Torsdagsmorgon
En vanlig torsdagsmorgon startar med att det är lite småkyligt i sovrummet och jag borrar ner mig under täcket och försöker somna om. Det är mörkt. Alltså får man sova!
Efter att ha försökt hitta en bekväm omsomningsställning under en timme ger jag upp och sticker ut fötterna från täcket och sträcker dem ner mot golvet.
Inte så kallt men lite rå luft. Det känns som en morgonbrasa är av nöden.
Raggsockor på liksom kaffet, sedan raskt till kaminen som strax sprakar och väser. Det är fantastiskt skönt att känna värmen sprida sig runt kaminen. Jag sitter kvar på min pall framför brasan en bra stund, bara för att känna värmestrålarna anfalla.
Kaffepannan har en egenhet att alltid prutta i slutet av bryggningen. Det är uppskattat för då vet man att kaffet är klart inom ett par minuter. Med en kopp nybryggd Zoega intas tv-soffan för att bese morgonens tidiga komediprogram. Jag gillar att skratta på morgonen, eller åtminstone få le en smula.
Nanny är väl sådär, hennes röst är inte lika rolig i avsnitt etthundratjugotre som i första avsnittet. Jims värld gillar jag. Det är parodi och dragningar på helt vanliga vardagshändelser, så man känner igen sig. Förutom att man aldrig vågat ta till de övertoner och den tydlighet varmed Jim visar våra manliga tillkortakommanden.
Med kaffe och brasa klarar man mycket.
Sedan är det dags att fundera på frukost och idag var det tänkt Fjällfil och hemmagjord musli. Men andan faller på kokta ägg, och ägg finns det inga.
I byns utkant finns en bonde som säljer ägg på självbetjäning och dit ska jag för att handla mina ägg. Men sånt kräver planering eftersom det kräver klädsel och utgång i det bistra skånevädret.
Det får bli ett avsnitt av Jims värld först. Det hastar ju inte med frukost.
Studerar vädret genom den glasade altandörren och ser att det är mulet och antagligen är det några minusgrader också så det gäller att tänka sig för. Troligen blir att åka in till stan idag. Nyfiken på stadens bibliotek och jag har också funderingar på att besöka något spa för att få en blick av deras bubbelbaljor.
Saknar bubbelbad!
Förr badade jag ofta bubbel i eget bubbel. Ett perfekt badrum med alldeles rätt utrustning gav många sköna, filosofiska timmar i badet.
Finns inte plats för sånt nu, åtminstone inte i plånboken, så det får bli att hyra in sig.
Enligt egna efterforskningar via internet ska det finnas ett antal i grannskapet att granska.
Ska nog ta en promenad längs havets rand också. Få dagens motionsdos samtidigt som mitt filosofiska sinne får lite näring. Havsvindarna städar och rensar och ger plats åt nya filosofiska djuptänkligheter.
Efter att ha försökt hitta en bekväm omsomningsställning under en timme ger jag upp och sticker ut fötterna från täcket och sträcker dem ner mot golvet.
Inte så kallt men lite rå luft. Det känns som en morgonbrasa är av nöden.
Raggsockor på liksom kaffet, sedan raskt till kaminen som strax sprakar och väser. Det är fantastiskt skönt att känna värmen sprida sig runt kaminen. Jag sitter kvar på min pall framför brasan en bra stund, bara för att känna värmestrålarna anfalla.
Kaffepannan har en egenhet att alltid prutta i slutet av bryggningen. Det är uppskattat för då vet man att kaffet är klart inom ett par minuter. Med en kopp nybryggd Zoega intas tv-soffan för att bese morgonens tidiga komediprogram. Jag gillar att skratta på morgonen, eller åtminstone få le en smula.
Nanny är väl sådär, hennes röst är inte lika rolig i avsnitt etthundratjugotre som i första avsnittet. Jims värld gillar jag. Det är parodi och dragningar på helt vanliga vardagshändelser, så man känner igen sig. Förutom att man aldrig vågat ta till de övertoner och den tydlighet varmed Jim visar våra manliga tillkortakommanden.
Med kaffe och brasa klarar man mycket.
Sedan är det dags att fundera på frukost och idag var det tänkt Fjällfil och hemmagjord musli. Men andan faller på kokta ägg, och ägg finns det inga.
I byns utkant finns en bonde som säljer ägg på självbetjäning och dit ska jag för att handla mina ägg. Men sånt kräver planering eftersom det kräver klädsel och utgång i det bistra skånevädret.
Det får bli ett avsnitt av Jims värld först. Det hastar ju inte med frukost.
Studerar vädret genom den glasade altandörren och ser att det är mulet och antagligen är det några minusgrader också så det gäller att tänka sig för. Troligen blir att åka in till stan idag. Nyfiken på stadens bibliotek och jag har också funderingar på att besöka något spa för att få en blick av deras bubbelbaljor.
Saknar bubbelbad!
Förr badade jag ofta bubbel i eget bubbel. Ett perfekt badrum med alldeles rätt utrustning gav många sköna, filosofiska timmar i badet.
Finns inte plats för sånt nu, åtminstone inte i plånboken, så det får bli att hyra in sig.
Enligt egna efterforskningar via internet ska det finnas ett antal i grannskapet att granska.
Ska nog ta en promenad längs havets rand också. Få dagens motionsdos samtidigt som mitt filosofiska sinne får lite näring. Havsvindarna städar och rensar och ger plats åt nya filosofiska djuptänkligheter.
Kvart
Bäst att skynda sig skriva om det fina vädret. För det ser ut att gå över.
Det är fint väder!
Månen visade sig från sin allra gladaste sida i natt. Full och glad!
Idag är det torsdag och det är en torsdag utan ärtsoppa. Jag kommer ihåg en tid då det inte blev torsdag utan ärtsoppa. Dag utan ärtsoppa är inte torsdag.
Det var under militära värnpliktskarriären!
Nu avvaktar man kraftfullt att ärtsoppa återkommer och att det då är torsdag.
Torsdag med ärtsoppa ska inte förväxlas med dag med en talrik punch och ett glas ärtsoppa.
Det är helt andra dagar det.
Solen skiner i Halmstad idag. Det vet jag för jag är i Halmstad.
Ville dit och arbeta en dag bara för att jag förra gången jag var till Halmstad fattade tycke för kontoret i Halmstad.
Så idag är jag i Halmstad.
Och solen skiner i Halmstad.
Var ner till Havet och tittade över Laholmsbukten för att få se en skymt av Bjärehalvön. Det fanns en skymt att se. Inte mer.
En vacker kvinna klapprar fram över trägolvet och jag distraheras något från mitt skrivande.
Det gäller att få ihop lite text på en kvart, för när en kvart gått är tiden ute. Tanken är att träna på att skriva om något som jag inte hade en aning om när jag börjar skriva och en kvart senare så ska det finnas nått att läsa.
Ge mig en kvart om dagen, och jag ska bli en bättre människa.
Ge mig en kvarting om dagen och jag blir en helt annan människa.
Det är roligt att vara på ett kontor och se och höra hur säljare driver sina affärer framåt. Lyssna på deras argument för olika alternativ och se hur de lyckas med sina strategier. Halmstads säljare är en aktiva rackare, som med stor iver kastar sig över utmaningarna.
Så har det gått femton minuter och det är visst en kvart det.
Nu kvartar jag in.
Det är fint väder!
Månen visade sig från sin allra gladaste sida i natt. Full och glad!
Idag är det torsdag och det är en torsdag utan ärtsoppa. Jag kommer ihåg en tid då det inte blev torsdag utan ärtsoppa. Dag utan ärtsoppa är inte torsdag.
Det var under militära värnpliktskarriären!
Nu avvaktar man kraftfullt att ärtsoppa återkommer och att det då är torsdag.
Torsdag med ärtsoppa ska inte förväxlas med dag med en talrik punch och ett glas ärtsoppa.
Det är helt andra dagar det.
Solen skiner i Halmstad idag. Det vet jag för jag är i Halmstad.
Ville dit och arbeta en dag bara för att jag förra gången jag var till Halmstad fattade tycke för kontoret i Halmstad.
Så idag är jag i Halmstad.
Och solen skiner i Halmstad.
Var ner till Havet och tittade över Laholmsbukten för att få se en skymt av Bjärehalvön. Det fanns en skymt att se. Inte mer.
En vacker kvinna klapprar fram över trägolvet och jag distraheras något från mitt skrivande.
Det gäller att få ihop lite text på en kvart, för när en kvart gått är tiden ute. Tanken är att träna på att skriva om något som jag inte hade en aning om när jag börjar skriva och en kvart senare så ska det finnas nått att läsa.
Ge mig en kvart om dagen, och jag ska bli en bättre människa.
Ge mig en kvarting om dagen och jag blir en helt annan människa.
Det är roligt att vara på ett kontor och se och höra hur säljare driver sina affärer framåt. Lyssna på deras argument för olika alternativ och se hur de lyckas med sina strategier. Halmstads säljare är en aktiva rackare, som med stor iver kastar sig över utmaningarna.
Så har det gått femton minuter och det är visst en kvart det.
Nu kvartar jag in.
