en sida på Facebook, nått som Lasse Åberg har sagt:
"Om man går fort och ler stort hela tiden hinner inte folk se att man är ful!"
Ifall du tycker jag skrattar mycket menar jag . . .
Våren har kommit igång, men den kyliga luften gör att blommorna dröjer sig kvar där nere i jorden och knopparna gömmer sig i de gröna stjälkar som tagit sig upp.
Apträdet står där helt naken och huttrar, trots att solen når hela dess kalhet. Igår stod vi, ett gäng karlar från kvarteret, under dess ringa skugga och diskuterade om den skulle överleva av egen kraft, om den skulle få överleva eller om den som vanligt, trots den grova misshandeln skulle ge mor den skugga hon behöver på Tobias studentfest.
En grävskopa gör underverk, sa en av männen. En handlingskraftig man som gillar resoluta lösningar. Man ska nog ge den chansen. Blir det bara varmt så kommer den att ta sig. Det gör såna här träd alltid, sa en annan karl, som normalt är van vid penslar och tapeter.
Apträdet kom till av att Tobbe förra året gick lös på vår stora fina pil med såg och busksax. Kvar blev femtiotalet nakna grenar, inte ett löv. Och en morgon hängde där en apa. Apträdet var fött.
Grannarna förundrades över sonens initiativkraft och att han överlevde pappans hemkomst.
Sonen hade samtidigt kapat två och en halv meter av tre tujor som stod som en allé mot entrén. Bara för att se om de kunde ta sig, sa han. De blev för höga, sa han också.
Grabben överlevde. Inga problem. Tänkte bara, om ett år är han borta. Studerar för att ge mig en trygg ålderdom. Däremot dristade jag mig att ta till Frippes berömda fråga "Hur tänkte du nu?"
Storebror släpade riset och såg allmänt road ut, den rackarn.
Apträdets vara eller inte vara avgörs efter studentfesten. Här grävs inget upp förrän Tobias studentfest varit och sommaren startat. Sedan ska vi göra en vacker liten trädgård på framsidan av huset. Men det får ta sin tid.
Måste nog kolla termometern.
Tre grader plus.
Kan nog bli sju-åtta fram på dagen. Nåja, det ordnar sig alltid. Ska besöka mor först, som ramlat igen och ser ut som en blå potatis. Sedan till Amanda, som fyller hela nio år!
Läste en sak på en sida på Facebook, nått som Lasse Åberg har sagt:
"Om man går fort och ler stort hela tiden hinner inte folk se att man är ful!"
Ifall du tycker jag skrattar mycket menar jag . . .
Fotboll - en hjärteangelägenhet!
Då äre dags. Fotbollssäsongen har startat på allvar och allsvenskan går för fullt. Här hemma blir det division tre och Korsnäs anrika lag som ska följas.
Efter ett helt vuxet liv som ledare inom framförallt fotbollen är det svårt att släppa helt och lite vill man bidra. Jag har tagit på mig några småsysslor runt KIFs A-lag och har nu gjort en första lilla insats. Det känns bra. Idag ska jag se dem spela sista träningsmatchen innan serien startar nästa lördag. Det har spelats tiotalet träningsmatcher och för mig blir det första jag ser idag.
Har också funderat på varför svensk fotboll är så pass sämre än europeisk. Tror vår förstaliga rankas runt nummer 25 i Europa. Medan jag funderade gick jag, i början av april runt i vinterkängor, mössa och storrocken på mig.
Vi behöver fler stora, fotbollsanpassade hallar och fler konstgräsplaner som klarar att hållas snöfria.
Samtidigt tippar jag på att det numera kan bevisas att skador i form av ledband, fotledsbrott mm ökat på grund av konstgräset. Eftersom fotbollsskorna får perfekt grepp, finns inget glid i närkamper och ledbanden i såväl knän som fötter får ta mycket stryk. Benbrotten ökar säkert också. På så sätt stoppas många fotbollssäsonger redan i tidig vårträning.
Det där med uppvärmning verkar också vara gången tid. Numera värmer man upp i fem minuter och spelarna är inte över huvud taget varma. Uppvärmning har många skäl, ett av de viktigaste är att få muskler och leder genomvarma för att klara ansträngningarna som krävs för att vinna matchen. Ouppvärmd kropp är givetvis mycket mer utsatt i det skarpa läget.
Fotboll är världens mesta idrottsgren. Den är vi rädd om.
Det viktigaste är dock att det blir whisky på hr Bergs altan när min utmaning är klar!
