Snö, Columbus och världens utkanter
Idag är det en dyster dag för oss snöhatare. Jag har sett all snö jag behöver, men eftersom jag väljer att bo i utkanten av världen så kommer den, som ett brev på posten (fast med större precision).
Det är få som förstått att vi lever ungefär vid stupet. På den tiden världen var platt låg faktiskt större delen av vårt land utanför stupet och hur det såg ut där, visste ingen och ingen var heller intresserad.
Sedan började man resa mer organiserat och de första charterresorna gick iväg mot det som skulle komma att kallas Indien och Asien. Som alla charterresor ägnade man sig mest åt fester och dans och glam och stoj. Med sig hem fick man sånt som man mer eller mindre tvingades på i turistfällorna. Det handlade om kryddor, guld, diamanter och annat krafs. Redan från början fick mode stort utrymme och med hem kom sidentyger, trådar av silver och guld och vackra knappar. Knapparna användes senare som falska, men gångbara, betalmedel i mellanafrika.
Dessa, de första charterresorna, bidrog till att fler och fler fick för sig att världen inte var platt, deras åsikt låg mer åt det runda hållet. Till att börja med försökte man utrota dessa villfarelser genom att utrota den som sa det. Charterkaptener levde farligt eller inte så länge.
De långa resorna över haven bidrog till att folk insåg att det fanns en anledning till att horisonten var som en båge. Jordens välvning. Charterkaptenen Columbus var helt på det klara med att jorden var rund. Han hade ingen aning om att det bodde folk så långt norr ut som där vi lever idag. Han var inte heller intresserad.
Han vill åka andra hållet till Indien. Det går ju eftersom jorden är rund, sa han. Till slut fick han ihop tillräckligt med charterresenärer, kompletterat med några affärsmän som på uppdrag av ännu större affärsmän var med på resan. Där fanns modefolk, som ville se det allra senaste, det som var modernt i Asien för tio år sedan! Andra ville köpa kryddor. Några handlade med smycken och ädelstenar. Många lockades av äventyret. Ungefär som en Thairesa idag alltså.
Columbus hade rätt, men ändå totalfel. Västindien ligger inte ens i närheten av Indien.
Det är lätt för en upptäcksresande att komma fram, eftersom han inte vet vad fram är. Frågan är bara hur han får reda på att han är framme.
Om du ser på hur företaget Jorden drivs idag, inser du också att Sverige ligger i världens utkant. 9 miljoner av över 6000 miljoner människor. Is året om, permafrost.
Allt vi ska till ligger söderut.
Eftersom charterresorna inte utvecklats annat än i hastighet och tidsåtgång på femhundra år kan man fundera på vad som är utveckling egentligen.
En dator är väl ingen utveckling, det är ju ett av de vassaste verktygen för avveckling.
Våga vägra vinter!
Det är få som förstått att vi lever ungefär vid stupet. På den tiden världen var platt låg faktiskt större delen av vårt land utanför stupet och hur det såg ut där, visste ingen och ingen var heller intresserad.
Sedan började man resa mer organiserat och de första charterresorna gick iväg mot det som skulle komma att kallas Indien och Asien. Som alla charterresor ägnade man sig mest åt fester och dans och glam och stoj. Med sig hem fick man sånt som man mer eller mindre tvingades på i turistfällorna. Det handlade om kryddor, guld, diamanter och annat krafs. Redan från början fick mode stort utrymme och med hem kom sidentyger, trådar av silver och guld och vackra knappar. Knapparna användes senare som falska, men gångbara, betalmedel i mellanafrika.
Dessa, de första charterresorna, bidrog till att fler och fler fick för sig att världen inte var platt, deras åsikt låg mer åt det runda hållet. Till att börja med försökte man utrota dessa villfarelser genom att utrota den som sa det. Charterkaptener levde farligt eller inte så länge.
De långa resorna över haven bidrog till att folk insåg att det fanns en anledning till att horisonten var som en båge. Jordens välvning. Charterkaptenen Columbus var helt på det klara med att jorden var rund. Han hade ingen aning om att det bodde folk så långt norr ut som där vi lever idag. Han var inte heller intresserad.
Han vill åka andra hållet till Indien. Det går ju eftersom jorden är rund, sa han. Till slut fick han ihop tillräckligt med charterresenärer, kompletterat med några affärsmän som på uppdrag av ännu större affärsmän var med på resan. Där fanns modefolk, som ville se det allra senaste, det som var modernt i Asien för tio år sedan! Andra ville köpa kryddor. Några handlade med smycken och ädelstenar. Många lockades av äventyret. Ungefär som en Thairesa idag alltså.
Columbus hade rätt, men ändå totalfel. Västindien ligger inte ens i närheten av Indien.
Det är lätt för en upptäcksresande att komma fram, eftersom han inte vet vad fram är. Frågan är bara hur han får reda på att han är framme.
Om du ser på hur företaget Jorden drivs idag, inser du också att Sverige ligger i världens utkant. 9 miljoner av över 6000 miljoner människor. Is året om, permafrost.
Allt vi ska till ligger söderut.
Eftersom charterresorna inte utvecklats annat än i hastighet och tidsåtgång på femhundra år kan man fundera på vad som är utveckling egentligen.
En dator är väl ingen utveckling, det är ju ett av de vassaste verktygen för avveckling.
Våga vägra vinter!
Spegel på väggen där - säg mig vem som snabbast förbi är . .
Nu säger dom, vilka dom nu är, att det ska bli snö snart. Den ska komma söderifrån. Och jag som trodde den kom uppifrån.
Snön är på ingående. Ingående? Den vandrande snöflingan.
Idag är det en gråmulen dag och förutom att jobba så ska resterna av höstens alla renoveringsarbeten köras till tippen och de murstenar som blev över ska köras till leverantören. Alltid blir det någon krona i retur.
Det blev en intensiv renoveringshöst men nu står ett alldeles nytt kök färdigt och används med stor glädje. En vägg togs bort och vi har en helt annan rymd i kåken.
Numera lyser det nästan överallt på gården när man är man går ut på kvällen. Vi har fått lampor uppmonterade i de mörka hörnen och de tänds av den värme man utstrålar.
Stenmuren blev otroligt bra och vi är jättenöjda med allt. Det är bara de där räkningarna som dimper ner som stör. Givetvis blev hela renoveringsomgången väsentligt dyrare än vad som beräknades och det blev så tomt i kakburken att vi fick maila banken efter nya kakor. Förr fick man förklara sig när man ville låna, numera frågar dom inte ens vad pengarna ska användas till. De säger att renoveringen höjer värdet väsentligt så det är inga problem.
Även banken har ovanan att vilja ha tillbaka stålarna.
Tobbe LANade två dygn i sträck och har förvandlats till zombie. Tänk vad lite sömnbrist kan åstadkomma. Men när han vaknar idag så ska han vara återställd. För då ska han få äran att jobba lite. Pappa jobbar på jobbet och Tobbe gör jobbet hemma. Han har ju höstlov.
Kan inte förstå det här, klockan är nio och jag har inte skrattat än idag!
Ska nog gå ut i hallen och kolla spegeln . . .
I renoveringen tillkom en väggmonterad spegel. En meter bred och två meter hög. Startar vid golvet. Hur man än gör måste man förbi spegeln när man går ut eller kommer in. Ett strategiskt val sägs det.
Eftersom jag är mån om mitt goda humör har jag blivit blixtsnabb i hallen.
Snön är på ingående. Ingående? Den vandrande snöflingan.
Idag är det en gråmulen dag och förutom att jobba så ska resterna av höstens alla renoveringsarbeten köras till tippen och de murstenar som blev över ska köras till leverantören. Alltid blir det någon krona i retur.
Det blev en intensiv renoveringshöst men nu står ett alldeles nytt kök färdigt och används med stor glädje. En vägg togs bort och vi har en helt annan rymd i kåken.
