Louie - Apträdets konung!
Louie är egentligen en gorilla, men vi ser honom helst som familjemedlem. Även om han för det mesta sitter där uppe i apträdet och myser.
Envisa rykten gör gällande att han kommer från Kolmården, vilket vi inte riktigt är med på. Men vi ska kolla upp det när människofarmen återkommer. De förväntas återkomma i sena kvällen och hur det än kan låta, så längtar vi efter dem, allesammans. Huset prepareras och förbereds givetvis under dagen.
Anledningen till att Louie hamnade i vårt Apträd är att han påstås ha tappat en banan i dess närhet. Han hade en lapp kring halsen med en bild på bananen. Det är en stor, svängd och gul banan. En sån såg vi också hängande i trädet för några dagar sedan. Men den måste ha försvunnit för numera finns bara en liten svart bananliknande sak liggande vid Apträdets rot.
Det kommer att bli intressant att få bli Louies fosterföräldrar och jag ser fram mot att se hur han utvecklas. Jag har övat uppfostring på Fredrik och Tobias och även om jag inte riktigt fått ordentligt apbeteende inpräglat där, så har i alla fall vissa delar fastnat.
I går kväll var jag på division fyra fotboll. Det var två underhållande timmar och jag kände att det var bra för mig. Engagemanget och att vara ute i friska luften. Prata skit med goda vänner är inte heller att förakta. Gjorde fler expertuttalande i fotbollsfrågor där jag egentligen har liten eller mycket liten kunskap. Att fälla sakkunniga påståenden helt utan förankring i verkligheten är verkligen roligt. Att sedan se bänkgrannens allvarliga nickande till medhåll ger verkligen råg i ryggen.
Promentänkaren var tuff. När jag var som längst bort hemifrån kom en yrsel som var ordentligt jobbig. Jag tror det är en reaktion på medicineringen. Det är nytt för kroppen och kombinerat med promenadens ansträngning, kan man känna yrsel som går över bara man stannar och tar det lugnt några minuter.
Vi tar några dagar till och ser om kroppen anpassar sig.
Louie och jag hade ett litet snack för en stund sedan, det är ju inte utan att man är nyfiken vem det är som hjälpte honom upp i apträdet första gången. Några aningar har jag nog och efter noga övervägande ska jag nog ställa några kontrollfrågor. Man kan ju leka sanning eller konsekvens! Konsekvens kan ju vara nått som jag vill . . . .
Louie har antytt lite, men är lite osäker. Men det var en snäll människa, i maskopi med andra. Fast om det var en hona eller hanne, vet inte Louie för han tycker vi människor är så lika.
Som han sa, "Människor är också apor, om än hårlösa och rakbenta och otroligt fula".
Jägarna vill skjuta på älgjakten
Dock fanns det en tid som slutade långt in i vår tid då brödfödan med fördel tillredes utan vapen. Åtminstone till största delen. Enda kända vapnet är husmors redskap för att hålla husfar i herrans tukt och förmaning, främst för att åstadkomma hemkomst i rimlig tid. Brödkaveln!
Det har efter enträgna försök framkommit att brödfödan bäst åstadkoms genom jordbruk och bakning. Därav följde att nyttjande av vapen vid framställan av brödfödan upphörde, trots att vi äter mer bröd än någonsin.
På tv hörde jag för någon tid sedan "Leilas bak luktar gott"!
Tillsammans med en kamrat och ett helrör whisky uppfann jag barkbrödet för cirka 20 år sedan!
Det är fruktansvärt vad landet håller på att bli nerbusat nu för tiden. När vi var unga och gick genom Sundborn på väg till midsommarfirandet, ställde vi våra drinkglas på broräcket utanför festplatsen. De stod kvar när vi i gryningen vandrade hemåt! Nu för tiden står det aldrig glas på broräcket på midsommarnatten. Det var annat förr, då fick glasen stå i fred.
Mina söner tror att soluppgång är något som inträffar innan man går och lägger sig.
Kan verkligen någonting vara fruktansvärt bra?
För att visa praktiskt att vi inte tolererar diskriminering på jobbet, beslutade vi att det inte fanns svarta, bruna, röda, gula eller vita. Vi bestämde att alla skulle vara gröna.
För att undvika bråk placerade vi de ljusgröna till vänster, de mellangröna till höger och de mörkgröna längst bak i lokalen.
Nån som kommer ihåg Algots?
Om ett par dagar kommer människofarmen hem från västkusten, samtidigt drar Tobbe och hans vänner till västkusten. Trycket på västkusten är konstant.
Fredrik frågade om jag hört nått från Wilma, som är på västkusten.
- Nää, hon är väl vänd åt andra hållet!
Cabben
Måste visa upp Cabben. Den används flitigt denna underbara sommar. Motorcykeln däremot har inte behagat hoppa igång som den ska och husse är för lat för att börja meka.
Myrornas självmord på altanen
Fredrik hämtade mig på verkstaden och vi åkte sedan till bagarn för att få färskt bröd med oss hem. Vi var tiotalet knäppskallar som hängde på låset klockan åtta. Klockan åtta. Bagarn ska öppna klockan sex, senast. Att inte Faluns invånare ser till att vi har råd med en riktig bagare. Men det är väl efterfrågan som styr.
Väl hemma igen gjordes det frukost med de förska frallorna som bas. Fjällfil med färska bär, frallor med ost, kaffe, juice! Morgontidningarna är avklarade och det är bara att konstatera att tidningsmakarna har grundmurad tur. Det händer inget på somrarna samtidigt som journalisterna har semester.
Sanna Kallur avbröt ett träningspass igår!
Frukost på altanen är trevligt. På vår altan är det skugga och det är skönt för idag var det 20 grader redan från början. Men det var dom som käkat frukost före mig. Omkring tvåtusen myror hade beslutat sig för att begå självmord på vår altan genom att försöka få i sig resterna i ett kvarglömt läskeblaskglas. I botten på glaset fanns det kvar sockerrikt vatten och dessvärre gick det bra för myrorna att ta sig i glaset, men nedsmetade med läsk gick det inte alls att komma upp. Det låg ett ordentligt lager med myror i glaset botten medan tiotalet förvirrat sprang omkring på glasets insida utan att förstå att ta sig över kanten och ut i friheten. De dog mätta.
Det är lovat vackert väder idag och det ska jag nyttja till att göra ingenting. Hittills har det alltid funnits nått som jag vill eller måste göra, men idag tror jag att jag ska behärska mig.
Apträdet har ännu inte gett ifrån sig några livstecken. Bananen genomgår tydlig förändring. Den gula perioden är över kan jag berätta.
Människofarmen hördes av från västkusten. Båttur på västerhavet var uppskattat och kvällen avnjöts tillsammans med färska räkor och rosévin, berättar farmens mor. Antagligen fick barnen inte avnjuta rosén men väl räkorna. Det fina med räkor, färska från västkusten, är att man inte har några problem med månadslönen om man köper ett par kilo. Det är inga problem att få lönen att räcka till den sista i månaden, men sedan är det tjugofem dagar kvar.
Kaninhannen har tuggat på den tillfällige vårdaren. Men det smakade inget vidare för kaninen spottade ut människan igen efter att ha lämnat ett tandavtryck.
Att leda - det är att lyckas genom andra!
En vanlig morgon i huvudet på en man i sina bästa år
När jag sedan låg där och njöt av att kunna ligga där och njuta började jag fundera med min morgontrötta hjärna. Lyssnade på trafiken där ute. Den är förvånansvärt tät så tidigt på en semestermorgon. Man hörde sällan motorljud, mest däck mot asfalt. Lyssnade säkert till femtio förbipasserande bilar och kunde till slut med ungdomlig säkerhet fastslå att det är friktionen mellan däck och asfalt som är den väsentliga bullerstörningen. Enstaka långtradare lät mig höra lite motorljud. Hur denna nya, unika kunskap ska förvaltas och utvecklas vete fåglarna.
Apropå fåglarna, så låter dom sig icke påverkas av trafiken. De har antagligen för länge sedan konstaterat att det är friktionsljud och fullständigt ofarligt. De kvittrade på ordentligt denna sommarmorgon. Till slut klarade jag att höra fågelsången och sortera bort bilarna. Fåglarna vann lätt. Å andra sidan har de livets glada dagar, ungarna som föddes i våras är utflugna, mat i massor överallt och himlen är fri att flyga runt i. Fullständig frihet.
För egen del är grabbarna hemma för tjugonde året i följd, för att få mat måste jag först åka till Stockholm och arbeta, sedan köra in en plastkort i en vägg för att få ut papperslappar som man med glädje tar i utbyte mot mjölk, mjöl och lättare pilsnersorter i affären. Att flyga runt i himlens skyar kan man bara drömma om.
Apträdet ser ut att inte ha burit mer frukt. Men å andra sidan tog det två dagar innan jag upptäckte att den blivit med banan.
Människofarmen är kvar på västkusten, men rapporterna säger att ingen skada skett, än. Deras hus står också kvar, ungefär på samma plats och kaninerna ser ut att trivas. Tomatplantan protesterar inte och säger sig trivas med vädret. Varma nätter. Den här gången räknar människofarmen att komma hem i tidig kväll så de kan nog räkna med ett eller annat bus. Fredrik och jag är i planeringsstadiet.
Var snälla mot varandra och visa att vi tycker om varandra, tänk på att vi simmar alla i samma båt!
Mats Berg
Hosjö Strands egen Albert Engström. Engström kunde även rita och måla, Matte kan också göra en eller annan tavla.