Efter ett helt vuxet liv som ledare inom framförallt fotbollen är det svårt att släppa helt och lite vill man bidra. Jag har tagit på mig några småsysslor runt KIFs A-lag och har nu gjort en första lilla insats. Det känns bra. Idag ska jag se dem spela sista träningsmatchen innan serien startar nästa lördag. Det har spelats tiotalet träningsmatcher och för mig blir det första jag ser idag.
Har också funderat på varför svensk fotboll är så pass sämre än europeisk. Tror vår förstaliga rankas runt nummer 25 i Europa. Medan jag funderade gick jag, i början av april runt i vinterkängor, mössa och storrocken på mig.
Vi behöver fler stora, fotbollsanpassade hallar och fler konstgräsplaner som klarar att hållas snöfria.
Samtidigt tippar jag på att det numera kan bevisas att skador i form av ledband, fotledsbrott mm ökat på grund av konstgräset. Eftersom fotbollsskorna får perfekt grepp, finns inget glid i närkamper och ledbanden i såväl knän som fötter får ta mycket stryk. Benbrotten ökar säkert också. På så sätt stoppas många fotbollssäsonger redan i tidig vårträning.
Det där med uppvärmning verkar också vara gången tid. Numera värmer man upp i fem minuter och spelarna är inte över huvud taget varma. Uppvärmning har många skäl, ett av de viktigaste är att få muskler och leder genomvarma för att klara ansträngningarna som krävs för att vinna matchen. Ouppvärmd kropp är givetvis mycket mer utsatt i det skarpa läget.
Fotboll är världens mesta idrottsgren. Den är vi rädd om.
Det viktigaste är dock att det blir whisky på hr Bergs altan när min utmaning är klar!
En trött man med hasande gång
Sakta vaknade jag i min säng och det tog en liten stund innan jag tittade på klockan. Den visade att det var halvtimmen kvar till den tänkte ge ifrån sig sina morgonskrik. Slog av den. Här ska banne mig inte skrikas på morgonen. Inte ens klockan. Eller mobilen. Det är den som funkar som väckarklocka.
Låg kvar och kände sängvärmen omsluta min numera lite mindre kropp. Kände efter om magen var kvar. Det var den. Men nu märks det att den är mindre.
Efter en stund klev jag upp, ruskade ihop frukosten och satte på kaffe. Med trötta, lätt hasande steg hämtades morgontidningen från brevlådan och sedan en trött frukoststund i soffan.
Nu är jag pigg. Jobbet har startat och det är bara att dra på. Det är nästan omöjligt att inte dra på, för jobbet engagerar. Det tycker jag är fantastiskt. Att efter fyrtio års dagligt arbete fortfarande tycka om det och längta till det.
Fast det är ju inte samma jobb genom åren. Har till och med bytt yrke några gånger.
Det rekommenderas. Spännande.
Idag blir det test av kranskärl. Ska trampa mig trött med sladdar runt om och sedan berättar doktorn hur jag mår. Undrar om han kan skriva ut en stor stek . . .
Kanske blir jag vägd också. Det börjar bli spännande. Nio veckor sedan jag senast åt riktig mat har satt sina spår. Det så ivriga ätandets spår har minskat över hela kroppen. Det finns mycket att vara glad över i utmaningen.
Men det finns mycket mer än så att vara glad åt i livet. Till exempel Livet!
Hur vanlig är en vanlig dag?
I natt cirkulerade en stor helikopter över vår by. En pojke med autism har kommit bort under söndagen och det är massor av folk i skogarna runt byns södra delar. Helikoptern lät som en köksfläkt man kastat upp pannkaka i så det var ingen idé att försöka sova. Grabben som är borta är skogsvan och gillar skog och mark. På tjugofyra timmar kommer en sån gosse långt. Oerhört tragiskt och tråkigt. Hoppas han kommer tillrätta under dagen.
Dessutom har det fina påskvädret bytts ut och nu är det regnigt och det känns lite sådär småkallt. Regnet luckrar upp tjälen och det stiger avkyld luft från marken. Halvruggig dag. Men när Fredrik kommer från Malung ska vi i alla fall hämta cabben. Den får inte stå kvar i baren längre, har hört att det i långa loppet kan vara skadligt. Cabben ska därför också genomgå besiktning innan den får släppas loss på vårens och sommarens grönbete.
Märks också påtagligt att fotbollssommaren tagit sin början. Var i morse iväg och ordnade några spelarövergångar och den sortens administrativa fotboll hör försäsongen till.
