Hjärtans hjärna
Ibland funderar man mer än annars på hur man har det egentligen. Normalt sett poppar tankarna upp i huvudet ett kort ögonblick. Efter att hjärnan skärskådat utsikterna till en längre stunds intellektuellt funderande, inser den att det är ett hopplöst fall och lägger ner alla funderingar på att fundera i ämnet.
Hjärnan har en massa hyss för sig annars också. Bland annat spökar slutledningsoförmågan till det ibland. Hjärnan har redan i unga år kommit till den totalt felaktiga slutsatsen att den är logisk. Det sitter så hårt inrotat i hjärnan att den rent logiskt måste ha fel. Så logisk kan den väl inte vara.
Nää, hjärnan är inte alls logisk och genom att den tror det så gör den redan där en ologiskt logisk kullerbytta.
Det gäller då att bjuda hjärnan värdigt motstånd för att få beslut och funderingar att hamna på en mer intellektuell nivå. För min del blir det att ta till magen. Magkänslan eller intuition eller vad man nu kallar det är känslomässigt logisk men någon obegriplig från gång till annan.
Jag vill ha den där chokladkakan som innehåller 700 kalorier. Gärna som efterrätt efter pizzan som bar på 1200 kalorier.
Hjärnan letar runt i belöningscentrats utkanter för att hitta en logisk förklaring och kommer på att det får utgöra belöning för det återhållsamma ätandet som ägde rum i förrgår. Magkänslan är då att det är en krystad förklaring som snuddar till att vara rent ljug.
Men hjärnan bygger resonemanget så intensivt att det till slut upplevs som en sanning, det att man ätit för litet för två dagar sedan och gott och väl kan unna sig såväl pizza som chokladbit. Magen, som dessutom varit utsatt för omhändertagande av intagandet i förrgår har dels ett minne av att det blev nog sina modiga 3000 kalorier även den dagen, om än fördelat på en massa småätande. Speciellt kommer den ihåg de fyra bullarna som kom nedsinglandes tillsammans med ett par deciliter kall mjölk.
Men magens intuitiva del har andra bevekelsegrunder för sitt ställningstagande. Den har noterat den väl tilltagna rondören och har också skickat signaler till hjärnan att beskåda de vida byxorna som hänger över stolsryggen i sovrummet. Hjärnan har inte reagerat positivt på den signalen kan man säga. Den tog till förträngningstekniken omedelbart vilket bland annat medfört att byxorna på stolen inte hamnat i tvättkorgen som de skulle, utan hänger där och ser såväl lite småsolkig och ledsen ut.
Magen påtalar nu också att det "känns" fel att trycka i sig 2000 kalorier så här sent på kvällen, som det nu var, och att dagens tidigare 2000 kalorier mer än väl räcker för det lilla kroppen lyckats utföra. Den ivrar också på uthållighet i strävan att minska omfånget och därmed öka trivseln i livet.
Eftersom hjärnan och magen inte kom överens hoppade hjärtat in i diskussionerna och påstod sig inte behöva mer fettinbakning och dessutom hade den ett hjärtligt minne av den lättare känslan som alltid infann sig vid mer åtgångsanpassat födointag. Hjärtat känner för återhållsamhet.
Så kan tongångarna gå i kroppen när man står inför beslut om pizza och chokladbit.
Den smaskande moroten
En morot kan avnjutas på många sätt. En del drar den ur trädgårdslandet, stryker av det värsta mot byxbenet och tuggar i sig moroten ända upp till blasten. Andra köper färdigtvättade morötter i affären och sköljder dem noggrant innan de skivar ner den och äter den som enkronor. Sen finns det en eller annan som dristar sig till att sitta nära mitt högra öra och med rikliga ljudillustrationer intager sin morot. Sådana tilltags utförare klarar sig utan vedergällning endast av två skäl. Antingen ligger de ordentligt på plus eller så är det sista moroten som det gnags på.
Att strosa runt i kvarteret efter mörkrets inbrott visade sig vara otroligt givande. Man stirrar obehärskat in i grannars vardag och inser att det finns fina hem och ännu finare hem. Alla upplysta rum ser så trivsamma och mysiga ut. En del med brasor andra med tvapparater. Några med invånarna sittandes runt middagsbordet, andra med inbjudna gäster i samma sittställning.
Några har vackra kaminer och öppna spisar, andra visar trappor vars kvalitet inte återfinns i dagens nybyggen. Lampor, gardiner, möbler, människor. Allt kan studeras i några sekunder medan man vandrar förbi.
Gick runt kvarteret två varv för att hinna med att se. Första varvet gick jag utan mig. Andra var jag mer med.
I ugnen ligger vald del från en struts. Den svettas i 125 grader och är tänkt smaka gott om en timme eller så. Intages tillsammans med grönsaker och kanske ett litet glas vin. Men det kan lika gärna bli vatten. Har återupptäckt vatten som dryck. Funkar till allt.
Struts har aldrig intagits tidigare och ska smaka fågel.
Funderat en hel del idag och efter en lagom tupplur vid eftermiddagstid visade sig att allt funderande var som bortblåst. Det lönar sig med eftermiddagslur.
Det sägs att man alltid ska tänka och gärna tänka sig för. De som tänker sig för och tänker för mycket blir ofta tveksamma var de ska sätta sina fötter. Att bli stående på ett ben kan inte vara roligt.
Egentligen borde jag nu läsa vad jag skrivit för att se om det är värt för dig att läsa det, men jag tror nog att det är så dåligt skrivet att jag aldrig skulle läst det om jag vetat att det var så dåligt så jag tror jag låter bli att läsa det. Men om du läser det här har ju du läst hela eländet och då är det ju riktigt roligt för dig att inse att det är färdigläst nu.