Numera lyser det nästan överallt på gården när man är man går ut på kvällen. Vi har fått lampor uppmonterade i de mörka hörnen och de tänds av den värme man utstrålar.
Stenmuren blev otroligt bra och vi är jättenöjda med allt. Det är bara de där räkningarna som dimper ner som stör. Givetvis blev hela renoveringsomgången väsentligt dyrare än vad som beräknades och det blev så tomt i kakburken att vi fick maila banken efter nya kakor. Förr fick man förklara sig när man ville låna, numera frågar dom inte ens vad pengarna ska användas till. De säger att renoveringen höjer värdet väsentligt så det är inga problem.
Även banken har ovanan att vilja ha tillbaka stålarna.
Tobbe LANade två dygn i sträck och har förvandlats till zombie. Tänk vad lite sömnbrist kan åstadkomma. Men när han vaknar idag så ska han vara återställd. För då ska han få äran att jobba lite. Pappa jobbar på jobbet och Tobbe gör jobbet hemma. Han har ju höstlov.
Kan inte förstå det här, klockan är nio och jag har inte skrattat än idag!
Ska nog gå ut i hallen och kolla spegeln . . .
I renoveringen tillkom en väggmonterad spegel. En meter bred och två meter hög. Startar vid golvet. Hur man än gör måste man förbi spegeln när man går ut eller kommer in. Ett strategiskt val sägs det.
Eftersom jag är mån om mitt goda humör har jag blivit blixtsnabb i hallen.
Att se på tv
Idag har jag arbetat från hemmet. Och som alla gamla stötar sitter jag i soffan och har tvn påslagen. För att inte bli störd kör jag utan ljud.
Det var en klar kvalitetsförbättring av vissa program!
Dr Phil! Solklart bättre när man får sätta dit texten själv. Då snackar han dessutom svenska.
Han sitter där på sin höga stol och har en kvinnlig gäst bredvid sig.
Tittar under luggen! mot henne och säger:
- Och hur i helvete kunde du tänka så j-a tokigt att du kastade potatisen och kokade skalen när du gjorde kvällsmaten till din man?
- Jo, men det var ju så att jag var full som ett ägg. Hade dragit i mig en hel kartong vin sedan morgonen
Dr Phil tittar upp mot kameran och med ett litet leende säger han.
- Fördelarna med kartongvin är att man inte spiller så mycket bara man får in munnen under munstycket.
Sedan tittar han med spända ögon på kvinnan igen.
- Och du förstår nu varför din man blev arg och slog ihjäl hunden?
- Jo men det gjorde inget, det var grannens hund.
Sedan växlade jag om och Joey stod och log mot Jennifer Aniston
- How are You doing . . . .
Babar satt vid ett stort bord ute på en äng och sjöng:
- Hur länge ska vi sitta med tomma glas, tomma glas, tomma glas
TVs nyhetsankare stirrar in i kameran
- Och hockeyförbundet har nu beslutat att med omedelbar verkan flytta upp Leksand till Elitserien. Ner till division tre flyttas Mora.
Arne Hägerfors och Ingvar Carlsson sitter och snackar fotbollsskor.
Båda ser ut som en vänsterdoja.
Annars har det varit en lugn dag.
Det var en klar kvalitetsförbättring av vissa program!
Dr Phil! Solklart bättre när man får sätta dit texten själv. Då snackar han dessutom svenska.
Han sitter där på sin höga stol och har en kvinnlig gäst bredvid sig.
Tittar under luggen! mot henne och säger:
- Och hur i helvete kunde du tänka så j-a tokigt att du kastade potatisen och kokade skalen när du gjorde kvällsmaten till din man?
- Jo, men det var ju så att jag var full som ett ägg. Hade dragit i mig en hel kartong vin sedan morgonen
Dr Phil tittar upp mot kameran och med ett litet leende säger han.
- Fördelarna med kartongvin är att man inte spiller så mycket bara man får in munnen under munstycket.
Sedan tittar han med spända ögon på kvinnan igen.
- Och du förstår nu varför din man blev arg och slog ihjäl hunden?
- Jo men det gjorde inget, det var grannens hund.
Sedan växlade jag om och Joey stod och log mot Jennifer Aniston
- How are You doing . . . .
Babar satt vid ett stort bord ute på en äng och sjöng:
- Hur länge ska vi sitta med tomma glas, tomma glas, tomma glas
TVs nyhetsankare stirrar in i kameran
- Och hockeyförbundet har nu beslutat att med omedelbar verkan flytta upp Leksand till Elitserien. Ner till division tre flyttas Mora.
Arne Hägerfors och Ingvar Carlsson sitter och snackar fotbollsskor.
Båda ser ut som en vänsterdoja.
Annars har det varit en lugn dag.
En fura en
Idag har vi varit hos Människofarmen och beställt jultidningar av Amanda. Har du något som helst släktförhållande, aktare för den tösen. Nu ska det säljas jultidningar för det finns premier som hägrar. Själv har Amanda delegerat själva grovgörat till farmarmor. Eftersom båda är så söta är det inga som helst problem att beställa.
Farmarmor gjorde chokladbollar till fikat som skulle serveras. Och för första gången fick jag klart för mig att det finns skillnad. Har alltid trott att dagens chokladbollar är samma sak som vår tids negerbollar. Man får inte säga negerbollar om negerbollar. Det ska vara ett led i minskad rashets. Snacka om att byta en fördom mot en helt nyuppfunnen. En negerboll görs med havregryn och har kokos på utsidan. Otroligt goda!
Chokladbollen vi bjöds på av farmarmor hade pärlsocker på utsidan och jag såg inte till några havregryn heller. De var också otroligt goda.
Sedan några månader har vi hållit på med att byta ugnslucka på farmarspisen. Idag nådde vi nya framgångar då vi skrev av maskinnummer och en del andra nummer också när vi ändå var i farten. Nu ska jag få till nästa moment. Att ringa till verkstan och tala om numren så de kan beställa hem ett nytt handtag. Med vårt tempo torde det i vart fall vara löst framåt jul.
Dessvärre skrev farmarmor numren på baksidan av en av Wilmas teckningar och hon var inte beredd ge upp teckningen. Efter en stunds argumenterande och förhandlande var det bara att ge upp och skriva av numren på ett nytt och rent papper.
Leo ville skryta. Han ville ha beröm för att han lyckades få in en hel chokladboll i munnen. Men när han sedan fick beröm ville bollen inte vara kvar i munnen. Leo gjorde motstånd mot bollens rymningsförsök med alla krafter han hade i gom och mun och lyckades nästan hålla kvar chokladbollen. Men till slut lyckades ungefär en tredjedel av bollen ta sig ur minnen i spridda skurar.
Tobbe fick jobba hårt med de tre barnen. Det blev rena träningspasset med tydliga inslag av tävling i uthållighet och flest rörelser på kortast tid. Leo vann solklart före Wilma medan Amanda gav upp, eller så ansåg hon sig vara för gammal för sådan kamp.
Leo ville också leka kurragömma. Han frågade artigt om vi ville vara med och när vi alla svarat nej tack, sa han bravo och sprang iväg och ställde sig vid väggen med händerna för ögonen och så räknade han.
En fura en!
Farmarmor gjorde chokladbollar till fikat som skulle serveras. Och för första gången fick jag klart för mig att det finns skillnad. Har alltid trott att dagens chokladbollar är samma sak som vår tids negerbollar. Man får inte säga negerbollar om negerbollar. Det ska vara ett led i minskad rashets. Snacka om att byta en fördom mot en helt nyuppfunnen. En negerboll görs med havregryn och har kokos på utsidan. Otroligt goda!
Chokladbollen vi bjöds på av farmarmor hade pärlsocker på utsidan och jag såg inte till några havregryn heller. De var också otroligt goda.
