prometankaren

I arla sommarmorgonen kliver man ur sin bädd för att tackla dagens möjligheter. Väl uppkommen från de sovandes skara, kaffet puttrar och altandörren på vid gavel, inser man att klockan är halv sex.

Inte undra på att det är tyst i kvarteret.

Femton varma grader på altanen och tjugotvå inne. Städar kylskåpet. Väldigt vad gammal mat det kan finnas. Framförallt om man varit fem i hushållet några veckor för att raskt gå ner till två. Fyller diskmaskinen och slår på den. Går ut med soporna.

Klockan börjar närma sig sex.

Hasar ut till brevlådan och står där, på gräset, innanför den fina muren, vid apträdet och njuter av sommarmorgonen. Otroligt skön temperatur och en svag, svag vind smeker ansiktet. Kortärmad skjorta och kalsonger. Man går väl inte ut naken heller.

En stunds tidningsläsning tillsammans med en kopp Zoega. Korsnäs vann borta. De är inte borta borta. Källbergs taktik, att vara defensiv slog in. Gillar inte defensiv fotboll, men ibland är det nödvändigt. Brukar vara svårt att få offensiva grabbar att ställa om, men de gjorde det. Skönt att läsa sånt.

Draften till NHL gav Oliver Ekman i Leksand en mycket hedrande placering där han draftades som nummer sex av alla unga spelare på jordklotet.
Och ändå är han bara smålänning . . .

På lokalsidorna från Malung fanns intet om sonen som är där. Alltså har han skött sig. Åtminstone tillräckligt för att inte omnämnas i tidningen. Inte ens en katt bortsprungen i dom trakterna.

Vid pass kvart över sju kommer stora sonen in. Han har sovit i min skrivarstuga. I år fick jag ha skrivarstugan i exakt fem dagar. Sen ockuperade stora sonen den. Ser inga tendenser till återlämning, däremot överlämning. Till junior.
Får skriva vid vardagsrumsbordet som vanligt.

TVn står på och visar Robert Redford och Jane Fonda. Vackra människor och en häst. Säkert en bra film om man orkat titta.
Har under flera år inte kunnat se en långfilm, då jag alltid finner handlingen tråkig eller långsam. Tar mig för annat och missar slutet.
Koncentrationsproblem, nää. En fotbollsmatch har jag inga problem med.

Nu drar seniorsonen till jobbet. Kanske ska jag också starta dagens arbete.

Vi får se hur det blir med det . . .

Lördag och strålande sommarväder i Dalarna.

Efter en arbetsvecka med resa till Växjö och en del mer eller mindre tuffa möten blev det till slut helg. Kan säga att den stora behållningen av Växjöresan syns inte på utanpåskriften.

Det konstiga är att det inte hänt något speciellt att skriva om den här veckan. Eller som jag vill eller törs skriva om. I det fördolda har det hänt både goda och mindre goda saker.

På jobbet har jag fått ett tidsbestämt nytt uppdrag som gör att det inte blir något av med nedtrappning just nu. Ska arbeta heltid till årsskiftet för att få till en effektivisering och optimering som det så fint heter.
Hemmavid har Tobbe slutat skolan och har ingen längtan dit heller. Han har fått beskedet från intagningen till universitet men har tappat koden. Ny kod kommer antagligen på måndag.
Men han kör hårt med sitt liv och det finns inte mycket plats för pappa i det livet. Idag har han ansvarat för en juniormatch och de vann med stora siffror. Sedan drog han iväg och blir borta med kompisar till på måndag eftermiddag. Då kommer han hem, säger han, mest för att det är match igen.
Hade inte datorerna och internet funnits hade han inte varit i Malung. Då hade han inte hittat kompisar där. Om det inte är fotbollsspelare förstås.

Freddan är hos flickvännen i Umeå i helgen. Visst är det konstigt att sånt gör att han inte har tid för pappa . . .