Fredagsiakttagelser
Det är inte helt utan underhållningsinslag man läser hur valet påverkar de olika politiska grupperingarna och hur politikerna försöker få till de kommunala beslutsorganen. I Växjö till exempel står det på kommunstyrelsens arbetsutskott att den inte innehåller några politiker och inte har några möten. Man anger också att den troliga anledningen är inaktivitet.
Tittar man på snöröjningen i Växjö, så är det nog på gatorna med var sin skyffel som politikerna gör bästa nytta.
Har för egen del har jag anmält en lyktstolpe för ofredande. Den rackarn står och lyser rakt in i ett av sovrummen med så skarpt sken att man nästa börjar sjunga en aria. Det är svårt att slappna av med en gatlampa alldeles utanför sovrumsfönstret och det är inte utan att man funderar på hur man funderade när man monterade upp den. Och hur tänkte den som ägde huset vid den tidpunkten.
Tanken slår att tankar inte fanns.
Eller så hade man ordentlig otur när man tänkte.
Får vi se om stolpen behagar flytta på sig eller om en byråkratisk karusell precis ska till att börja snurra.
Skåne bjuder på rassligt väder idag, termometern hivar sig upp så det blir röd siffra, men inte mer. Det betyder att det inte töar och snön kommer att överleva den här dagen också. Men jag räknar fortfarande med att ha barmark innan januari tagit slut.
Ett fenomen som kanske fler än jag råkat ut för, är Facebook. Facebook för mig är en kontaktyta som fungerar oerhört bra och som ger mig glädje varje gång jag är där och plottrar. Men det är också spel. Massor av spel. Jag fastnar lätt för lätta spel. Spel man kan avbryta när som helst och som man lär sig snabbt. Såna spel finns i mängder. Helst vill jag ha någonting som rör sig, bilar eller gubbar. Men ibland kan det vara avkopplande med något spel där man ska få tre lika figurer i rad.
Men visst går det att fundera på om det är riktigt klokt att lägga tid på sånt. I det tidiga arbetslivet var effektivitet viktigast. Jag har haft massor av år där varje arbetstimme var indelad i kvartar, ibland planerade jag i tredjedels timmar. En period blockade jag fyra tvåtimmarspass per arbetsdag och inom ett tvåtimmarspass kunde jag ha olika delningar beroende på vad som skulle utföras. Effektivitet och beslutskraft var det viktiga.
Idag ledas veckan in i "början av veckan", "mitten av veckan", fredag samt helgen.
Dagarna delas in i förmiddag, eftermiddag och kväll.
Förmiddag är tiden fram till tidningen är läst och kroppen duschad. Eftermiddag gör man nått nyttigt. Att promenera till exempel. Eller ärenden på stan. Stan det är Ängelholm numera. Där finns affärer som måste besökas ibland. Idag är det optikern. Kvällarna är soffrodeltid.
Ungefär så ser det ut nu för tiden. Det är skillnad på olika.
Visst, jag arbetar några dagar i veckan också. Fast det är inte riktigt centrum av livet längre.
När barmark anträffat startas Hörnverksamheten upp.
Hörnverksamheten består i vilstolar och ett runt bord, kaffe, kanske en liten whisky framåt eftermiddagen. Grannar tittar in och pratar en stund och det skrattas på Hörnet.
Verksamheten hade stora framgångar förra året och jag räknar med att det ska överträffas kommande verksamhetsperiod.
Verksamheten kommer troligen att starta under en tid då filtar behövs för att stå ut, men det är så det ska vara.
Hur dricker man pilsner i kallgrader? Med vantar!
Klart som fan att gröten ska explodera i mikron...
Morgonen startade som ett godståg.
Det är tidigt, halv sex, och mobiltelefonen som numera också tjänstgör som väckarklocka, låter som ett godståg när den gör klart för mig att det är dags att kliva upp.
När jag ska slå av mobilen glider den ur min hand och när jag försöker fånga den med andra handen råkar jag slå till den så den far i väggen med ett knastrande och skramlande läte.
Det låter faktiskt som om plasten ger upp och jag ser hur telefonen delas i tre delar på sin väg ner mot golv och säng.
Telefondelen hamnar i sängen, medan batterilocket ligger väl synligt på de byxor som hamnat på golvet i går kväll. Däremot försvann batteriet.
Letar igenom hela sovrummet efter batteriet utan att finna det. Det slutar med att jag river i alla kläder som ligger på golvet och stolen och som egentligen borde vara i garderober eller tvättkorg. Inget batteri.
Kryper ner och tittar under sängen och ser att det borde finnas någon som städar här hemma. Kommer på att det är jag det. Som borde städat. Under sängen borde det vara städat redan förra gången det var skitigt. Men inget batteri står att finna bland dammråttor och gamla tidningar.
River ur lakan och påslakan ur sängen och hör något tungt slå i golvet. Där var batteriet.
Monterar ihop mobilen och ser efter att den tänker fungera igen. Det tänker den.
Får bädda om sängen, men det får bli senare. Om ens då. Man vill inte vara sen till jobbet.
Inte en gång till. Den här veckan. Det är ju bara tisdag.
In i duschen och tänker fel, eller inte alls, och får en stil av iskallt vatten över kroppen. Efter att ha fått till det varma så stod duschschampot vid tvättstället på andra sidan toalettstolen, vilket gör att hela badrummet måste bli vått av min våta lekamen.
Väl i duschen igen kom jag på att jag behöver hårschampot också som står på samma ställe som duschschampot stod. Nåja, kan det bli mer än vått vått?
Vid rakningen visar det sig att raklöddret var slut, blir att raka i tvål. Vilket gör tre raska snitt i skinnets allra ömtåligaste lägen.
Med tre toapapperslappar sittandes i ansiktet är det dags att tappa gårdagens kaffefilter i golvet. Det begagnade kaffepulvret sprider sig över köksgolvet och sopkvasten får arbete. När sopskyffeln ska tömmas i komposterbara soppåsen råkar jag vicka den åt fel håll så det blev att sopa en gång till.
A-filen var slut men det fanns Fjällfil, vilket jag tycker är gott så det var gott så.
Musli fanns det också och förvaras i en stor glasburk. Glasburken råkade slinta i handen eftersom jag fortfarande var lite våt efter duschen och när jag fångade glasburken spreds all musli över min Fjällfil och näraliggande områden på köksbänken.
Vågade inte ta sylt till, eftersom jag inte orkade städa köksgolvet en gång till.
Satte fram skålen med frukosten på matbordet och klädde på mig.
Det fattas en knapp längst upp på skjortan, samtidigt som det fattas ett knapphål längst ner.
Rättar till knäppningen och ser då att allt verkar stämma.
En gång fick jag alltså knäppa skjortan två gånger.
Med kalsonger, skjorta och strumpor intages frukost i rask takt, varvid talriken med Fjällfil hamnar på den nya rena skjortan som måste knäppas upp, tas av och bytas ut. För tredje gången knäpps en skjorta över min arma bringa.
Det är Fjällfil och musli lite var stans, vilket jag inte vare sig tänker kontrollera eller ta rätt på.
För nu börjar det bli bråttom!
Kommer på att det ligger färdig risgrynsgröt i kylen. Bara att köra i micron.
Glad att jag finner lösningar till varje problem, denna problemtyngda morgon häller jag upp gröten på en tallrik och ställer in i micron.
Klart som fan att gröten ska explodera i mikron . . .
(efter en idé av Anna Olsson, Falun)
Det är tidigt, halv sex, och mobiltelefonen som numera också tjänstgör som väckarklocka, låter som ett godståg när den gör klart för mig att det är dags att kliva upp.
När jag ska slå av mobilen glider den ur min hand och när jag försöker fånga den med andra handen råkar jag slå till den så den far i väggen med ett knastrande och skramlande läte.
Det låter faktiskt som om plasten ger upp och jag ser hur telefonen delas i tre delar på sin väg ner mot golv och säng.
Telefondelen hamnar i sängen, medan batterilocket ligger väl synligt på de byxor som hamnat på golvet i går kväll. Däremot försvann batteriet.
Letar igenom hela sovrummet efter batteriet utan att finna det. Det slutar med att jag river i alla kläder som ligger på golvet och stolen och som egentligen borde vara i garderober eller tvättkorg. Inget batteri.
Kryper ner och tittar under sängen och ser att det borde finnas någon som städar här hemma. Kommer på att det är jag det. Som borde städat. Under sängen borde det vara städat redan förra gången det var skitigt. Men inget batteri står att finna bland dammråttor och gamla tidningar.
River ur lakan och påslakan ur sängen och hör något tungt slå i golvet. Där var batteriet.
Monterar ihop mobilen och ser efter att den tänker fungera igen. Det tänker den.
Får bädda om sängen, men det får bli senare. Om ens då. Man vill inte vara sen till jobbet.
Inte en gång till. Den här veckan. Det är ju bara tisdag.
In i duschen och tänker fel, eller inte alls, och får en stil av iskallt vatten över kroppen. Efter att ha fått till det varma så stod duschschampot vid tvättstället på andra sidan toalettstolen, vilket gör att hela badrummet måste bli vått av min våta lekamen.
