prometankaren

Masat mig till Skåne!

När jag sitter här och tittar ut genom mitt fönster från gårdsrummet ser jag idel snö. I Skåne finns inte snö. Det utrotades redan åren efter att inlandsisen förvisats norrut.

Men ett häftigt återfall i kalla tankar gjorde att snön återvände redan förra vintern för att efter en ljuvlig sommar hitta vägarna förbi igen. Rackarns snö.

Har under ett antal dagar planerat att åka och köpa en dammsugare som inte är så bökig att ta fram och därför inte kommer till användning. Min dammsugare ska komma till användning.

Städning är inte favoritsysselsättningen och när jag får ett infall att städa, eller snarare får tankarna att jag borde städa, brukar jag lägga mig på soffan och avvakta till anfallet går över.

Men ibland finns inget återvändo. Och då är det bra att ha redskap man tycker om att använda.

I dag lyser solen med sin frånvaro. Den frånvarande är alltid efterlängtad medan den närvarande ofta tas för självklar.

Det är arbetsdag idag. Har det ganska så bra eftersom jag inte behöver arbeta alla dagar i veckan. Inte ens alla vardagar. Tanken var att leva mera och arbeta mindre. Nu arbetar jag mera men tusan vet om jag lever mera. Gillar inte vinter och snö. Halkade runt ett varv på lunchen idag och det är hela tiden risk för manfall.

Funderar på hur mycket kaffe jag inte dricker per dag. Just nu har jag säkert sjunde odruckna koppen vid sidan av datorn. Det är många koppar det. Som fylls på och aldrig dricks. Men magen påstår framåt kvällningen att den fått i sig tillräckligt för att höra av sig.

Kommer ihåg fenomenet från tiden då jag rökte. Det var många cigaretter som tändes men inte röktes. Bara för att jag fick annat för mig.

Såg ett program om tankspriddhet här om dagen. Tror jag.

Att vara tankspridd kan vara underhållande men det kan också vara ett problem om man inte kommer ihåg det man ska komma ihåg att inte glömma.

Funderar på det kommande året. Ibland bryr jag mig. Ibland inte. Den här gången är jag ordentligt engagerad. Vill ha ett tvåtusenelva som ger mig positiv energi och upplevelser som berikar. Tycker jag är värd det. Faktiskt.
Ett år av glädje och lycka. Att jag hittar rätt. Att jag förstår att se lyckan när den passerar. Den låter sig fångas endast av den som ser den.

Lycka är mycket. Trädgården här i Skåne innehåller massor av växter som inte riktigt presenterat sig än. Jag såg en del av dem i somras, men förstod mig aldrig riktigt på deras språk. Ett par körsbärsträd, äppelträd, päronträd och inte minst ett persikoträd står huttrande och väntar på att få bidra till min lycka.

Jordgubbarna höll på att försvinna med kraftiga spadtag och överlevde enbart på grund av slöheten i våras och att någon förstod deras värde. Världens godaste jordgubbar. Finns en hel del i frysen fortfarande.

På något sätt har 2011 blivit en symbol för framtida glädje. Ska göra allt för att bidra med det jag kan bidra med.

Visste du att du enbart kan påverka runt fem procent av ditt liv. Annat styrs av annat. Ta vara på de fem procenten.

Det kommer dagar då det kommer dagar som inte är som andra dagar.

Så är man inne på årets sista vecka. Tiden är något som verkligen har en tendens att försvinna.
Sägs att det är det enda rättvisa här i världen. Sekunderna tickar lika för alla.

Och så kan det vara.

Till dagens glädjeämnen hör att se en grön reporter på TV4 slå sig in i folkets hjärtan. Hon står fel och säger fel men gör det med en mjukhet och en grundkunskap som gör att det ingenting gör. Borde tagit reda på hennes namn, men hon gjorde reportage om isar och isars farlighet.

Hasse Alfredsson är sjuk stod det på löpsedlarna i går. Ett tips är att du lär dig vem han är. Tänk att det finns en tänkare som kan sätta ord på sina tankar som Hasse.