Tobias tar det lugnt med sin lösa benbit och foten liknar alltmer en fotboll, vilket inte känns som det är alldeles rätt reaktion. Borde inte svullnaden ge med sig? Men han är glad ändå, lite fundersam, men glad.
Igår inlånades en av medlemmarna i människofarmen då vi fick med oss Wilma på en åktur och en fikastund vid Dalälvens strand i Torsång. När Wilma är med behövs ingen radio.
Vackra bilder blev det och hon var strålande underhållande och söt.
Det har varit en kämpig påsk, när det gäller utmaningen. Mycket god mat i omlopp och det står hela tiden mat och matrester framme. Så otroligt lätt att näven åker fram och man vill norpa åt sig en bit när man går förbi. Har inte lyckats få familjen att plocka av efter sig. Efter sextio dagar utan mat börjar det sätta sig lite i huvudet, men det är bara fyrtiotvå dagar kvar så det kommer givetvis att gå vägen. Däremot hade jag nog större förväntan på viktnedgång, vilket mina handledare varnat för. Det är inte viktnedgången som är målet, det ingår i det långa målet. Det korta målet är att bryta vanor, minska magsäcken kraftigt och städa ur kroppen. Att det till att börja med blir en kraftig viktminskning är givetvis inspirerande. Tippar att det avrustats runt arton kilo nu och det känns när jag går. Nästan så jag studsar till lite i varje steg.
Har skaffat en ordentlig stegräknare från Silva. Nu ska den få hänga med en vecka så jag får en bild över hur jag rör mig när jag inte satt några mål. Det har gått två dagar och blivit runt 3000 steg per dag. Alldeles åt skogen för lite. Måste nog dra åt skogen för att få upp stegantalet. Men först en vecka utan extra åthävor.
Sedan ska jag stega mig till framgång!
Dessutom har det fina påskvädret bytts ut och nu är det regnigt och det känns lite sådär småkallt. Regnet luckrar upp tjälen och det stiger avkyld luft från marken. Halvruggig dag. Men när Fredrik kommer från Malung ska vi i alla fall hämta cabben. Den får inte stå kvar i baren längre, har hört att det i långa loppet kan vara skadligt. Cabben ska därför också genomgå besiktning innan den får släppas loss på vårens och sommarens grönbete.
Märks också påtagligt att fotbollssommaren tagit sin början. Var i morse iväg och ordnade några spelarövergångar och den sortens administrativa fotboll hör försäsongen till.
Tobias tar det lugnt med sin lösa benbit och foten liknar alltmer en fotboll, vilket inte känns som det är alldeles rätt reaktion. Borde inte svullnaden ge med sig? Men han är glad ändå, lite fundersam, men glad.
Igår inlånades en av medlemmarna i människofarmen då vi fick med oss Wilma på en åktur och en fikastund vid Dalälvens strand i Torsång. När Wilma är med behövs ingen radio.
Vackra bilder blev det och hon var strålande underhållande och söt.
Det har varit en kämpig påsk, när det gäller utmaningen. Mycket god mat i omlopp och det står hela tiden mat och matrester framme. Så otroligt lätt att näven åker fram och man vill norpa åt sig en bit när man går förbi. Har inte lyckats få familjen att plocka av efter sig. Efter sextio dagar utan mat börjar det sätta sig lite i huvudet, men det är bara fyrtiotvå dagar kvar så det kommer givetvis att gå vägen. Däremot hade jag nog större förväntan på viktnedgång, vilket mina handledare varnat för. Det är inte viktnedgången som är målet, det ingår i det långa målet. Det korta målet är att bryta vanor, minska magsäcken kraftigt och städa ur kroppen. Att det till att börja med blir en kraftig viktminskning är givetvis inspirerande. Tippar att det avrustats runt arton kilo nu och det känns när jag går. Nästan så jag studsar till lite i varje steg.
Har skaffat en ordentlig stegräknare från Silva. Nu ska den få hänga med en vecka så jag får en bild över hur jag rör mig när jag inte satt några mål. Det har gått två dagar och blivit runt 3000 steg per dag. Alldeles åt skogen för lite. Måste nog dra åt skogen för att få upp stegantalet. Men först en vecka utan extra åthävor.
Sedan ska jag stega mig till framgång!
Du ska ha helt klart för dig att du är värdefull!!
Som en anarkistisk slaggprodukt från ungdomens storhetstid anser jag fortfarande att vissa lagar är så jävla dumma att man ska skita i dom.
En sån lag är Jantelagen!!
En sån lag är Jantelagen!!