Hälsingeturné och Apträdet
Rosor är som kvinnor, vackra att se på och kan till och med dofta gott och blomma flera gånger. Men törnen, det har dom.
Käkade mitt livs dyraste bricklunch. Tror de tog 225 kronor för ugnssteka kycklinglår med stekt potatis. Tillagningen var inte av denna värld. På den negativa skalan. Däremot hade de ett salladsbord bland det godaste jag ätit. Inläggningar av grönsaker. Rödlök blandat med jordgubbar! Pepparrotsyoughurten smakade fantastiskt. Så måltiden var en upplevelse med blandade känslor. Miljön och vänligheten bland besökarna gav ett plusresultat på sista raden.
I kanten av rosanläggningen, värd besöket bara den, i övergången mot kryddor och örter, fanns bänkar där jag givetvis bänkade mig. Strax dök där upp en man som sa "man ska sätta sig i minst trettio minuter för att ta till sig intrycken. Vi blev att småspråka under halvtimmen och när vi vandrade vidare, åt varsitt håll, var det nästan som att gå ifrån en gammal kamrat. Oerhört trevligt och det gav dagen extra krydda.
På hemvägen passade vi på att titta till vår obebyggda tomt som ligger fantastiskt naturskönt i ett sommarstugeområde. Fina fiskevatten, fin skog, sol på tomten hela dagen. Men det blev aldrig för oss att bygga där. Nu är det en tomt värdig vårt Apträd. Rena djungeln. Det blir ett styvt jobb att gallra och göra tomten attraktiv igen.
Dessvärre fick vi se en trafikolycka där en bil med husvagn i mötande trafik körde in i vajerräcket som skiljer vägbanorna åt. En kanadensare i aluminium kom flygande mot oss men vi stannade med god marginal. Ingen skadades och vi hjälptes åt att röja vår körbana så att trafiken kunde komma fram. I den andra riktningen skulle det säkert dröja timmar innan trafiken kommer igång. Bilen och husvagnet blockerade effektivt från vägräcke till mitträcke.
Väl hemma blev det grillat på altanen. Fantastiskt god mat producerad av Fredrik. En rackarns god kock och en mästare att göra marinader. Trevligt!!
När vi sitter där på altanen får vi se att Apträdet producerat. Tobbe måste ha missat en bananknopp. För idag hänger där en fullt utvecklad banan i Apträdet! Så för tillfället är Apträdet utrustat med en rulle tejp, en grensax och en banan!!
Eftersom ingen i familjen förstår hur den hamnat där, är vi ivrigt intresserade av om det finns fler knoppar klara att brista.
Ovetenskapliga akademien är välkomna att beskåda Apträdet som nu även producerar aptitretande apmat.
Apträdet blommar antagligen i APril.
Stå på dig - annars gör någon annan det!
Lördagsturné
Nu är klockan snart halv nio och frukosten är konsumerad tillsammans med två morgontidningar. Funderar på att dra iväg och köpa en till. Bara för att få ta cabben på en morgontur och se det spegelblanka vattnet på sjön. Det är morgonfukt i luften och antagligen dagg i gräset. Apträdet ser ut att må riktigt bra. Verkar vara en riktig estradör där det står vid gatkanten och låter sig beskådas. Vi tror att de första skotten skjuter fart om två veckor. Den vill väl skyla sig lite när sommarvärmen ger med sig.
Det är tyst i kvarteret. Inga barnaskrik, men å andra sidan var grannens barn med vänner ute när jag låg i sängen vid halv tolvtiden i går kväll. De hade roligt för de skrattade och skrek som bara åttaåriga flickor kan. Hade det varit fjortonåriga hade jag stängt fönstret. En gång satt det fyra fjortonåriga flickor bakom mig på en fotbollsmatch. Nu var det inte mitt hjärtelag, så lite störd klarade jag av att bli. Men flickorna trängde in och la beslag på hela mig, trots aktivt motstånd. Utan att över huvud taget prata med mig eller om mig överröstade de såväl övrig publik som min tankeförmåga. Andra flyttade på sig, men jag gav inte upp. I nära två timmar snackade och skrattade och fnittrade och fnissade de fyra oavbrutet. Inte en gång hörde jag en fotbollskommentar eller över huvud taget något som kunde påvisa fotbollsintresse. Däremot hade jag järnkoll på vilka av spelarna som var sötast, fulast, dummast, smartast och deras beteende i största allmänhet. Att en spelare var smart hade inget med hans hjärna att göra utan handlade då mest om klädsel och muskler.
Fjortonåriga damer är en maktfaktor att räkna med!
Idag ska det bli en turné med cabben in i Hälsingland och Gästrikland. Storgårdarna i södra Hälsingland är intressanta. Förr i tiden, fast inte så länge sedan, mättes rikedomen i stora gårdar med stora hus med stora och många fönster. Man satte fönster på ladorna för att visa sin rikedom. När du reser genom Hälsingland, räkna fönster och du vet hur rika de ansågs vara, de som bodde där för. Dagens husmor är mer upprörd över bristande hjälp med fönsterputsningen vår som höst. Hälsingehusen är givetvis byggda i trä och har två skorstenar för att kunna värmas. Ved hade de hur mycket som helst.
I Hälsingland jagade man när det behövdes mat. Jakttider och reglementen trängde liksom aldrig in i medvetandet hos glesbygdsbonden. Han jagade när han behövde och ansåg att färskare skafferi än ett fritt vandrande kunde man ju inte få. Men det var väl förr det?
Har fått ett par bilder från Människofarmen på Västkusten. De ser riktigt välartade ut. Äter glass på en karusell. Leo står bredvid, antagligen för att han koncentrerar sig på glassen. Systrarna snurrar i karusellen.
Det blir konstigt tom här - när dom är där.
Här hemma saknar vi ekorren. Också.
Många är aldrig riktigt jämnåriga med sig själva!
Det nakna trädet - 3
Människofarmen är väl framkomna till västkusten. Antagligen gjorde västkusten ett allvarligt försök att få emigrera till England och bli ett yttre barriärrev till London. Idag blir det till att vattna brevlådan igen. Kaninerna förväntas bli fler inom en månad och tomatplantan har fått en given plats vid altanräcket. Den behöver allt stöd den kan få här i livet, för de växande tomaterna väger tillräckligt för att knäcka de grenar de lever av. Precis som tonåringar, de rackarna.
Apträdet.
Märk väl att grenar till höger är lagade med Atea-tejp och att tejprullen blev kvar till vänster. Även ett av redskapen hänger kvar.
Vi hämtade Fredriks nya säng igår. Kungsängen, heter den så fyndigt. Med tilltalsnamnet Karl. 120 cm bred. Helt plötsligt har vi tre resårsängar som idag ska transporteras till tippen.
Måndag måste vi bestämma vilken matta vi ska ha i köket och hallen. Det kan bli enkelt och det kan bli svårt.
Om tre veckor rivs det gamla köket ut och det blir dagliga resor till tippen. Om fem veckor har vi ett nytt kök. Då kommer kocken i mig att få sitt lystmäte.
Flugfiskelektionerna sker fortfarande i det fördolda. Lagom är helt folktomt och samtliga napp hittills har inträffat bakom ryggen. För det mesta är det gräs, men även asp, sälj och björk har huggit på de läckra flugorna.
När det gäller flugfiske är jag fortfarande ute och cyklar på djupt vatten.
Avslutar med ett citat från Nalle Puh som illustrerar hur tillvaron ter sig lite då och då för oss alla:
Puh såg på sina två tassar.
Han visste, att en av dem var den högra,
och han visste, att när man hade beslutat sig för vilken som var den högra,
så var den andra den vänstra,
men han kunde aldrig komma ihåg, hur man skulle börja.
Det enkla kan ibland vara det svåra, och tankarna grumlas av fostran, invanda mönster och oförmåga att tänka fritt.
Nalle Puh var tveksam, men när han väl bestämde sig skulle jag tro att det saknade betydelse om höger blev höger eller vänster. Han var nöjd ändå.
Cruising
Apträdets attraktionskraft ligger kvar. Eftersom inte alla, om ens nån i Hosjö vet om min blogg så är det den sedvanliga djungeltrumman. Förståsigpåare står bredbent och berättar med djup och bestämd röst att det ser ut att vara professionellt genomfört och att trädet redan nästa år kommer att vara mycket vackert och ha en för gatan lagom volym som sedan kan underhållsklippas. Dom skulle ha hört Tobbe. "Jag tror jag tar den här också". "Den här grenen är i vägen när jag klättrar". Hans urvalsmetod var mer rationell och impulsstyrd är vetenskaplig.
Dessutom har han tejpat barken på ett par grenar med Atea-tejp och glömt rullen på en av de högre grenarna. Igår kväll hade vi funderingar på att klä Apträdet med mina gamla skjortor som är på väg mot soptippen.
Solen skiner idag och det ser ut att bli en fantastisk sommardag. Människofarmen är säkert vaken och bilen packad. Tippar att deras mor är i högform, liksom Amanda, som får mycket hög puls när det händer saker hon tycker mycket om.
De ska till faster!! Faster - ducka!!
Tycker jag fick en kick framåt igår i återhämtningen och det beror nog rätt mycket på att jag börjar hitta rätt kombination med prometänkandet, ätandet och andra vardagsaktiviteter.
