Gävle bro
Hur kommer det sig att det jobbar så vackra kvinnor på mackar?
Varje gång jag åker till Kista stannar jag vid Gävle bro för att tanka och få en lättare frukost. Där finns Ulrika!
En vacker kvinna i mina bästa år.
Hon är lång, blond, kurvig, vackra ögon och mycket vackra drag åt det klassiska hållet. Och då har jag inte börjat berätta om hennes fördelar.
Varje gång jag kommer in, det är ungefär kvart över sju, möter hon mig med en kopp kaffe och en bulle med smak av pistage.
Var blir man så bemött?
Med bilen nytankad, med alkohol, själv lite halvberusad av mötet, åker jag vidare och efter trettio sekunder är farten åter över hundra. Där sitter man, antagligen med ett småfånigt leende, dricker kaffe och äter det sista av bulle.
Riks Morgonzoo är intonad på radion och Gert Fylking har kommit till jobbet. Titti och Roger blir snabbt andrahandsfigurer under några minuter och man hissar och dissar och kommenterar det som står i dagens kvällstidningar. Man har antagligen slutat irritera sig på att kvällstidningarna kommer på morgonen med gårdagens nyheter i stället för, som för, med morgonens nyheter på eftermiddagen eller kvällskvisten.
Efter en stund passeras Dragon Gate, en rik kines satsning på turistfälla längs E-fyran. Tinnar och torn och murar och mystik. Ska stanna där om några månader. Vill att de ska komma igång först, så jag får rätt första intryck.
Man har bara en chans till ett första intryck!
Sedan läggs kilometer på kilometer, mil på mil och exakt 85 kilometer från Kista passerar jag Stora Trädet. Det stor på mittremsan på motorvägen och ser allmänt stolt och ståtlig ut. Då vet jag att det är fyrtiofem minuter plus knäppa stockholmsköer kvar till jobbet.
Idag blev det att stanna, av nöden tvungen, vid Nova Park. Rackarns, fler hade infunnit sig av samma orsak och man får träna på att hålla sig. Till slut är det min tur!
Pliktskyldigt köper jag en läsk och åker vidare. Lämnar man så fyller man på!
Efter Uppsala tätnar köerna och i Arlandaavfarten kör många av och det blir lugnt en mil innan vi kommer till de första
föraningarna av storstaden och det står inte på förrän det är dags att svänga av och då är det bara parkeringseländet kvar att lösa. Det finns fler som vill än som får. I detta fall parkera.
Tacka vet jag kvinnan som arbetar på Gävle bro!
Vad finns på IKEA
En massa saker man borde ha.
En massa saker ingen borde ha.
En massa saker alla borde ha.
En massa saker för en massa ändamål
En massa folk.
Det var totaltfullt på parkeringen vid elvatiden på söndagen. Första söndagen efter löning.
Mötte massor av mammor som försökte springa mot strömmen för att få tag i sina snabbfotade ättelägg.
Treåriga pojkar i tuffa jeans och korta jackor verkar vara snabbast och en eller annan var så snabb att såväl mor som far tappade ögonkontakten och när den tuffe, lille killen inser att han inte känner igen någon av alla stora runt omkring sig avtar hans mod i rask takt och han tvärnitar, ser sig om med hopplösheten lysande i hela ansiktet. Sedan sätter han fart, styrd av de gångar mellan möblerna där det är minst människor, vilket leder honom genom en genväg till nästa avdelning. Där försvinner han snabbt och jag går fram och kikar genom den smala gången. Där på andra sidan står den lille äventyraren och funderar. Ansiktet drar ihop sig som för att börja gråta, men så skiner han upp och drar iväg.
Raskt tar jag genvägen efter för att se vad som hände.
Jo, han hade hamnat på barnavdelningen och hittat "krypa-in-i-tält, nallar och nassar. En liten ruschkana av plast provades och han såg nöjd ut.
Efter en stund insåg jag att han inte behövde sina föräldrar just nu.
Då kom jag på att jag inte var på IKEA ensam. Men nu var jag ensam.
Jag hade kommit bort!!
Varför gör det så ont när . . .
Om man tar sig en liten stund och tittar tillbaka in i träningsboken som startades för tre veckor sedan så förstår man varför det behövs träning. Framförallt om man har en artonårig grabb där hemma som tränar på sitt sätt. För att bevara sixpack. Undrar var mitt sixpack är idag. Förr visste jag - i kylskåpet. Men det är slut med det nu för tiden. Inte på grund av hälsan. Det tog bara slut. Längtan efter en öl kommer allt mer sällan. Undrar om jag är sjuk.
Alltnog. Träningen första veckan innehöll
30 minuter cykling. Motionscykeln på övervåningen snurrade på och framkallade värme
Kändes bara bra dagen efter
60 minuter gym modell sjukan. Det är cykling och en massa rörelser på golvet utan redskap. otroligt svettigt
Lite ont i axlar och ljumskar dagen efter
60 minuter gym modell redskap. Inkl sjukgym för min rygg. Också värmealstrande.