Årets första fotbollsskada och det stora stegets första steg i vårsolens glans och visst är långa rubriker onödigt jobbiga
Vaknar sent idag. Till strålande sol och nu gäller det att planera dagen så solen kommer till användning. Men först blir det en långfrukost och läsa tidningen i lugn och ro. Fördelen med tonårssöner är att de sover på morgnarna. En av nackdelarna är att de inte gör det på nätterna.
I helgen ska cabben hämtas fram från baren i Karlsbyheden. Slut på barhänget! Men den ska göras i ordning innan den kan rulla fritt på gatorna. Så tisdag ska den vidare till verkstaden för översyn och oljebyte. Efter besiktning så är den sedan klar för gator och vägar.
Motorcykeln hämtar verkstan nästa vecka. Lite småmek och sedan är den klar. Den ska också besiktas.
Igår fick Tobbe åka ambulans! I en närkamp rusade en motståndare in i honom så illa att det slogs loss en flisa i höger ben, längst ner vid foten. Inget gips, ingen vård utan en stödskena runt benet och hem efter fem timmar på akuten. Flisan ligger fint och kommer att växa fast igen, sa doktorn. Värktabletter och några veckors vila så tror doktorn att Tobbe spelar igen inom två månader.
Gips som hade varit så roligt att kladda på.
Väl hemma var hela människofarmen på plats inklusive den gudabenådade fastern. Fullt ös utom på Amanda som lite feberhängig mest satt stilla och var otroligt söt. Men hennes syskon levde om som vanligt. Tack och lov!
Leo kollade mekaniken i en fåtölj och konstaterar efter ett tag "den fungerar inte".
Utanför stod hans trehjuling med hjälmen hängande över sadeln.
Nää. nu blir det Falu kuriren med senaste nytt om bortsprungna katter och Svartenbrandts försök att få bli inlåst på ålderns höst.
Med bestämda steg styr jag strax utanför det invandas trygghet och riktar min kraft framåt, där en intet ont anande framtid väntar min ankomst.
Ren och skär torsdag
Efter att ha haft överläggningar med matematikens genier har jag kommit fram till att ju mer tid det går desto mindre Prometänkare finns det. Men ändå räcker det inte.
Min utmanings första etapp, pulverdieten, har givetvis med viktminskning att göra, men ett mål i kilo finns inte och får inte finnas säger sakkunskapen. Men i mitt huvud har det ändå skapats ett mål. Minus trettiosju kilo. Dit är det tjugo kilo kvar att jobba bort. Nu står det klart att pulveretappen inte kommer att räcka för att komma dit. Det kommer att vara runt tio kilo kvar som borde vara någon annan stans. Och vetenskapen säger att så ska det vara och jag får inte forcera. Håll dig på mattan, sa hon. Det blir jobbigt nog ändå. Jag tror henne. Men mål är till för att nås.
Så jag tjuvkikade på etapp två, kognitiv beteende terapi, tippar jag det heter. Har provat det förr när jag hade negativ stress för tiotalet år sedan. Det funkar, men tar lång tid. Fördelen är att om du en gång lärt dig hantera det så sitter det. Som att lära sig cykla fast svårare. Jag är helt övertygad att det här funkar på Prometänkaren.
Etapp två innebär också ätträning! Jag som trodde jag tillhörde nordiska eliten i att äta.
Magsäcken, säger experten, på dig är numera så liten att en hamburgare inte får plats. Skickar du ner en hel hamburgare kommer nästan halva tillbaka upp och undrar vad du håller på med, säger hon. Strips behöver ketchup för att orka hålla sig kvar där nere. Kletas fast.
Därför kommer viktminskningen att fortsätta flera månader om man följer spelreglerna som en nitisk fotbollsdomare i en division sjumatch. Den ende som följer reglerna där är domaren. Spelarna har inte en aning. De trodde de skulle träffas och leka boll.
Har fått en badanka av Matte!! Han är omtänksam! Han kör hårt med grannfrun. Fru Berg är antagligen bland de mest härdade fruarna i deras villakvarter. Funderade på mina grannfruar. Kom på att det är samma via här. Kör hårt med grannfrun. I sommar ska hon banne mig hållas våt veckor i sträck. Hon leder vattenkriget sedan förra året och har varit i ledningen i flera år nu. Så i sommar ska fantasin komma fram och med stor energi ska hon i slutet av sommaren krypa fram längs husväggarna som en strykrädd katt. Men våt ändå! Jag ska vinna.
Nää, nu ska badankan testas . . .