Eftersom jag, som de som känner mig vet, alltid vill göra nått och har uppfattningen att man alltid måste tänka, vill jag citera min kompis Nalle Puh:
Om du alltid säger "vi får se" händer det aldrig någonsin någonting
Källa: Nalle Puh
Stanley Cups buckla är i Sverige. En rackarns stor och svulstig pokal, som säkert rymmer en hel låda skumpa, ska användas som dopfunt i Piteå!!
Tror inte jag kan hålla mig från att klä Apträdet med något. Kanske blir det i kväll.
Om du tror du vet allt - är du dåligt underrättad!
Det nakna trädet - andra dagen
Eftersom det inte finns ett enda svar på detta är det fritt att spekulera, vilket gör det desto roligare. Effekten av Tobbes trädskulptering är hittills långt över förväntan, och då har huvudpersonen själv inte yttrat sig. Än! Efter att ha lyssnat på folks tolkningar av trädets egenskaper och Tobbes egenheter, är jag helt övertygad om att Apträdet kan prata. Det gäller bara att lyssna.
Kommer ni ihåg att jag hängde ett äpple i trädet för någon vecka sedan. Bara för att vi också skulle få ett äppelträd. Visst känns den idén lite tam nu.
Elsa Andersson café i Norberg är värd varenda meter transport ner. Framförallt i cab.
Såklart kommer "Det nakna trädet" ut som storfilm en gång i framtiden. Regisserat av de främsta med de främsta skådespelarna. Undrar vem som ska spela Apträdet. Eftersom en del karaktärer är svåra att spela kommer Människofarmen att spela sig själva. Tänk dig Leo, 19, i blöjor och napp, snackande hela tiden och sittande på huk bredvid pappa hållande skruvmejslar, hammare och spadar som den värsta operationssköterskan. Pappa försöker givetvis laga nått, inte helt otroligt efter op-sköterskan.
Jag tror jag ser filmen innan jag skriver boken!
Det ska bli spännande att se vad pekfingrarna kommer att åstadkomma.
Följ följetongen Det nakna trädet. Inom kort på denna blogg.
Idag rasslade det till i köket vid sjutiden. Det var Tobbe på väg till jobbet. Det blir ett glapp på murbygget hemma resten av veckan och då har han skaffat sig ett jobb. Han ska jobba med trädgårdsanläggning! Snacka om företagsam.
Igår kväll åstadkom han saker som vi inte ska snacka om förrän de är preskiberade. Inget allvarlig, ingen skadad, bara roligt. Men inte riktigt som andra tänkt sig.
Fick dessutom ett kärt sms tidigt på morgonen idag. Manlig som jag är gillar jag uppmärksamhet!! Stöd gärna den egenskapen!
Det nakna trädet
Kärlek är doping som inte diskvalificerar.
40% av alla kvinnor har kastat skor på en man.
Att varje dag finna det vackra, framförallt när man är deppad, är en konst man måste lära sig. Man får inte låta deppigheten vara i fred. Se det lilla vackra i vardagen, sa en vän Christer till mig en gång. Se en blomma blomma. Ett träd lövas om våren, avlövas om hösten. Grenverkets vackra linjer.
Jag har nog predikat det där med att se vardagsnära vackra ting för mycket för mina grabbar.
På vår gård har vi en pil på framsidan. Det har alltid ansetts vara Tobias träd. På baksidan har vi en tall, planterad samma år som Fredrik föddes för 20 år sedan. De har växt lite olika, Fredrik och tallen. Tallen är taggig och tio meter hög. Fredrik är behaglig och 1,85 hög. Pilen på framsidan har utvecklats från en enmetersplanta till ett vidlyftigt träd med en bred krona som ger farmor skugga när hon sitter där på en stol om sommaren.
Idag när vi kom hem efter ett par timmar i cabben, bland annat med stopp för kaffe och glass i Torsång vid Dalälvens strand, hade Tobias kapat varenda gren i pilen. Inte så att han kapat pilen, utan bara dess lövbärande grenar. Det betyder att vi numera har en fem meter hög pil med högst tio löv. Varenda gren är avkapad och det kommer att bli fyra släpvagnslast till ristippen under dagen.
Pilen ser ut som ett sånt där grenrikt träd man har hos aporna på Kolmården. Hade det funnits Trädens sedlighetspolis, hade dom varit här med blåljusen vevande som propellrar. Är du i närheten, sväng förbi, och se resultatet av ung företagsamhet. Är vi hemma finns det kaffe.
Det nakna trädet!
Doktorn sa
Vikten var det heller inget problem med, förutsatt att jag var 2 och femtio lång. Senast jag kollade var jag enochåttiotre stilig. Dock hade vikten minskat med sju kilo sedan april. Det är bra. Bantning förbjudet för min del. Förändringen ska åstadkommas med sundare levnadssätt. Mindre portioner av allt utom kärlek. Promenaderna ska vara i promenadtakt enligt doktorn. Ingen stress. Undvik stress på jobbet. Arbeta överlagt och rationellt i lugnt tempo. Att veckopendla är inte bra. Det skapar dold stress som man kanske dessutom gömmer för sig själv.
När jag kom hem nyss var grabbarna mina, ute och arbetade med trädgården. De är nu klara för att vibrera ihop stendräneringen med en maskin som kommer att låta fruktansvärt illa. De är och hämtar maskinen nu. Sedan är det klart för att bygga vår stenmur, men det dröjer någon vecka för det ska vara lite semester också.
Träffade människofarmen igår. Det verkar som semestern gjort dom gott. Kolmården klarade sig bra och inga större renoveringar behövs efter deras besök. Delfinerna var en stor behållning och det är helt klart att de vuxna haft minst lika trevligt som barnen. De är nog i samma ålder, bara olika stora.
Leo har kvar sitt dille på nycklar och rätt som det är far en av hans händer ner i min byxficka för att kolla om det finns nycklar. Det ser roligt ut med en tvååring som står på tå och får ner handen ända till armbågen i ens byxficka. Dessvärre inga nycklar.
Idag har flera grannar kört igång hammare och spadar beroende på av som ska byggas. Fördelen med två tonårssöner är faktiskt att jag inte har en aning om var min hammare är. Den slarvade de säkert bort för flera år sedan. Vad vet jag.
Idag ligger vädret före prognosen på TV4. Det är redan solsken, vilket väderkvinnan sa skulle bli i morgon. Sedan ska vi få allt fagrare sommarväder så det gäller att ladda cabben!
Vad finns bortom nästa krök? Vet inte, men jag ska banne mig kolla!
Söndag morgon
Vaknar stilla och det är lugnt. Till och med fåglarna verkar ha tagit sovmorgon. Mulet och bara lite sommar i luften. Idag är det en dag utan planer, en vilodag. Möjligen behöver någon bil tvättas och Fredrik kommer antagligen hem framåt kvällen efter några semesterdagar i Malung. Han byter studieort från Norrköping till Umeå. 30 mil blir 56 mil. Vi måste ner till Norrköping under veckan och försöka få med oss alla saker till Falun. Det blir nog ett par resor. Sedan ska möblerna upp till Umeå på nått sätt. Det går säkert att göra ett äventyr av det.
Måste få nämna avlyssningsdumheterna igen. Har du märkt att det blir fler och fler som upptäcker politikernas blindgång? Hur kan man hitta på nått så jävla dumt som att avlyssna varandra utan anledning? Bara för att man tror nått eller vill nått. Ett demokratiskt samhälle styrs av den demokratiska viljan som är grundstenen. Då övervakar man inte varandra elektroniskt.
Varför är det tillåtet att inte göra sitt bästa på jobbet?
Om man gjorde sitt bästa hade Engla varit lekande nu?
Har vilat från långpromenader i tre dagar nu och kroppen känns bättre. Det blev nog väl ivrigt. Däremot har jag varit aktiv hela dagarna och det känns bra. I morgon är det besiktning och på tisdag promeneras det igen.
Idag blir det nog ett försök till flugfiske igen. Resten av dagen är oplanerad och det känns ovanligt. Men det är ju så det ska vara. Att vakna en morgon och hela dagen ligger där, helt oanvänd.
Undrar var ekorren är.
Behöver också röja lite i garderober. Har bytt garderober för att få det mer praktiskt, men det är lite kvar. Jag behöver tömma en garderob så att Fredrik får in sina prylar. Fredrik å sin sida behöver röja av lite så jag kommer in med mina prylar. Och han är ju inte hemma. Det är svårt att få aktiviteterna synkade i en tonårsfamilj.
Ibland går det dåligt för oss i livet. Man hamnar, om än symboliskt i rännstenen ibland. Men med egen vilja och kraft kan man faktiskt hamna på rygg i rännstenen. Då ser man stjärnorna!
Den kloke är den som förstått att han inte är riktigt klok.
(Den kan jag aldrig ha kommit på själv, låter som Tage Danielsson)
Rättesnöre
Är det bra?
Tage Danielsson sa nått om att ha till rättesnöre att tänka efter - före.
Men han var nog väldigt miljöinriktad, så det gäller nog inte mitt vanliga liv.
När människofarmen kom hem i går kväll hade de vattenläcka. En liten en men ändå.
Kaninerna överlevde. Och tomaterna. Och blommorna. Dom var inte mitt ansvar.
Människofarmen riktar nu sina hot mot västkusten nästa vecka.
Jennie: ett tips är att ni möts i Mariestad!
Utan att stanna, men du kan ju vinka.
Alla människor får tala till mig - men lyssnar jag?
Är det bara jag som glömmer att lyssna ibland.
Irriterande!!
Ska jag ångra nått - ska det vara nått jag gjort!