Ett elände att ta sig ur sängen dagen efter. Ont, ont ont
30 minuter promenad. Lite varm, kanske.
En bra dag, dagen efter.
Det var en veckas träning. Och det här ska man må bättre av. Så, dom som säger att dom mår alldeles utmärk har egentligen inihelvete ont i kroppen.
Igår körde jag gym enligt sjukgymnastens program. Idag fick jag ta sats för att komma ur sängen och göra frukost. Frukosten blev jättefin och jag har suttit en timme för mig själv med mina mackor, juice och kaffe. Skönt. Men hårdbrödet ligger i överskåpet och att få tag i det var det inte tal om. Att få händerna över huvudet kändes ända ner i vaderna. Käkade nått mjukt, mörkt bröd som det knastrade om. Antagligen tappad i gruset och sålt som bröd med frökärnor i.
På vägen till brevlådan för att hämta morgontidningarna, lämnade jag skidspår efter mig i gruset. Gick banne mig inte att lyfta fötterna så högt att det inte tog i gruset. Det låter mycket när man skidar fram i grovgruset.
Förmiddagen kommer nu att tillbringas med min fyrfotade vän med det lena, bruna skinnet. Soffan!
Romantikens kurvor
Blandskogens björkar lyser i olika gula nyanser och en eller annan lönn skiftar från djupaste rött till blekaste gult. I
Bilen rullar över ett krön och i en mjuk högerböj glider jag ner i en liten dal. Där finns bönder som håller öppna landskap, avbrutna med små öar av lövträd, som i höstens alla färger visar harmoni, men ändå på något sätt åskådliggör livet.
Några kor gör ett avbrott i betande och höjer sina huvuden för att se mig åka förbi. Viljan att köra fort försvinner och jag glider sakta förbi dessa kor och ser då att det finns några kalvar bland dem. De har växt på sig bra under sommaren och är nu som tonåringar, så unga de är, där de försöker få fart på varandra samtidigt som de tränar sig i idisslandets ädla konst.
Vid en lada står en man och arbetar. Han lagar hässjegubbar. Hinner se att han har färdiga tillyxade pinnar som han med yxans baksida slår fast och gör gubben klar att användas ytterligare några år. Han är klädd i grova byxor, nedstoppade i storstövlarna och hans svarta skinnväst hänger oknäppt över den blårandiga skjortan. På huvudet har han en mörkblå kepa med blankt brätte.
Hela resan längs väg 250 är underbar i dess kurvighet. Romantiskt, bonderomantiskt, naturromantiskt.
Den enda som gick på alkhol var Saaben!
Är det så . . .
Men jag blir trött i slutet av dagen. Det finns mer dag kvar än ork. Åtminstone ibland.
Idag har jag varit hos Rinneby i Västerås. Rinneby är en av mina nära vänner. En man att lita på. Som Frippe, fast jag inte låter så ibland. Det är män att lita på.
Rinneby och jag har kommit på att vi ska anordna en reunionträff för DalaDatorer/Owell Dalarna. Alla som jobbat i forman från 1985 till 1995 då vi blev WM-data är välkomna. Alla!! Oavsett hur livet farit fram med oss så återförenas vi med glädje och med öppna sinnen.
Vet inte hur många vi totalt var genom de tio åren men jag tippar på hundratalet. Blir vi trettio blir det en kanonfest den 24 januari.
Träffade Karro idag, Johans (Rinneby) hustru. Kände inte igen henne på en gång för hon var lika vacker som för femton år sedan. Jäkla Rinneby, tur i allt. Kan aldrig vara skicklighet.
Frippe sitter och dinglar med benen på sin altan och funderar hur stor den är . . . .
Janne G bodde hos Öjestedt härom natten. Livligt samspråkandes tillsammans med en eller annan whisky.
Saknar Janne G också. En man att lita på.
Precis som Leffe Ö.
Det är väntätt i bloggen idag. Undrar vad de tycker - vem fan är den där Prometänkaren . . .
Förr svarade vi i Falun, när någon berättade något: Är det så . . .
I januari blir det reunion!!
Är det så . . .?
IA - ingen aning
Just nu har jag inte en aning vad jag ska skriva om så det blir att skriva lite medan jag sorterar fram något i huvudet. Nu är det inte alls säkert att det går att få fram något när man sorterar i huvudet, åtminstone i mitt huvud. Ibland visar det sig att kortlådan som ska innehålla alla verbala kvickheter antingen är helt tom eller så innehåller den ett antal plattityder som inte ska se dagens ljus. Tror förresten inte att jag är dagens ljus idag, heller.
Det används väsentligt färre muskler för att skratta än att visa ilska.
Den late är glad!
Allt som är glatt är inte halt.
När man ser finansministern kommer man onekligen att tänka på frisyrer.
När man tänker på frisyrer - har man inte en tanke på finansministern.
Profilerna i svensk politik är skatteflyktingar i Bryssel
Se upp för takmålningar!
Olycka på fotbollsplanen - onödigt!