Blev en cabtur runt Siljan idag. Otroligt fint väder och det är Classic Car Week. Tror det är dalmål och betyder Raggarvecka! Massor av jänkare gungade runt Siljan. Valde att åka åt andra hållet runt, så jag skulle möta jänkarna. De behöver se en svensk cab up front.

Hittade in till värdshuset i Vikarbyn. Kajsas värdshus! Fantastiskt bemötande och mycket god mat. Gjort med omtanke och på nått sätt kändes det sydeuropeiskt. Lämnade en potatis, vilket inte värdinnan fann speciellt imponerande. Verkar vara av ordningen att man äter upp. Tonfallet och omtanken var personligt hjärtlig och värden diskuterade cabåkning och skillnaden mellan olika bilfabrikats framgångar inom området.

Sedan letade jag efter Zorngården i Mora men på något sätt hoppade den undan hela tiden, så efter en stund gav jag upp och fortsatte ner över Sollerön mot Siljansnäs. Jänkare hela tiden. I mötande trafik och efter vägkanten. Överallt fans jänkarfans med sin obligatoriska aluminiumburk i näven. Damerna var lättklädda och man såg ofta klyfta fram, deras kavaljerer hade jeans och klyftan skymtade där bak. Effekten är olika, kan jag säga.

Buffils Anna hade glass idag. Kaffe och glass. Stoj och stök. Jänkarfans på plats. Massor av dem.

Mitt i påtåren ringer Tobbe. Ska till Malung. Fest i Öje med nått band som jag tror vann en tv-tävling. Inte hemåkning i morgon. Tänker inte vara körbar, sa han. Pappa har tagit plånboken med sig på cabturen. Sabla ofog, tyckte sonen. Kom hem med den omedelbart.
Så det blev snabbcab hemåt och väl hemma hade sonen insett att egna pengar går att handla för. Så plånboken är intakt. Men å andra sidan fick jag semesterhälsningar från den lokala Statiolmacken, där föreståndare med personal tackade för alla slantarna jag betalat in.

Dags att luta sig baklänges och inte göra någonting. Äntligen något man begriper sig på.

Midsommaraftons morgon. Vaknade tidigt idag trots att jag gick och lade mig ännu tidigare idag. Efter att ha snurrat några varv i sängen steg jag upp och gjorde morgonkaffe. Satte mig och tittade ut genom fönstret på de våta trädgårdsmöblerna och den våta stenmuren. Verkar ha regnat i natt. Molnen var ritade med blyertspennans mjukaste stift. Gråväder säger han, Anders på väderleksrapporten. Jo, så klart det heter väderlek, för en lek verkar det vara.

Rätt som det regnar kommer det en skur.

Men midsommar i Dalarna har fint väder oavsett väder så det är bara att bortse från vädret och gå ut i den vackra midsommaren.

Inte så lätt när man riktigt ser hur cabben duckar och apträdet funderar på att skaffa sig ben så den kan gå in. Undrar om apträdet skulle sitta framför brasan då.

Ont i ryggen, det är vad jag har och senaste två veckorna har jag gått upp lite mer än ett kilo. Det är mentalt belastande, alltså viktökningen men enligt vetenskapen helt normalt. Efter etthundra dagar utan mat var det ganska tomt på reserver i magen och tarmarna, det är återställt nu. Och kroppen binder vätska igen, nu när den förstått att det kommer mat neddimpande med jämna intervaller. Men svårt att acceptera är det.
Målvikten är fastslagen och datum för dess ankomst är sjätte oktober. Klarar jag det har jag tappat 40 kilo sedan tolfte februari. Men prövningarna fortsätter. Efter sjätte oktober kommer en period då jag ska lära mig viktstabilisering. Den övningen ska ha gett färdigheter senast tolfte februari nästa år. Då är det exakt ett år avklarat och jag tar examen.
På betygsskalan är jag godkänd redan nu när det gäller viktminskningen, resten är personliga mål.
Nåja, idag är det midsommar.