Väl i duschen igen kom jag på att jag behöver hårschampot också som står på samma ställe som duschschampot stod. Nåja, kan det bli mer än vått vått?
Vid rakningen visar det sig att raklöddret var slut, blir att raka i tvål. Vilket gör tre raska snitt i skinnets allra ömtåligaste lägen.
Med tre toapapperslappar sittandes i ansiktet är det dags att tappa gårdagens kaffefilter i golvet. Det begagnade kaffepulvret sprider sig över köksgolvet och sopkvasten får arbete. När sopskyffeln ska tömmas i komposterbara soppåsen råkar jag vicka den åt fel håll så det blev att sopa en gång till.
A-filen var slut men det fanns Fjällfil, vilket jag tycker är gott så det var gott så.
Musli fanns det också och förvaras i en stor glasburk. Glasburken råkade slinta i handen eftersom jag fortfarande var lite våt efter duschen och när jag fångade glasburken spreds all musli över min Fjällfil och näraliggande områden på köksbänken.
Vågade inte ta sylt till, eftersom jag inte orkade städa köksgolvet en gång till.
Satte fram skålen med frukosten på matbordet och klädde på mig.
Det fattas en knapp längst upp på skjortan, samtidigt som det fattas ett knapphål längst ner.
Rättar till knäppningen och ser då att allt verkar stämma.
En gång fick jag alltså knäppa skjortan två gånger.
Med kalsonger, skjorta och strumpor intages frukost i rask takt, varvid talriken med Fjällfil hamnar på den nya rena skjortan som måste knäppas upp, tas av och bytas ut. För tredje gången knäpps en skjorta över min arma bringa.
Det är Fjällfil och musli lite var stans, vilket jag inte vare sig tänker kontrollera eller ta rätt på.
För nu börjar det bli bråttom!
Kommer på att det ligger färdig risgrynsgröt i kylen. Bara att köra i micron.
Glad att jag finner lösningar till varje problem, denna problemtyngda morgon häller jag upp gröten på en tallrik och ställer in i micron.
Klart som fan att gröten ska explodera i mikron . . .
(efter en idé av Anna Olsson, Falun)
Kan det vara våren som ger en försmak?
Ett par plusgrader och lite sol har tagit Bjäre ett stort steg mot våren. Det är det Skåne är bra på. Att få våren att komma tidigt.
Dalarna är ett fantastiskt landskap men eftersom jag sett all snö jag behöver och alla barrträd jag behöver så är Skåne alldeles utmärkt. Man blir nästan irriterad på att råka få se en björk. Här är det bok och ek och en massa andra lövträd som jag inte har riktigt koll på vad de heter.
Men det lär jag lära mig.
Andra vintern i Skåne har, till min stora förvåning, fört med sig nära nog halvmetern snö. Däremot har vi haft fyra till fem minusgrader när det under veckor varit minst minus femton i Dalarna.
Har ett kyligt förhållande till kyla.
Har startat dagen med en lång frukost med den nya lokaltidningen. Som nyinflyttad får jag den under en månad. På något sätt är det trevligt att bläddra en tidning. Här får vi en avart av Helsingborgs Dagblad. En tjock rackare med massor av bilagor. Kommer ihåg förr i tiden då Dagens Nyheter var en jättetidning som man brottades med i sängen på söndagsmorgnar.
Den lokala tidningen på den tiden kallades Propellern, tre blad.
Vad dagen i övrigt kommer att innehålla tänker jag inte ta reda på. Det är en dag som ska förflyta som den vill utan planering eller egentlig påverkan. Tänkte se vad det skulle kunna bli om man låter bli planering eller mål. En egen modell av mindfulness eller vad det heter om man är modern i sitt uttryckssätt.
Solen är på väg fram över trädtopparna så det skulle inte förvåna mig om det blir att vara ute i friska luften lite, eller kanske en utflykt med bilen över Hallandsåsen.
Kan rekommendera den. Sveriges Toscana, utan tvekan!
Att inte fatta beslut är också ett beslut att fatta. Fattas bara.
Dalarna är ett fantastiskt landskap men eftersom jag sett all snö jag behöver och alla barrträd jag behöver så är Skåne alldeles utmärkt. Man blir nästan irriterad på att råka få se en björk. Här är det bok och ek och en massa andra lövträd som jag inte har riktigt koll på vad de heter.
Men det lär jag lära mig.
Andra vintern i Skåne har, till min stora förvåning, fört med sig nära nog halvmetern snö. Däremot har vi haft fyra till fem minusgrader när det under veckor varit minst minus femton i Dalarna.
Har ett kyligt förhållande till kyla.
Har startat dagen med en lång frukost med den nya lokaltidningen. Som nyinflyttad får jag den under en månad. På något sätt är det trevligt att bläddra en tidning. Här får vi en avart av Helsingborgs Dagblad. En tjock rackare med massor av bilagor. Kommer ihåg förr i tiden då Dagens Nyheter var en jättetidning som man brottades med i sängen på söndagsmorgnar.
Den lokala tidningen på den tiden kallades Propellern, tre blad.
Vad dagen i övrigt kommer att innehålla tänker jag inte ta reda på. Det är en dag som ska förflyta som den vill utan planering eller egentlig påverkan. Tänkte se vad det skulle kunna bli om man låter bli planering eller mål. En egen modell av mindfulness eller vad det heter om man är modern i sitt uttryckssätt.
Solen är på väg fram över trädtopparna så det skulle inte förvåna mig om det blir att vara ute i friska luften lite, eller kanske en utflykt med bilen över Hallandsåsen.
Kan rekommendera den. Sveriges Toscana, utan tvekan!
Att inte fatta beslut är också ett beslut att fatta. Fattas bara.
Tio minuter i gårdsrummet
Vaknar sent och ser att jag ser ut. Ser riktigt bra ut om man tänker efter. Glömt dra ner persiennen i sovrummet.
Antagligen var ytterdörrarna olåsta också.
Sånt som händer när det händer . . .
Solen står som spön i backen och idag ska snön få sig en ordentlig omgång. Den kommer att gå ner för räkning och bli våt av svett. Snön ska genomgå en häftig bantningskur.
Sitter i gårdsrummet och ser ut över det som ska bli sommarens trädgårdsparadis. Under snön hukar jordgubbsplantorna, körsbärsträden kurar, päronträdet ser lite naken ut liksom persikoträdet.
Rhododendronbusken är fortfarande svårstavad och det är svårt att veta om man stavat rhododendron rätt eller om man stavat rhododendron fel, så jag funderar på att kalla alla rhododendronbuskar för rosor. Det kan jag stava till.
Nu längtas det efter sommarens svalungar, som kommer att leka över huvudet. De leker över huvudtaget hela tiden.
Gladan som ropar så glatt när den glider förbi i sin jakt.
Glador glider glatt.
Inte är ett ord man inte ska börja en mening på. Inte blir det speciellt positivt om man börjar med inte.
Man ska vara oledsen.
Oglad är inte gladan.
Kastanjeträdet står där nere vid vägen och ser lite vissen ut, men knopparna knoppas och om inte våren kommer snart kommer de att brista.
Knoppar brista ut i blomsterrika skratt.
Antagligen var ytterdörrarna olåsta också.
Sånt som händer när det händer . . .
Solen står som spön i backen och idag ska snön få sig en ordentlig omgång. Den kommer att gå ner för räkning och bli våt av svett. Snön ska genomgå en häftig bantningskur.
Sitter i gårdsrummet och ser ut över det som ska bli sommarens trädgårdsparadis. Under snön hukar jordgubbsplantorna, körsbärsträden kurar, päronträdet ser lite naken ut liksom persikoträdet.
Rhododendronbusken är fortfarande svårstavad och det är svårt att veta om man stavat rhododendron rätt eller om man stavat rhododendron fel, så jag funderar på att kalla alla rhododendronbuskar för rosor. Det kan jag stava till.
Nu längtas det efter sommarens svalungar, som kommer att leka över huvudet. De leker över huvudtaget hela tiden.
Gladan som ropar så glatt när den glider förbi i sin jakt.
Glador glider glatt.
Inte är ett ord man inte ska börja en mening på. Inte blir det speciellt positivt om man börjar med inte.
Man ska vara oledsen.
Oglad är inte gladan.
Kastanjeträdet står där nere vid vägen och ser lite vissen ut, men knopparna knoppas och om inte våren kommer snart kommer de att brista.
Knoppar brista ut i blomsterrika skratt.
Mer insnöad än vanligt
Känner mig insnöad.
När jag tittar ut ser jag att det är sant. Det har snöat i natt. Igen.
Tio centimeter.
Igen
Lika natten till igår.
Tio centimeter.
Före det hade vi runt tjugo centimeter.
Så nu ligger snön upp mot altandörren, ytterdörren fick kara av det översta lagret från trappen och att gå till brevlådan är det inte tal om.
Snöskottning, som av princip inte görs i Skåne, kan nödgas utföras. Men jag avvaktar kraftfullt för att se om det inte löser sig ändå.
Väderleksrapporten sa att det skulle regna vilket hade gjort att den snö som föll igår skulle varit bortregnat. I stället blev det några minusgrader och då blev det snö.