Japp, så ska det vara. Listan på ogjort måste minskas.
Samtidigt har jag svårt att ångra något jag gjort, möjligen på det sätt jag gjorde det jag gjorde.
Var snälla mot varandra, det är gratis och man mår bra av det
Om någon sträcker fram sin hand - ta den.
Framtiden får utvisa om det var en tavla . . .
Ska köra garderober på släpet idag.
Gå till människofarmen och duscha i vattenläckan.
Kommer du ihåg första gången?
Tänker du på att allt du gör på dagarna, och nätterna, har du någon gång gjort för första gången. Vissa saker gör du likadant än, varenda gång, medan andra saker har utvecklats genom upprepning, erfarenhet och att du vågat testa att förändra.
Ville bara tala om att det är ingen barnlek att vara barn.
Igår provade jag flugfiske. Det började med att jag åkte runt och kollade stränder där det möjligen fanns plats att svinga linan bakåt utan att riva med sig skogen ner i sjön. Sedan ville jag vara ensam. Det sprack.
Jag valde Sundbornsån vid Backa bro. Där är det alltid folk, men jag förutsatte att om jag inte bryr mig, så spelar det ingen roll.
Hade köpt ett färdigt set förutom att det inte satt en fluga på linan. En fluglina är en tjock elastisk sak som avslutas med några meter nylonlina, man kallade det tafs i butiken. Det lustiga med linan är att den blir tunnare och tunnare. Längst ute på den tunna delen knöt jag fast flugan. Jag gjorde som jag gör när jag fäster en metkrok på fiskelina.
Första kastet. En meter från spötoppen! Och då hade jag säkert fem meter lina utdragen i kastet!
Andra kastet. En meter innanför spötoppen. Nästan vid fötterna.
Tredje kastet. I vattnet. Det får man vara glad för.
Nu drog jag ut mer lina innan jag svingade. Och se. Nu låg flugan säkert fem meter utanför spötoppen. Ett bra utgångsläge för nya rekord. Efter en stunds svingande och svischande kom jag på att jag nog ska ta det lite lugnare och till slut var jag nog ute sju-åtta meter i åns djupa vatten och jag lät flugan ligga där för att se om det inte kunde nappa lite också. Och det gjorde det. Flera gånger var fiskar uppe och smakade på flugan. Det såg roligt ut. Men ingen ville äta upp den.
Uppe vid vägen hade det kommit två mopedister. De stannade och klev av sina antika mopeder och jag såg att förarna var medelålders män i likadana t-tröjor. De pratade och tittade på flugfiskaren nere vid vattnet.
Jag fortsatte min lektion med att efter ett lyckat kast på sju meter försöka flytta ut flugan ytterligare några meter. Då satte jag första flugan i gräset uppe vid vägkanten. Mopedisterna kollade runt sina fötter. Nä, inget hugg, bara gräs. Jag fattade inte på en gång vad som hänt utan fortsatte kasta, nu utan fluga, några kast av sämre kvalitet. Sedan upptäckte jag flugans avsaknad och fick gå upp till bilen för att knyta på en ny fluga.
Mopedisterna hade stadigt ökat i antal. Det var nog någon antikmopedsförening som var ute och luftade sina tvåtaktare. Det var ett stort gäng med stort kunnande om mopeder och, dessvärre också flugfiske. Åtminstone kunde de mer än mig. Eller gissade sig fram. De stod där och pratade och pekade och ibland kom små undertryckta skratt. Tur att jag inte hörde vad de sa.
Med den nya flugan, en brun och gul liten goding, som säkert skulle locka goda fiskar, gick jag åter ner till stranden och gjorde tre fina kast och flugan låg på ungeför 10 meters avstånd från stranden. Efter en stund kändes det rätt att försöka få ut den ytterligare några meter och efter noga övervägande, gjorde jag en prövande spörörelse för att sedan ta i för kung och fosterland. Flugan satt vid vägrenen! Stenhårt i gräsrötterna vid mopedistfötterna.
Mopedisterna ansåg att jag hindrade dem i deras utflykt men att de inte hade kraft att åka därifrån förrän underhållningen var avslutad.
Då åkte jag hem!
Drömmarnas värld
Vet inte hur det är för dig, men jag brukar komma ihåg drömmar precis när jag vaknar men efter bara några minuter är de borta och kommer aldrig tillbaka. Så är det för det mesta.
Tacka vet jag förr, för länge sedan, då drömde man mer om äventyr, framgång och hjältemod.
Nu verkar det mest vara som värsta dokusåpan, med inslag av såväl kända som okända medverkande. Man får väl vara glad över att man inte drömmer att man är på jobbet, minut för minut.
En sekvens från den sena nattens drömmar var i alla fall att jag fick ögonkontakt med någon jag saknar. Men som i alla drömmar, händer det sedan nått som stör god fortsättning.
I nattens dröm råkade jag slänga min mobiltelefon i golvet så den gick sönder. Och då ägnade jag mig åt att försöka pussla ihop den.
Inte ens i drömmarnas värld klarar jag att prioritera rätt saker.
När man väl vaknar är det till sopbilens slammer när den lyfter våra tunnor och äter upp innehållet. På tv säger dom att fet mat inte påverkar vikten. Dom har aldrig träffat mig, dom.
Fast nu är jag ett föredöme som bara överträffas av kaninerna som jag fortfarande ansvarar för. De kan verkligen käka. Lägger man in en morot försvinner den som om den vore en glass i solsken. Hannen käkar hö som en tok, medan honan är lite, lite mer försiktig. Hon äter lite finare och tar några mumsbitar av den mer hälsosamt sammansatta färdigköpta kaninmaten i stället. Hon dricker också finare, det är så man anar att den yttersta delen av tassen står upp som ett lillfinger på den stilfulla kvinnan på kafferep.
Hannen ser mer ut att svepa en pilsner.
Promenaderna går bra och är nu runt timmen, men det kostar på lite, så idag blir det eventuellt en vilodag och andra aktiviteter utomhus i stället. Det är lovat regn, men jag är bra sugen på att göra mina första kast med nya flugspöt. Har ingen aning om jag kommer att fiska i vattnet, i träden eller på land. Första provet blir nog på en plats där risken för publik är minimal.
Otur när man tänker
Som dom bestämde om nya avlyssningslagen - hade dom otur (eller är dom på toppen av sin förmåga).
En gång när jag kom hem mitt i natten var jag hungrig och för att inte störa familjen stängde jag in mig i köket och inventerade kylskåp och skafferi. Men efter en lång arbetsdag som avslutades med många timmars bilresa orkade jag inte åstadkomma annat än ett par mackor som skulle sväljas ner med hjälp av ett stort glas kall mjölk.
Jag drog ut skärbrädan vid diskbänken och gjorde mina mackor. Det blev en med ost som toppades med kaviar och en med leverpastej, pastelevermanej som en stor pojke en gång sa, kompletterat av några skivor gurka. När mackorna var gjorda och låg där på skärbrädan ställde jag dit mjölkglaset.
Och med höften tryckte jag in skärbrädan, för jag var ju klar.
Får man då bli förvånad när mackor och mjölk far i golvet?
Då hade jag otur när jag (inte) tänkte.
I vårt pilträd i trädgårdens framsida hänger ett ensamt äpple. Vi vill ju också ha äppelträd.
Igår delade jag på ett ciabattabröd genom att skära mot handen. Idag har jag två plåster.
Idag ska jag köpa mig ett flugfiskespö, ett nybörjarset för jag har aldrig fiskat flugor förr!
Det var en domare som blåste av, för att frisparken var för snabbt spelad.
"Hela bollen ska ligga stilla", sa han.
Hoppas semestern är skön!
Jag är otroligt tacksam för att du gav mig förtroendet att vakta huset åt dig och din familj. Det är alltid lika trevligt att känna sig behövd och få utföra något praktiskt för en medmänniska.
Jag har ni matat brevlådan, vattnat kaninerna och burit in tomatplantorna.
Förstod aldrig varför kaninerna skulle vara i var sin bur så härom dagen hjälpte jag dem att flytta ihop. Hannen fick komma in till honan. Dom har mycket roligare nu!!
Hittade också ett antal överblivna lister som tydligen blev över vid er golvrenovering. Jag körde dom till tippen, så har ni det fint när ni kommer hem.
Det såg ut att finnas lite ogräs i gräsmattan och för att göra dig glad har jag vattnat hela gräsmattan med Round Up. Det ska ta bort ogräs står det på burken. Du får ursäkta den lite leriga designen på gräsmattan.
Hittade också en del kläder på din säng som jag antog var smutsiga. Så jag tvättade dom i din tvättmaskin. Det fanns massor av inställningar att välja bland, men eftersom det var dina bästa gåbortskläder tyckte jag att de borde tvättas i bästa tvätten. Det stod 90 % på visaren, fast det hade ramlat bort lite av tecknet efter 90. Strecket och den nedre ringen var borta. Det var en konstig maskin för jag la in dina kläder och när jag skulle hänga dem på tork såg det mera ut som barnens.
En sak tycker jag dock är konstigt, för på ytterdörren finns en skylt "glöm ej ljuset". Antog att du ville ha något ljus tänt, så det ser bebott ut. Så igår kväll tände jag ett par stearinljus, men jag visste inte var du ville ha dom, så jag ställde dom i fönstret i vardagsrummet. Tänkte gå bort senare i går kväll och kolla, men det blinkade så konstigt blått över ditt hus så jag väntade till idag.
Välkommen hem!
Har du provat?