Min utmanings första etapp, pulverdieten, har givetvis med viktminskning att göra, men ett mål i kilo finns inte och får inte finnas säger sakkunskapen. Men i mitt huvud har det ändå skapats ett mål. Minus trettiosju kilo. Dit är det tjugo kilo kvar att jobba bort. Nu står det klart att pulveretappen inte kommer att räcka för att komma dit. Det kommer att vara runt tio kilo kvar som borde vara någon annan stans. Och vetenskapen säger att så ska det vara och jag får inte forcera. Håll dig på mattan, sa hon. Det blir jobbigt nog ändå. Jag tror henne. Men mål är till för att nås.
Så jag tjuvkikade på etapp två, kognitiv beteende terapi, tippar jag det heter. Har provat det förr när jag hade negativ stress för tiotalet år sedan. Det funkar, men tar lång tid. Fördelen är att om du en gång lärt dig hantera det så sitter det. Som att lära sig cykla fast svårare. Jag är helt övertygad att det här funkar på Prometänkaren.
Etapp två innebär också ätträning! Jag som trodde jag tillhörde nordiska eliten i att äta.
Magsäcken, säger experten, på dig är numera så liten att en hamburgare inte får plats. Skickar du ner en hel hamburgare kommer nästan halva tillbaka upp och undrar vad du håller på med, säger hon. Strips behöver ketchup för att orka hålla sig kvar där nere. Kletas fast.
Därför kommer viktminskningen att fortsätta flera månader om man följer spelreglerna som en nitisk fotbollsdomare i en division sjumatch. Den ende som följer reglerna där är domaren. Spelarna har inte en aning. De trodde de skulle träffas och leka boll.
Har fått en badanka av Matte!! Han är omtänksam! Han kör hårt med grannfrun. Fru Berg är antagligen bland de mest härdade fruarna i deras villakvarter. Funderade på mina grannfruar. Kom på att det är samma via här. Kör hårt med grannfrun. I sommar ska hon banne mig hållas våt veckor i sträck. Hon leder vattenkriget sedan förra året och har varit i ledningen i flera år nu. Så i sommar ska fantasin komma fram och med stor energi ska hon i slutet av sommaren krypa fram längs husväggarna som en strykrädd katt. Men våt ändå! Jag ska vinna.
Nää, nu ska badankan testas . . .
Sjutton kilo senare . . . .
Idag var det invägning. 119 kg! Från 136 för två månader sedan. Magen har också börjat ge med sig, men inte så mycket så jag har svårt att spåra skadorna.
Om man tänker på den investering jag gjort med god hjälp av mången pilsner och en eller annan whisky, så är det kapitalförstörning som pågår i mittregionerna av min kropp.
Någon frågade om jag längtade efter mat.
Va fan tror du . . . .
Men trycket var bra. Har anpassat sig efter sänkning av medicineringen. Fast det finns nog behov av ytterligare översyn
så jag får riktig balans.
Jag ska vara nöjd sa hon. Ligger klart på banan och nästa steg kommer tio dagar tidigare än planerat!!
Bara det.
Gjorde 10 dagar på utmaningen på en enda förmiddag.
Får äta första gången den 25 maj i stället för 4 juni! Fast hon sa också att jag inte skulle ha så stora förväntningar och visade hur stor magsäck jag kommer att ha. Inte ens en 90 grams hamburgare får plats. Inte ens om jag tuggar ordentligt. Rackarns.
Fast nu är det nog inte hamburgare jag är ute efter. Har inte bestämt mig vad som ska bli första tuggmaten. Å andra sidan tror jag sköterskan kommer med spelregler, så jag behöver nog inte bekymra mig. Men jag kan väl drömma.
Å andra sidan, om jag nu ska dagdrömma så inte blir det om mat. Finns bättre att dagdrömma om. Har du sett henne, hon som . . . . .
Det regnar ute! Jippie! Det är vår det. Snön har inte en chans, även om den kurar där på norra sidan om stenmuren. Den har gömt sig för solen, men såsom himlens makter samarbetar tillkallade solen omedelbart några regntunga moln som lättade sig över snöhögen.
Förresten. Det som göms i snö kommer upp i tö.
Det ska jag berätta om en annan gång!
Varför sätter människan upp regler som egentligen inte har en logisk förklaring?
Mentala spärrar kanske framtiden mer än murar.
Om man tänker på den investering jag gjort med god hjälp av mången pilsner och en eller annan whisky, så är det kapitalförstörning som pågår i mittregionerna av min kropp.
Någon frågade om jag längtade efter mat.
Va fan tror du . . . .
Men trycket var bra. Har anpassat sig efter sänkning av medicineringen. Fast det finns nog behov av ytterligare översyn
så jag får riktig balans.
