prometankaren

Det var en kamp många gånger när jag inte käkade över huvud taget. I ett hundra dagar levde jag på pulverdryck, om än med varierande smak av hallon, sparris, choklad eller vanilj.

Men nu har jag försökt äta i en vecka. Sju dagar av etthundrafyrtio. Som ska innebära att jag äter och går ner i vikt. Det fattas tolv kilo till målet, men fortsätter jag så här går det åt andra hållet.

Sedan en vecka äter jag middag som alla andra normalkonfigurerade människor. Det ska landa runt femtonhundra kalorier och det funkar jättebra. Har till och med legat lite lågt - utom i förrgår då jag festa loss med en liten whisky och ett par glas vin. Det kostade över fyra hundra kalorier extra. Det var det värt egentligen.

Samtidigt har jag ökat dosen aktivitet. Nu ska jag stega över femtusen steg per dag för att vara nöjd. Och jag snittar första veckan på femtusensjuhundra, så det är godkänt. Har vänt upp på niotusenniohundra en dag.

Men vågen vänder visaren uppåt. Visserligen sa sköterskan att det kunde hända.
Det finns olika skäl. Jag rör mig väsentligt mer. Mer muskler. Jag äter mat, tarmarna fylls igen.. Jag äter mat, mer vätska binds i kroppen.
Nåja, det ska vara ok.

Men jag skulle nu ha börjat äta två mål om dagen. Det vågar jag inte. Är skraj för att äta. En gren där jag bara för några månader sedan tillhörde nordiska eliten!
I morgon ska jag börja med andra målet. Tror jag.

Idag har det varit solsken och mors dag. Bra kombination. Annars har jag cabbat runt och försökt se lite glassig ut. Det skiter sig säkert, men det vet ju inte jag.

Fika i Torsång är inte fel alltså. Där kan man se massor av människor som rör sig. De kommer med bil, motorcykel eller båt. En eller annan dyker upp på cykel. Eller traktor.

Leo, den snart treåriga hjälten från Människofarmen fick tag i vattenslangen idag. Rätt många blev våta kan jag säga. Vilken talang han är, den gossen! Naturbegåvning. Faster ligger risigt till vid midsommartid!

De unga damerna från Människofarmen var över här om dagen. De lämnade de vuxna utan bevakning under en timme. Kan kanske vara lite lång tid men det verkar ha gått bra. Förra gången de försökte gick det inte, då ringde en av de vuxna hem flickorna när det blev långsamt.
Underbart att se dessa vackra flickor i sina sommarklänningar, man riktigt längtar till barndomens underbara tid. Inte för att jag hade klänning, tänker mer på spring i benen. Klättra i apträd, balansera på stenmuren. Underbart att se.

Klockan är nu över nio på kvällen och äntligen har jag kommit till ro. Åtminstone snart, ska bara skriva lite först. Måste bli av med kliet i fingrarna. Har kli i fingrarna ibland, bara måste skriva. Om vad, har jag inte en aning. Men ändå. Skrivas ska det.

Har varit på sjuttonårsfika idag. En flicka fyller sjutton. Vi ska gifta oss. Det sa hon för ungefär tio år sedan. Hon kan väl inte ha ändrat sig?
Söt är hon där hon sitter mitt i familjen. Man känner sig hemma där. Som att vi hör ihop.
Då fick man en kram strax över knäet, idag är hon större och kramen blir därefter.
En stor vårbukett förärade jag denna fagra mö.

Arbetet ställer krav på engagemang och det känns att jag har lättare för att ryckas med. Vill vara med. Vill bidra i det som ska bli den största framgången. Den som kommer med bättre tider. Surfa på vågen. Om vi gör rätt nu. Men jag måste sansa mig, inte ryckas med. Värdet av livet är mer än jobbet och när jag tänker efter har jag under trettio år arbetat väsentligt mer än 40 timmar i veckan. Skrämmande. Har sparat almanackor från det jag var under tjugofem år. När datorn erövrade kalendern sparade jag det också. Så jag kan downcoacha mig själv genom att procka fram vad jag gjorde 1975. Hur kul är det? Men jag kan ta fram 2005 också. D

Får kanske skriva mina memoarer. Det vore spännande. Få reda på vad jag gjort. Bli analyserad och få reda på varför jag gjorde det jag gjorde när jag gjorde det.