Ofta tänker tänkaren tankar som stannar vid tankar och då kan inte annan tanka ner tankarna så att tankarna lever vidare i andras tankar.

Vintern håller sitt grepp om oss som valt att bo vid iskanten. Själv masade jag mig från Dalarna till Skåne för att slippa vinterns snöskyfflande slit. Av princip köps här ingen snöskyffel, vilket förorsakar ett evigt pulsande. Parkeringen skottas genom att det körs fram och tillbaka med bilen. Gången till ytterdörren gångas upp. Liksom från köksdörren till garaget där veden finns.

Att elda i Skåne är också speciellt. En Husqvarna n:o 21 ska stå för värmen, men den mesta värmen kommer nog från huggning och inbärning. En gjutjärnskamin ger inte långvarig värme. Dessutom eldas det med bok. Inte böcker, bok. Ett träslag inte gjort för eldning. Men det finns rätt mycket i garaget så det ska eldas upp och sedan blir det övergång till björk.

I bakgrunden arbetas det.

Ryggen gillar inte bilfärder och efter de sjuttio milen från Dalarna igår sa ryggen ifrån idag. En värmekudde lades i svanken och det blev helt lagligt att ligga stilla på soffan en hel timme. Det gjorde gott och inofficiellt är ryggen väsentligt bättre.

Det där med att man ser olika saker fast man tittar på samma saker är intressant. Har också märkt att man kan läsa samma sak men uppleva olika saker.
Min bror och jag är ganska lika, mest han.

Den olikhet vi upplever till vardags, är den olikhet som stimulerar oss mest. Vi ser olika olikheter på olika sätt. Som att se en snöflinga singla ner mot marken. En del ser arbete, andra sträcker ut tungan för att låta flingan smälta i munnen. Andra ser inte ens flingan fast de ser den ändå.
Snöflingor ska inte ses.

Globala uppvärmningen har gett Sverige det kallaste december på 110 år.

Man har upptäckt att människan hade sex med neanderthalaren på den tiden då det begav sig. Man har också konstaterat att det var mannen hos neanderthalaren som hade sex med en mänsklig kvinna. Aldrig har man belagt att det varit tvärt om.
Det betyder att forskarna i flera år sysslat med något som inte hindrar den globala uppvärmningen. Frågan är om de satsade rätt.
Men en kul grej är att det alltså finns en liten andel neanderthalare i oss alla i Europa.

Har väl haft det på känn ibland.

Måndagen startar tidigt, redan vid sexsnåret, och morgonprocedurerna raspar igång med att det upprättas eld i kaminen. Känns lite råkallt och den skånska vintern griper tag i huset. Minus tio grader påkallar behovet av en sprakande brasa.

Med huset följde flera kubikmeter med färdighuggen bok. Bok brinner trögt men jag tror att värmeutväxlingen är sommaranpassad. Man får ta i som tusan med eldningen för att få effekt. Kaminen är en nygammal Huskvarna numero 21.

Efter att ha fått spraket att skapa morgonstämning är det dags för kaffe och morgonmacka med ost och apelsinmarmelad. Ett par ägg slank ner också. Varför vet jag inte, men gott var det.

Det är skönt att låta frukosten ta den tid den tar. Inte behöva hasta. Vid åttatiden är det dags att göra rätt för sig. Den här morgonen handlar det om att skapa struktur i uppdragen och börja förstå vad de innebär. Har fått nya uppdrag och förväntas nedkomma med resultat under våren. Däremellan förväntas delrapporter som visar att jag har sysselsättning. Efter några telefonsamtal och lite klurande börjar det kännas riktigt bra. Det är bra uppdrag som kommer att ge företaget fördelar om de genomförs på ett bra sätt.

Framåt tio är det dags igen. För kaffe.

Redan som liten var jag ett barn.
Apropå att bli vuxen. En del blir vuxna sakta, andra råkar ut för händelser som tvingar fram vuxenheten på ett brutalt sätt. Själv har jag varit utsatt för fler stora påfrestningar, men ändå klarat konststycket att inte bli helt vuxen. Variabel ålder är en tillgång som ibland glädjer och ibland oroar omgivningen. Men för min egen del är de överraskningar den flexibla åldersmognaden medför enbart varit till glädje. Men ibland krävs distans.
Redan som liten var jag ett barn.