Jag ska vara nöjd sa hon. Ligger klart på banan och nästa steg kommer tio dagar tidigare än planerat!!
Bara det.
Gjorde 10 dagar på utmaningen på en enda förmiddag.
Får äta första gången den 25 maj i stället för 4 juni! Fast hon sa också att jag inte skulle ha så stora förväntningar och visade hur stor magsäck jag kommer att ha. Inte ens en 90 grams hamburgare får plats. Inte ens om jag tuggar ordentligt. Rackarns.
Fast nu är det nog inte hamburgare jag är ute efter. Har inte bestämt mig vad som ska bli första tuggmaten. Å andra sidan tror jag sköterskan kommer med spelregler, så jag behöver nog inte bekymra mig. Men jag kan väl drömma.
Å andra sidan, om jag nu ska dagdrömma så inte blir det om mat. Finns bättre att dagdrömma om. Har du sett henne, hon som . . . . .
Det regnar ute! Jippie! Det är vår det. Snön har inte en chans, även om den kurar där på norra sidan om stenmuren. Den har gömt sig för solen, men såsom himlens makter samarbetar tillkallade solen omedelbart några regntunga moln som lättade sig över snöhögen.
Förresten. Det som göms i snö kommer upp i tö.
Det ska jag berätta om en annan gång!
Varför sätter människan upp regler som egentligen inte har en logisk förklaring?
Mentala spärrar kanske framtiden mer än murar.
Måndag igen
Idag var solen banne mig uppe före mig. Och glad är den också, där den lyser från vår himmel. Inte ett moln i vägen så den kan skina direkt ner på oss männskovarelser på jorden. Åtminstone om man bor där jag bor.
Det är annars en trött morgon och jag hade fullt upp med att ruska ihop morgonpulvret och dra i mig några glas vatten. Sedan dimper kroppen ner på den tillfälliga arbetsplatsen och huvudet vrids, liksom en blomknopp, mot fönstret och solen där ute.
Sonen verkar ha sovit längre än vad som var tänkt så jag tippar att jag alldeles strax blir ombedd att köra honom till skolan. Bussen passerar väl oss ungefär just nu. Det är i så fall första gången det händer medan jag haft min tillfälliga arbetsplats hemma. Det är helt ok.
De första motorcykelolyckorna har inträffat. Tråkigt att det ska behöva hända, men mänskligt kanske, då alla är ovana. Har mött ett antal motorcyklar redan och jag måste säga att jag inte riktigt var beredd. Måste komma ihåg att se alla motorcyklister som älgar. Ser dom mig också som en älg så kommer det här att gå bra.
Min egen motorcykel står där ute och väntar att bli transporterad till motocykelveterinären. Den har problem med luftrören och bara stånkar och flåsar utan att riktigt få fart på maskineriet. Dessutom behöver den en översyn innan den visas upp för besiktningsmannen.
Fotbollssäsongen har skramlat igång med allsvensk start i helgen. Damerna har redan kört en vecka. Mina favoritlag är AIK och Helsingborg på herrsidan och Umeå på damsidan. Sedan har jag givetvis mina hjärtelag Korsnäs IF och Sundborns GoIF. Måtte det gå bra för alla mina favoritlag och måtte alla andra bliva förlorare . . .
Det där lät inte som någon bra inställning, men någon måste ju förlora. Alla lagen har i vart fall lika stora möjligheter för man anta, annars hade de ju aldrig kommit till start.
Dags att sparka igång dagen och jobba på lite, för ut måste jag också. Känna solen bränna lite och se något jag inte sett förut.
Undrar vad det blir idag?
Det är annars en trött morgon och jag hade fullt upp med att ruska ihop morgonpulvret och dra i mig några glas vatten. Sedan dimper kroppen ner på den tillfälliga arbetsplatsen och huvudet vrids, liksom en blomknopp, mot fönstret och solen där ute.
Sonen verkar ha sovit längre än vad som var tänkt så jag tippar att jag alldeles strax blir ombedd att köra honom till skolan. Bussen passerar väl oss ungefär just nu. Det är i så fall första gången det händer medan jag haft min tillfälliga arbetsplats hemma. Det är helt ok.
De första motorcykelolyckorna har inträffat. Tråkigt att det ska behöva hända, men mänskligt kanske, då alla är ovana. Har mött ett antal motorcyklar redan och jag måste säga att jag inte riktigt var beredd. Måste komma ihåg att se alla motorcyklister som älgar. Ser dom mig också som en älg så kommer det här att gå bra.