Igår blev det en händelse som sticker ut i vardagen. Under Sundborns sista match för säsongen gjorde en av våra pigga juniorer ett inhopp och kom efter tio minuter vacklande över planen mot avbytarbänken.
När han hörde trygga rösten föll han ihop i en lagkamrats armar och vi fick påkalla ambulans. Som tur var fanns såväl sjuksköterska som ledig ambulansman på plats och de kunde hjälpa honom.
Ett knä vid tinningen avslutades med en 90 kilos motståndare över hals och huvud i fallet. En kraftig olycka även för en division femmatch. Vår junior kompenserar erfarenhet med vilja och visade verkligen att han både ville och vågade, men den kraftiga smäll han fick när motståndaren drog upp sitt knä gjorde att båda föll i backen och den störste hamnade överst.
En kamrat och sköterskan följde med ambulansen till lasarettet i Falun och jag kom efter så snart matchen slutat. Olyckan hände i slutet av första halvlek vid ställningen 0-0 och vi förlorade med 0-3, vilket inte ens diskuterades av grabbarna efter matchen. Även om de stöddigt påstod att olyckan inte påverkade spelet, så var det helt uppenbart.
Det är bra det. En kamrat är viktigare än resultat.
På akutavdelningen var det tomt i väntrummet när jag kom in. Jag hade grabbens kläder i näven när jag kom in och tog kontakt med receptionen.
- Hej, skickade in en kille i fotbollskläder för en stund sedan, var är han.
- Följ med mig, sa en sköterska. Han har varit på röntgen och nu väntar vi på resultatet, samtidigt som vi vill att det ska gå lite tid med tanke på hjärnskakning.
Vår juniorspelare låg där och hade ont i huvudet. Vi tog ett par minuter och tyckte synd om honom.
Han var dessutom mycket nödig. Men vi sa att han inte fick stiga upp.
De närmaste timmarna satt vi, jag och kompisen, vid spelarens säng och drog vitsar om sjukvård. Kamraten var otroligt lockad av en sparkcykel i korridoren och till slut klarade han inte att hålla emot utan fick fatt i cykeln och efter ett par tveksamma provrundor i korridoren, på akuten, fick han upp oanade hastigheter. Han upptäckte att bromsen tog stenhårt och då vågade han ännu mer. Till slut satte han antagligen världsrekord i hastighet på sparkcykel på Faluakuten.
Den skadade fotbollsspelaren var fortfarande nödig, men vi talade om för honom att han inte fick stiga upp.
En sköterska kom och berättade att det inte fanns blödningar på konstiga ställen och att nacken var hel, så vi fick ta av stödkragen.
Men vi sa att han inte fick stiga upp. Nödig!
Vi drog en repa ut i receptionen och väntrummet och där var det nu fullsatt. Har folk inget annat för sig en söndagskväll än att göra illa sig?
Dessutom kom det in riktigt sjuka. De kom med ambulans och de krävde sjukvårdens uppmärksamhet och vi prioriterades ner eftersom vår kille numera endast var nödig.
Men vi sa att han inte fick stiga upp.
Sedan kom en läkare och sa att han fått en hjärnskakning men fick åka hem.
Sedan frågade läkaren:
Du har väl varit uppe och provat att röra dig?
nr 22 med huckle
Lördagen hade sol hela dagen. Arton grader varm och strålande höstväder. Behövdes inget nalleply, Wilma. Det var uppehåll.
En innehållsrik dag i det vanliga livet, där det blev klart för Tobbe att han tagit på sig en övermäktig uppgift att bygga stenmuren. Skolan tar för mycket och andra intressen ska också få sitt. Och kamratlivet. Klok som han är, kom han idag på att det går åt skogen med alla plikter. Vi rensade bort stenmuren ur pliktfållan. Robban, en kompis sedan ungdomens dar, som begriper markarbete och mureri tillkallades. Inga problem, sa Robban. Kommer om ett par veckor och fixar muren.
Robban är en välväxt kille, som jag nästan. Han ber damerna ta på sig solglasögon när han kommer, utifall han blir varm och tar av sig på överkroppen!
Tobbe mådde genast bättre och satte igång med att klippa gräset, planera för krogrunda på kvällen och vara med kompisar. En helt annan kille än den trötte, sorgsne killen på soffan i stugan. Skönt att han kan och törs fatta ordentliga beslut. Kändes kanon!
Och så var det Amandas fotbollsturnering i Sundborn. Hennes lag vann rubbet. Alla matcher. Men åttaåringar spelar inte för seger utan för att det är kul. Men vi vuxna, vi håller reda på ställning och tabell.
Första matchen, mot Svärdsjö, vanns med 4-3, trots att svärdsjölagets nummer 22 med svart huckle var en fotbollsunderbarn. Hon dribblade, sprang, slog tunnlar och gjorde mål. Vet inte vad hon heter men så småningom kommer vi alla att veta. Om hon fortsätter med fotboll.
Amanda spelade bra och gjorde bra ifrån sig på planen. Dessutom var hon givetvis sötast.