Sedan några månader har vi hållit på med att byta ugnslucka på farmarspisen. Idag nådde vi nya framgångar då vi skrev av maskinnummer och en del andra nummer också när vi ändå var i farten. Nu ska jag få till nästa moment. Att ringa till verkstan och tala om numren så de kan beställa hem ett nytt handtag. Med vårt tempo torde det i vart fall vara löst framåt jul.
Dessvärre skrev farmarmor numren på baksidan av en av Wilmas teckningar och hon var inte beredd ge upp teckningen. Efter en stunds argumenterande och förhandlande var det bara att ge upp och skriva av numren på ett nytt och rent papper.
Leo ville skryta. Han ville ha beröm för att han lyckades få in en hel chokladboll i munnen. Men när han sedan fick beröm ville bollen inte vara kvar i munnen. Leo gjorde motstånd mot bollens rymningsförsök med alla krafter han hade i gom och mun och lyckades nästan hålla kvar chokladbollen. Men till slut lyckades ungefär en tredjedel av bollen ta sig ur minnen i spridda skurar.
Tobbe fick jobba hårt med de tre barnen. Det blev rena träningspasset med tydliga inslag av tävling i uthållighet och flest rörelser på kortast tid. Leo vann solklart före Wilma medan Amanda gav upp, eller så ansåg hon sig vara för gammal för sådan kamp.
Leo ville också leka kurragömma. Han frågade artigt om vi ville vara med och när vi alla svarat nej tack, sa han bravo och sprang iväg och ställde sig vid väggen med händerna för ögonen och så räknade han.
En fura en!
Faster Jennie
Faster Jennie är på ingående. Hon är faster till Farmarbarnen Leo, Wilma och Amanda.
Faster Jennie kommer om nån vecka och redan pratar farmarbarnen om henne varenda dag. De håller koll på hur långt det är kvar till hon kommer och flickorna berättar för varandra vad roligt det ska bli. Leo tittar lite förundrat på sina systrar och lyssnar till deras babbel om faster Jennie. Han vet vem hon är, kommer ihåg henne, hur hon burit honom och gjort det han sagt till om. Då, förra gången kunde Leo inte prata lika bra som nu, men faster Jennie, hon förstod.
Faster Jennie är rackarns duktig i köket, hon bakar och lagar mat hela dagarna, om man ska tro barnens historier. Hon kan göra världens godaste av allting och speciellt tycker de om stek.
Barn som tycker om stek. Stek med sås.
Har inte fått äran att smaka den omtalade steken men man kan nog undra om inte det är kockan som är det viktigaste inslaget i den matlagningen. Även om steken smakar gudomligt så är troligen stek inte små barns största favorit i vardagen.
Det låter som hon kommer i morgon men jag tror nog det är nån vecka kvar. Kul med barns glädje. Dessutom drar deras puls iväg som ett trumsolo när hon dyker upp. Det är viktigt för barnen att det är deras faster. Faster Jennie.
Alla talar om faster Jennie med goda och många ord. Det är hon värd. Hon är vacker på insidan. Glad och god och ger farmarbarnen kärlek med fast hand. Uthållig och tålmodig, trots att det ryktas om att hon till vardags kan visa humör. Dock inte med farmarbarnen.
Farmarmor ser också med glädje fram mot faster Jennies besök. De snattrar bra tillsammans. Som syskon. Nää, de är mer sams än syskon.
Farmarfar är bror till faster Jennie. Tror de är sams i alla fall.
Alla vill vara med faster Jennie.
Vem är då faster Jennie?
Faster Jennie är en vacker ung kvinna, 29 år. Blond, klassisk skönhet med livliga ögon. Ögon som speglar intellektet.
Känns riktigt skönt att säga faster Jennie, till en ung, vacker skönhet!
Välkommen faster Jennie, till Dalarna och Människofarmen. De tar hand om dig. Glöm det där med att få gå på toa ensam. Åtminstone står Wilma där utanför och bara måste få berätta nått jätteviktigt.
Faster Jennie kommer om nån vecka och redan pratar farmarbarnen om henne varenda dag. De håller koll på hur långt det är kvar till hon kommer och flickorna berättar för varandra vad roligt det ska bli. Leo tittar lite förundrat på sina systrar och lyssnar till deras babbel om faster Jennie. Han vet vem hon är, kommer ihåg henne, hur hon burit honom och gjort det han sagt till om. Då, förra gången kunde Leo inte prata lika bra som nu, men faster Jennie, hon förstod.
Faster Jennie är rackarns duktig i köket, hon bakar och lagar mat hela dagarna, om man ska tro barnens historier. Hon kan göra världens godaste av allting och speciellt tycker de om stek.
Barn som tycker om stek. Stek med sås.
Har inte fått äran att smaka den omtalade steken men man kan nog undra om inte det är kockan som är det viktigaste inslaget i den matlagningen. Även om steken smakar gudomligt så är troligen stek inte små barns största favorit i vardagen.
Det låter som hon kommer i morgon men jag tror nog det är nån vecka kvar. Kul med barns glädje. Dessutom drar deras puls iväg som ett trumsolo när hon dyker upp. Det är viktigt för barnen att det är deras faster. Faster Jennie.
Alla talar om faster Jennie med goda och många ord. Det är hon värd. Hon är vacker på insidan. Glad och god och ger farmarbarnen kärlek med fast hand. Uthållig och tålmodig, trots att det ryktas om att hon till vardags kan visa humör. Dock inte med farmarbarnen.
Farmarmor ser också med glädje fram mot faster Jennies besök. De snattrar bra tillsammans. Som syskon. Nää, de är mer sams än syskon.
Farmarfar är bror till faster Jennie. Tror de är sams i alla fall.
Alla vill vara med faster Jennie.
Vem är då faster Jennie?
Faster Jennie är en vacker ung kvinna, 29 år. Blond, klassisk skönhet med livliga ögon. Ögon som speglar intellektet.
Känns riktigt skönt att säga faster Jennie, till en ung, vacker skönhet!
Välkommen faster Jennie, till Dalarna och Människofarmen. De tar hand om dig. Glöm det där med att få gå på toa ensam. Åtminstone står Wilma där utanför och bara måste få berätta nått jätteviktigt.
Är huvet på väg att implodera?
Gick ner för räkning med ett otroligt värkande öra och ont i halsen.
Ringde till vårdcentralen.
De frågade om jag var under två år.
Ibland, svarade jag.
Duger inte, sa dom.
Vi behandlar inte vuxna med öronvärk, det klarar kroppen att ta upp själv.
Men det gör otroligt ont och det slår ut min förmåga att tänka och jobba, sa jag.
Ja så kan det vara, ta alvedon och vila sittande.
Ringde sjukvårdsupplysningen, där jag omedelbart fick en akuttid.
Hos doktorn konstaterades kraftig halsinfektion och en trumhinna på väg att krypa in i huvudet.
Ovanligt, sa doktorn.
Sällsynt, men det händer. Du har undertryck i huvudet, sa han.
Å, fan. Det är därför det är svårtänkt, tänkte jag.
Undrar vart hjärnan tog vägen. Det måste vara den som försvunnit och skapat undertrycket. Det blev liksom vacuum.
Fick penicillin av doktorn. Och avsvällande. Det är manligt det!
Nu har det gått några timmar. Sovit och öronvärken är nästan borta.
Skönt. Synd bara att halsinfektionen åter dominerar ett sjukdomstillstånd.
Men jag kan åter tänka. Utan kvalitetskrav.
Smärta tar bort förmågan, man liksom koncentrerar sig på att ha ont. Jag spjärnade mot med käkarna. Så nu har jag ont i käften också.
Ska vara tyst i morgon, sa doktorn.
Aka er på lördag, för de ord som ska ut, ska ut! Får prata fortare på jobbet på måndag.