Har haft problem att hålla reda på dagar på senaste tiden. Trettondagen kom som en överraskning. Det känns riktigt bra!
Fåglarna i Skåne är vackra. En hel del sorter jag inte har en aning om vad de heter. Men å andra sidan vet inte de det heller.
För tre dagar sedan vädrade jag vår, nu vädras det inte alls. För kallt.
Men man ska inte ondgöra sig över vintern. Sägs det. Men det gör jag. Våren väntas varda! Varde vår vår!
Sitter gärna vid fönstret och tittar ut över trädgården och fantiserar om allt arbete jag planerar att inte göra i sommar.
Jag ska inte överarbeta trädgården och inte bygga en massa saker även om det vore bra med ett trädgårskjul för redskap och skottkärra.
Däremot ska stenmuren höjas och några äppelträd ska få bilda en framtida äppellund.
Något nytt körsbärsträd ska också ner i backen.
Men sen får det vara. Satsar på gräsmattan. Den ska vara som en green säger en av sönerna. Jag är nöjd om den är grön.
Tittat på juniorhockey där ryssarna blev världsmästare genom att spela hockey sista perioden. De behövde två perioder för att komma igång medan kanadensarna behövde två perioder för att ta slut.
Röj var förr i tiden fest, numera är det diska, städa och skura.
När jag tittar ut ser jag att det är sant. Det har snöat i natt. Igen.
Tio centimeter.
Igen
Lika natten till igår.
Tio centimeter.
Före det hade vi runt tjugo centimeter.
Så nu ligger snön upp mot altandörren, ytterdörren fick kara av det översta lagret från trappen och att gå till brevlådan är det inte tal om.
Snöskottning, som av princip inte görs i Skåne, kan nödgas utföras. Men jag avvaktar kraftfullt för att se om det inte löser sig ändå.
Väderleksrapporten sa att det skulle regna vilket hade gjort att den snö som föll igår skulle varit bortregnat. I stället blev det några minusgrader och då blev det snö.
Har haft problem att hålla reda på dagar på senaste tiden. Trettondagen kom som en överraskning. Det känns riktigt bra!
Fåglarna i Skåne är vackra. En hel del sorter jag inte har en aning om vad de heter. Men å andra sidan vet inte de det heller.
För tre dagar sedan vädrade jag vår, nu vädras det inte alls. För kallt.
Men man ska inte ondgöra sig över vintern. Sägs det. Men det gör jag. Våren väntas varda! Varde vår vår!
Sitter gärna vid fönstret och tittar ut över trädgården och fantiserar om allt arbete jag planerar att inte göra i sommar.
Jag ska inte överarbeta trädgården och inte bygga en massa saker även om det vore bra med ett trädgårskjul för redskap och skottkärra.
Däremot ska stenmuren höjas och några äppelträd ska få bilda en framtida äppellund.
Något nytt körsbärsträd ska också ner i backen.
Men sen får det vara. Satsar på gräsmattan. Den ska vara som en green säger en av sönerna. Jag är nöjd om den är grön.
Tittat på juniorhockey där ryssarna blev världsmästare genom att spela hockey sista perioden. De behövde två perioder för att komma igång medan kanadensarna behövde två perioder för att ta slut.
Röj var förr i tiden fest, numera är det diska, städa och skura.
januari den första tvåtusenelva
Så har då den första dagen av det nya året startat upp. Kaffe och macka med ost och ekologisk, skånsk apelsinmarmelad blev det första som äntrade strupen. Ett ägg blev det också. Ekologiskt.
Borde masa mig ut till brevlådan och hämta in gårdagens tidning. Den har blivit liggande där, mest för att den är bortglömd. Som nyinflyttad skåning får man lokaltidningen kostnadsfritt en månad. Eftersom brevlådan är närmare än macken och jag gillar att bläddra i papperstidning accepterades erbjudandet omedelbart. Vi får se om det fanns några villkor lagda i bakkant på erbjudandet.
Solen skiner över Bjäre på årets första dag och det är en eller annan varmgrad där ute. Här inne sprakar det i kaminen och en skön värme sprider sig sakta över rummet.
Sitter i soffan i raggsockor, kalsonger och hely hansen skogströja. Det är lite småmysigt även om ingen just nu ser hur fantastiskt stilig man är.
Dagens fundering är varför människan är det enda djur som räknar tid och försöker hålla ordning på tid. Vi har gjort det rätt många år nu. Något tusental faktiskt. Och fortfarande är vi inte speciellt duktiga på det. Kanske dags att lära om och lägga ner det där med sekunder och minuter.
Min erfarenhet som amatörpensionär är att allt blir gjort utan klocka. Egentligen blir allt gjort utom när någon annan människa pockar på och vill träffas vid ett visst klockslag.
Försök att leva utan klocka bara för en helg så ska du upptäcka, när frustrationen att inte se på klockan hela tiden lagt sig, att det är skönt. Man gör det man ska göra när man ska göra det man ska göra.
Inte tidsstyrt.
Kanske dyker det upp andra tidsangivelser. Måste bära in ved innan jag går och lägger mig. Ska nog ta en promenad längs havet innan det mörknar.
Glasögonen har fått sig ett par smällar senaste veckan och de kom att vicka runt på näsan på ett synbart oroligt sätt. Besöket hos optikern i staden blev av nöden tvunget. Renderar i tid för kontroll och köp av nya bågar. De kommer att med glasen inmonterade att kosta nära femtusen! Inget båg alltså!
Men sedan kommer jag att se bra ut!
Borde masa mig ut till brevlådan och hämta in gårdagens tidning. Den har blivit liggande där, mest för att den är bortglömd. Som nyinflyttad skåning får man lokaltidningen kostnadsfritt en månad. Eftersom brevlådan är närmare än macken och jag gillar att bläddra i papperstidning accepterades erbjudandet omedelbart. Vi får se om det fanns några villkor lagda i bakkant på erbjudandet.
Solen skiner över Bjäre på årets första dag och det är en eller annan varmgrad där ute. Här inne sprakar det i kaminen och en skön värme sprider sig sakta över rummet.
Sitter i soffan i raggsockor, kalsonger och hely hansen skogströja. Det är lite småmysigt även om ingen just nu ser hur fantastiskt stilig man är.
Dagens fundering är varför människan är det enda djur som räknar tid och försöker hålla ordning på tid. Vi har gjort det rätt många år nu. Något tusental faktiskt. Och fortfarande är vi inte speciellt duktiga på det. Kanske dags att lära om och lägga ner det där med sekunder och minuter.
Min erfarenhet som amatörpensionär är att allt blir gjort utan klocka. Egentligen blir allt gjort utom när någon annan människa pockar på och vill träffas vid ett visst klockslag.
Försök att leva utan klocka bara för en helg så ska du upptäcka, när frustrationen att inte se på klockan hela tiden lagt sig, att det är skönt. Man gör det man ska göra när man ska göra det man ska göra.
Inte tidsstyrt.
Kanske dyker det upp andra tidsangivelser. Måste bära in ved innan jag går och lägger mig. Ska nog ta en promenad längs havet innan det mörknar.
Glasögonen har fått sig ett par smällar senaste veckan och de kom att vicka runt på näsan på ett synbart oroligt sätt. Besöket hos optikern i staden blev av nöden tvunget. Renderar i tid för kontroll och köp av nya bågar. De kommer att med glasen inmonterade att kosta nära femtusen! Inget båg alltså!
Men sedan kommer jag att se bra ut!
Dagen före nyårsafton 2010
Masat mig till Skåne!
När jag sitter här och tittar ut genom mitt fönster från gårdsrummet ser jag idel snö. I Skåne finns inte snö. Det utrotades redan åren efter att inlandsisen förvisats norrut.
Men ett häftigt återfall i kalla tankar gjorde att snön återvände redan förra vintern för att efter en ljuvlig sommar hitta vägarna förbi igen. Rackarns snö.
Har under ett antal dagar planerat att åka och köpa en dammsugare som inte är så bökig att ta fram och därför inte kommer till användning. Min dammsugare ska komma till användning.
Städning är inte favoritsysselsättningen och när jag får ett infall att städa, eller snarare får tankarna att jag borde städa, brukar jag lägga mig på soffan och avvakta till anfallet går över.
Men ibland finns inget återvändo. Och då är det bra att ha redskap man tycker om att använda.
I dag lyser solen med sin frånvaro. Den frånvarande är alltid efterlängtad medan den närvarande ofta tas för självklar.
Det är arbetsdag idag. Har det ganska så bra eftersom jag inte behöver arbeta alla dagar i veckan. Inte ens alla vardagar. Tanken var att leva mera och arbeta mindre. Nu arbetar jag mera men tusan vet om jag lever mera. Gillar inte vinter och snö. Halkade runt ett varv på lunchen idag och det är hela tiden risk för manfall.
Funderar på hur mycket kaffe jag inte dricker per dag. Just nu har jag säkert sjunde odruckna koppen vid sidan av datorn. Det är många koppar det. Som fylls på och aldrig dricks. Men magen påstår framåt kvällningen att den fått i sig tillräckligt för att höra av sig.
Kommer ihåg fenomenet från tiden då jag rökte. Det var många cigaretter som tändes men inte röktes. Bara för att jag fick annat för mig.