En terapeut, jävla stavning, blev det rätt, sa en gång att en psykolog skulle kunna göra karriär på mig.
Har sedan dess funderat på om det var snällt sagt eller inte.

Jag vill ha ett hus i Skåne. Äga en linnekostym och stråhatt med svart band, eller grått kanske.
Åka på gammal moped till havet! Strosa på stranden och känna en stillsam harmoni.
Skriva saker som blir lästa. Skriva saker som inte blir lästa. Skriva saker som ingen ska läsa.

Sitta i min trädgård, hämta mig en lime, skära upp en slice och stoppa i min ljusa öl.
Konversera en vacker kvinna.
Luta mig tillbaka och sluta ögonen och fortsätta drömma drömmen från i natt.

Nästa vecka åker jag och äldsta sonen till Skåne för att titta på hus. Kanske finner jag drömhuset.
Eller så gör jag det nästa gång.

Idag är det dagen efter.
Söndag!

Som när man var ung, kanske.

Fast idag är jag inte bakfull, det var aldrig en vana förr heller, men nu är det spiksäkert att det varit spiknyktert.

100 dagar utan mat.
100 dagar utan vin
100 dagar utan att tugga
100 dagar utan att känna smak av olika rätters kulinariska dofter.
Kan man smaka en doft?

Idag ska det ätas. Fast mina vänner undrar om jag har hål i huvet som inte ska äta förrän klockan sju i kväll.
Tycker det är två olika frågor . . .

Att jag ska äta klockan sju i kväll beror på att jag strax ska ut i skogen. Ut i skogen med mitt flugspö. Bara det tål att fundera på.
Egentligen ska jag bara testa några bäckar jag hittat långt där inne i björnlandet.

Sedan har jag säkert steg kvar till 5000 i alla fall och de ska vara avklarade.
Lite mitt på dagen slappning ska också göras. Sånt kräver sin man.

Vid tresnåret bär det av till Lindvallen för förberedelser inför hemmamatch. Och slutsignalen går runt kvart i sex.

Sedan ska maten lagas. Potatis sköljas, skäras i tärningar, sköljas och råstekas. Bara med lite salt.
Färskpotatis kokas med dill. Måste köpa dill.
Oxfilén ansas för att i mycket het stekpanna möta sitt öde. Efter att ha stekts flera sekunder i het stekpanna drar jag av och väntar ner hettan till mer normal stektemperatur där den få stekas färdig. Det tar bara någon minut. När jag lägger en gaffel mot filébiten ska den kännas well done på ytan och råma inuti.
Svampsåsen görs samtidigt. Det är en lättsås som jag ännu inte vet hur den kommer att komponeras. Champignoner blir det och säkert någon halvstark kryddningsvariant.
I den lilla högen av råstekt potatis ska det presenteras en äggula, som egentligen innehåller massor av kalorier i förhållande till sin storlek. Den ligger i sitt skal och väntar på att bli hälld över den heta potatisen.
Till det grönsaker för att möta upp kravet på tallriksmodellen.
Tippar att jag klara max 2 hg mat, så det gäller att välja.

Det blir alltså oxfilé med två sorters potatis och svampsås. Kompletterat med grönsallad och nykokt sparris.
Till det dricks det vatten.
Det borde ha varit vin, men vi ska inte överskatta magens förmåga så här i början.

Sen blir det att leva på 1500 kalorier per dag i 140 dagar.
Under de gångna 100 dagarna har jag levt på 1200 kalorier, som jag fått i mig via 6 x 52 gram pulver, blandat i 6 x 2 dl vatten. Till det har jag druckit i snitt 2,5 liter vatten, ett stort antal koppar kaffe och understundom en eller annan kopp te.