Att växa upp tillsammans med tvillingar av den arten som törs allt, vill allt och provar allt var inte lätt för en försagd feg liten rackare till stadsunge som råkade placeras mitt i det gröna. Men jag var läraktig och även i den lilla gruppen på landet så rådde grupptryck av den tyngre sorten.
På den tiden var det vanligt att man lekte cowboy och indianer och eftersom vi alltid ville vara på samma sida var våra motståndare av det mer osynliga slaget. Å andra sidan var de alltid anpassningsbara och kunde massor av saker. Varför begränsa sig om man i alla fall skulle använda fantasin.
Vi byggde kojor i skogen av granris, grenar, kvistar och mossa. Det var fina kojor som tålde regn, bara man såg till att ha färskt granris. Den hade en tendens att vissna ner och tappa barren efter en tid, ungefär som julgranen ser naken ut framåt midsommar. Kojan skötte vi i flera år och den gick att bo i. Vi var där så mycket så golvet, eller marken inne i kojan, blev hårdtrampad och plan. Gick mycket bra att använda vare sig vi valde att vara indianer eller cowboysare.
Tvillingarnas pappa var militär. En tuff man som krävde ordning och reda. Det behövdes säkert för det var sex barn i familjen. Ändå var man alltid välkommen, under förutsättning att man anpassade sig efter familjens regler och jag fick många gånger uppleva att man uppfostrades av den vuxna som stod närmast. Mera sånt idag!
Tvillingarna lärde mig en sak som följt mig genom livet på ett mycket positivt sätt. Säg inte nej om du inte har provat. De provade det mesta, både sånt man kan berätta och sånt man valt att glömma. Jag var som sagt en feg och försynt kille med kolsvart hår, nedkammat i pannan och stora oförstående bruna ögon som med viss glans såg på när tvillingarna provade sånt som skulle kunna rendera i öm bak om deras far fick tag i oss. Om jag deltagit eller inte hade ingen betydelse, var man där var man med.
När jag sa "jag kan inte", eller "så gör man inte" eller "det är inte roligt", sa alltid tvillingarna "hur kan du veta det, har du provat?"
Enda kriteriet som fanns var att det inte skulle skada någon annan, vilket det i princip inte gjorde heller, eftersom vi aldrig berättade vad vi gjorde.
Någon gång ska jag berätta om hur man med "lånade" ardennerhästar vallar "lånade" kossor med hjälp av luftbössor laddade med råa enbär . . .
Har du provat?
Grusade planer
Det är alltså en bra söndagmorgon.
Prometänkaren i går gick bra och nu har jag haft 45 minuter i fem dagar och i morgon är det dags att öka dosen upp mot timmen. Lite svårt har jag allt att finna var jag ska gå, för hastigheten i promenerandet har ökat, om än inte tänkandet, där jag tror att det tänks lika trögt som vanligt. Även om det inte är meningen eller ens önskvärt, har jag klockat och ser att en sträcka som direkt efter operationen tog åtta minuter numera tar ungefär fem. Bara så där av sig självt. Måste vara ett gott tecken.
Artonåringens slit i trädgården har varierande framgång och med tanke på att det är sommar och sol tycker jag att det är som det ska vara. Kompisar och sol och bad ska kunna locka en artonåring från att gräva lera i en grop. I fredags morse beställde jag grus, dels för att grusa garageinfarten, dels som dränering under den tänkta muren. Gruset skulle komma tidigast måndag, men när vi kom hem i fredags låg där sex kubikmeter grus för garageporten. Det är någonstans 8-9 ton grus som ska flyttas. Ska bli riktigt kul att vara arbetsledare!
Förra veckan hade kvarterets barn i förskoleåldern en stor diskussion inne på en grannes trädgård, där de diskuterade värdet av att ha äppelträd. Det framhölls från en flicka i åttaårs åldern att morfars äpplen var bäst, flest och godast. Andra barn hade dock andra meningar och påstod att de själva, hemma, tre hus bort, hade bäst äpplen. Mitt i diskussionen kom nämnde morfar ut och läxade upp hel hopen på att de genast ska sluta äta äppelkarten, eftersom de har flera månader kvar innan de är mogna att äta och att han skulle säga till när det var så dags.
När jag lyssnat på dessa barn och vilken vikt de la på att det skulle finnas äpplen, gick jag in och hämtade ett köpeäpple, tog med lite ståltråd och gick ut och hängde upp äpplet i vår pil, som står alldeles invid gatan.
Ett äppelträd har ju alla!
Du är duktig, du, Jonas
Gänget som bor en liten bit bort, har dragit på en veckas semester. Först hos farmor i Västerås och sedan blir det Norrköping och Kolmården för dem. Viktigt att mamma har kepa på sig på Kolmården. Man vill ju inte komma hem med fel mamma. Ansvaret att mata kaninerna har hamnat på mig. Ett stort ansvar. Så det blir att gå över och fördela hö och foder en gång per dag. Vattnet ska bytas för vem vill dricka gammalt unket och varmt vatten? Funderar på att överraska familjen med att ha lärt kaninerna simma. Man kan ju fylla barnaflockens små lekbassänger med vatten och släppa i kaninerna i mitten. Då är de ju tvungna att lära sig simma om de vill upp på torra land. Ska nog utveckla idén lite innan jag sätter den i verket.
Det finns en tomatplanta som ska vårdas också. Det har kommit fram ett gäng blivande tomater och det blir nog den svåraste delen av uppdraget. Tomatplantor kan vara nog så svåra att hålla i form. Posten ska bäras in också. Lägger man ihop ansvaret känns det nästan som ett heltidsansvar. Har funderingar på att bädda säck åt föräldrarna eller åtminstone bädda med hårdbrödssmulor under lakanet. För att klara det gäller det att de bäddat själva innan de for. Knappast troligt, får återkomma med rapport om det.
Under packning av bilen igår passerade jag, på väg hem från min prometänkare, och pappa gick fram och tillbaka mellan hus och bil med diverse väskor och prylar som måste med på färden. Leo kom springande, i pyjamas och napp och ville bli buren så han kunde följa pappas arbete på närmare håll. Dels får han inte vara utanför staketet själv, dels så är det vasst grus där och det går knaggligt för junior att gå där. Men han är en mästare på att åka arm.
Han var tydligt imponerad av pappas arbete och jag sa till honom att även en pappa vill ha beröm och man måste säga till pappa att pappa är duktig.
Då sa Leo med guppande napp i munnen: Du är duktig du, Jonas.
Det värmde säkert pappashjärtat.
Äntä´ freda´
Relationer och hur man beter sig i olika situationer är alltid intressant att fundera på. Vi är olika och olikheterna måste accepteras. Det tycker de flesta och säger så också. Men man kan göra det på olika sätt. Några av oss accepterar på ett överslätande sätt "du har givetvis fel och jag rätt, men jag tänker inte argumentera". Andra tänker "att han inte tror mig, jag vet ju bäst". Jag har en mycket god vän som såväl tänker som säger "jaha, du tänker så . . ."
Snacka om att skapa nya funderingar. Men så är han underfundig också.
Själv har jag aldrig fel, men ibland har jag otur när jag tänker . . .
Eftersom jag jobbar hemifrån just nu finns tillfällen att lyssna in och studera grannars sätt att vara och verka. Det finns framförallt två positiva själar i kvarteret just nu. En är tre år och far fram på sin tvåhjuling som om han var född på cykel. Eftersom han är ganska nytillverkad finns massor han måste se och när han far nerför gatan snurrar huvudet åt alla håll och ibland hinner han dessutom ha koll på vart han är på väg. Duktig att snacka också och gillar mig för jag har motorcykel.
Sedan finns det en ännu kortare variant på samma sort. En tjej på två år. Hon verkar ibland ha flyttat hemifrån. Inga bekymmer av att komma för långt från hemmet. Henne känner man lättast igen på att hon har en mor raskt löpande bakom.
De här två människorna förgyller tillvaron och bara att se deras morfar gå längs gatan med dem och höra deras resonemang är en god upplevelse. Han, morfar, och de små barnen snackar ofta med varandra och jag förstår varför de små är så duktiga att prata. De vill givetvis snacka med sin morfar. Deras vardagshjälte.
Treåringen är av typen som står ren och prydlig i köket och säger till sin mor "jag går ut" och kommer ut på trappen och är smutsig om byxorna, kring munnen och gärna blöder lite på ett av sina knän.
Jag kommer ihåg hans morbror, som vid samma ålder aldrig bekymrade sig om att klä sig. Kalsonger och stövlar (givetvis på fel fot) var det han hann sätta på sig på vägen ut.
Det är granna grannar det!
Det arbetas ...
Det arbetas runt om mig. Fattar dom inte att det är störande? Mina söner gräver för att göra markberedning för en mur. Andra kör gräsklippare och om jag lyssnar efter så hör jag att en granne längre bort kört igång hammaren. Det ska snickras. Några målar på sina hus, men det är omtänksamt. För de hörs inte när de för penseln fram och tillbaka.
Framåt sen eftermiddag börjar det lukta tändvätska i kvarteret. Verkar vara som samtliga ska äta avliden gris till kvällen. Har aldrig förstått att det ska behöva föregås av att elda tändvätska. Men efter en stund övergår det till att lukta bränd gris. Well done verkar kännas som en beteckning på rått kött jämfört med de lukter som närmar sig vår trädgård. Man kan lugnt konstatera att det kommer att ätas mycket välgrillat kött i den soliga eftermiddagen.