Såg ett program om tankspriddhet här om dagen. Tror jag.
Att vara tankspridd kan vara underhållande men det kan också vara ett problem om man inte kommer ihåg det man ska komma ihåg att inte glömma.
Funderar på det kommande året. Ibland bryr jag mig. Ibland inte. Den här gången är jag ordentligt engagerad. Vill ha ett tvåtusenelva som ger mig positiv energi och upplevelser som berikar. Tycker jag är värd det. Faktiskt.
Ett år av glädje och lycka. Att jag hittar rätt. Att jag förstår att se lyckan när den passerar. Den låter sig fångas endast av den som ser den.
Lycka är mycket. Trädgården här i Skåne innehåller massor av växter som inte riktigt presenterat sig än. Jag såg en del av dem i somras, men förstod mig aldrig riktigt på deras språk. Ett par körsbärsträd, äppelträd, päronträd och inte minst ett persikoträd står huttrande och väntar på att få bidra till min lycka.
Jordgubbarna höll på att försvinna med kraftiga spadtag och överlevde enbart på grund av slöheten i våras och att någon förstod deras värde. Världens godaste jordgubbar. Finns en hel del i frysen fortfarande.
På något sätt har 2011 blivit en symbol för framtida glädje. Ska göra allt för att bidra med det jag kan bidra med.
Visste du att du enbart kan påverka runt fem procent av ditt liv. Annat styrs av annat. Ta vara på de fem procenten.
Det kommer dagar då det kommer dagar som inte är som andra dagar.
När jag sitter här och tittar ut genom mitt fönster från gårdsrummet ser jag idel snö. I Skåne finns inte snö. Det utrotades redan åren efter att inlandsisen förvisats norrut.
Men ett häftigt återfall i kalla tankar gjorde att snön återvände redan förra vintern för att efter en ljuvlig sommar hitta vägarna förbi igen. Rackarns snö.
Har under ett antal dagar planerat att åka och köpa en dammsugare som inte är så bökig att ta fram och därför inte kommer till användning. Min dammsugare ska komma till användning.
Städning är inte favoritsysselsättningen och när jag får ett infall att städa, eller snarare får tankarna att jag borde städa, brukar jag lägga mig på soffan och avvakta till anfallet går över.
Men ibland finns inget återvändo. Och då är det bra att ha redskap man tycker om att använda.
I dag lyser solen med sin frånvaro. Den frånvarande är alltid efterlängtad medan den närvarande ofta tas för självklar.
Det är arbetsdag idag. Har det ganska så bra eftersom jag inte behöver arbeta alla dagar i veckan. Inte ens alla vardagar. Tanken var att leva mera och arbeta mindre. Nu arbetar jag mera men tusan vet om jag lever mera. Gillar inte vinter och snö. Halkade runt ett varv på lunchen idag och det är hela tiden risk för manfall.
Funderar på hur mycket kaffe jag inte dricker per dag. Just nu har jag säkert sjunde odruckna koppen vid sidan av datorn. Det är många koppar det. Som fylls på och aldrig dricks. Men magen påstår framåt kvällningen att den fått i sig tillräckligt för att höra av sig.
Kommer ihåg fenomenet från tiden då jag rökte. Det var många cigaretter som tändes men inte röktes. Bara för att jag fick annat för mig.
Såg ett program om tankspriddhet här om dagen. Tror jag.
Att vara tankspridd kan vara underhållande men det kan också vara ett problem om man inte kommer ihåg det man ska komma ihåg att inte glömma.
Funderar på det kommande året. Ibland bryr jag mig. Ibland inte. Den här gången är jag ordentligt engagerad. Vill ha ett tvåtusenelva som ger mig positiv energi och upplevelser som berikar. Tycker jag är värd det. Faktiskt.
Ett år av glädje och lycka. Att jag hittar rätt. Att jag förstår att se lyckan när den passerar. Den låter sig fångas endast av den som ser den.
Lycka är mycket. Trädgården här i Skåne innehåller massor av växter som inte riktigt presenterat sig än. Jag såg en del av dem i somras, men förstod mig aldrig riktigt på deras språk. Ett par körsbärsträd, äppelträd, päronträd och inte minst ett persikoträd står huttrande och väntar på att få bidra till min lycka.
Jordgubbarna höll på att försvinna med kraftiga spadtag och överlevde enbart på grund av slöheten i våras och att någon förstod deras värde. Världens godaste jordgubbar. Finns en hel del i frysen fortfarande.
På något sätt har 2011 blivit en symbol för framtida glädje. Ska göra allt för att bidra med det jag kan bidra med.
Visste du att du enbart kan påverka runt fem procent av ditt liv. Annat styrs av annat. Ta vara på de fem procenten.
Det kommer dagar då det kommer dagar som inte är som andra dagar.
lika olik som en neanderthalare
Så är man inne på årets sista vecka. Tiden är något som verkligen har en tendens att försvinna.
Sägs att det är det enda rättvisa här i världen. Sekunderna tickar lika för alla.
Och så kan det vara.
Till dagens glädjeämnen hör att se en grön reporter på TV4 slå sig in i folkets hjärtan. Hon står fel och säger fel men gör det med en mjukhet och en grundkunskap som gör att det ingenting gör. Borde tagit reda på hennes namn, men hon gjorde reportage om isar och isars farlighet.
Hasse Alfredsson är sjuk stod det på löpsedlarna i går. Ett tips är att du lär dig vem han är. Tänk att det finns en tänkare som kan sätta ord på sina tankar som Hasse.
Ofta tänker tänkaren tankar som stannar vid tankar och då kan inte annan tanka ner tankarna så att tankarna lever vidare i andras tankar.
Vintern håller sitt grepp om oss som valt att bo vid iskanten. Själv masade jag mig från Dalarna till Skåne för att slippa vinterns snöskyfflande slit. Av princip köps här ingen snöskyffel, vilket förorsakar ett evigt pulsande. Parkeringen skottas genom att det körs fram och tillbaka med bilen. Gången till ytterdörren gångas upp. Liksom från köksdörren till garaget där veden finns.
Att elda i Skåne är också speciellt. En Husqvarna n:o 21 ska stå för värmen, men den mesta värmen kommer nog från huggning och inbärning. En gjutjärnskamin ger inte långvarig värme. Dessutom eldas det med bok. Inte böcker, bok. Ett träslag inte gjort för eldning. Men det finns rätt mycket i garaget så det ska eldas upp och sedan blir det övergång till björk.
I bakgrunden arbetas det.
Ryggen gillar inte bilfärder och efter de sjuttio milen från Dalarna igår sa ryggen ifrån idag. En värmekudde lades i svanken och det blev helt lagligt att ligga stilla på soffan en hel timme. Det gjorde gott och inofficiellt är ryggen väsentligt bättre.
Det där med att man ser olika saker fast man tittar på samma saker är intressant. Har också märkt att man kan läsa samma sak men uppleva olika saker.
Min bror och jag är ganska lika, mest han.
Den olikhet vi upplever till vardags, är den olikhet som stimulerar oss mest. Vi ser olika olikheter på olika sätt. Som att se en snöflinga singla ner mot marken. En del ser arbete, andra sträcker ut tungan för att låta flingan smälta i munnen. Andra ser inte ens flingan fast de ser den ändå.
Snöflingor ska inte ses.
Globala uppvärmningen har gett Sverige det kallaste december på 110 år.
Man har upptäckt att människan hade sex med neanderthalaren på den tiden då det begav sig. Man har också konstaterat att det var mannen hos neanderthalaren som hade sex med en mänsklig kvinna. Aldrig har man belagt att det varit tvärt om.
Det betyder att forskarna i flera år sysslat med något som inte hindrar den globala uppvärmningen. Frågan är om de satsade rätt.
Men en kul grej är att det alltså finns en liten andel neanderthalare i oss alla i Europa.
Har väl haft det på känn ibland.
Sägs att det är det enda rättvisa här i världen. Sekunderna tickar lika för alla.
Och så kan det vara.
Till dagens glädjeämnen hör att se en grön reporter på TV4 slå sig in i folkets hjärtan. Hon står fel och säger fel men gör det med en mjukhet och en grundkunskap som gör att det ingenting gör. Borde tagit reda på hennes namn, men hon gjorde reportage om isar och isars farlighet.
Hasse Alfredsson är sjuk stod det på löpsedlarna i går. Ett tips är att du lär dig vem han är. Tänk att det finns en tänkare som kan sätta ord på sina tankar som Hasse.
Ofta tänker tänkaren tankar som stannar vid tankar och då kan inte annan tanka ner tankarna så att tankarna lever vidare i andras tankar.
Vintern håller sitt grepp om oss som valt att bo vid iskanten. Själv masade jag mig från Dalarna till Skåne för att slippa vinterns snöskyfflande slit. Av princip köps här ingen snöskyffel, vilket förorsakar ett evigt pulsande. Parkeringen skottas genom att det körs fram och tillbaka med bilen. Gången till ytterdörren gångas upp. Liksom från köksdörren till garaget där veden finns.