Fast det där är historia.
Nu ska det ätas. Först ett mål per dag och sedan ökar det på och om tre veckor ska jag äta riktig mat tre gånger om dagen, kompletterat med mellanmål.
Aldrig mer än 1500 kalorier per dag. Tallriksmodellen.
Här gäller inga moderna underfundigheter som GI eller kolhydratmodellen eller fettmodellen eller . . .

Som min mor sa för massor av år sedan.
Enda sättet att må bra är att äta som en sparv och skita som en elefant.

Onsdag idag. Klev upp på vågen för att kolla läget. Det finns flera nyheter senaste månaderna som egentligen borde beskrivas.

För det första har det kommit fram saker som jag inte sett på många herrans år. Längst ner, vågen. Längre upp, nöjespaketet.
Aha, var det så det såg ut!

Nu börjar det kännas som vår och försommar, fast det är bra tidigt än. Det är bra det, för då blir det en lång varm period. Oavsett om det regnar eller är solsken så är det hyfsat varmt. Vinterrocken är inhängd och ska glömmas bort. Nästa vinter ska komma som en överraskning. Som vanligt.

Idag har det varit växlande väder kan man lugnt säga. Regn och sol om vartannat och ibland hann inte solen bort innan det började regna. Solregn sa man som barn.

Idag har jag jobbat som tusan. Väldans vad arbetsivrigt det blev helt plötsligt. Frågan är om jag gör rätt saker. Men jag gör det rätt i alla fall.
Normalt gör jag bara rätt saker och gör dem rätt. Ibland kommer det saker som man verkligen kan fundera på om det är rätt saker. Man kan göra rätt saker rätt och rätt saker fel. Man kan också göra fel saker rätt och fel saker fel.
Gissa vad som är fel.

Rätt som det är gör man rätt.

Ska ta en kvällstur med motorcykeln. Tänker åka upp i skogen som jag brukar och sätta mig på en stubbe och lyssna på tystnaden. Och göken. Den kom den sjuttonde till mina skogar och nu gockar den ikapp med sina bröder.

En av cheferna på mitt jobb kallar jag i mitt stilla sinne för Halvgöken. Om nån säger Go säger han ko. Det blir rätt men ändå inte riktigt. Halvrätt om man säger.
Har testat fler gånger och när jag säger Go blir det ko till svar. Men för det mesta är det tyst. Precis som göken. Den gockar inte på beställning.
En annan egenhet en gök har är att den lägger ägg i främmande bo, Halvgöken är således det främmande ägget. Fostrad av stora flockfågelledare hamnade han i en mindre flock. Men lik förbannat är det en gök, eller halvgök. Blir inte riktigt hemmastadd.

Hemma i kvarteret har vi idag diskuterat allvarliga saker under en manlig gatdebatt.
En granne köpte en gräsklippare som numera kommer hem i en kartong. Hustrun efterlyste genast gräsklippning.
Vi försökte förklara att det blir nog ingen gräsklippning än på fem-sex dagar.
Kartongen kom ju hem idag. I kväll ska den beskådas i sällskap av en eller annan pilsner. I morgon är det helgdag och möjligen kan kartongen öppnas framåt eftermiddagen. Delarna plockas upp och beskådas. Gärna i sällskap av en eller annan pilsner.
Fredag är vardag och det finns massor att göra och inget av det som ska göras kommer i närheten av gräsklippning. Efter arbetsdagen, vare sig det blev fridag eller ej, kan man möjligtvis titta på delarna och undersöka knivarna för att konstatera att de är fabriksslipade. Annat var det förr, säger man och tar en eller annan pilsner.
Lördag, nä, leka med barnbarn blir det och antagligen sol och har vi investerat så mycket i en ny altan, inglasad sådan så blir det att sola, läsa tidning och så blir det antagligen en eller annan pilsner.
Söndag är vilodag och ska inte missbrukas. Sovmorgon och sedan frukost i lugn och ro. Dagen används till barn och barnbarn och nu börjar gräset bli oroväckande högt.
Framåt söndagens sena eftermiddag rivs plasten av delarna till gräsklipparen. Den skruvas ihop, vilket visade sig vara en operation på fem minuter. Röd, fin och grann drar man ut gräsklipparen på gräset och läser instruktionen en sista gång innan man ska till att dra igång maskineriet.
då konstateras att de levereras utan olja. Det ska vara speciell gräsklipparolja. Syntetisk ska den vara. Helst köpt där klipparen köpts. Där är det stängt på söndagar.