Ska nog inte plocka blommor. De ser ut som små förskrämda knoppar där de kurar längs husväggen. Ska ta en promenad senare och se om midsommar finns någon annan stans också.

Dricker Zoega kaffe numera, igen. Gjorde det när jag jobbade i Skåne. Det är godare än Karlstadkaffet. Och Gävlekaffet. Zoega görs i Helsingborg. Där ligger Olympia, en fotbollsarena med anor. Kalle Svensson står blick stilla där och har gjort så i många år. Det gjorde han aldrig när han stod i mål. Länge sedan, till och med före min tid.
Har sett många matcher på Olympia. Sett målen, passningarna, hört ropen och sett gesterna. Helsingborg är en fotbollsstad. En idrottsstad, där den ligger längs Öresund, där Danmark är som närmast. En vacker stad, lätt att förälska sig i. Var dit förra veckan och trots att vi inte var i närheten av Olympia och ingen match pågick, kände jag atmosfären, tyckte jag hörde när Helsingborgarna jublade över en vacker insats på planen.

Det där ska upplevas. Och upplevas igen. Och igen.


Huset ligger tyst, nästan som om det vore öde. Familjen behagar sova.
Skönt, en stund då man är herre i sitt eget hus.
Snart vaknar någon och då är det över.

Undrar om jag i morgon vill veta vad yngste sonen gjorde idag?

Så är det dagen före midsommar!
Det är åter blygrått på himlen efter en fantastisk gårdag. Igår var det midsommarväder i Stockholm och människorna var så glada så.

På jobbet var det dags för en omorganisation och det stämmer nog ganska bra med pendelns svängningar. Nu är det väl ingen pendelsvängsomorganisation, men ändå. En effektivisering ska det bli.

För min del blev det skillnad, om det går som det var tänkt igår, så blir det inget med nedtrappning på några månader. Behöver jobba med att få effektivitet snabbt i omorganisationen och får då ett ökat ansvar. Ska ägna dagen åt att låta informationen sjunka in och låta hjärnan etablera sig i ett lösningsstadie.

Stockholmsresan igår blev lite speciell då sonen och hans flickvän åkte med. Trevligt med sällskap i bilen. De drog på stan och Skansen under dagen och hade det trevligt.
På vägen hem stannade vi vid Dalälven, längs E4-an, Dragon Gate heter det. En jätteanläggning där man såg ut som en myra när man gick över den stora borggården. En kines har byggt en bit Kina i Sverige. I förhållande till Kina en försumbar bit. Men åk dit och se kinesisk kultur när den presenteras på svensk mark. Allt byggt i sten.
Maten var inget speciellt. Den kinesiska buffén var inte väl genomtänkt och inte heller speciellt vällagad. Men som kuriosa väl värd att äta i alla fall.

Och över hela alltihop sken en fantastisk sol. Den finns där och är man bara på rätt höjd så är det alltid fint väder.


Har fotograferat en hel del och min karriär som fotograf av bortflugna fåglar fortsätter.

Tisdag morgon och jag är trött när jag vaknar. Kanske främst för jag satt uppe länge, nästan till klockan två och letade sommarhus i Skåne. Det sket sig med Stationshuset eftersom jag inte var villig att ge det säljaren krävde. Han kunde inte pruta heller för huset var fullbelånat. Alltså, han hade skulder på huset upp till försäljningspriset. Och det nya hus han köpt hade han gjort lika med. Snacka om att ha skulder.

Det vill inte jag ha och därför letas nytt hus. Sämre läge om man tar till innefaktorn, men kanske bra läge om man tar till verkliga värden. Hittade tiotalet som ska studeras av Fredrik under dagen.

Ska passa på att vara ute idag, solen skiner så vackert som vore det en lyckans kvinna.

Kanske tar jag motorcykeln till Säter idag. Det vill jag göra. Få se hur vädret ser ut fram på dagen. Att sitta sex mil i regn på en motorcykel på väg hem är ju inte heller någon höjdare.