Det är då man öppnar moteld. Igång med grillen. Marinera grönsaker, åk och köp starka korvar och några kotletter. Så när grannarna efter en grillwhisky och några öl för att återställa vätskebalansen börjar bli snygga och intressanta så är det vår tur att skicka ut den distinkta doften av tändvätska över kvarteret. Snart är vårt käk klart och vi sätter oss att äta. Eftersom vi redan är snygga använder vi inte whisky och vätskebalansen har åtgärdats löpande under dagen, med hjälp av vår Soda Stream, egentillverkat bubbelvatten. Däremot inmundigas ett glas rött till de grillade grönsakerna och det är underbart att känna hur kniven sakta, liksom av sin egen vikt, sjunker in i det goda och saftiga köttet.
Vi sitter där på altanen och beundrar det dike längs tomtgränsen som är starten på vår trädgårdsmur. Den ska bli fin. Efterlängtad. Visst, vi förstår att den kommer att spricka av tjälen varje vår, ett pris för att vi bor vid världens ände. Men vi vill ha den ändå. Det blir lite Europa i Dalarna.
Snart är det semester i vårt hus också. Inga penslar, inga hammarslag, ingen såg som skrapar sig genom någon bräda. Bara vara ledig. Inga projekt.
Att vakna på morgonen och inse att man inte har en aning om vad man ska göra. Solen skiner in i sovrummet och berättar att det är fint väder. Långt där borta hör man en granne komma igång med dagens byggprojekt.
Man vänder sig i sängen och somnar om.
Vår rättighet att köa
Det finns banne mig köer överallt. Under de senaste åren har vi till och med lyckats skapa köer hemma i soffan. Det är bara att ringa till någon du behöver. Det kan vara sjukvården, diskmaskinsreparatören eller bilverkstaden. Överallt "du har nummer trettioåtta i kön, vi tar ditt samtal så fort vi kan".
Ett fantastiskt kösamhälle som växer fram för att tillfredsställa vårt behov av att bli hörda. Vi verkar också vara nöjda med att få svaret "det är många som ringer nu, du har nummer trettioåtta i kön. Vi tar ditt samtal så fort vi kan".
Bilköer är också en av vår tids upplevelser där våra medmänniskor i framförallt storstäderna ägnar mycket tid varje dag. Vare sig man åker tunnelbana, spårvagn, buss eller bil så finns det köer som ska genomlevas varje gång man rör sig genom stadens myllrande liv.
Själv har jag, vare sig jag vill eller inte, äran att uppleva storstadens pulserande köer i mina resor till och från kontoret i Stockholm. Om det är pulserande kan man väl diskutera, för ibland slår pulsen otroligt sakta. Det gäller att vara i trim när man kommer till jobbet och använda kötiden effektivt och det gör nog var och en på sitt sätt. För min egen del studerar jag gärna mina vänner i bilarna runt om. De blir mina vänner om än för en kort stund, vi skils vid ett vägkors någonstans, eller så gör de som många stockholmare, man byter fil. Jag har sett förare byta fil mer än tjugo gånger på sju kilometer och de är fortfarande kvar inom synhåll. Ibland fem bilar framför, ibland fem bilar bakom.
En dag kom en nyare Mercedes uppglidande i filen bredvid mig och i den satt en man på väg upp mot sina bästa år. Han var alltså något yngre än jag. Han satt ihopkrupen bakom ratten och kepsen såg ut att vara fastgjuten en bit ner i pannan.
Vem är då denne mercaägare?
Jo han är far till två barn i tonåren och har en fru som arbetar nära hemmet. Själv arbetar han som avdelningschef på någon kommun runt Stockholm och känner tyngden av arbetet, familjen, hemmet medan han sakta glider in mot den stora människobyn.
Han kör med avtagen kavaj. Den ligger prydligt ihopvikt i baksätet, men kepsen, den behöll han på. Det är en sån där svagt skottskrutik keps som varit omodern i många herrans decennium. Förutom hos statstjänstemän och lärare. Min slöjdlärare hade en liknande på sextiotalet. Han hade den på även på lektionerna i slöjdsalen. Vi tyckte det var töntigt men läraren var omtyckt och duktig på att ta tonåringar, så vi snackade aldrig illa om vare sig läraren eller hans keps.
Mercaägarens tumme slog sakta mot ratten och han lyssnade säkert på P2 och nått klassiskt som han försökte tycka om men aldrig riktigt lyckades. Han har aldrig heller lyckats komma ihåg namnet på ett klassiskt stycke, men har upplevelsen av att han borde.
Han funderade mest på hur han någon enda morgon skulle kunna komma åt att läsa sportbilagan i morgontidningen. Trots att sonen aldrig skulle komma på tanken att hämta tidningen i brevlådan lyckas han alltid på något sätt sno åt sig sporten. Det räckte med att mannen sträckte sig efter mer kaffe, så var sportbilagan borta. Han riktigt anade sonens triumferande min bakom senaste nytt om AIK, favoritlaget. Norr om stan - AIK!
Han funderade också på varför det inte gick att föra ett vanligt samtal på morgonen, som det gjorde när de var nygifta, han och hustrun. Sonen buttrar och hustrun muttrar. Dottern som är fjorton, pratar över huvud taget inte med sina föräldrar. Hon pratar inte med folk som är så sjukt gamla . . .
Efter en stund ser jag att tummen ökar tempot samtidigt som kepsen åker bak i nacken och minen blir gladare. Jag upptäcker att tummen håller samma takt som min. Vinyl 107! Femtio- och sextiotalsrock av högsta rang. Den närmaste kvarten ser mercamannen riktigt lycklig ut och hänger med i snacket mellan låtarna och vi skrattar på samma ställe. En hyvens kille.
Men i höjd med Tensta åker kepsen av, håret rättas till och slipsknuten kontrolleras. Han blir plötsligt lite längre, och jag upptäcker att han under Vinyl-perioden åkt ner i en mer liggande körställning som nu åtgärdades. Den glada minen ersätts av ett helt nollställt ansikte och det går inte på något sätt att utröna om han fortfarande lyssnar på Vinyl eller om han slagit om till tidssignalen. Ratten hålls numera med båda händerna, tio i två, till skillnad mot Vinylperioden då han till och med släppte ratten vid något tillfälle för att spela trumma på den.
Han är alltså snart framme. Nu ska det jobbas och jobbet som avdelningschef, troligen byggnadskontoret, kräver att man är sakligt eftertänksam och för att framhäva det har glasögonen åkt fram några millimetrar på näsryggen.
Jag fick alltså se en man, snart i sina bästa år, som lämnat hemmet bakom sig, om blott för en dag, fått varit sig själv, om blott för en stund, för att slutligen anta arbetets krävande rustningslika ansiktsutryck.
Och det var på en resa mot marmorgolven i Kista.
Vad ser du i dina köer?
Punktering
Sedan invägningen i januari eller om det var februari har sex kilo tappats. Det känns skönt även om jag inte riktigt vet var jag tappat dem. Det som nu hänt är att jag råkat gå punktering. Ett kraftfullt skavsår på vänster häl gör att jag numera hasar runt i mina flipp-floppar. Det går det också och om några dagar borde punkteringen ha läkt ihop. Den uppkom av rent slarv, då jag drog iväg utan strumpor i gångardojorna. Märkte direkt att det skulle skava men var för lat att vända och gå de femton metrarna hem igen för att få på ett par strumpor.
Bommakycking sa en av grabbarna vid två års ålder när det blev punktering på cykeln. Antagligen betydde det att det small, sa bom, på cykeln. Bommakycking.
Solen var framme i morse, men nu har det gått över. Lite sval sommardag håller på att ta form. Mina blåbär på stam börjar ta form och det ser ut att bli såväl stora som många bär som kan pockas utan att kröka ryggen. Skatungarna har jag inte hört av på några dagar så de har väl hittat andra lekplatser. Eller så beror det på att ekorren inte varit och hälsat på. Den saknar jag även om den var in i köket och tuggade på vår vitlök. Vi får se, den har väl annat för sig och kommer tillbaka när det varmare sommarvädret kommer tillbaka i slutet av veckan.
Det är tisdag idag. vilket är Allsång på Skansen, för de som är intresserade. I går kväll sändes förra veckans program i repris och jag måste säga att hon skånetösen, Sanna Nielsen, sjunger sin sång Emty Room otroligt vackert, endast ackompangerat av en akustisk gitarr. En höjdare!
Det finns många "måsten" i livet. Är det verkligen "måsten"?
Äntligen måndag 1
Godmorgon!! En kylig sommardag i Dalarna hälsar mig välkommen när jag stiger upp. Unnar mig återigen att stiga upp två gånger innan jag drar igång dagen. Första gången jag stiger upp tillverkar jag några frukostmackor, kaffe och juice. Tidningen hämtas. Sedan intar jag frukost på sängen samtidigt som tv-n går i bakgrunden med något morgonprogram. Man vet aldrig, rätt som det är har de något intressant att säga.
Men för det mesta, åtminstone när jag tittar, innehåller morgonprogrammen inget oförutsägbart. Ingen sticker ut med obstinana påståenden och ingen tar ställning i vardagsfrågor. Ett program som irriterar ingen, förutom att jag blir irriterad på helgerna då de har så "djupa" diskussioner. Vem orkar engagera sig i allvarliga samhälls- eller livsstilsfrågor klockan åtta en söndagmorgon? Inte jag. Då vill jag ha lättsamhet, vardagsnära och udda iakttagelser.