Att vara sjuk är en ansvarsfull syssla. Sjukvården tar ganska lätt på såna saker.
Men å andra sidan så var de otroligt ansvarsfulla när de skötte om mig i våras! Då var det allvar.
Halsont, det är blaha blaha det.
Fredriks stulna cykel återfanns i en handikapphiss. Fortfarande låst, och i sällskap av två andra cyklar.
Undrar vad de haft för sig där inne!
Ringde till vårdcentralen.
De frågade om jag var under två år.
Ibland, svarade jag.
Duger inte, sa dom.
Vi behandlar inte vuxna med öronvärk, det klarar kroppen att ta upp själv.
Men det gör otroligt ont och det slår ut min förmåga att tänka och jobba, sa jag.
Ja så kan det vara, ta alvedon och vila sittande.
Ringde sjukvårdsupplysningen, där jag omedelbart fick en akuttid.
Hos doktorn konstaterades kraftig halsinfektion och en trumhinna på väg att krypa in i huvudet.
Ovanligt, sa doktorn.
Sällsynt, men det händer. Du har undertryck i huvudet, sa han.
Å, fan. Det är därför det är svårtänkt, tänkte jag.
Undrar vart hjärnan tog vägen. Det måste vara den som försvunnit och skapat undertrycket. Det blev liksom vacuum.
Fick penicillin av doktorn. Och avsvällande. Det är manligt det!
Nu har det gått några timmar. Sovit och öronvärken är nästan borta.
Skönt. Synd bara att halsinfektionen åter dominerar ett sjukdomstillstånd.
Men jag kan åter tänka. Utan kvalitetskrav.
Smärta tar bort förmågan, man liksom koncentrerar sig på att ha ont. Jag spjärnade mot med käkarna. Så nu har jag ont i käften också.
Ska vara tyst i morgon, sa doktorn.
Aka er på lördag, för de ord som ska ut, ska ut! Får prata fortare på jobbet på måndag.
Att vara sjuk är en ansvarsfull syssla. Sjukvården tar ganska lätt på såna saker.
Men å andra sidan så var de otroligt ansvarsfulla när de skötte om mig i våras! Då var det allvar.
Halsont, det är blaha blaha det.
Fredriks stulna cykel återfanns i en handikapphiss. Fortfarande låst, och i sällskap av två andra cyklar.
Undrar vad de haft för sig där inne!
Fick ett besök . . .
Familjefarmen har varit här. Kilroy was here!
Hade ingen aning om att det gick att klättra upp över soffryggen, kasta sig över Tobbe, alltså inte på utan över, och kallt räkna med att han fångar en innan huvudet slår i golvet mellan soffan och soffbordet.
Men det funkar. Med två centimetersmarginal fångar Tobbe Wilma alldeles innan skriket som följer när ett barn skallar golvet. Hon vågar hon.
Såna där pilatesbollar kan man använda till mycket. Amanda började med att sitta på den för att sedan övergå till att balansera på den. Hon har balans i kroppen. Det syntes tydligt.
Wilma provar samma och åstadkommer dunsar i golvet.
Leo har varit till doktorn och när han kommer tillbaka sticker han in huvudet vid altandörren och säger "Tjenaaaa".
Två år ung står han där med ett leende, en napp och sitt gosedjur. Standing tall!
Han rusar sedan in och lägger beslag på pianot. Locket är redan uppfällt efter Wilma som spelat sin pianokonsert för oss tidigare.
Leo spelar tvåhänt och lyckas trots det att få locket över båda händerna. Tänk efter, hur svårt är inte det. Hur fick han igen locket? Locket väger kilon, kan jag säga. Men Leo, han spelar på, inklämd med båda händerna. Har inte tid att ha ont. Musikkonsten är för viktig.
Wilma rusar upp på övervåningen och ner kommer ett gäng gosedjur. De sprids över golvet och man kommer ihåg.
Kommer ihåg när grabbarna var små. Det var då man hade talang på en slags hasande gång. Det lär man sig efter att ha klivit på lego mitt i natten.
Wilma slog huvudet i bordskanten, klättrade upp på Tobbes mage, han fick ligga i soffan, och grät säkert uppåt 90 sekunder innan hennes vackra leende tog över.
Vi tittade på tecknat på tv, men de små farmarbarnen konstaterade att vi hade en dålig tv. De hade redan sett programmet hemma.
Hur länge dom var här?
Knappt en timme.
Längtar redan efter nästa gång!!
Hade ingen aning om att det gick att klättra upp över soffryggen, kasta sig över Tobbe, alltså inte på utan över, och kallt räkna med att han fångar en innan huvudet slår i golvet mellan soffan och soffbordet.
Men det funkar. Med två centimetersmarginal fångar Tobbe Wilma alldeles innan skriket som följer när ett barn skallar golvet. Hon vågar hon.
Såna där pilatesbollar kan man använda till mycket. Amanda började med att sitta på den för att sedan övergå till att balansera på den. Hon har balans i kroppen. Det syntes tydligt.
Wilma provar samma och åstadkommer dunsar i golvet.
Leo har varit till doktorn och när han kommer tillbaka sticker han in huvudet vid altandörren och säger "Tjenaaaa".
Två år ung står han där med ett leende, en napp och sitt gosedjur. Standing tall!
Han rusar sedan in och lägger beslag på pianot. Locket är redan uppfällt efter Wilma som spelat sin pianokonsert för oss tidigare.
Leo spelar tvåhänt och lyckas trots det att få locket över båda händerna. Tänk efter, hur svårt är inte det. Hur fick han igen locket? Locket väger kilon, kan jag säga. Men Leo, han spelar på, inklämd med båda händerna. Har inte tid att ha ont. Musikkonsten är för viktig.
Wilma rusar upp på övervåningen och ner kommer ett gäng gosedjur. De sprids över golvet och man kommer ihåg.
Kommer ihåg när grabbarna var små. Det var då man hade talang på en slags hasande gång. Det lär man sig efter att ha klivit på lego mitt i natten.
Wilma slog huvudet i bordskanten, klättrade upp på Tobbes mage, han fick ligga i soffan, och grät säkert uppåt 90 sekunder innan hennes vackra leende tog över.
Vi tittade på tecknat på tv, men de små farmarbarnen konstaterade att vi hade en dålig tv. De hade redan sett programmet hemma.
Hur länge dom var här?
Knappt en timme.
Längtar redan efter nästa gång!!
Filosofen - inte riktigt vaken nu heller
Att sitta och minnas är enklare för den som inget har att minnas.
Men hur kul är det?
Klok är man antagligen först när man kommit på att man inte är riktigt klok.
Bredvid mig på bussen en gång satt en vis man
Han visste inte vart han skulle eller varför han skulle dit han var på väg.
Men han samspråkade med mig och andra och trivdes med att inte veta när han var framme.
Det är i alla fall vägen genom livet som räknas. Vem vill egentligen komma fram fort?
Våga vägra vinter!
Äntligen måndag. Har sagt det förr. Men visst är det nått visst med vissa måndagar. Åtminstone då man inte är vissen.
Det blev en mycket lugn söndag med flera timmar hos mor. Det blev liv och rörelse runt henne när vi blev fler som satt där och tjattrade och man riktigt såg hur hon blev yngre och yngre. Till slut var jag tvungen att gå, innan hon blev rent barnslig.
Annars blev det att vara tillsammans med min fyrfotade vän på kvällen. Soffan alltså!
Idag är det full rulle igen. Men den där influensasprutan har gett mig alla symptom på influensa, precis som sköterskan sa. Så det blir lite lugnare idag - och jag som hade tänkt springa några mil!
Det kändes skönt att vara uppe hos Fredrik i Umeå och det kändes jobbigt att åka därifrån. Gubben har känslor! Imponerande, om man får säga det själv.