Tobbe jobbar. Idag tror jag han drog vid sjusnåret.
Fredrik och hans flickvän bor numera i skrivarstugan på nätterna så de märks inte. Inte annat än i köket där de ofta stökar runt. De fortsätter göra middag, anpassat efter deras vanor och villkor och det är intressant. Det är vegetariskt och jag är spiksäker att jag mår bra av det. Och gott är det. Men det tar tid att tillreda för dem, inte alla rätter men en hel del. Måste lära mig några av de enklare rätterna så jag kan stila med det vid tillfälle.

Förra veckan hade jag gått upp ett kilo vid invägningen och det bortförklarade vi med att jag börjat äta. Tarmarna fylls upp och kroppen binder mer vätska igen. Trovärdigt tycker jag.
Idag ska det vägas igen och det ska bli spännande att se. Nu äter jag samtliga mål. Har väl bundit mer vätska och tarmarna är fyllda upp till pannbenet.
Tarmar har nog inget pannben.

Ska njuta av solen, läsa min morgontidning. Arbeta förstås, det är numera min hobby. Igen. Det är otroligt roligt att arbeta. Känna att man medför skillnad för firman.

Apträdet växer och frodas. Frodas är rätta ordet för det springer fram små grenar med löv överallt. Nästa år kommer det att vara en fantastisk krona som ger insynsskydd. Och ett träd man kan sitta under och läsa en god bok.

Goda böcker är det ont om, fast jag vet inte jag tuggar så sällan på dem. Men bra böcker finns det gott om. Tror att alla människor med språkets gåva vill bli författare, eller artist. Varför vill så många stå på scenen när så många andra aldrig skulle våga sig i dess närhet?
Den lilla scenen är min scen. Liten grupp med lättskrattade kamrater.

Borde ha läst morgontidningen innan jag skriver, så hade jag kunnat göra mig rolig över nått som står där.
Det kommer jag att göra i alla fall, men du får aldrig veta vad det var.

Var i skogen och fotograferade inte ett barr. Däremot smultronblommor i närbild.
Gick mycket igår och det var skönt att få gå klart utan att bli våt. Kände mig klar efter nästan tiotusen steg.
Åkte en sväng på motorcykeln och kände frihetskänslan komma krypande.

När det fina vädret kommer ska jag vara beredd!

Nu var det länge sen jag skrev, nästan en vecka. Det har varit att stå i. Fast kul. Och förkylt.

Tobias har tagit studenten! En fantastisk vecka där jag tror han fick långsamt de två kvällar det inte var fest. Det var ju hela två år sedan Fredrik genomgick samma vecka, så far har ju hunnit glömma.

Men veckan blev festrik för Tobbe kan man lugnt säga och han festade sig till tystnad näst sista natten. Natten till idag. Ser på hans Facebook-kommentar att rösten tappats någonstans på vägen.
Och då har han balen kvar i kväll.
Sedan börjar det stora allvaret som kallas vuxenliv. Fast inte här. Här finns ingen vuxen, bara folk i olika åldrar.

Gårdagens studentmottagning lockade nästan trettio vänner, de flesta släkt dessutom, till oss. Det var lite, eller snarare mycket, jobbigt innan det blev fest. Laga mat och få till det så alla fick plats. Vädret sa till oss att vi skulle hålla oss inomhus. Men det funkade, riktigt bra också. Och alla var glada.

Lätt gjort att man kör några små kortisar om vad som hände, men det ska vi inte kosta på oss. Vi låter festen och festens underfundigheter stanna vid festen. Men det är en fantastisk upplevelse när man har gäster från tre till åttiofem år. Det blir lite spridning på samtalsämnena om man säger så.

Leo fick tag i ett vattningsmunstycke som han bar på hela kvällen. Var på mig många gånger om att jag borde fixa en slang till honom. Hans gammelmorfarsmor hade antagligen haft samma idé om hon blivit tillfrågad.