Det finns mängder av dokusåpor på tv. En del är ärliga och kallar det för dokusåpa medan en del smyger i skogsbrynet och säger inte rent ut att det är en form av dokusåpa. Det finns, eller förhoppningsvis fanns, ett program där folk med noll koll hängdes ut av egen fri vilja. De hade noll koll på ekonomi och dessutom i flera fall, vad som är viktigt i livet. Ekonomin fick de hjälp att reda ut, medan deras grundvärderingar fick leva vidare. Är det kul? Är det bra tv?
Dalecarlia Cup är en mycket stor fotbollsturnering för barn och ungdomar. Den går för fullt i Borlänge just nu med 294 lag och över 6000 entusiastiska fotbollsspelare. De har ordning på sina prioriteringar och vet att det är en serie aktiviteter och beslut som ger barnen en god start i livet. Att delta i Dalecarlia Cup är en puzzelbit. En viktig puzzelbit.
Det finns lag från alla världsdelar. Det visar att fotboll är en folkidrott som engagerar hela klotet. Bollen är rund.
Det fanns en profil bland fotbollsdomarna, som numera pensionerat sig, jag tror han är från Svärdsjö, och som alltid har distans. även till sin favoritsport.
En gång när han dömde en match i division fem råkade han ta ett felsteg samtidigt som han hade pipan i munnen. Resultatet blev en kort men tydlig visselsignal och spelet stannade av. Ingen visste varför det blev avblåst och en spelare ropade "Östen, va fan blåste du för nu då?".
Varvid Östen snabbt svarade "Inte fan vet jag, det är nått nytt för i år!"
So Sing och Arn
När Arns far tillsammans med sina samtida skapade det lätta svärdet, alltså ett svärd som kunde hållas med en hand samtidigt som man i andra höll en stridsyxa hade kineserna i ett tusen år haft ordning på vårt solsystem inklusive alla synliga planeter. De visste hur långt ett år var och de kunde hantera metaller som brons, järn, silver och guld. Tydligen visste de också att hantera krom, vilket vi lärde oss få ordning på under andra världskriget.
När vi hade en pinne hängande vid utedasset för att städa av efter uträttat ärende, satt grekerna säkert på sina vattentoaletter.
När vi ledde in bäcken i huset för att i första delen av rännan dricka och i slutdelen uträtta våra behov hade greker för länge sedan byggt in rinnande vatten i sina kök, spoltoaletter, duschar och bad i sina badrum och strålande konstverk av fontäner på sina torg.
Vi gick i vadmal, andra i siden. Sånt får mig att undra över vilka mekanismer som styr utvecklingen. Gemensamt för den tidiga utvecklingen i Kina och Grekland är att de var enade länder med ledningar som drevs av ambitioner och behov.
Kineserna var många redan då och det skapade behov som tvingade fram lösningar. De styrdes också mycket av tron att framtiden var förutsägbar bara man visste att läsa tecknen. Det skapade också behov.
Även de gamla grekerna var relativt många på liten yta, de var ambitiösa och ville ofta vidga sina domäner.
Solen lyser med sin frånvaro idag och det är svalare, det är inte så dumt med några mellandagar i det vackra sommarvädret som tillåter att man är inomhus och inte gör någonting alls. Idag ska jag inte göra någonting alls.
Det blev en promenad igår i alla fall, kunde inte hålla mig. Men jag känner att mina fötter behöver vila en dag. De har burit runt med alla mina kilon varenda dag sedan jag fick börja promenera.
Har inga som helst ambitioner idag, att läsa, titta eller uppleva. Det får bli som det blir.
Bruce ledde allsång i Göteborg igår. Det tar allsången mot nya höjder och till och med min favorit Berghagen får känna sig slagen! Springsteen är det största som drabbat göteborgarna på länge och jag är gruvligt avundsjuk på de som fick upplevelsen till sina minnen.
Det skrivs också att Magnus Uggla erkänner! Han har skrivit fler av sina hits i berusat tillstånd. En bekräftelse på det vi misstänkt länge!
Själv var jag med om att uppfinna barkbrödet tillsammans med ett helrör whisky! Vi planerade att blanda bark i brödet och sälja det i gråpapper för att locka fram vikingen i svensken och bli miljonärer på kuppen. Brödet hade med all säkerhet blivit godkänt som ekologiskt odlat och nyckelhålsmärkt. Kanske också blivit bantarbröd, för speciellt fettbildande var det ju inte.
En del idéer gör sig bäst om de stannar som idéer.
Kalle Anka och Bruce!
Kalle Anka är en elak anka med kort stubin. Men han har hängt med länge. Hemma hos oss prenumereras det på Kalle Anka sedan tretton år tillbaka i tiden. Idag är den yngste arton år, har körkort och ett ogrumlat självförtroende. En av de få saker som kan få honom ur balans är om Kalle Anka inte kommer på fredag. Egentligen ska den komma neddimpande i brevlådan på torsdagar, men toleransnivån sträcker sig tills att den gula postbilen passerat på fredagar. Finns ingen Kalle Anka då mullras det och det blir lite irriterat en stund. Ibland beror det på att man har dille på dubbelnummer i samband med helger, vilket innebär att det blir en veckas glapp, då prenumeranten förväntas ha delat upp läsandet så att tidningen räcker hela perioden.
Frågade grabben här om dagen när det var med en räkning när tidningen kom, om det inte var dags att säga upp prenumerationen. Han tittade upp och såg på mig, bara det en kraftfull reaktion, och sa "det blir inget med det". Kalle Anka ska fortsätta komma som den alltid gjort.
Jag kommer ihåg att det var viktigt att prenumerationen bytte mottagare från storebror till lillebror. Det var efter fem-sex års prenumeration.
Bruce intar Sverige. Springsteen. En procent av svenskarna ser, hör och skriker med the Boss på två dagar. Undrar om det finns något annat som kan samla så många för samma sak på så kort tid. Och betala ordentligt för sig. The Boss har varit favorit i många herrans år. Jag kommer egentligen inte ihåg när jag första gången hörde hans dundrande stämma. Men det är säkert mer än 20 år sedan.
Det gick på åttiotalet en mängd berättelser om hur han ställde upp för vänner och anställda och tog hand om dem.
Eftersom jag var osmal redan då, tänkte jag gärna, att Bruce, han blir nog lite rund med åren han också. Men det blev den rackarn inte. Och kraften på scenen finns kvar precis som om han aldrig slutat vara tonåring.
Han är värd att vara idol!!
Det är inte Sanna Bråding.
Man ska inte racka ner på den som redan ligger, men hon har faktiskt kastat ikull sig själv. Och det är bara hon som kan resa sig, ingen kan resa upp henne. Bort från offentligheten, fort!
Träffade Leo igår. Leo är två år och snackar oavbrutet. Oftast med en napp i munnen. Hans mor målade lekstuga och för att vara hjälpsam samlade Leo in hushållspapper som låg utanför stugan. Han tryckte dom i min hand för vidare förpassning till soppåsen. Det var bara det att papperet var använt för att göra rent från färg. Så min hand blev allt vitare av målarfärg. Själv fick han lite färg på fingrarna, vilket åtgärdades med några snabba drag mot byxbenet. Mitt byxben.
Siljansnäs och Buffils Annas servering, med utsikt från Siljanstrakten över hela Västerdalarna, blev kvällens utflyktsmål med cabben. Otroligt rogivande och kulturellt.
Vill fortfarande ha en Magnolia. Och Lavendel!
Prometänkaren på morgonsidan blev 45 minuter och nu är jag uppe i rätt nivå. Men det är nog så att man ska lägga in en dag utan promenad också. Det blir idag.
Tar bara en kortare, i strosartempo, bara för att få bli riktigt våt av det varma sommarregnet!
Klassisk sommarmorgon
Sätter mig ute i trädgården med Fjällfil, färska bär och mussli. Spiller lite mussli på gräset. Sånt gillar fåglarna.
Dagens morgontidning innehållar massor av ord men säger ingenting. Ingenting om man inte råkar vara berörd, t ex genom att bo i närheten av utställningen, allsången eller asfaltsläggarna.
Första sidan är upplåten till en jättebild från ett av Dalarnas mest romantiska bryggor, Hjortnäs brygga, mellan Leksand och Tällberg. Gamla som unga dansar så vackert på bilden som är tagen i motljuset från den i Siljan nedgående solen. Vackert, romantiskt och rogivande.
Igår provkörde jag en Mercedes cab AMG. Över 350 hästkrafter och en design och finish utöver det vanliga. Det var en upplevelse att känna den precisa styrningen och bilen är otroligt lättkörd. Det är sonen, den äldre, som väckt intresset även om det inte är dags att byta den befintliga Saab cabben än. Den är bra, fyrsitsig och kan användas som "vanlig" bil om det behövs. Mercan är tvåsitsig och en tydlig sportbil. Frågan är om den kommer i rätta händer om den kommer i mina händer. Antagligen har jag övertro på min reaktionsförmåga, ungdomlighet och sportsliga läggning. Ska en man i sina bästa år göra en burnout vid trafikljusen bara för att han tror sig vara utmanad av Volvoägaren i filen bredvid?
Funderar på att starta en Livsnjutarklubb!! Fick idén i dagens tidning där en journalist fick för sig att ha träffat en sådan. Soppoperaklubben eller nått sånt. Bara namnet sättar fart på fantasin. Soppoperaklubben. Nu fanns den kanske inte utan skapades av journalisten. Men trevligt låter det.