Vår reunion, nostalgiklubben för DalaDatorer/Owell Dalarna, drivs med stor framgång av Rinneby. Vi är säkert inkörda i excel allihop och han drar ut statistik lite då och då. Sitter där framför tvn och gottar sig i snittåldersstatistik, boendetrender och snittavstånd till Falun för festen.
Från Frippe hörs inte mycket, han sitter väl på altanen och dinglar med benen, funderande över 9*6.
Hörde av en vän från Skåne, han har ett affärsuppslag som heter duga. Får se vad det blir framåt vintern, en jag hoppas givetvis på guld och gröna skogar.
Är ingen vintermänniska, annat än att det vid något tillfälle varit läge att göra snöänglar. Trivs mest med vår och sommar, även om hösten är vacker och klar. Sommaren ska vara lummig och ljum. Därför är Skåne mitt sommarlandskap och jag hoppas jag kommer dit igen. Att gå huvudet rent längs havets strand med vinden i ansiktet! Att se från kyrka till kyrka. Att gå bland rododendron som är höga som träd i stället för knähöga i Dalarna.
Brukar säga att allt är bra om det stämmer med hjärta - hjärna - mage. Även om jag för egen del sällan får med huvet.
Våga vägra vinter!
Det blev en mycket lugn söndag med flera timmar hos mor. Det blev liv och rörelse runt henne när vi blev fler som satt där och tjattrade och man riktigt såg hur hon blev yngre och yngre. Till slut var jag tvungen att gå, innan hon blev rent barnslig.
Annars blev det att vara tillsammans med min fyrfotade vän på kvällen. Soffan alltså!
Idag är det full rulle igen. Men den där influensasprutan har gett mig alla symptom på influensa, precis som sköterskan sa. Så det blir lite lugnare idag - och jag som hade tänkt springa några mil!
Det kändes skönt att vara uppe hos Fredrik i Umeå och det kändes jobbigt att åka därifrån. Gubben har känslor! Imponerande, om man får säga det själv.
Vår reunion, nostalgiklubben för DalaDatorer/Owell Dalarna, drivs med stor framgång av Rinneby. Vi är säkert inkörda i excel allihop och han drar ut statistik lite då och då. Sitter där framför tvn och gottar sig i snittåldersstatistik, boendetrender och snittavstånd till Falun för festen.
Från Frippe hörs inte mycket, han sitter väl på altanen och dinglar med benen, funderande över 9*6.
Hörde av en vän från Skåne, han har ett affärsuppslag som heter duga. Får se vad det blir framåt vintern, en jag hoppas givetvis på guld och gröna skogar.
Är ingen vintermänniska, annat än att det vid något tillfälle varit läge att göra snöänglar. Trivs mest med vår och sommar, även om hösten är vacker och klar. Sommaren ska vara lummig och ljum. Därför är Skåne mitt sommarlandskap och jag hoppas jag kommer dit igen. Att gå huvudet rent längs havets strand med vinden i ansiktet! Att se från kyrka till kyrka. Att gå bland rododendron som är höga som träd i stället för knähöga i Dalarna.
Brukar säga att allt är bra om det stämmer med hjärta - hjärna - mage. Även om jag för egen del sällan får med huvet.
Våga vägra vinter!
Flight Monark
Nu har jag varit i Umeå hos Fredrik! Att inte se sin som på en månad är jobbigt. Att inte se honom på två månader är värre. Därför har det inte hänt. Det blev fem veckor.
På vägen upp hade jag med en cykel, 50 år, vid namn Monark. Monarken är den enda kung jag vet som varit med om en trafikolycka i 120 km/tim och bara fått framskärmen bulad och en reflex söndersmulad.
Tappade cykelrackarn i Ryggenbackarna precis när jag accellererade i hopp om att nå en marchfart något över tillåtna 110. Cykelstället bestämde sig då för att ge upp, av ren utmattning. Och cykeln for i backen och studsade som den värsta gymnasten innan den lade sig till ro vid dikeskanten.
Framskärmen var bara att bocka tillbaka och en reflex kostar runt tjugo spänn så det är överkomligt. Cykelstället däremot blev jag fundersam på. Det kunde ha blivit allvarligt. Cykelställ som inte tål att vara utomhus är inte bra. Kanske hade den ett bäst före datum. Nu är plastdetaljerna kapade så att det är metallen som håller cykeln. Fixades i Hofors.
Fantastiska dagar i Umeå, lördagen i strålande sol och det var helt tydligt att Fredrik trivdes och gillade att vara ensamstående. Studentlyan var för dagen nystädad och det var en fint ungdomsrum. Alla tekniska prylar som både Fredrik och pappa bara måste ha, fanns på plats. Den nya, designade datorn!!
Kinamat på kvällen tillsammans med Leksand mot Huddinge på TV. Trivsamt och expertbetonade utlåtanden föll i en strid ström.
Lördag eftermiddag mot Falun. Gick lite snabbare utan cykel. Det är ju det jag alltid sagt. Det går för sakta med cykel!
Hemma har Tobbe varit ensam ett dygn och det används en hel del porslin på ett dygn, åtminstone gör en artonåring det. Han har lagat god mat, resterna av svampsås och karrébitar stod att finna på diskbänken. Diskmaskinen proppfull men odiskad. Kläder i högar i hallen. Tonåringen sprider ut sig om han släpps fri.
Just nu sitter jag och väntar på honom. Han äter pizza med polarna, men kommer säkert hem för en snabb dusch innan utgång.
Själv lutar jag mig tillbaka, det tar på en gammal man att köra långa sträckor.
Men jag är glad. Helgen fantastiskt bra och en dag kvar!
Ska jag använda till att besöka mor, som numera bor på Herrhagsgården. Det blev för jobbigt hemma, för henne. Men hon är glad igen.
Gillar folk som nynnar!
På vägen upp hade jag med en cykel, 50 år, vid namn Monark. Monarken är den enda kung jag vet som varit med om en trafikolycka i 120 km/tim och bara fått framskärmen bulad och en reflex söndersmulad.
Tappade cykelrackarn i Ryggenbackarna precis när jag accellererade i hopp om att nå en marchfart något över tillåtna 110. Cykelstället bestämde sig då för att ge upp, av ren utmattning. Och cykeln for i backen och studsade som den värsta gymnasten innan den lade sig till ro vid dikeskanten.
Framskärmen var bara att bocka tillbaka och en reflex kostar runt tjugo spänn så det är överkomligt. Cykelstället däremot blev jag fundersam på. Det kunde ha blivit allvarligt. Cykelställ som inte tål att vara utomhus är inte bra. Kanske hade den ett bäst före datum. Nu är plastdetaljerna kapade så att det är metallen som håller cykeln. Fixades i Hofors.
Fantastiska dagar i Umeå, lördagen i strålande sol och det var helt tydligt att Fredrik trivdes och gillade att vara ensamstående. Studentlyan var för dagen nystädad och det var en fint ungdomsrum. Alla tekniska prylar som både Fredrik och pappa bara måste ha, fanns på plats. Den nya, designade datorn!!
Kinamat på kvällen tillsammans med Leksand mot Huddinge på TV. Trivsamt och expertbetonade utlåtanden föll i en strid ström.
Lördag eftermiddag mot Falun. Gick lite snabbare utan cykel. Det är ju det jag alltid sagt. Det går för sakta med cykel!
Hemma har Tobbe varit ensam ett dygn och det används en hel del porslin på ett dygn, åtminstone gör en artonåring det. Han har lagat god mat, resterna av svampsås och karrébitar stod att finna på diskbänken. Diskmaskinen proppfull men odiskad. Kläder i högar i hallen. Tonåringen sprider ut sig om han släpps fri.
Just nu sitter jag och väntar på honom. Han äter pizza med polarna, men kommer säkert hem för en snabb dusch innan utgång.
Själv lutar jag mig tillbaka, det tar på en gammal man att köra långa sträckor.