En replik kan jag faktiskt återge. Det var Leo som fått en kamrat i Arvid, något år äldre. De passerade bakom mig i vardagsrummet på väg mot tvättstugan av repliken att döma.
"Ska vi gå till torkskåpet och leka".

På övervåningen arrangerades en teaterföreställning av the Amandas. Den var välbesökt, vi hade alla fått inbjudningar och vägen var skyltad. Det var en bejublad föreställning och vi som inte hade tillfälle att närvara, hörde såväl skratt som applåder från övervåningen.

Jag är säker på att Tobias fick en bra studentdag även om festandet fram på småtimmarna gick på ren vilja.
Tobias började med champagnefrukost och samtlig i skolan, utspringet med betygskuvertet väl igenklistrat, ska öppnas måndag enligt order från Tobias, och sedan lastbilskortege ner till centrum. Ett obejublat tal av rektorn bekräftade att skolgången var över och att man var överens om att skiljas. Ett tal till och rektorn hade fått leta bostad på annan ort.
Sedan hämtning av Tobias och två vackra unga studentskor som trots gråvädret ville åka nedcabbat hem.
Mottagning och middag och sedan iväg på fest, från festen till en annan fest och varifrån Tobias kom hem, skjutsad av Linda, vet vi inte.
Klockan är bara halv tolv på lördagen, så vi har inte hört ett steg från Tobbes rum ännu.
Och i kväll har han BAL.

Livet är inte bara en lek, det kan vara en dans på rosor också!

En snabb tur till Skåne tillsammans med äldste sonen och hans flickvän.
Första gången vi träffade flickvännen och hon är en söt flicka från Umeå! Vad kan man säga, det kan ju aldrig vara fel. Och det är det inte heller. Jag trivs otroligt bra med henne och är så glad att vi fick träffas.

Och så gör vi en tvådagars tour Skåne tillsammans. Målet är att hitta ett hus att bo i. Åtminstone på sommaren. Syftet med resan var dels att få se hus, dels att kolla atmosfär och områden där vi kan tänka oss att ha vårt hus.

Tidig start på torsdag och första huset såg vi vid halv ett. Falkenberg i Halland. Ett otroligt fint hus men inte placerat i en miljö vi trodde på.
Sedan vidare ner till Laholm och ytterligare hus som inte heller passade vår kultiverade smak. Fast egentligen var den så lagom kultiverad. Vi hade inte en aning om hur vi ville ha det.

Efter halva dag två var vi på det klara med att vi vill bo i bymiljö och ha nära till städer och hav. Vi vill ha huset i västra Skåne, helst nordvästra.
Efter ytterligare några hus och några timmar. Förslöv! Där ska vi försöka hitta vårt hus.

Förslöv ligger på Bjärehalvön, samma som Torekov, där vi varit minst tio somrar, och Båstad. Och Vejbystrand. Och en massa annat som vi vill ha nära till.

Vi fann vårt hus också, men tyvärr utanför vår skrala kassas räckvid. Men vi lägger bud såklart.
Får vi chansen och tar den ska jag berätta om huset. Men för nu, så är det vår hemlighet. Fredriks, Linns och min.

Väl hemma påstås att det är Sveriges Nationaldag. Andra påstår att vi firar Björn Borgs födelsedag.
Falukalaset pågår. Med karuseller, marknadsstånd och en massa artistuppträdanden i stadens centrum. Inget för mig. Jag vill till Skåne!

Huset som jag och Fredrik ska köpa. Hälften var.
Ska sitta vid mitt hus, i uterummet av glas, sträcka upp min hand mot limeträdet, ta ner en lime och skära av en slice som jag lägger i min drink eller öl.
Sitta där och läppja, konversera damer i min linnekostym.
Spatsera runt i byn med all tid i världen i min ficka.
En spatserkäpp kanske?

En dröm i en dröm, min dröm.