Man sätter sig på altanen och det går åt en eller annan pilsner.

Den här dagen började med solsken vid sjutiden. Aha, väderspåmännen hade fel - igen, tänkte jag och studsade upp ur slafen. Med inga problem som helst, spänstade jag ut i köket för att inse att det blir inget med det. Frukost alltså. Men en kopp kaffe. Kokade så det skulle räcka till en termos också. För skogen skulle besökas.

Efter eftertänksamhet på tronen var jag i stort sett klar för skogen. Fattades detaljer som kläder på kroppen, tandborstning och hårkamning. Hårkamningen fick vara. Finns inte en hare och inte en kotte som bryr sig.

Efter en stund vid en helt ointressant morgontidning drog jag iväg. Mot storskogen. Hamnade i kända avsnitt dit inga människoljud når. Inga bilar, tåg eller lastbilar förmår tränga igenom de stora skogarna och fåglarnas tjatter.

På väg upp för berget såg jag på avstånd en fantastiskt grann råbock. Dessvärre var hans religiösa övertygelse att inte vilja bli fotograferad, så när kameran var på plats var inte råbocken det.

Längst där uppe, för er som känner mig, jo jag tog bilen så långt det gick. Längst där uppe, hittade jag ett jaktpass som jag satte mig i. Efter en stund insåg jag att vinden låg på åt fel håll. Jag tittade med vinden. Då är det motvind.
Inga djur med någonsånär självrespekt visar sig nedströms de kalla vindarna. De för med sig elak människolukt.

Drog en repa genom skogen och följde en gammal hyggeskant. Hittade tjädern efterlämnade spår. Där hade den varit många gånger. Undrar om den haft sällskap och vad de gjort, eller hade de bara varit vänner?

På väg tillbaka till mitt eget näste, jaktpasset, genade jag över hygget och var jag än gick fanns älgbajs. Älgarnas skithus, hygget. Inte undra på att det var djurtomt. De var väl inte nödiga. Att vara kvar verkade onödigt.

Flyttade om och satt en lång stund i ett annat jaktpass. Väl inrett med sittbräda, väggar av numera barrlösa grangrenar. Inga granna grenar.

Inte då. Ingen ville komma fram och se mig. Blev kissnödig och rättade till det. Medströms vinden. Efter fem minuter brölade en älg. Nedströms vinden.
Undrar vad han fick känning av?

Uppe på ett berg fick jag en fantastisk utsikt över jordbrukslandet, säkerligen 6-7 kilometer bort. Tog några bilder och gick därifrån.

Nu hade jag varit borta några timmar och det drog ihop sig mot pulver och vatten. Väl i bilen tog det sina modiga 20 minuter att komma ner till människoboningar och vad ser jag där, alldeles bakom en ladugårds gödselstack? Jo två tranor och två svanar.


Det blev foto på vilda djur den här gången också!!

Vågen visade under 112 kg för första gången sedan åttiotalet. Förra årtusendet!
Det var oerhört tidigt på morgonen. Blåsan var lättad och duschen avklarad, inget ludd i naveln kvar.
Så det stiger ju lite under dagen, för pulvret ska ner, blandat med vatten.

Solen står som spön i backen och daggen ligger som en handduk över pannan en sorgen söndagmorgon efter den stora festen.

Fåglarna låter sig låtas men människorna är fortfarande kvar i sina lyor och gör inget väsen av sig.