Min egen motorcykel står där ute och väntar att bli transporterad till motocykelveterinären. Den har problem med luftrören och bara stånkar och flåsar utan att riktigt få fart på maskineriet. Dessutom behöver den en översyn innan den visas upp för besiktningsmannen.
Fotbollssäsongen har skramlat igång med allsvensk start i helgen. Damerna har redan kört en vecka. Mina favoritlag är AIK och Helsingborg på herrsidan och Umeå på damsidan. Sedan har jag givetvis mina hjärtelag Korsnäs IF och Sundborns GoIF. Måtte det gå bra för alla mina favoritlag och måtte alla andra bliva förlorare . . .
Det där lät inte som någon bra inställning, men någon måste ju förlora. Alla lagen har i vart fall lika stora möjligheter för man anta, annars hade de ju aldrig kommit till start.
Dags att sparka igång dagen och jobba på lite, för ut måste jag också. Känna solen bränna lite och se något jag inte sett förut.
Undrar vad det blir idag?
Snabba på nu då!
Lördagsmorgon i stillhet. Morgontidning och kaffe. Den sedvanliga frukosten får vänta ett par månader än. Solen och tittat fram lite försiktigt och skiner på grannens taknick. Östra gaveln står i full sol, men den korta turen till brevlådan sa mig att det var runt nollstrecket fortfarande.
Men jag har inte bråttom.
Kaffet har puttrat färdigt och en kopp rykande svart kaffe står på bordet bredvid den uppslagna morgontidningen. Har varit in på datorn och kollat när laget har träningsmatch. Det var i går kväll. Då är det svårt att hinna.
Men jag har inte bråttom.
I tidningen tackar man en av Leksands trotjänare för många stora insatser. Mikael Karlberg har gjort sitt. Han har en diger hockeykarriär bakom sig och han har säkert inte gjort det sista heller. Han har spelat med Leksand, tror han var iväg en sväng söderut i Europa men kom tillbaka. För mig är han nutidens stora spelare, i samma liga som Sigge Svensson, Mats Åhlberg, Söderström, Abrahamssons busarna m fl. Även den avsatte tränaren Tomas Jonsson hör naturligtvis dit. Finns många fler. Min egen hockeykarriär har inte riktigt tagit fart ännu.
Men jag har inte bråttom.
Av någon anledning har jag fått in Malin Berghagen i min Facebook. Tippar att jag tryckt på henne för länge sedan, när jag var ny på Facebook. Jag har också Paulo Roberto där, men honom känner jag. Han har varit med på samma företagsaktiviteter som jag. En trevlig kille som verkligen hör in vad folk säger och jag riktigt ser hur han suger i sig. Människointresserad boxare. Men hon Malin, hon är aktiv på Facebook. Varenda dag får man visdomsord man inte hade en aning om att man behövde. Hon skriver omständigt om saker jag inte kan. Tar tid att förstå.
Men jag har inte bråttom.
Idag har jag bara fått på mig ena strumpan.
Men jag har inte bråttom.
Men jag har inte bråttom.
Kaffet har puttrat färdigt och en kopp rykande svart kaffe står på bordet bredvid den uppslagna morgontidningen. Har varit in på datorn och kollat när laget har träningsmatch. Det var i går kväll. Då är det svårt att hinna.
Men jag har inte bråttom.
I tidningen tackar man en av Leksands trotjänare för många stora insatser. Mikael Karlberg har gjort sitt. Han har en diger hockeykarriär bakom sig och han har säkert inte gjort det sista heller. Han har spelat med Leksand, tror han var iväg en sväng söderut i Europa men kom tillbaka. För mig är han nutidens stora spelare, i samma liga som Sigge Svensson, Mats Åhlberg, Söderström, Abrahamssons busarna m fl. Även den avsatte tränaren Tomas Jonsson hör naturligtvis dit. Finns många fler. Min egen hockeykarriär har inte riktigt tagit fart ännu.
Men jag har inte bråttom.
Av någon anledning har jag fått in Malin Berghagen i min Facebook. Tippar att jag tryckt på henne för länge sedan, när jag var ny på Facebook. Jag har också Paulo Roberto där, men honom känner jag. Han har varit med på samma företagsaktiviteter som jag. En trevlig kille som verkligen hör in vad folk säger och jag riktigt ser hur han suger i sig. Människointresserad boxare. Men hon Malin, hon är aktiv på Facebook. Varenda dag får man visdomsord man inte hade en aning om att man behövde. Hon skriver omständigt om saker jag inte kan. Tar tid att förstå.
Men jag har inte bråttom.