Dagens tre hjältar:
Tobbe står upp och tar beslut
Amanda i stor fotbollsturnering
Robban - kraftkarl med stort hjärta
Tidningen i lådan, lådan i trädgården
Provade antisnarkmaskinen i natt. Det var svårt att vänja sig vid att ha en mask över näbben på natten, men den delen kommer att gå bra efter lite träning. Tog av den ganska tidigt i morse och kände faktiskt ingen skillnad. Men det kommer säkert. Jag snarkar i vart fall inte med masken på och den låter inte så den stör.
I köket fanns det disk från gårdagen och sånt är inte roligt, men medan kaffet puttrade fram i bryggaren diskade jag raskt stekpanna och matlagningsverktyg. Tömde diskmaskinen och plockade in de använda tallrikarna och glasen.
Nu är frukosten avklarad och en del mail har jobbats bort och det är dags för dagens motion. Egentligen vill jag köra motionscykeln, men Tobbe sover och maskinen låter illa, så det blir en rask promenad i det fria.
Sedan upp till mor en sväng för att förströ henne och snacka lite skit. Med lite tur kommer sedan Tobbe att påbörja arbetet med stenmuren. Det kommer att gå sakta och gå åt en del svordomar i början eftersom ingen av oss varit i närheten av att göra något liknande förr. Nervositeten skapar nya svordomar och lite misshumör men allt eftersom vi lär oss kommer vi att bli stöddiga.
I övrigt kommer dagen att gå i lugna tecken. Ska nog försöka se Amanda spela fotboll i Sundborn. Det är trevligt att se åttaåriga barn spela fotboll. De har en skön distans till idrottens allvar.
Måste också berätta om morgonens glädjeämne. När vi körde hem sand i går flyttade vi på brevlådan. Satte den mitt på gräsmattan. Idag hämtade jag morgontidningarna i brevlådan!!
Den tidningsutdelaren är värd massor!!
The Zombie turns to Spaceman
Snarkar din man, hustru, pojkvän, flickvän, älskare, älskarinna?
Det finns bot!
Byt mannen, pojkvännen eller älskaren mot mig!! Jag snarkar inte längre!
Var på sömnkliniken i Avesta idag och fick ut min Spaceman-utrustning.
Under en längre tid har jag vaknat av att vara andfådd utan anledning. Jag är gärna andfådd i sängen, men då ska det banne mig vara föranledd av förnöjsam aktivitet. Att vakna andfådd alldeles av sig själv är inte roligt och det följs av att jag varit trött på morgnarna. Att vara trött på morgnarna är en ny erfarenhet för mig då jag i alla år kunnat studsa upp sekunderna efter att jag vaknat och köra igång dagen.
Fanns inget roligare än att komma hem från en fisketur och göra frukost till familjen.
Problemet var alltså snarkning och andningsuppehåll medan jag sov. Det är symptom som kan behandlas även om inte bakomliggande problem är lika lätt att göra någonting åt. För många kilon är ofta, men inte alltid, ett av problemen. Från ärade landstinget erbjöds därför apparat för utrotande av andningsuppehåll samt snarkeriet.
Maskinen består av en liten svart låda som kopplas med en kraftfull slang till en ansiktsmask, värdig vilken rymdfarare som helst. Maskinen lägger ett övertryck i näsa och mun och då blir andningsvägarna alltid fria. Man kan till och med koppla på luftfuktare och en del andra options. Coolt
Det gäller att man har klarat av annat man händelsevis eller förhoppningsvis får utöva i sängen för när Spaceman-masken kommer på kommer partnern på att hon vill ligga vänd åt andra hållet. Vem vill glo in i ett plastansikte.
Men, men förhoppningarna är stora att vakna på morgonen full av liv och sätta fart på tillvaron. I natt ska det testas första gången i skarpt läge.
Vill du ha bevis, hör av dig med en kommentar så ringer jag upp dig när jag vaknar på morgonen.
MorgonZombien har blivit Spaceman!
Lunch i Kista
Det har blivit modernt att hänga upp jättestora bilder på husväggarna. Idag har jag sett flera stycken som vill göra reklam för något. Eftersom jag kör bil så är det bortkastat på mig. I stockholmstrafiken tittar man på trafiken!
Det blev en snabb tur till Stockholm och väl hemma igen upptäcker jag att det inte funkat att få hem den sand som ska ligga under stenmuren. Stenmuren har däremot kommit och det dröjer nog inte många dagar innan räkningen kommer. Grannen ordnade fram sanden åt oss och det är Tobbe som får äran att hämta den under morgondagen. Sedan ska muren muras fast den muras inte för det är så att man ska klistra stenarna vid varandra.
Eftersom vi inte begriper ett snack blir det nog att provlägga stenpusslet först. Det gäller att få till det rakt och prydligt samtidigt som bitarna ska passa ihop. I två hörn ska det vara små torn, eller stolpar av stenar. Det kommer att bli jättefint och jag ser fram mot att få det klart.