Då kommer helt plötsligt två små flickor cyklande. De ska till skolan. De är syskon och runt tio år. Tror det skiljer ett drygt år mellan de två. De, de har mycket att prata om. Och roligt är det för pratet blandas med fniss och cyklarna vinglar över hela vår lilla gata. Man känner deras barndomslycka.

Tänker på flickan som log så brett och glatt mot mig igår när jag stannade cabben och släppte henne över gatan. Hon är mellan arton och trettiofem i ålder. Nu såg jag inte henne tydligt. Hennes leende var i vägen, men det slår mig nu att det är svårt att gissa ålder på unga kvinnor nu för tiden. Kan vara för att jag blivit gammal, men sånt vill jag ju inte tro på.

Nä, det beror på att unga flickor vill se äldre ut och inte lika unga vill se yngre ut. Fenomenet att mamma blir yngre när dottern kommer i tonåren har jag sett genom tiderna, så det är inget nytt. Åttiotalets tonårsmammor slutade med bh och började kapa sina jeans, tuggade tuggummi och lärde sig de senaste slanguttrycken.

Dagens kvinnor som passerat trettio, de har alltså passerat flickstadiet, och blivit kvinnor. Såna vi män dyrkar och vördar. Den statusen håller de sedan livet ut. Några utvecklas till damer, andra till tanter, men många är kvinnor. Kombinationer förekommer.

Dessa kvinnor klär sig som sextonåringar och nittonåringar klär sig som trettioåringar som inte klär sig som sextonåringar. Om du förstår hur jag menar. Annars såg alla ut som sextonåringar.

Det gör det svårt för oss män att identifiera ålder på de unga kvinnorna, vilket vi egentligen inte är annat än kuriost intresserade av. Vi är mer intresserad av kvinnor än av deras ålder. I min ålder gör det inget om de är ena riktiga kvinnokvinnor. Själv har jag många gånger försökt vara karlakarl. Kan säga att det utfallit med varierande framgång. Nu för tiden nöjer jag mig med att vara jag. Det är nog så krångligt ibland, när sonen envisas med att vara nitton och bete sig som en sådan.

Nåja, några kvinnor kanske reagerar på det jag skriver, vad gör man inte för att få kvinnliga reaktioner.
Männen reagerar kanske också, men det är lite omanligt att visa det så det märker jag aldrig.

Klockan närmar sig åtta på morgonen och det är dags att dra igång arbetsdagen. Finns att göra idag också.


Förresten, hur kan det hända varenda dag precis så mycket att det precis täcker sidorna i lokaltidningen?

Det händer saker som man inte riktigt har kontroll över ibland.

Igår var det semifinal i hockey-VM och jag såg fram mot några timmars spänning framför TVn. Men innan dess hade jag tänkt utmana Ankan på några längder badkarssim. Därför tappade jag upp vatten i badkaret och med ett elegant manér gled jag ner i det varma vattnet, medan Ankan sedvanligt tog sitt språng från badkarskanten. Den har fortfarande problem att hålla sig upprätt när den kommer i vattnet. Av någon anledning blir den oftast liggande på sidan, tjattrande om kardinalfel på ytspänningen. I badrumsstereon spelas det klassisk munter musik och fönstret är öppet så att alla grannar kan njuta av densamma, med vissa avbrott för glada tillrop från Ankan och mig.

Då kommer Tobbe hem och har med sig ett halvt vildsvin. Hej pappa, har du tusen spänn?

Upp ur karet och rusar ner för trappen. Tre steg kvar ropar Tobbe från köket "Du är väl inte naken", varvid jag snabbt slinker in i dörren till vänster nedanför trappen. På med kallingar och en sweatshirt och ut i köket.

Där finns mycket riktigt en söt flicka i artonårs åldern och så Tobbe med sin kompis. Och en död gris. Dessutom halv, delad längs ryggraden.

Nog har jag styckat djur förr, men med rätt utrustning, som sedan tiotals år ligger nedpackad någonstans, säkert i nått uthus. Men vildsvin har jag aldrig träffat på i mitt kök förr. Svin av olika sorter har nog varit in och vänt, som den natten då jag och en vän efter ett antal whisky uppfann grönt ris.