Är fortfarande enormt intresserad av vattenkrig. Med slang, hink och vattenpistoler. Ketchupflaskor är kanonvapen.
Gillar inte vinter längre. Det gjorde jag när jag var litet barn, nu har båda gått över.
Snö är onödigt.

För norrlänningen är det inte mycket som år dåligt. En del saker är bara obra.
Tänk på det, ett positivt ord där man hänger dit ett o i början.
Obra.
Ogod.
Idag för det gärna osnöa.

Den gnällige tycker att odåligt är obra.

Funderar på vad jag ska göra idag förutom att arbeta. Ska ordna julklapp! Hemligt och personligt. När jag ser mig omkring säger huset att det behöver städas. Diskbänken vill fram i ljuset. Kläder behöver tvättas. Rackarns vad det finns att göra.
Bära in ved ska också göras och det eftertraktas en snöskyffel, men där ska jag försöka hålla emot ett tag till. Kanske ställer naturen upp så snöskottning kan undvikas.

Motsatsen till lika borde inte det vara lika med motsatsen?

Torsdagen den nionde december är min systers födelsedag och det kan bli en stor dag i livet. En av mina söner har ställts inför en stor utmaning som bara är i sin linda. Ingen sjukdom, men en stor livsprövning är det.

Nu är det så med vuxna barn att man inte kan ta över deras utmaningar, man kan liksom inte lära någon att cykla genom att cykla åt den. Men man ska finnas tillhands, bara finnas där, inte märkas förrän man ska märkas, inte tala förrän man ska tala, inte ge råd förrän man ska ge råd. Som att gå på slak lina utan lina.

Hjärtat är alltid med barnen, de må vara hur gamla de vill, och ha egna liv hur mycket de vill. Härtat är ändå där. Och tankar och idéer.

Kommer ihåg de goda råd min mor spillde på mig under mina första år som vuxen. Jag var vuxen i min tro långt innan jag var vuxen. Mor gav råd, för att jag skulle slippa de felsteg hon tagit. Inte tog man åt sig av sånt. Man vill bränna fingrarna själv av någon outgrundlig anledning.

En av sönerna tar gärna råd medan den andre är lik sin far. Kan själv.

Övertron på att ensam är stark florerar kraftigt hos människor under trettiofem. Man har inte tillräckligt med erfarenhet för att förstå att ensam aldrig är starkast. Först när man förenar olikheterna mellan två eller fler människor börjar styrkan växa. Men sånt trodde inte jag på då, och det gör inte de unga vuxna nu heller.

Att se en son göra fel, få rätta till det själv, och sedan gå vidare är bara det en prövning. Vi får se hur det går eftersom vi bara är i början av den prövningen.
Kärleken till barnen är alltid villkorslös, det går inte att förklara logiskt. Men så är det.

Idag är första dagen av resten av livet.

I Skåne ligger snön kvar och det kommer mer hela tiden. Nu varierar det kraftigt bara på några mil. Men det lovas mer igen så Skåne håller sig nog med snö ett bra tag till. Temperaturen är dock glädjande jämfört med Dalarna. Här har vi haft runt nollstrecket när Falun hade mer än tjugo minusgrader under några veckor. Idag har dock kylan slagit till och det är hela fyra minus.

Egentligen arbetas det idag, men det går lite sådär. Elektroniken vägrar och det gör att effektiviteten blir låg. Tänk vad vi blivit beroende av datorer och konstiga uppkopplingar där det påstås att olika våglängder är avgörande för ordens framkomlighet i eter och tråd.

Hoppas på dagsfärsk fisk till kvällen. Ska åka ner till hamnen i Magnarp på eftermiddagen och efterhöra tillgången på sådan. Färsk fisk från salta hav smakar förunderligt gott. Här om dagen åt jag lunch på en hamnkrog där de serverade kokt torsk med potatis och pepparot. Åkte speciellt för det och blev inte besviken. Otroligt gott.

Det är inte alltid lätt att leva, men håll med om att alternativet vore förödande illa.