Fast det dröjer nog säkert ett par veckor för det är tungt arbete och Tobbe vill nog sköta både skola och kamrater också.
Fredriks förkylning verkar inte bli sämre och han gick på föreläsningarna idag. Det låter bra. Svårt att ha honom på så långt avstånd som till Umeå när han kan behöva pappa för att hämta ett glas vatten!
I morse på väg mot Kista skrattade jag åt Mix Morgonzoo och deras debattglada käbbel. Igår hade man slagit ner på att Friskis och Svettis är en stiftelse och att man kör sina pengar till Holland. De fick på tafsen av Friskis och Svettis-folk som dock inte ville komma och vara med i radio.
I morgon är det fredag och jag måste på systemet. En liten whisky till en vän!
Gillar att gå på systemet och botanisera, hittar lite viner och köper hem. Det går åt. Inte i samma hastighet som förr men det går åt.
Det är skillnad på olika!
Heja Leksand
Leksand är ett utpräglat hemmalag och har också fått starten i Ejendal arena. Kanon!
Varit i Kista idag och ska ner i morgon igen. Men idag fick jag åka hem för storasyster ville upp till mamma. Snuttetrasan behövde påfyllning med mammalukt. Tror jag.
Bergenström till . . . . ising.
Karlberg till Sandström tillbaka till Karlberg, drar han på ett skott . . . nej det gör han inte.
Tycker Troja spelar bra, de har inte pucken så mycket men det gör inget.
Pucken är inte i mål, jo det är den. Den sitter där. Bellemare inleder målskyttet i Ejendals arena.
Vilket referat. TV4 Sport! Elitkanalen.
Nä nå mer blire inte idag. Ska kolla hockey. Ge gärna din reflektion som kommentar.
Heja Leksand!!!
Det är ingen idé!
Funderar på en karriär som pessimistkonsult. Den gamle har tydligen lagt av. Det var en Eriksson från Piteå som en gång i tiden stämde sin egen soptunna inför tinget för att den luktade illa.
Då är man kinkig!
Det är ingen idé.
Stämma soptunnan!
Radarparet Tage Danielsson och Hasse Alfredsson utmanade svenskarna och svenska politiker och beslutsfattare i ironi. Svenska folket fattade, men inte politikerna, åtminstone gjorde de inget. Kommer du ihåg Äppelkriget?
Det är ingen idé.
Politiker förstår inte ironi.
Den globala uppvärmningen är ett faktum. Oavsett vad det beror på. Den högkonsumerade delen av världens befolkning är 2 miljarder, på väg att bli fyra miljarder. Tror du att den enskilde människans insats påverkar om du tar gånger 2 eller 4 miljarder?
Det är ingen idé.
Jag är för liten och för få.
Frölunda fick spö med 6-2 av HV71 i går kväll. Tror det stod så även efter andra perioden. Vad sa Frölundaspelaren i pausen mellan andra och tredje?
Jo, att det finns chans fortfarande. En period kvar och fyra mål på en period hade han varit med om förr. Var han riktigt klok. Det var väl ingen idé
Det är ingen idé.
Dom andra bara förstör
Nä, det är ingen idé. Det är många som ger upp, de flesta alldeles innan det skulle ha vänt.
Lyd mitt råd:
Det är ingen idé att ge upp!!
Moppe!!
I går var jag med människofarmen hos bilhandlaren igen! Farmarfar visade sig åter igen vara klokast. Han var på jobbet. Hittade farmen längst inne i bilhallen som rymmer nästan fyrahundra bilar. Leo fastspänd i vagnen och stöddig som jag var tog jag genast loss honom så han kunde springa fritt.
Det blev omedelbart sjuttiometer frispring medan han högljutt deklarerade målet: MOPPE!! Leo kör fortfarande med högerskruv i springet och jag är nästan övertygad om att det beror på att han tar längre steg med vänsterbenet. Ungefär vart tionde steg, eller fyra meter sträcka, får han korrigera färdriktningen, vilket han gör genom att vrida överkroppen mot vänster och på så sätt tvinga högerbenet till ett par längre steg. Inget som sänker farten!
Väl framme vid Moppe!! tvärnitade han och hans tveksamhet om han skulle våga klättra upp och dra iväg på en av dem, var ödesdiger. Jag hann ikapp!
Leo klarade också av att testa signalen på en av bilarna. Det imponerade så pass på farmarmor att hon allvarligt övervägde Italien som nästa bostadsort. Signalhornet fungerade utmärkt och alla i hallen var helt säkra på att den lätt tog sig genom en eventuell besiktning.
Tycker nog också att vi hittade bilen de vill ha och behöver. Fast de rackarns handlarna står fast vid beslutet att ta betalt. Så det uppstår skulder. Dom som skryter med fyra hundar begagnade bilar borde väl dela med sig. Vi lovar att ta Leo med oss när vi går!
Det är en Hundai, vilket är ett kvalitetsmärke idag, i bussformat ungefär. Säkerhet, kuddar, skivbromsar mm så att jag är nöjd. Man är ju rädd om farmen.