Att elda i Skåne är också speciellt. En Husqvarna n:o 21 ska stå för värmen, men den mesta värmen kommer nog från huggning och inbärning. En gjutjärnskamin ger inte långvarig värme. Dessutom eldas det med bok. Inte böcker, bok. Ett träslag inte gjort för eldning. Men det finns rätt mycket i garaget så det ska eldas upp och sedan blir det övergång till björk.
I bakgrunden arbetas det.
Ryggen gillar inte bilfärder och efter de sjuttio milen från Dalarna igår sa ryggen ifrån idag. En värmekudde lades i svanken och det blev helt lagligt att ligga stilla på soffan en hel timme. Det gjorde gott och inofficiellt är ryggen väsentligt bättre.
Det där med att man ser olika saker fast man tittar på samma saker är intressant. Har också märkt att man kan läsa samma sak men uppleva olika saker.
Min bror och jag är ganska lika, mest han.
Den olikhet vi upplever till vardags, är den olikhet som stimulerar oss mest. Vi ser olika olikheter på olika sätt. Som att se en snöflinga singla ner mot marken. En del ser arbete, andra sträcker ut tungan för att låta flingan smälta i munnen. Andra ser inte ens flingan fast de ser den ändå.
Snöflingor ska inte ses.
Globala uppvärmningen har gett Sverige det kallaste december på 110 år.
Man har upptäckt att människan hade sex med neanderthalaren på den tiden då det begav sig. Man har också konstaterat att det var mannen hos neanderthalaren som hade sex med en mänsklig kvinna. Aldrig har man belagt att det varit tvärt om.
Det betyder att forskarna i flera år sysslat med något som inte hindrar den globala uppvärmningen. Frågan är om de satsade rätt.
Men en kul grej är att det alltså finns en liten andel neanderthalare i oss alla i Europa.
Har väl haft det på känn ibland.
Redan som liten var jag ett barn
Måndagen startar tidigt, redan vid sexsnåret, och morgonprocedurerna raspar igång med att det upprättas eld i kaminen. Känns lite råkallt och den skånska vintern griper tag i huset. Minus tio grader påkallar behovet av en sprakande brasa.
Med huset följde flera kubikmeter med färdighuggen bok. Bok brinner trögt men jag tror att värmeutväxlingen är sommaranpassad. Man får ta i som tusan med eldningen för att få effekt. Kaminen är en nygammal Huskvarna numero 21.
Efter att ha fått spraket att skapa morgonstämning är det dags för kaffe och morgonmacka med ost och apelsinmarmelad. Ett par ägg slank ner också. Varför vet jag inte, men gott var det.
Det är skönt att låta frukosten ta den tid den tar. Inte behöva hasta. Vid åttatiden är det dags att göra rätt för sig. Den här morgonen handlar det om att skapa struktur i uppdragen och börja förstå vad de innebär. Har fått nya uppdrag och förväntas nedkomma med resultat under våren. Däremellan förväntas delrapporter som visar att jag har sysselsättning. Efter några telefonsamtal och lite klurande börjar det kännas riktigt bra. Det är bra uppdrag som kommer att ge företaget fördelar om de genomförs på ett bra sätt.
Framåt tio är det dags igen. För kaffe.
Redan som liten var jag ett barn.
Apropå att bli vuxen. En del blir vuxna sakta, andra råkar ut för händelser som tvingar fram vuxenheten på ett brutalt sätt. Själv har jag varit utsatt för fler stora påfrestningar, men ändå klarat konststycket att inte bli helt vuxen. Variabel ålder är en tillgång som ibland glädjer och ibland oroar omgivningen. Men för min egen del är de överraskningar den flexibla åldersmognaden medför enbart varit till glädje. Men ibland krävs distans.
Redan som liten var jag ett barn.
Är fortfarande enormt intresserad av vattenkrig. Med slang, hink och vattenpistoler. Ketchupflaskor är kanonvapen.
Gillar inte vinter längre. Det gjorde jag när jag var litet barn, nu har båda gått över.
Snö är onödigt.
För norrlänningen är det inte mycket som år dåligt. En del saker är bara obra.
Tänk på det, ett positivt ord där man hänger dit ett o i början.
Obra.
Ogod.
Idag för det gärna osnöa.
Den gnällige tycker att odåligt är obra.
Funderar på vad jag ska göra idag förutom att arbeta. Ska ordna julklapp! Hemligt och personligt. När jag ser mig omkring säger huset att det behöver städas. Diskbänken vill fram i ljuset. Kläder behöver tvättas. Rackarns vad det finns att göra.
Bära in ved ska också göras och det eftertraktas en snöskyffel, men där ska jag försöka hålla emot ett tag till. Kanske ställer naturen upp så snöskottning kan undvikas.
Motsatsen till lika borde inte det vara lika med motsatsen?
Med huset följde flera kubikmeter med färdighuggen bok. Bok brinner trögt men jag tror att värmeutväxlingen är sommaranpassad. Man får ta i som tusan med eldningen för att få effekt. Kaminen är en nygammal Huskvarna numero 21.
Efter att ha fått spraket att skapa morgonstämning är det dags för kaffe och morgonmacka med ost och apelsinmarmelad. Ett par ägg slank ner också. Varför vet jag inte, men gott var det.
Det är skönt att låta frukosten ta den tid den tar. Inte behöva hasta. Vid åttatiden är det dags att göra rätt för sig. Den här morgonen handlar det om att skapa struktur i uppdragen och börja förstå vad de innebär. Har fått nya uppdrag och förväntas nedkomma med resultat under våren. Däremellan förväntas delrapporter som visar att jag har sysselsättning. Efter några telefonsamtal och lite klurande börjar det kännas riktigt bra. Det är bra uppdrag som kommer att ge företaget fördelar om de genomförs på ett bra sätt.
Framåt tio är det dags igen. För kaffe.
Redan som liten var jag ett barn.
Apropå att bli vuxen. En del blir vuxna sakta, andra råkar ut för händelser som tvingar fram vuxenheten på ett brutalt sätt. Själv har jag varit utsatt för fler stora påfrestningar, men ändå klarat konststycket att inte bli helt vuxen. Variabel ålder är en tillgång som ibland glädjer och ibland oroar omgivningen. Men för min egen del är de överraskningar den flexibla åldersmognaden medför enbart varit till glädje. Men ibland krävs distans.
Redan som liten var jag ett barn.
Är fortfarande enormt intresserad av vattenkrig. Med slang, hink och vattenpistoler. Ketchupflaskor är kanonvapen.
Gillar inte vinter längre. Det gjorde jag när jag var litet barn, nu har båda gått över.
Snö är onödigt.
För norrlänningen är det inte mycket som år dåligt. En del saker är bara obra.
Tänk på det, ett positivt ord där man hänger dit ett o i början.
Obra.
Ogod.
Idag för det gärna osnöa.
Den gnällige tycker att odåligt är obra.
Funderar på vad jag ska göra idag förutom att arbeta. Ska ordna julklapp! Hemligt och personligt. När jag ser mig omkring säger huset att det behöver städas. Diskbänken vill fram i ljuset. Kläder behöver tvättas. Rackarns vad det finns att göra.
Bära in ved ska också göras och det eftertraktas en snöskyffel, men där ska jag försöka hålla emot ett tag till. Kanske ställer naturen upp så snöskottning kan undvikas.
Motsatsen till lika borde inte det vara lika med motsatsen?
En helt ovanlig torsdag
Torsdagen den nionde december är min systers födelsedag och det kan bli en stor dag i livet. En av mina söner har ställts inför en stor utmaning som bara är i sin linda. Ingen sjukdom, men en stor livsprövning är det.
Nu är det så med vuxna barn att man inte kan ta över deras utmaningar, man kan liksom inte lära någon att cykla genom att cykla åt den. Men man ska finnas tillhands, bara finnas där, inte märkas förrän man ska märkas, inte tala förrän man ska tala, inte ge råd förrän man ska ge råd. Som att gå på slak lina utan lina.
Hjärtat är alltid med barnen, de må vara hur gamla de vill, och ha egna liv hur mycket de vill. Härtat är ändå där. Och tankar och idéer.
Kommer ihåg de goda råd min mor spillde på mig under mina första år som vuxen. Jag var vuxen i min tro långt innan jag var vuxen. Mor gav råd, för att jag skulle slippa de felsteg hon tagit. Inte tog man åt sig av sånt. Man vill bränna fingrarna själv av någon outgrundlig anledning.
En av sönerna tar gärna råd medan den andre är lik sin far. Kan själv.
Övertron på att ensam är stark florerar kraftigt hos människor under trettiofem. Man har inte tillräckligt med erfarenhet för att förstå att ensam aldrig är starkast. Först när man förenar olikheterna mellan två eller fler människor börjar styrkan växa. Men sånt trodde inte jag på då, och det gör inte de unga vuxna nu heller.
Att se en son göra fel, få rätta till det själv, och sedan gå vidare är bara det en prövning. Vi får se hur det går eftersom vi bara är i början av den prövningen.
Kärleken till barnen är alltid villkorslös, det går inte att förklara logiskt. Men så är det.
Idag är första dagen av resten av livet.