Men jag är glad. Helgen fantastiskt bra och en dag kvar!
Ska jag använda till att besöka mor, som numera bor på Herrhagsgården. Det blev för jobbigt hemma, för henne. Men hon är glad igen.
Gillar folk som nynnar!
Att söka roller är nått i hästväg
Det har varit några tunga händelser på jobbet senaste veckorna som inte direkt skapat positiva vibbar.
På vägen hem från jobbet idag kom jag på en alldeles ny metafor.
Om man försöker stoppa in skit i arslet på en häst slår han bakut!
På vägen hem från jobbet idag kom jag på en alldeles ny metafor.
Om man försöker stoppa in skit i arslet på en häst slår han bakut!
Grundmurad tuppis
Stenmuren är på väg. Igår började hantverkarna med att få vår stenmur på plats. Den har stått på gräsmattan i någon månad nu och hela gården ser ut som en byggarbetsplats, vilket i sig är kul. För nu tror grannarna att jag gör nått. Eller gör dom, de borde ha lärt sig efter alla åren att det inte är jag som jobbar.
Jag tänker!
Tre ton cement är utgeggat på de nio tonnen grus som Tobbe lagt på plats. Just nu är gubbarna där ute och sätter armeringsjärn som ska gå upp i muren för att hålla den på plats.
Med lite tur har de börjat pussla stenarna på lördag när jag kommer hem igen efter resan till Umeå.
Tobbe är och mönstrar beväring. Han hörde av sig på eftermiddagen då dagens insatser var avklarade. Dåligt väder gjorde att grabbarna inte hade en aning om vad de ska hitta på till kvällen. Men om man drar ihop ett gäng artonåriga grabbar någon mil utanför Stockholm så är jag övertygad att de hittar på nått.
Kom att tänka på att när muren är klar har vi en mur runt apträdet och vår gorilla Louie! Det ska väl skydda förbipasserande från Louies trakasserier.
Louie började nämligen att trakassera de som gick förbi. Han hördes mumla "tjockis" till damerna och "gubbe" till herrarna som tågade förbi.
Han försökte också skrika efter barnen när de kom cyklande eller springade. Det var faktiskt en av fyraåringarna som först hörde Louie tala. Han sa "Zack behöver kaka", sa Zack. "Zack måste köra Göstas motorcykel", ska Louie också ha sagt.
Till slut fick vi ta in Louie ett tag, konsumtionen av kakor steg kraftfullt och när jag försöket säga att det var gorillan, fick jag snea ögonkast och Louie åkte in.
Jag tänker!
Idag tänkte jag med ansiktet mot soffans rygg. Precis när jag somnat sådär skönt som man bara kan när man sover på fel tid, drogs ytterdörren upp av en av murbyggarna och jag var tvungen att gå ut i höstrusket och vara delaktig i mätningar från både ena och andra hållet. Längst tror jag det var kors över tvärs.
När vi enats gick det inte att återskapa somna-i-soffan-känslan.
Att sova i soffan en liten stund, kallas Tuppis!
NEJ!
Nej!
Det mest samhällsfientliga ord som finns.
Står för Aldrig i livet! Det kommer aldrig att gå! Det är ingen idé!
Hur många nej har du sagt alldeles i onödan?
Hur många har du sagt för att det var alldeles nödvändigt?
Dåde, dåde, dåde
Jag säger då de . . .
Nää, att vara pessimistoptimist är inte lätt.
Men det är inte tungt heller.
Det är ingen idé att ge upp!
Äntä hä de ena så ä hä nå anna . . .
Det mest samhällsfientliga ord som finns.
Står för Aldrig i livet! Det kommer aldrig att gå! Det är ingen idé!
Hur många nej har du sagt alldeles i onödan?
Hur många har du sagt för att det var alldeles nödvändigt?
Dåde, dåde, dåde
Jag säger då de . . .
Nää, att vara pessimistoptimist är inte lätt.
Men det är inte tungt heller.
Det är ingen idé att ge upp!
Äntä hä de ena så ä hä nå anna . . .
Samhällsutvecklingen hänger på ett ord!
Det finns ett ord som påverkat samhällets utveckling mest av alla. Ordet kan sägas på alla språk och i dess enklaste form är det precist och kan inte misstolkas.
Det lilla krokiga tecknet som avslutar, eller snarare gör det ensamstående ordet till en hel mening, är det tecken som bidragit mest av alla tecken, när det gäller att förbättra, förändra och tvingar obönhörligt fram svar.
Första gången en människa uttalar ordet är antagligen alldeles precis innan den ska till att födas . . .
Varför?
Det lilla krokiga tecknet som avslutar, eller snarare gör det ensamstående ordet till en hel mening, är det tecken som bidragit mest av alla tecken, när det gäller att förbättra, förändra och tvingar obönhörligt fram svar.
Första gången en människa uttalar ordet är antagligen alldeles precis innan den ska till att födas . . .
Varför?
Perfekt höstdag!
Vilken fantastisk väderdag. Strålande sol och sjutton varma celsius. Cabben hoppade nästan igång innan jag hann fram. En halvlång tur i Dalalandskapet blev det. Harmoniskt, vackert, sensuella färger i blandskogen skimrade av solens strålar.
Undrar om jag någonsin klassat höstens färger som sensuella förut. Det är mer en känsla som mognar fram med solens värme, de gula, röda, bruna, gröna och oranga färgerna i blandskogen där bortom åker och äng. De milda sinnenas paradis.
I kväll ska ett decimerat svenskt fotbollslandslag spela mot Portugal och så här före matchen tror jag det blir däng. Man kan inte vinna över Portugal om man inte har de främsta spelarna landet kan prestera.
Var upp på lasarettet och hälsade på mor och medan jag var där kom lillasyster och skulle ta med mor på en tur i parken och sedan en fika. Mor som alldeles före stapplandes tog ett par träningsvarv i korridoren, studsade upp och skulle iväg på en gång. Det blev liksom mer kraft när syrran sa "ut".
Idag var mor redig och vi hann prata lite hemlisar innan syrran kom. Det är roligt med roliga hemlisar.
Med lite tur har jag hittat en cykel till Fredrik. Nästa helg bär det iväg till Umeå för lite samvaro med äldste sonen. Då vill han att jag har en billig cykel med mig. Fått tag på en för en hundring plus nya däck.
Tobbe ska mönstra på torsdag och fredag så han kan inte vara med till Umeå. Han ska till Stockholm i stället. Mönstra. Militärtjänst. Tobbe är vältränad så han blir säkert uttagen om han inte säger ifrån. Han funderar på om det inte vore bra att göra ett år, medan hans far tycker det är bortkastat nu för tiden.
Själv gjorde jag elva månader i Sollefteå som gruppbefäl och telegrafist. Telegrafist. Vem behöver en sån i dagens datorsamhälle? Men jag kan det där med diddidadit fortfarande. Provar ibland och det är solklart inpräglat i huvet på mig.
Den militära delen gav jag inte mycket för på den tiden heller. Idag är det egentligen ingenting värt heller.
Då lärde man sig samverkan och kamratanda å det tuffaste. Idag åker man hem så fort det blir helg.
Antagligen svårt med försvar i ett land som glömt vad krig är. Tack och lov för det.
Dags att mjuka upp inför fotbollen.
Dagens ego:
Det är inte klokt vad folk är egoistiska
De tänker bara på sig själva
Det är bara jag som tänker på mig!
Undrar om jag någonsin klassat höstens färger som sensuella förut. Det är mer en känsla som mognar fram med solens värme, de gula, röda, bruna, gröna och oranga färgerna i blandskogen där bortom åker och äng. De milda sinnenas paradis.
I kväll ska ett decimerat svenskt fotbollslandslag spela mot Portugal och så här före matchen tror jag det blir däng. Man kan inte vinna över Portugal om man inte har de främsta spelarna landet kan prestera.