Alltnog, det blev att slipa upp befintlig utrustning, hämta en järnsåg och hammare. Här skulle styckas. Tobbe ville vara med och hjälpa till. Han gillar det här med jakt och kötthantering. Det märks för han är rackarns duktig i köket.

Grisen var lång, räckte från diskhon, över hela diskbänken och tog också upp hela spisen, som långt där under spisen pep och hade sig. Spisen är elektronisk med knapparna uppepå. Så grisen låg där och tryckte på knapparna. Nu kan inte spisen hoppa igång så enkelt, så det är ingen fara att den blir stekt innan den blir styckad.

Med några kraftfulla snitt frigjordes bog och lår och kotlettraden. Filén frigjordes och hanterades med vördnad. Tobbe var fantastisk på att dela kotletterna. Vi sparade en bit av revbenet på kotletten för att få ordentliga gnaghandtag vid grillningen.

Tobbe tog i för kung och fosterland och en av våra köttknivar gick snabbt till de sälla jaktmarkerna. Den sprack av mitt på klingan.

Efter tre timmar låg grisen klar att gå in i sitt nya gryt, frysboxen i garaget. Ett rack revben låg i ugnen, med full grill påslagen.

Sverige hade redan förlorat matchen. Den var inte slut, men det var svenskarna. Och Tobbe. Och jag.

En av Grycksboskogarnas vildsvin hade nått sitt öde. Gebauer med vänner kommer att konsumera den. Allt utom baktassen.

Den låg kvar på diskbänken när jag klev upp i morse. Med päls och klövar låg den där, som ett minne över ett starkt djur med en drivkraft långt utöver den skära grisen i hagen hos bonden.

Ett vildsvin i Grycksboskogarna slåss för sin existens. Och vinner. Stammen är under stark tillväxt och är väletablerad. Spridningen har nått frysboxen.

Den ska bli god. Annat än pulver med hallonsmak!

Onsdag idag. Började med att jobba några timmar innan det var dags för invägning.
Minskning 22,5 kg! På banan. Lite till och jag är på den stora Banan igen.

Känns bra, men det finns stunder av frustration. Den egna psykanalysen säger att antingen går jag inte genom besiktningen eller så är det ett normalt beteende. Se där, lika bra som vilken psykolog som helst. Inga bestämda åsikter om nånting!

Nä, frustrationen beror nog på att det börjar komma vilja att göra mer än vad energiintaget räcker till. Får soppatorsk framåt eftermiddagen.

Idag ska det stökas med en hel del bokstäver på jobbet. Måste ta mig igenom en hel del läsning för att begripa. Sen kommer det roliga. Att bestämma!
Det är kul att vara chef och få bestämma. Det har jag bestämt bestämt.

Tobbe drog iväg till akuten för han har fortfarande problem med det vi tror är njurarna. Han har varit upp tidigare med kraftiga smärtor, vilket han tydligen inte längtar tillbaka till. Men han har också börjat träna hårdare igen, så det kan vara en kombination, eller att den hårdare träningen utlöser smärtan. Bäst att kolla. Klok kille.
Foten läker så man riktigt ser hur bra den blir. Tobbe tror att det blir bollträning om ett par veckor, vilket är bra. Tippar att det är fyra veckor efter att bollen kommit med i träningen, innan han spelar igen.
Men han gör ett fantastiskt ledarjobb också.

Det verkar bli en solig dag idag. Men småruggigt ändå, för det var bara sju grader när jag var på invägning. Utomhus alltså. Temperaturen! Inte invägningen.

Nää, borde sätta fart i jobbet igen, annars blir det sena kvällen och det ska det inte få bli. Kista i morgon igen. Mötesdag.

Och om du tänkte dig en anknytning text-rubrik, så tog du fel.
Man har väl lärt sig av kvällstidningarna!


Om man alltid tänkte sig för - blev det nått gjort då?