I Skåne ligger snön kvar och det kommer mer hela tiden. Nu varierar det kraftigt bara på några mil. Men det lovas mer igen så Skåne håller sig nog med snö ett bra tag till. Temperaturen är dock glädjande jämfört med Dalarna. Här har vi haft runt nollstrecket när Falun hade mer än tjugo minusgrader under några veckor. Idag har dock kylan slagit till och det är hela fyra minus.
Egentligen arbetas det idag, men det går lite sådär. Elektroniken vägrar och det gör att effektiviteten blir låg. Tänk vad vi blivit beroende av datorer och konstiga uppkopplingar där det påstås att olika våglängder är avgörande för ordens framkomlighet i eter och tråd.
Hoppas på dagsfärsk fisk till kvällen. Ska åka ner till hamnen i Magnarp på eftermiddagen och efterhöra tillgången på sådan. Färsk fisk från salta hav smakar förunderligt gott. Här om dagen åt jag lunch på en hamnkrog där de serverade kokt torsk med potatis och pepparot. Åkte speciellt för det och blev inte besviken. Otroligt gott.
Det är inte alltid lätt att leva, men håll med om att alternativet vore förödande illa.
Nu är det så med vuxna barn att man inte kan ta över deras utmaningar, man kan liksom inte lära någon att cykla genom att cykla åt den. Men man ska finnas tillhands, bara finnas där, inte märkas förrän man ska märkas, inte tala förrän man ska tala, inte ge råd förrän man ska ge råd. Som att gå på slak lina utan lina.
Hjärtat är alltid med barnen, de må vara hur gamla de vill, och ha egna liv hur mycket de vill. Härtat är ändå där. Och tankar och idéer.
Kommer ihåg de goda råd min mor spillde på mig under mina första år som vuxen. Jag var vuxen i min tro långt innan jag var vuxen. Mor gav råd, för att jag skulle slippa de felsteg hon tagit. Inte tog man åt sig av sånt. Man vill bränna fingrarna själv av någon outgrundlig anledning.
En av sönerna tar gärna råd medan den andre är lik sin far. Kan själv.
Övertron på att ensam är stark florerar kraftigt hos människor under trettiofem. Man har inte tillräckligt med erfarenhet för att förstå att ensam aldrig är starkast. Först när man förenar olikheterna mellan två eller fler människor börjar styrkan växa. Men sånt trodde inte jag på då, och det gör inte de unga vuxna nu heller.
Att se en son göra fel, få rätta till det själv, och sedan gå vidare är bara det en prövning. Vi får se hur det går eftersom vi bara är i början av den prövningen.
Kärleken till barnen är alltid villkorslös, det går inte att förklara logiskt. Men så är det.
Idag är första dagen av resten av livet.
I Skåne ligger snön kvar och det kommer mer hela tiden. Nu varierar det kraftigt bara på några mil. Men det lovas mer igen så Skåne håller sig nog med snö ett bra tag till. Temperaturen är dock glädjande jämfört med Dalarna. Här har vi haft runt nollstrecket när Falun hade mer än tjugo minusgrader under några veckor. Idag har dock kylan slagit till och det är hela fyra minus.
Egentligen arbetas det idag, men det går lite sådär. Elektroniken vägrar och det gör att effektiviteten blir låg. Tänk vad vi blivit beroende av datorer och konstiga uppkopplingar där det påstås att olika våglängder är avgörande för ordens framkomlighet i eter och tråd.
Hoppas på dagsfärsk fisk till kvällen. Ska åka ner till hamnen i Magnarp på eftermiddagen och efterhöra tillgången på sådan. Färsk fisk från salta hav smakar förunderligt gott. Här om dagen åt jag lunch på en hamnkrog där de serverade kokt torsk med potatis och pepparot. Åkte speciellt för det och blev inte besviken. Otroligt gott.
Det är inte alltid lätt att leva, men håll med om att alternativet vore förödande illa.
Måndagsfunderingar
Sitter i soffan på måndagsmorgonen med min kaffekopp. Bageriet har fått släppa till alldeles färska frallor som jag förädlat med ost och apelsinmarmelad.
Den envisa hostan har åter sett till att nattens sömn inte blivit vad det borde.
Däremot verkar den nya dieten kombinerat med daglig promenad vid havet minskat magens omfång något. Magen ser inte ut som förr.
Vågen vågar visa värdiga värden.
Kanske nås målet framåt februari. En märkbart lättad prometänkare.
Den skånska vintern, eller är det fortfarande höst, regnar fram dag för dag och jag trivs med det.
Idag ska det bära av mot ännu sydligare nejder, då Malmö ska besökas. Där ska det mötas och fattas beslut som fattas.
De två parakiterna Mynta och Chili busar i sin stora bur. De brukar bli osams ett par gånger per dag och motionerar varandra ordentligt. Deras skrik är genomträngande och när de går upp i varv är det nästan svårt att vara i samma rum som de. Annars är de mest leksugna eller hungriga. Lek och äta går också att kombinera när man är parakit.
För fåglarna som inte får vara inomhus har jag inhandlat ett fågelbord. Fågelbordet står sedan flera dagar på altanen och tittar lite lömskt på mig. Den har ambitionen att bli monterad på lämplig plats och höjd, fyllas med goda fröer och få besök av de vilda fåglarna.
Det ser inte ljust ut för fågelbordet. Vädret har inte inbjudit till arbete utomhus. Även om det inte är så svårt här i Skåne. När det är kallt är det nära noll och är det jättekallt så affärerna står tomma är det minus tio. Ungefär då man i Dalarna brukar leta rätt på en tröja.
Det är intressant att följa reklamutvecklingen i tv. Vissa kanaler har numera mer reklam än program och har de program så är det kommersiella program, tillkomna för att marknadsföra något. Vi i Sverige fattar inte det, kanske för att produkterna inte säljs här, kanske för att vi är i stort sett djupfrysta av naturen. Ser man sedan till tittarsiffrorna är det inte alltid de stämmer med folks uppfattning.
De kommersiella programmen riktar sig oftast till penningstarka målgrupper. Till exempel ungdomar, som ju använder den äldre generationens plånböcker. En annan stor målgrupp är de som tror de är i farten, alltså tjugo till trettiofem. Men där är andelen som egentligen ser programmen ganska låga, de är ju i farten och har inte tid att titta.
De flesta invånarna i landet är de som är födda 1960 eller tidigare. Alltså folk över femtio. Vilka program finns för dem? Hur används de programmen för att sälja något? Inte speciellt bra måste jag säga. Antingen kan vi som befinner oss i den ålderskategorin inte tillgodose oss påverkan i programhandlingen eller så har man inte insett vår plånboksomfattning. Reklampauserna använder vi till toalettbesök eller gå ut med hunden så vi får aldrig veta hur bra vitaminpillren för oss egentligen är.
Ungdomsprogrammens reklam är ofta kläder och smink. Det hastiga folkets reklam är träningsredskap, bantningstips, kläder och smink. För oss andra, den stora målgruppen, är det vitaminpiller.
De skulle bara veta vilken ung själ som bor i den gamla kroppen. Och vad kroppen kan prestera bara den blir inspirerad.
Den envisa hostan har åter sett till att nattens sömn inte blivit vad det borde.
Däremot verkar den nya dieten kombinerat med daglig promenad vid havet minskat magens omfång något. Magen ser inte ut som förr.
Vågen vågar visa värdiga värden.
Kanske nås målet framåt februari. En märkbart lättad prometänkare.
Den skånska vintern, eller är det fortfarande höst, regnar fram dag för dag och jag trivs med det.
Idag ska det bära av mot ännu sydligare nejder, då Malmö ska besökas. Där ska det mötas och fattas beslut som fattas.
De två parakiterna Mynta och Chili busar i sin stora bur. De brukar bli osams ett par gånger per dag och motionerar varandra ordentligt. Deras skrik är genomträngande och när de går upp i varv är det nästan svårt att vara i samma rum som de. Annars är de mest leksugna eller hungriga. Lek och äta går också att kombinera när man är parakit.
För fåglarna som inte får vara inomhus har jag inhandlat ett fågelbord. Fågelbordet står sedan flera dagar på altanen och tittar lite lömskt på mig. Den har ambitionen att bli monterad på lämplig plats och höjd, fyllas med goda fröer och få besök av de vilda fåglarna.
Det ser inte ljust ut för fågelbordet. Vädret har inte inbjudit till arbete utomhus. Även om det inte är så svårt här i Skåne. När det är kallt är det nära noll och är det jättekallt så affärerna står tomma är det minus tio. Ungefär då man i Dalarna brukar leta rätt på en tröja.
Det är intressant att följa reklamutvecklingen i tv. Vissa kanaler har numera mer reklam än program och har de program så är det kommersiella program, tillkomna för att marknadsföra något. Vi i Sverige fattar inte det, kanske för att produkterna inte säljs här, kanske för att vi är i stort sett djupfrysta av naturen. Ser man sedan till tittarsiffrorna är det inte alltid de stämmer med folks uppfattning.
De kommersiella programmen riktar sig oftast till penningstarka målgrupper. Till exempel ungdomar, som ju använder den äldre generationens plånböcker. En annan stor målgrupp är de som tror de är i farten, alltså tjugo till trettiofem. Men där är andelen som egentligen ser programmen ganska låga, de är ju i farten och har inte tid att titta.