Var upp på lasarettet och hälsade på mor och medan jag var där kom lillasyster och skulle ta med mor på en tur i parken och sedan en fika. Mor som alldeles före stapplandes tog ett par träningsvarv i korridoren, studsade upp och skulle iväg på en gång. Det blev liksom mer kraft när syrran sa "ut".
Idag var mor redig och vi hann prata lite hemlisar innan syrran kom. Det är roligt med roliga hemlisar.
Med lite tur har jag hittat en cykel till Fredrik. Nästa helg bär det iväg till Umeå för lite samvaro med äldste sonen. Då vill han att jag har en billig cykel med mig. Fått tag på en för en hundring plus nya däck.
Tobbe ska mönstra på torsdag och fredag så han kan inte vara med till Umeå. Han ska till Stockholm i stället. Mönstra. Militärtjänst. Tobbe är vältränad så han blir säkert uttagen om han inte säger ifrån. Han funderar på om det inte vore bra att göra ett år, medan hans far tycker det är bortkastat nu för tiden.
Själv gjorde jag elva månader i Sollefteå som gruppbefäl och telegrafist. Telegrafist. Vem behöver en sån i dagens datorsamhälle? Men jag kan det där med diddidadit fortfarande. Provar ibland och det är solklart inpräglat i huvet på mig.
Den militära delen gav jag inte mycket för på den tiden heller. Idag är det egentligen ingenting värt heller.
Då lärde man sig samverkan och kamratanda å det tuffaste. Idag åker man hem så fort det blir helg.
Antagligen svårt med försvar i ett land som glömt vad krig är. Tack och lov för det.
Dags att mjuka upp inför fotbollen.
Dagens ego:
Det är inte klokt vad folk är egoistiska
De tänker bara på sig själva
Det är bara jag som tänker på mig!
Filosofen fortfarande halvvaken
Den som så vig är, att han sig själv kan skåda
vad som där bak, i häcken, skapar klåda
Bär ställa sig en enkel och rättvis fråga:
Varför?
Filosofen är halvvaken
I morse körde jag in i gryningen
i kväll ska jag köra ikapp solnedgången
Vart är jag på väg, egentligen?
Krogen, sittning, McDonalds
Lördagskvällen blev lite ovanlig utan att bli speciellt speciell.
Tobbe bestämde sig för att gå på krogen. Han bestämde sig klockan fyra på eftermiddagen. Det är en viktig och prioriterad sysselsättning för en artonårig yngling. I den lilla staden Falun finns då endast ett fåtal kroger som tycker att flera artonåringar på samma ställe är en bra företeelser, så utbudet är inte sådär jättestort.
När man går på krogen som artonåring ska man ha förfest, en vana som följer med upp i den begynnande medelåldern då den helt plötsligt blir ointressant.
I min ålder klär man sig nästan färdigt. Alltså skjorta, slips och kalsonger, sedan sätter man sig ner med en stilla whisky. Det är hela förfesten.
Alltnog, Tobbe ska ha förfest hemma och man ombedes vänligen försvinna och återkomma vid elvatiden på kvällen för att köra ett gäng småberusade artonåringar till krogen.
På förfesten dricks det antagligen alkohol, själv har jag vanan att inte delta i att utrusta sonen med alkohol. Det verkar inte vara hans största problem här i livet, om jag säger så. De drar iväg och köper pizza och kortlekar kommer fram.
När jag kom hem strax före elva var de fyra ynglingarna i högform och pratade oavbrutet. Det spelades kort samtidigt som NHL från Globen var på tv. Fick ett elände att få dem att avbryta och verkligen komma iväg till krogen. Mest ville jag få tyst så en gammal man kan somna.
Klockan var nog närmare tolv på natten när jag släppte av dem utanför krogen. På vägen in till stan gick stereon för fullt samtidigt som de fyra fortsatte att prata samtidigt. På vägen hem slog jag av stereon och det blev underbart tyst i bilen. Bara lite vägljud som hjälpte till att få mig i stämning för sovning.
Summerar man lördagskvällen så var Fredrik, där uppe i Umeå, uppklädd i mörk kostym och på "sittning" med sina studentkamrater. Kom antagligen hemramlandes framåt småtimmarna, nöjd med kvällen.
I Falun stojade Tobbe med sina polare i vårt hem för att sedan rumla runt på krogen och han var hemma strax före tre, då han smsade att han ville bli insläppt. Han har aldrig nycklar med sig, den rackarn. För de putar i byxfickan. Och därför ska man masa sig upp och öppna.
Själv har man åkt runt i bilen i timmar och gjort en sittning på McDonalds i Hedemora!
Tobbe bestämde sig för att gå på krogen. Han bestämde sig klockan fyra på eftermiddagen. Det är en viktig och prioriterad sysselsättning för en artonårig yngling. I den lilla staden Falun finns då endast ett fåtal kroger som tycker att flera artonåringar på samma ställe är en bra företeelser, så utbudet är inte sådär jättestort.
När man går på krogen som artonåring ska man ha förfest, en vana som följer med upp i den begynnande medelåldern då den helt plötsligt blir ointressant.
I min ålder klär man sig nästan färdigt. Alltså skjorta, slips och kalsonger, sedan sätter man sig ner med en stilla whisky. Det är hela förfesten.
Alltnog, Tobbe ska ha förfest hemma och man ombedes vänligen försvinna och återkomma vid elvatiden på kvällen för att köra ett gäng småberusade artonåringar till krogen.
På förfesten dricks det antagligen alkohol, själv har jag vanan att inte delta i att utrusta sonen med alkohol. Det verkar inte vara hans största problem här i livet, om jag säger så. De drar iväg och köper pizza och kortlekar kommer fram.
När jag kom hem strax före elva var de fyra ynglingarna i högform och pratade oavbrutet. Det spelades kort samtidigt som NHL från Globen var på tv. Fick ett elände att få dem att avbryta och verkligen komma iväg till krogen. Mest ville jag få tyst så en gammal man kan somna.
Klockan var nog närmare tolv på natten när jag släppte av dem utanför krogen. På vägen in till stan gick stereon för fullt samtidigt som de fyra fortsatte att prata samtidigt. På vägen hem slog jag av stereon och det blev underbart tyst i bilen. Bara lite vägljud som hjälpte till att få mig i stämning för sovning.
Summerar man lördagskvällen så var Fredrik, där uppe i Umeå, uppklädd i mörk kostym och på "sittning" med sina studentkamrater. Kom antagligen hemramlandes framåt småtimmarna, nöjd med kvällen.
I Falun stojade Tobbe med sina polare i vårt hem för att sedan rumla runt på krogen och han var hemma strax före tre, då han smsade att han ville bli insläppt. Han har aldrig nycklar med sig, den rackarn. För de putar i byxfickan. Och därför ska man masa sig upp och öppna.
Själv har man åkt runt i bilen i timmar och gjort en sittning på McDonalds i Hedemora!
Diskpannkaka
Åså var det lördag!
Höstsregnig morgon där jag tillät mig att vakna sakta. Att somna om några gånger innan jag steg upp. Det var skönt och det var nödvändigt. En lyx man har råd att unna sig.
Nu sitter jag, frukosten nyäten, och funderar hur dagen ska tillbringas.
Det blir en timme på motionscykeln och ett besök hos mor.
Kanske finns någon intressant fotbollsmatch som kan beskådas.
Ska jag lämna in en tipsrad eller kanske till och med V75? Vi får se när dagen kommit så långt.
Ska städa av i kök och vardagsrum, det ligger lite tidningar framme och en eller annan kopp står och dräller av någon anledning. Efter köksrenoveringen tycker jag om att ha ordning. Det liksom växer fram.