Själv såg jag en cabriolet. En Merca SLK, nästan ny. Den vill jag ha. Får antagligen sälja både det egna och några grannars hus för att få råd. Men ändå.
svenska journalistlandslaget en samling gnällisar
Idag blir det match i Sundborn, men före det ska det hinnas med lite annat. Besöka mor på sjukan och eventuellt kolla bil med människofarmen.
Dagens tidning ligger kvar i brevlådan eftersom jag inte orkat få på mig ett par byxor. Ibland brukar jag smyga ut efter tidningen i alla fall, men på en söndag tycker jag inte man ska utsätta grannar för den synen.
Så jag har idag ingen aning om vad som händer i världen. Och ändå verkar livet fortlöpa. Är det inte så att vi hungrar efter nyheter för att slippa leva sjäva? Att ta del av nyheter, diskutera nyheter och lägga värderingar på nyheter är den del av vår vardag. En del har utvecklat det till en konstart, medan andra, som jag, inte orkar med alla nyheter. Själv väljer jag bort alla dåliga nyheter. Dödsolyckor, mord och elände undviker jag och därför är idrott och serier viktiga i mina dagstidningar. Ibland fångas man dock av eländet också. Supportergalningarna på Råsunda ställs i relation till naturkatastrofer i Kina och Thailand. En sönderslagen kille i en restaurangkö i relation till de våldsamma stormarna över Amerika.
Vann Sverige över Ungern med 2-1 eller förlorade man trots resultatet? Svårt att säga när man läser sportsidorna. Landslaget blir nedskrivna i varenda sportbilaga jag läst. Vad hade journalisterna väntat sig? Av Europas nationella serier är allsvenskan mycket lågt rankad och det är väl helt naturligt. Vi är ett litet land som lever djupfryst nästan halva året. Att vi varit bättre andra år, kan man inte ha som argument tycker jag. De som var bra då, är gamla nu. Nu är det nya gubbar som spelar. Det räcker inte med Zlatan. Förresten var han dålig den här gången också, läser jag. Såg dom inte att han bevakades av flera ungrare, vilket gav ytor till andra spelare? Eller borde Zlatan klara av att spela på topp med två motståndare hängande runt halsen?
Stenmark var på topp när det gick utför!
Han sa: "det är inte lätt att förklara för en som inte begriper". Han talade med en journalist!
Heja Sverige! Vi är precis så bra som vi förtjänar. Det är jag stolt över!!
Ont i kroppen
Hösten kom redan i augusti och håller oss i ett järngrepp. Å andra sidan har jag upplevt alla vintrar jag behöver så hösten får gärna bli lång. Träden byter bort sin gröna färg mot gula och röda toner. Otroligt vackra vyer när man åker genom Dalaskogarna.
Cabben står på gården och hukar, längtande efter de sista höstturerna, med cabben nere, filt kring fötterna på passageraren och fullt varmblås från golvet. Förra hösten var en fantastisk cabhöst. Vi får se hur det artar sig under september. I början av oktober kommer cabben åter att hamna på ladan där den får stå och slumra. Den väcks sedan åter till liv med fågelsång och solstrålar genom ladgluggarna. Men mest av startkablarna förstås.
Köksrenoveringen är avslutad och nu inväntas bara räkningarna. I fantasin är de på mycket större belopp än förväntat så förväntan är att det ska bli dyrare än förväntat. Badrumsrenoveringen för några år sedan drog iväg med ett antal tiotusen mer än vad jag i min fantasi trodde. Ett dyrt badrum blev det och första åren försökte jag bada så ofta jag kunde för att på nått sätt få investeringen att löna sig. Det resulterade i en kraftfullt ökad elräkning eftersom bubbelbadet värmer vattnet och håller det på en jämn nivå. Ett par timmar i badet innebar att elmätarens snurra lät som en helikopter.
Nu ska köket användas, och städas. Ett nytt kök för med sig att man vill ha snyggare än i det gamla. Det torkas och fejas hela tiden. Egentligen är det bara Tobbe som kör som vanligt. Förutom att han lagar mat i stort sett varannan dag. Han lagar mat och använder alla nya maskiner och redskap och när han är klar får man jättegod mat och jättestor disk.
Med lite tur hör farmarmor av sig idag och vill titta på bilar. Måste vi ha farmen med oss eftersom farmarfar jobbar. Sånt gillar jag. Leo drar iväg, med sin förmåga att drifta vänster och skriker MOPPE åt allt med mindre än fyra hjul.
En sväng till mor på lasarettet blir det allt också. Armen ser ut att klara sig och ska nu läka ihop. Det visade sig att mor dragit på sig en hel del andra skador också, när hon föll där hemma mitt i natten. Så hon har bandage lite överallt. Men hon börjar stodda på sig igen och vill prata med alla hon hör. Ser dom, gör hon inte, men hon hör och då får dom höra!
Om man ska lyssna på kroppen, så säger min kropp, nä, skriker min kropp: Ge f-n i träningen!
kommitta sig ger power
Bingo!!