Idag har jag bara fått på mig ena strumpan.
Men jag har inte bråttom.
Varför kan inte det inte få heta det det heter
Första april med sol och snön smälter som smör i stekpannan.
Det känns fantastiskt och man mår bra.
Prometänkaren gick idag genom centrum av Falun. Det var länge sedan jag gick där utan att ha ett egentligt ärende. Falun är en trevlig stad. Min hemstad. Tippar att stadskärnan har runt 35-40 tusen invånare medan kommunen har över 55 tusen. Trevliga hus och ganska bra föryngring. Förutom ett par stora varuhus från sextio eller sjuttiotalet som man borde göra något åt. De ser ut som zombies i sammanhanget. Annars är gamla delar hyfsat bevarade även om skövlingarna på sextio och sjuttiotalet var svåra även för Faluns del.
Biltrafiken kommer aldrig att bli framgångsrik i en sån här stad. Det är fortfarande byggt för häst och vagn och så ska det vara. Varför ska man ha med sig plåtkartongen ända in i affärerna? Vi har i vart fall fler parkeringsplatser än vad som går åt. Det märker jag då jag aldrig någonsin saknar parkering till bilen när jag måste in till stan.
I byn där jag bor vet man inte vad en parkeringsplats är för något. Här ställer man bilen så den inte står i vägen, så är det bra med det.
Vår affär heter Vivo fast dom säger att de bytte namn för tio år sedan. Svårt att få folk att hitta. Vi fick en ny fotbollsspelare till klubben och han frågade mig om vägen. "Kör ner från riksvägen när det står Hosjö och när du ser Vivo svänger du åt andra hållet, sen ser du anläggningen".
Han letade Vivo i över en timme, innan han ringde. Vivo heter inte Vivo, inte längre.
Falu Motor heter inte vår Volvohandlare, men det gör han ändå. Rolf Eriksson Bil heter det visst säger Rolf Eriksson. Men sånt bryr vi Falubor oss inte om. Det heter Falu Motor.
Ronnys Bil heter inte Ronnys Bil det heter Toyotacenter. Ronny har dessutom gått hem. Men när vi pratar om Toyota heter det Ronnys Bil.
Finns säkert fler saker. Postverket fick hjärnsläpp i slutet av förra årtusendet och Rönndalen heter Enviken och Borgärdet heter Svärdsjö. Tror dom ja.
Själv heter jag . . . .
Det känns fantastiskt och man mår bra.
Prometänkaren gick idag genom centrum av Falun. Det var länge sedan jag gick där utan att ha ett egentligt ärende. Falun är en trevlig stad. Min hemstad. Tippar att stadskärnan har runt 35-40 tusen invånare medan kommunen har över 55 tusen. Trevliga hus och ganska bra föryngring. Förutom ett par stora varuhus från sextio eller sjuttiotalet som man borde göra något åt. De ser ut som zombies i sammanhanget. Annars är gamla delar hyfsat bevarade även om skövlingarna på sextio och sjuttiotalet var svåra även för Faluns del.
Biltrafiken kommer aldrig att bli framgångsrik i en sån här stad. Det är fortfarande byggt för häst och vagn och så ska det vara. Varför ska man ha med sig plåtkartongen ända in i affärerna? Vi har i vart fall fler parkeringsplatser än vad som går åt. Det märker jag då jag aldrig någonsin saknar parkering till bilen när jag måste in till stan.
I byn där jag bor vet man inte vad en parkeringsplats är för något. Här ställer man bilen så den inte står i vägen, så är det bra med det.
Vår affär heter Vivo fast dom säger att de bytte namn för tio år sedan. Svårt att få folk att hitta. Vi fick en ny fotbollsspelare till klubben och han frågade mig om vägen. "Kör ner från riksvägen när det står Hosjö och när du ser Vivo svänger du åt andra hållet, sen ser du anläggningen".
Han letade Vivo i över en timme, innan han ringde. Vivo heter inte Vivo, inte längre.
Falu Motor heter inte vår Volvohandlare, men det gör han ändå. Rolf Eriksson Bil heter det visst säger Rolf Eriksson. Men sånt bryr vi Falubor oss inte om. Det heter Falu Motor.
Ronnys Bil heter inte Ronnys Bil det heter Toyotacenter. Ronny har dessutom gått hem. Men när vi pratar om Toyota heter det Ronnys Bil.
Finns säkert fler saker. Postverket fick hjärnsläpp i slutet av förra årtusendet och Rönndalen heter Enviken och Borgärdet heter Svärdsjö. Tror dom ja.
Själv heter jag . . . .