Övervåningen ser fortfarande ut som lager och arbetsplats. Det ska bli nästa åtgärd. Att få ordning på allrummet. Sätter ett mål vid jul. Då ska det vara ordning. Det krävs en massa röj för att få till det. Att kasta saker man inte ens visste man hade. Byta möbler från sjuttiotalet och åttiotalet till nya av modernare snitt.
Igår kom beslutet om att man godkänt mitt förslag till nedtrappning på jobbet. Det känns definitivt. Nu börjar livet utan arbetsplikt. Jobbet har varit ett av mina absolut största intressen, därav att jag vill trappa ner i tid, liksom vänja mig av med att jobba. Fast det känns lite konstigt, nu när det är klart. Inget återvändo. Rationella beslut är knäppa ibland.
Sa till Tobbe igår "Du har väl aldrig sett en disktrasa!"
- "Har inte jag, jag har väl sett skolans pannkakor!"
Höstsregnig morgon där jag tillät mig att vakna sakta. Att somna om några gånger innan jag steg upp. Det var skönt och det var nödvändigt. En lyx man har råd att unna sig.
Nu sitter jag, frukosten nyäten, och funderar hur dagen ska tillbringas.
Det blir en timme på motionscykeln och ett besök hos mor.
Kanske finns någon intressant fotbollsmatch som kan beskådas.
Ska jag lämna in en tipsrad eller kanske till och med V75? Vi får se när dagen kommit så långt.
Ska städa av i kök och vardagsrum, det ligger lite tidningar framme och en eller annan kopp står och dräller av någon anledning. Efter köksrenoveringen tycker jag om att ha ordning. Det liksom växer fram.
Övervåningen ser fortfarande ut som lager och arbetsplats. Det ska bli nästa åtgärd. Att få ordning på allrummet. Sätter ett mål vid jul. Då ska det vara ordning. Det krävs en massa röj för att få till det. Att kasta saker man inte ens visste man hade. Byta möbler från sjuttiotalet och åttiotalet till nya av modernare snitt.
Igår kom beslutet om att man godkänt mitt förslag till nedtrappning på jobbet. Det känns definitivt. Nu börjar livet utan arbetsplikt. Jobbet har varit ett av mina absolut största intressen, därav att jag vill trappa ner i tid, liksom vänja mig av med att jobba. Fast det känns lite konstigt, nu när det är klart. Inget återvändo. Rationella beslut är knäppa ibland.
Sa till Tobbe igår "Du har väl aldrig sett en disktrasa!"
- "Har inte jag, jag har väl sett skolans pannkakor!"
Dagens allehanda
Bland det finaste med fredagar är att det bara är ett par dagar kvar till det är måndag igen!!
Fast den här helgen ska det hända väldigt, väldigt lite. Ikväll en sen kräftfest, fast det blir en lugn fest, eftersom alkoholkonsumtionen börjar närma sig noll för min del. Det verkar vara som kroppen fått sin livsranson på nått sätt.
I morgon kan det, om det blir uppehåll, bli en sväng till golfbanan. Känner mig redo att lyfta klubborna och smacka på de små vita rackarna ordentligt. Obs inte rasistiskt, det var inte jag som gjorde bollarna vita. Fast mina fina vita bollar har förmågan att bli gröna när jag sopar till dem. Sällsynt att jag hittar dem.
Brukar skryta med att jag alltid spelar med nya bollar. Den oinvigde förstår inte.
Regnet det öser ner, tror det är tredje veckan nu, och hösten ser allmänt hängig ut.
Apträdet ser ut att ropa på att få komma in. Inte ett skott eller annat tecken på att vilja bli ett träd igen. Gorillan Louie har gått in och ligger numera på matsalsskänken i väntan på att få hamna med de andra djuren i lådan på övervåningen.
Familjefarmen är inte i ett intensivt dagis, skolan, fritids, jobbläge. Wilma har nog inte varit ut på ett tag för det hörs inga skrik i nejden. Måste nog dit och dra igång dem en stund i helgen.
Idag fick jag räkningen på stenmuren. Stenmuren själv tiger som muren och vägrar ställa upp som en vanlig stenmur. Den ligger kvar på pallarna som vid leveransen och gör inga tecken på att formera sig som mur på därtill avsedd plats. Kunnig kamrat har anlitats och han dyker upp om en vecka och ser till att det blir en mur. Fantastiskt fint ska det bli - det såg jag på räkningen!
Cabben är snart på väg in i ladan igen, men den gör envist motstånd i form av att Tobbe tar den till skolan varenda dag. Men nästa helg är det nog dags. Vintervila. Ide.
Funderar på att ge upp.
Men det är ingen idé!
Fast den här helgen ska det hända väldigt, väldigt lite. Ikväll en sen kräftfest, fast det blir en lugn fest, eftersom alkoholkonsumtionen börjar närma sig noll för min del. Det verkar vara som kroppen fått sin livsranson på nått sätt.
I morgon kan det, om det blir uppehåll, bli en sväng till golfbanan. Känner mig redo att lyfta klubborna och smacka på de små vita rackarna ordentligt. Obs inte rasistiskt, det var inte jag som gjorde bollarna vita. Fast mina fina vita bollar har förmågan att bli gröna när jag sopar till dem. Sällsynt att jag hittar dem.
Brukar skryta med att jag alltid spelar med nya bollar. Den oinvigde förstår inte.
Regnet det öser ner, tror det är tredje veckan nu, och hösten ser allmänt hängig ut.
Apträdet ser ut att ropa på att få komma in. Inte ett skott eller annat tecken på att vilja bli ett träd igen. Gorillan Louie har gått in och ligger numera på matsalsskänken i väntan på att få hamna med de andra djuren i lådan på övervåningen.
Familjefarmen är inte i ett intensivt dagis, skolan, fritids, jobbläge. Wilma har nog inte varit ut på ett tag för det hörs inga skrik i nejden. Måste nog dit och dra igång dem en stund i helgen.
Idag fick jag räkningen på stenmuren. Stenmuren själv tiger som muren och vägrar ställa upp som en vanlig stenmur. Den ligger kvar på pallarna som vid leveransen och gör inga tecken på att formera sig som mur på därtill avsedd plats. Kunnig kamrat har anlitats och han dyker upp om en vecka och ser till att det blir en mur. Fantastiskt fint ska det bli - det såg jag på räkningen!
Cabben är snart på väg in i ladan igen, men den gör envist motstånd i form av att Tobbe tar den till skolan varenda dag. Men nästa helg är det nog dags. Vintervila. Ide.
Funderar på att ge upp.
Men det är ingen idé!
Pysslad på
Det är så skönt att bli pysslad på
av en vacker kvinna!
av en vacker kvinna!
Å inte kan ja dikta heller
Ska se om jag kan dikta plötsligt och med finess
det är inte lätt om man fastnat i vardagens tristess
Själv är jag en glad och optimistisk själ
som oftast vill varenda mänska väl
Men ibland blir jag som alla andra
som på denna jorden vandra
arg och nästan lite tokigt dum
det är då jag gör mig bäst som stum
nu är det rätt länge sedan som jag varit
arg, verkar som temperamentet farit
Allt går att lösa. det är min melodi
det är det som gör att jag är fri
visst kan man vackla i denna tro
då är det bara att slita, bara att gno
För livet är inte bara en lek
Det kan vara en dans på rosor också!
det är inte lätt om man fastnat i vardagens tristess
Själv är jag en glad och optimistisk själ
som oftast vill varenda mänska väl
Men ibland blir jag som alla andra
som på denna jorden vandra
arg och nästan lite tokigt dum
det är då jag gör mig bäst som stum
nu är det rätt länge sedan som jag varit
arg, verkar som temperamentet farit
Allt går att lösa. det är min melodi
det är det som gör att jag är fri
visst kan man vackla i denna tro
då är det bara att slita, bara att gno
För livet är inte bara en lek
Det kan vara en dans på rosor också!