Ett högt rop i konferensrummet, där det sitter trettio ansvarstyngda män och kvinnor. Det är inte så många kvinnor men det ses som en framgång med de tre kvinnorna som lyckats leta sig in i den stora chefsförsamlingen. Tio procent.
Chefen är en trevlig prick med mål i livet. Han deltar inte och blir inte utsatt för bingo, han kvalar helt enkelt inte in när han snackar. Han vårdar tugget, så att säga, liksom.
Bingo!!
Det ropas igen i salen och även om alla vet vem som ropar är det ingen som tittar eller säger nått, men alla som förstår flinar. Man rör lite på sig, som för att dölja leendet.
Den som står där framme och pratar, pratar på och har inte insett vad som händer. Det pratas om att säkerställa framtiden, att ha rätt stårry och det ramlar ur honom en hel det svengelska. Han är bussy med att tydliggöra och det har sina moments.
Bingo!!
Tredje gången känns som en gång för mycket.
Det är tre åldersmän på sista raden som spelar bingo. Fem buswords ger bingo. Business words är fikonspråk för affärsfolk. Betyder egentligen att man är ordfattig. Tre bingo vinner. Säkerställa, optimera, maximera, effektivisera, branda, marketpoints, mastra. Här måste vi hitta smarta solutions. Det finns massor med ord. Egentligen borde man få två poäng för svengelska som ingen begriper. Junioren i mitten, femtio till vintern, drog tre bingo i rad, äkta hat trick, och vann. Han blir bjuden på alla pilsner han orkar dricka till kvällen.
Brajt va?
Vadå femtio
Efter en stund stannade musiken av och orkesterledaren berättade att en i publiken fyllde femtio, ropade upp namnet flera gånger och hela krogen sjöng "ja må han leva".
Mannen i fråga var 43 år!
Eftersom det varit en jobbig dag i Västerås tar jag till en smitning och citerar Tage Danielsson
Säll är den som har till rättesnöre
att noga tänka efter före
Rix Morgonzoo sänds även i TV 6 från och med måndag morgon, fem i halv åtta. Kolla gärna eller fortsätt lyssna på radio Rix! Spontanunderhållning som håller mig flinande till Stockholm många morgnar.
Kista
När jag tittar ut genom fönstret ser jag fyra och femvåningshus, blandat lägenheter och kontor och ganska nybyggt område. Mycket grönt av gräs, träd och buskar. Ser trivsamt ut.
Höjer jag blicken lite ser jag en träddunge och där bortanför ett bostadsområde, också byggt under de senaste åren. Ljusa färger på husen, grå, gul, beige.
Bakom dessa hus, som säkert rymmer flera tusen invånare finns en mindre skog och i horisonten ser jag höga och stora hyreshus. Vad det är för stadsdel vet jag inte, men jag tippar på Akalla.
Ovanför alltihopa hänger tunga, gråa moln som inte vill nått hellre än att få ramla ner som regn över stockholmarna.
Själv får jag jobba på och det finns massor att ta tag i och massor att fullfölja.
Ingen rast
ingen ro
bara slita
bara gno
Inte ens köerna in till storstan var roliga idag, de rullade på i alltför höga hastigheter för att man skulle hinna se och fantisera om folket i andra bilar.
Farmarmor är förkyld och det är helt säkert, jag tycker synd om henne!
Att jobba på dagis och ha en farm hemma kostar på och det blir snorigt och snörvligt ibland.
Undrar om man inte borde påverka Tobbe så han går över och trycker igång ungarna ordentligt . . .
Sånt brukar föräldrar bli fort friska av.
Hjärtlig dag
Så idag har jag lärt mig en hel del om hur hjärta och kranskärl fungerar och vilka faror som lurar i livet. Det finns påverkbara faror och det finns opåverkbara faror.
Hade jag rökt och druckit som ett svin hade jag haft det lättare. För det är två av sex påverkbara faktorer som jag hade kunnat sluta med. Övervikt och högt blodtryck är två andra, men man är ju inte direkt villig att sluta ha blodtryck. Däremot övervikt.
Visste du att övervikt idag mäts i omkrets vid midjan. Vilken midja?
Har jag möjligen 40 cm övervikt?
Vi lagade vår egen mat idag och det blev jättegott. Tio gentlemen i köket är en fröjd för örat.
Medan vi lagade maten berättade en kunnig dietist om vardagsnära kunskaper man kan använda sig av. En del myter får på tafsen också.
Fortfarande gäller sunda, inte extrema, matvanor, att inte bli proppmätt och inte bli hungrig. Fasta mattider viktigare än att alltid äta rätt saker. Grönsaker och frukt håller kärlen rena.
Avslutningsvis var det gruppträning och det visade sig att min träning hade mycket övrigt att önska. Det var jobbigt som tusan och svetten lackade. T-tröjan var svettvåt som på en elitidrottsman efter träning. Fast deras träning är kanske lite annorlunda.