De flesta invånarna i landet är de som är födda 1960 eller tidigare. Alltså folk över femtio. Vilka program finns för dem? Hur används de programmen för att sälja något? Inte speciellt bra måste jag säga. Antingen kan vi som befinner oss i den ålderskategorin inte tillgodose oss påverkan i programhandlingen eller så har man inte insett vår plånboksomfattning. Reklampauserna använder vi till toalettbesök eller gå ut med hunden så vi får aldrig veta hur bra vitaminpillren för oss egentligen är.
Ungdomsprogrammens reklam är ofta kläder och smink. Det hastiga folkets reklam är träningsredskap, bantningstips, kläder och smink. För oss andra, den stora målgruppen, är det vitaminpiller.
De skulle bara veta vilken ung själ som bor i den gamla kroppen. Och vad kroppen kan prestera bara den blir inspirerad.
En förmiddag
Sitter och lyssnar på Blondie. Gillar den tanten.
Ser ut genom den nya altandörren, vars glas går ner till golvet. Det faller snöblandat regn där ute och det ser höst ut där ute.
Morgonen började lugnt. Dessvärre har jag en hosta som verkar trivas alldeles utmärkt i mitt bröst. Så natten tillbringades växelvis i sängen och i soffan. Allt för att sprida ljudet av min skrällande hosta över Stillhetens hus.
Nattens tv-program är bara snäppet bättre än testbilden.
Frukosten avnjöts vid en sprakande brasa som värmde upp huset efter att nattens kyla fått sprida sig. Hjortsalami är gott. Äggen perfekt kokta igen. Det där med att koka ägg, det kan jag.
Dagens tidning fick utgöras av gårdagens tidning. Det duger det också. Ser att Madonna har problem med löss. Stackarn.
Chattat runt lite på morgonen för att få folk att inse att jag vaknat idag också och pockar på uppmärksamhet.
Tittade på ett helt gäng såna där trettiominuters komediprogram. Serier om ingenting och allting. Försöker mig på att göra en kulturellt märkvärdig analys men det skiter sig.
Det finns banne mig inget att göra sig märkvärdig över. Det är tidsfördriv och ska betraktas som tidsfördriv, vilket inte är att förakta.
Blondie fick ge vika för John Lennons Imagine.
Ser en rubrik där man påstår att en norsk hitlerälskare söp till och började tafsa på Selma Lagerlöf. Året var 1920. Verkar ha varit ett bra år. Året innan kvinnor fick rösträtt i landet Sverige.
Tafsa på Selma Lagerlöf. Sånt kunde väl göra vem som helst till nykterist?
Det skrivs också mycket om elvahundratalet. En tid då riddare red runt i Sverige och försökte få ihop landet. De försökte också kristna de ogudaktiga. Man fick tydliga val.
Riddarna red in i en by och tvingade samman invånarna. Där deklarerade att de som valde att tro på gud skulle leva ett rikt och lyckligt liv, medan de som valde annat inom kort skulle få avsluta sina liv. Folket trodde inte alltid riddarna, vilket snart ändrades då de första av byns invånare skildes från sina huvuden.
Sen trodde alla andra på gud.
Snacka om övertalningsförmåga.
Livet i Stillhetens hus går vidare. Lennon sjunger Stand by me och jag mår ganska bra, men hostan mår bättre.
Har lovat mig själv att kratta löven från Silent Garden. Men det snöblandade regnet säger annat.
Jag bara lövar och lövar.
Ser ut genom den nya altandörren, vars glas går ner till golvet. Det faller snöblandat regn där ute och det ser höst ut där ute.
Morgonen började lugnt. Dessvärre har jag en hosta som verkar trivas alldeles utmärkt i mitt bröst. Så natten tillbringades växelvis i sängen och i soffan. Allt för att sprida ljudet av min skrällande hosta över Stillhetens hus.
Nattens tv-program är bara snäppet bättre än testbilden.
Frukosten avnjöts vid en sprakande brasa som värmde upp huset efter att nattens kyla fått sprida sig. Hjortsalami är gott. Äggen perfekt kokta igen. Det där med att koka ägg, det kan jag.
Dagens tidning fick utgöras av gårdagens tidning. Det duger det också. Ser att Madonna har problem med löss. Stackarn.
Chattat runt lite på morgonen för att få folk att inse att jag vaknat idag också och pockar på uppmärksamhet.
Tittade på ett helt gäng såna där trettiominuters komediprogram. Serier om ingenting och allting. Försöker mig på att göra en kulturellt märkvärdig analys men det skiter sig.
Det finns banne mig inget att göra sig märkvärdig över. Det är tidsfördriv och ska betraktas som tidsfördriv, vilket inte är att förakta.
Blondie fick ge vika för John Lennons Imagine.
Ser en rubrik där man påstår att en norsk hitlerälskare söp till och började tafsa på Selma Lagerlöf. Året var 1920. Verkar ha varit ett bra år. Året innan kvinnor fick rösträtt i landet Sverige.
Tafsa på Selma Lagerlöf. Sånt kunde väl göra vem som helst till nykterist?
Det skrivs också mycket om elvahundratalet. En tid då riddare red runt i Sverige och försökte få ihop landet. De försökte också kristna de ogudaktiga. Man fick tydliga val.
Riddarna red in i en by och tvingade samman invånarna. Där deklarerade att de som valde att tro på gud skulle leva ett rikt och lyckligt liv, medan de som valde annat inom kort skulle få avsluta sina liv. Folket trodde inte alltid riddarna, vilket snart ändrades då de första av byns invånare skildes från sina huvuden.
Sen trodde alla andra på gud.
Snacka om övertalningsförmåga.
Livet i Stillhetens hus går vidare. Lennon sjunger Stand by me och jag mår ganska bra, men hostan mår bättre.
Har lovat mig själv att kratta löven från Silent Garden. Men det snöblandade regnet säger annat.
Jag bara lövar och lövar.
Hjärtans hjärna
Ibland funderar man mer än annars på hur man har det egentligen. Normalt sett poppar tankarna upp i huvudet ett kort ögonblick. Efter att hjärnan skärskådat utsikterna till en längre stunds intellektuellt funderande, inser den att det är ett hopplöst fall och lägger ner alla funderingar på att fundera i ämnet.
Hjärnan har en massa hyss för sig annars också. Bland annat spökar slutledningsoförmågan till det ibland. Hjärnan har redan i unga år kommit till den totalt felaktiga slutsatsen att den är logisk. Det sitter så hårt inrotat i hjärnan att den rent logiskt måste ha fel. Så logisk kan den väl inte vara.
Nää, hjärnan är inte alls logisk och genom att den tror det så gör den redan där en ologiskt logisk kullerbytta.
Det gäller då att bjuda hjärnan värdigt motstånd för att få beslut och funderingar att hamna på en mer intellektuell nivå. För min del blir det att ta till magen. Magkänslan eller intuition eller vad man nu kallar det är känslomässigt logisk men någon obegriplig från gång till annan.
Jag vill ha den där chokladkakan som innehåller 700 kalorier. Gärna som efterrätt efter pizzan som bar på 1200 kalorier.
Hjärnan letar runt i belöningscentrats utkanter för att hitta en logisk förklaring och kommer på att det får utgöra belöning för det återhållsamma ätandet som ägde rum i förrgår. Magkänslan är då att det är en krystad förklaring som snuddar till att vara rent ljug.
Men hjärnan bygger resonemanget så intensivt att det till slut upplevs som en sanning, det att man ätit för litet för två dagar sedan och gott och väl kan unna sig såväl pizza som chokladbit. Magen, som dessutom varit utsatt för omhändertagande av intagandet i förrgår har dels ett minne av att det blev nog sina modiga 3000 kalorier även den dagen, om än fördelat på en massa småätande. Speciellt kommer den ihåg de fyra bullarna som kom nedsinglandes tillsammans med ett par deciliter kall mjölk.
Men magens intuitiva del har andra bevekelsegrunder för sitt ställningstagande. Den har noterat den väl tilltagna rondören och har också skickat signaler till hjärnan att beskåda de vida byxorna som hänger över stolsryggen i sovrummet. Hjärnan har inte reagerat positivt på den signalen kan man säga. Den tog till förträngningstekniken omedelbart vilket bland annat medfört att byxorna på stolen inte hamnat i tvättkorgen som de skulle, utan hänger där och ser såväl lite småsolkig och ledsen ut.
Magen påtalar nu också att det "känns" fel att trycka i sig 2000 kalorier så här sent på kvällen, som det nu var, och att dagens tidigare 2000 kalorier mer än väl räcker för det lilla kroppen lyckats utföra. Den ivrar också på uthållighet i strävan att minska omfånget och därmed öka trivseln i livet.
Eftersom hjärnan och magen inte kom överens hoppade hjärtat in i diskussionerna och påstod sig inte behöva mer fettinbakning och dessutom hade den ett hjärtligt minne av den lättare känslan som alltid infann sig vid mer åtgångsanpassat födointag. Hjärtat känner för återhållsamhet.
Så kan tongångarna gå i kroppen när man står inför beslut om pizza och chokladbit.