Den Livsnjutarklubb jag vill starta, sover varje morgon intill dess kroppen säger att det är dags att stiga upp. Ibland är det fem på morgonen, ibland kanske man möts av lunchdisken på diskbänken.
Man vaknar i den takt man vill, läser tidningen om man vill och intager den föda kroppen mår bra av, vilket i och för sig inte alltid är det man vill äta.
Prometänkaren blir just en prometänkare. Man tar sig en promenad efter en lättare frukost och tillbringar tillräckligt med tid med att gå innan man börjar tänka. För mig är det någonstans runt kvarten innan huvudet hoppar igång. Är jag upprörd tvingar jag mig att tänka på det det och så går jag till huvudet är på väg att stanna. Då är det i regel färdigtänkt och allt känns lugnare och man inser att livet har så många skepnader att det alltid finns en kvar, helt orörd att uppleva.
Livsnjutarklubben tar ett glas rött utan att kolla vare sig klockan eller grannen. Livsnjutaren blir dock aldrig berusad, bara berörd. Enda anledningen är att övergången från berusad till nykter inte är direkt njutbart.
Livsnjutarklubben letar inte fel och dumheter utan ägnar mesta tiden åt att inse fördelar och hitta lösningar.
Vill du vara med i Livsnjutarklubben? Har du den rätta inställningen, den positiva livssynen även efter stunder av förtvivlan? Skicka en kommentar. Man vet aldrig, vi kan vara fler.
Det är aldrig för sent att ge upp!
Har fått brev från riksdagsledamöter!
En riksdagsledamot går i försvar direkt och påpekar att vårt massmail innehåller sakfel. Och så nästlar han in sig i argument som inte ens hans mamma skulle köpa om hon hörde dem. Och den rackarn betalar vi massor för att livnära som politiker.
Den andre hänvisar till sin blogg. Funderar på att gå in på hans blogg och hänvisa till min blogg.
Blogg - vad är det för ord egentligen? Smaka på ordet. Säg det sakta Blllooooogg. Säg det fort Blg. Säg det många gånger och öka takten blogg, blogg, blogg, blogg.
Visst kommer man att tänka på vatten eller varför inte Disney. När fisken går upp till ytan och snappar efter något - blogg, blogg, blogg. Att blogga är som att snappa efter något.
Vissa riksdagsledamöter behöver lära sig att blogga, flåt snappa!
De två riksdagsledamöter som jag kan påstå mig känna lite privat, har inte gett antydan av att förklara sin röst på FRA-lagen. De har väl semester från tyckeriet. Hörrni, Kenneth och Roffe. Vakna - livet pågår för fullt här ute!!
Tog en cabtur i går kväll. Rakt in i kulturen. Är du i Dalarna ska du kosta på dig att åka småvägarna till Åg. Ågs bruk brukades förr i tiden. Sedan gick arbetarna därifrån utan att ställa undan hackan och spaden. Så det finns kvar. Slagghögar miltals från närmaste samhälle. Stora byggnader, välvårdade och ståtliga. En anlagd damm med anslutning till större skogssjö. Så otroligt romantiskt. Tänk att få gå runt den med någon man håller av (och på), se änder av sort man aldrig sett tidigare, höra fågelsång från riktiga skogsfåglar som aldrig varit fram till människobyn. Solen skiner ner mellan höga tallar, säkert i åldrar över 250 år, höra skogen sorla och vattnet porla. Inte ett ljud från nått mekaniskt eller av människan påhittat. I Åg, där har du livskvaliteten som du kan portionera ut i små eller stora doser.
I dagens morgontidningar står inget nytt egentligen. Det är reastart på Primo på torget i Rättvik! Undrar vad dom säljer?
Vildsvinen utanför Falun går bärsärkagång i trädgård!
Solen är på väg att vrida in mot altanen och jag ska nog ta min prometänkare innan dess. Igår blev det 40 minuter i en enda promenad, vilket kändes som en framgång. Inga obehag, bara värmealstrande. Känns bra.
Kom att tänka på killarna som startade postorder i tidningen Land för många år sedan. Annonsen löd: "Betala endast 100 kronor - och gå ner i vikt". Så var det ett postgironummer angivet.
Eftersom tidningen på den tiden hade stor spridning fanns det en del som skickade in hundralappen av ren nyfikenhet. Tillbaka fick de ett tackbrev: "Tack för hundralappen - glöm nu inte att gå ner i vikt".
Hushållsnära tjänster
I Champions league ska Göteborgskamraterna möta Murata, ett lag från San Marino, i första omgången. Nån som hört nått om Murata? Tror det är kraftig risk för undervärdering från Göteborgarnas sida. Gäller att fokusera och klara av dubbelmötet på bästa sätt, alltså med två vinster.
Kalmar, detta gnetspelande lag som tre bröder Alm utvecklat till ett publiklag, ska spela mot ett lag från Luxemburg, Racing. Visst låter det enkelt?
Det är otroligt trevligt att varje morgon få slå upp den lokala morgontidningen och studera gårdagens alla händelser. Men det finns en företeelse som snart nog varje morgon försöker påverka mitt goda morgonhumör på ett tråkigt sätt och det är när man lyfter tidningen och det ramlar ut ett reklamblad. Vad tusan har lösa reklamblad i min morgontidning att göra. Jag bojkottar givetvis det reklambladet gör reklam för. Oavsett vad det är. Man stör mig. Synd att vår morgontidning går så dåligt att man är tvungen att låna ut sig som reklamutdelare. Vad säger tidningens övriga annonsörer?
Annars är det trevligt att läsa lokaltidningen. Små nyheter är också nyheter och det visar en mänsklig sida av mänskligheten. Annars är det mest brott och straff och elände. Dimensionen elände minskar när man får läsa om att nån bakat en extra god tårta och gett bort. Eller att man tagit reda på en kattmamma med sina fyra nyfödda.
Jag har en växtdröm också. Magnolia. Jag vill ha en magnolia. En som trivs vid kanten av altanen och som jag kan se på och lukta på. Med vackra blommor i volym och som klarar våra vintrar, om än kanske med lite hjälp. Har varit flera gånger och tittat på olika magnolior som säljs på våra växthus. Men samtidigt så säger de att den inte klarar en normal Dalavinter. Leta in på magnolia på intörnätt. Det är en speciell växt. För mig.
Nää, dags att fylla på kaffe. Två mackor till frukost får räcka. Ska läsa lite fler tidningar på nätet och sedan bör väl nått vettigt bli gjort också. Känner att rehabpromenaden tar emot idag, det gäller att sätta sig över den känslan och komma iväg. Sedan känner jag mig manligt duktig när jag klarat av den.
Bussigt
Att låta kroppen vakna på sina egna villkor är en sommargåva till oss alla. Eftersom jag fortfarande jobbar är klockan strax före sju och det är fantastiskt skönt. Hela dagen kommer att finnas där, orörd, och den inleds med en skön frukoststund.
Lyssnar först förstrött och sedan med stort intresse på en fackrepresentant som försöker berätta varför strejken är nödvändig. 150 spänn i månaden verkar det röra sig om. Har dom inte hört talas om sjuksköterskornas villkor? Ur löneaspekten verkar busstrejken vara en rejäl felsatsning av facket. Däremot var det en chaufför som berättade om elva timmars arbetsdag. Hon var så trött att hon inte orkade visa sitt vackra leende i slutet av arbetspasset, sa hon. Såna arbetsdagar är värda att strejka bort! Vem vill åka med en förare som helst av allt vill ta en tuppis före maten?
Stackars Bråding var också med i morgonprogrammet. Hennes sätt att föra svenska språket var en demonstration av god sömn under svenskalektionerna i skolan. Hon kommer säkert att bli mycket bra när hon mognat, men nu är hon bara ett kart. Som sagt, bort ur rampljuset och börja arbeta med kroppen.
Kollade mina blåbär "på stam" idag. Blommorna har ombildats till små, små runda saker som säkert tänker sig att bli blåbär vad det lider. Konstigt att de växen en meter upp på en buske. Men det är säkert nått avel som sett till denna ryggvänliga växthöjd.
Livet efter EM har börjat ta form och som tröst drar allsvenskan igång igen.
I Dalarna är det stor rättegång mot en del medlemmar i ett motorcykelgäng som anklagas för bokföringsbrott och penningtvätt. Ett annat mc-gäng har gjort en utflykt till en fäbod i vildmarken ovanför Rättvik. Gänget som gjorde utflykten till Rättviksskogarna var så många att de delade upp sig i två grupper som tog var sin väg, för att inte hindra den övriga trafiken för mycket. De ringde till fäbodkullan och förvarnade så kaffepannan hann sättas på i tid.
Tänk vad olika de kan vara, de där motorcyklisterna.
Själv kör jag sedan ungdomens dagar också motorcykel, även om jag inte gjort det hittills i år. Men jag har i alla fall suttit på min 750 cc Honda Custom från 1981. Någon gång i sommar ska jag nog dra igång den och ta mig en tur. Det är frihetskänsla det, jag lovar!
Morgonpromenaden var fridfull och det är dags att lägga på fem minuter till. När jag passerade vår vackra träkyrka var jag bara tvungen att stanna för att lyssna på fåglarna och stillheten. På nått sätt sorterar örat bort trafikljuden och det blir fridfullt.
Nu ska jag skrämma bort våra två skatungar. När de kivas låter de förskräckligt mycket!
Ett par minuter varje dag, då man tillåter sig att vända all uppmärksamhet inåt och bara vara - det är fantastiskt!