Idag drog Tobbe iväg på sin första bortamatch som ledare för juniorlaget. Han är normalt spelare också. Viktig högerback, men efter att ha haft sönder en fotled, så kan han koncentrera sig på ledarskapet under några månader. Malung borta, buss, ingen så kallad vuxen med. Laguttagning och spelstrategi. En stor utmaning.
Ändå verkar den stora utmaningen vara att hitta mp3-spelaren inför bussresan.

A-laget är att satsa på! Vann med fyra-ett på bortaplan mot Gästriklands stolthet i division tre, Järbo. En vacker by utanför Sandviken. Strategin att göra mer mål än motståndaren höll än en gång.
För dom som inte förstår den strategin fanns även en strategi med offensivt mittfält och snabba spelomställningar. Eftersom det är vår är gräset tovigt och ojämnt i största allmänhet, vilket gör kortpassningar till ett strategiskt val. Skjut mycket på målvakten, hade man också sagt och det brändes iväg ett stort antal halvdistansskott.
Utdelning blev det som sagt, även om motståndarna visade sig vara trevliga grabbar som älskar fotboll och inte alls var oävna.

Idag ska jag fortsätta få ordning i skrivarstugan. Nu står soffan på plats och det behövs nu högtalare, tv, kopplingsplint och lite annat, så att datorn hoppar igång. Vill även kunna se lite tv där ute. Vill ju inte missa Bolibompa på grund av arbetsiver.

Eftersom solen är på gott humör är jag övertygad om att det blir en kortare fotosafari även idag. Cabben och jag kommer bra överens. Vi är totalt fritidsorienterade.

Jag vet att nästa vecka blir en tuff arbetsvecka och jobbtankarna försöker invadera hjärnan, men den håller emot och kommer att klara det ända in mot kvällen. Men ett par veckors hårt arbete ska också ge resultat.

Som en riktig fotbollsledare kom nu Tobbe hem för att hämta det sista han glömt. Eller åtminstone det sista han får med sig. Bussen avgår om tre minuter.

Duschtajm!

Första maj! Sjuttiosju dagar utan mat har passerat och det återstår tjugofem. Det går som en dans på rosor, synd bara att fötterna landar på törnen vissa stunder.

Vaknar sent, och längtar efter den morgontidning som inte kommer. Första maj är röd dag. Ordentligt röd för somliga. Men för mig innebär det att jag inte får stunden med morgontidningen. Hade jag bara orkat hade jag blivit irriterad. Men irritation skapar inget krativt så det får vara. Alternativsysselsättning finns!

Det var sista april igår och junior drog iväg med skramlade kasse. Skrammelkasse innebär nattvak för pappa och som vanligt oroar sig pappa helt i onödan. Vid halv ett hämtas sonen av sin storebror och är hur städad som helst. Ser inte ut att vara påverkad av annat än nattens kyla.
Att man aldrig kan lära sig. Fantasin är ibland störande.

Ibland är fantasin roligare att använda. När man tänker på en vacker . . .

Första maj är dagen då jag fortsätter göra i ordning skrivarstugan. Den är urplockad på juniors alla prylar och nu blir det att hitta lösningar för att få en skrivplats.
Utanför ligger tusentals kottar efter tallen som fälldes för ett tag sedan. Dessa kottar ska också förflyttas till någon osynlig plats.
Altanen blev inte riktigt klar och det behöver köras en massa skräp till tippen.
Det får komma vid nästa värmeperiod, för den här ska mesta tiden användas till att åka cab till trevliga uteserveringar och dricka kaffe.
När äteriet kommer igång ska såna uteserveringar runt om i Sverige även testas vad gäller de kulinariska egenskaperna.

En väckarklocka hörs från övervåningen. Klockan är tio och Fredrik vill upp. Lite förövning till i morgon, då han ska styra mot Umeå vid den här tiden. Idag ska han träna med Korsnäs för första gången på tre år. Åter till moderklubben efter tre år i Sundborn.

Visst blir själen roligare
när vädret är soligare!