Ska städa mail och raka mig. Dock inte samtidigt.
Snart börjar elitserien! Dalarna står över ett år.
Sundborns GoIF!
Mor har varit uppe och rumlat på natten och brutit en arm. Vägen mellan sängen och badrummet kan vara nog så besvärlig och kräver koncentration.
Min mor kör rullator även inomhus. Hon är lycklig innehavare av en utomhusmaskin och en för inomhusbruk. På fredagsnatten vaknade hon och fick för sig att ta en tur till badrummet. Det var naturen som gjorde sin röst hörd. Dessvärre drog hon iväg för snabbt, halvyr och inte ens halvvaken klarade hon inte vänsterböjen och körde omkull. Vänster underarm fungerade som stötdämpare, men eftersom hon inte är konstruerad med stöthämmande zoner gick armen av. Rullatorn visade sig vara ett trassligt redskap när man kör omkull med dem. Så mor blev blå både här och där. Elektroniskt välutrustad som hon är gick larmet efter en lätt tryckning och undsättningen var snabbt på plats.
Nu ligger hon på avdelning sjutton, ortopeden, och blir ompysslad. Igår var det rena familjeträffen, när vi var dit och hälsade på.
Kör aldrig sovande, inte ens i hallen mellan sovrummet och badrummet.
Sundborns GoIF vann igår. Tredje matchen från slutet kammade vi hem en seger i division fem norra Dalarna. Eftersom jag lovat 200 spänn per poäng till lagkassan, gjorde jag av med sexhundra på två timmar. Med två matcher kvar är vi givna i division sex nästa år, men vi vann en seger och det är framgång det!
De förändringar vi gjorde var att jag inte var med, eftersom jag var med mor, tränaren spelade libro i stället för målvakt, två spelare kom inte så vi hade ingen avbytare och vår materialare skötte alla byten perfekt. (Vi hade ju inga avbytare).
Ett framgångskoncept!
Följ den spännande upplösningen av div 5 norra Dalarna. Sundborn redan klara för sexan!
Nu har morgonen ljusnat till dag och det ska bli spännande att se vad dagen för med sig som jag inte vet just nu.
Nalleply! ...
Det är höst. Sensommarn tog semester och dök aldrig upp på jobbet. Tråkigt och regnigt nästan hela augusti. Cabben står där och hukar i regnet och stenmuren är ingen stenmur utan ett dike med grus i botten. Ingen vill bygga stenmur när det regnar. Man är väl ingen smålänning heller.
När det regnar borde man ha ett nalleply, säger Wilma!
Nalleply!
Kan aldrig tänka mig att Frippe fått tak på sin stora, stora altan 9*6 = 36. Han går där och kontrollmäter i regnet. Fast egentligen är han en glad prick så över honom skiner väl antagligen en liten egen sol. Tomtarnas julparad ljuder varje gång han ringer mig. Han ringer för sällan. Men han har väl inte tid. Tumstocken sitter som gjuten i hans hand och han använder väl antagligen såväl ögonmått som fotvinklar för att få fram altanens totala kvadratmetrar i antal.
Regnar det, borde Frippe ha ett nalleply, säger Wilma!
Nalleply!
Familjefarmen rev altan igår. Fredrik och jag gick dit för att beskåda såväl riven altan som hederligt arbete. Vi är såna som kan hålla oss från att lockas med i arbetet. Jag har till och med utvecklat en fallenhet för att ge goda råd utan att visa. Det var verkligen en familjefarm igår. Leo och Wilma ute och sprang i regnet och runt brytande och slagande föräldrar. Slagande? Amanda inne och städar efter pärlarbete. Hon städar med sop och skyffel. Bra blev det, även om farmarmor kunde sopa upp ytterligare en skyffel pärlor.
En liten vattenpöl på några kvadratcentimetrar räckte för tre barn att hoppa i. Samtidigt. Hela tiden med ljudillistrationer. Farmarfar är en ordentlig man och drar ur spikar som han samlar in. Det är miljövänligt och viktigt. Farmarmor har en kofot.
Hon borde ha ett nallply, säger Wilma!
När Fredrik och jag gick hem borde vi också haft ett nalleply, säger Wilma!
Men där hemma, där har vi flera paraplyer . . .
Grå lördag
Det blev en arbetsvecka som tog på krafterna och det känns som jag kan komma in i de gamla takterna igen. Det får inte hända. Ransonera jobbet, öka motion och käka rätt. Nått ska väl gubben klara att lära sig.
Njuter fortfarande av köket. Det är fantastiskt och det är enklare att hålla ordning. Igår kväll lagade Fredrik maten. Jättegott. Fast nog är det ovant med nya spisen och nya ugnen ställer till förtret. Det tar nog en stund innan man förstår hur de fungerar. Att läsa bruksanvisningar är fegt.
Farmen hördes inte av igår. De körde säkert med en lugn fredagskväll. Farmarmamma jobbar heltid. Med barn. I Vika.
Enda sättet att se skillnad på jobbet och hemmet är nog att det finns släktdrag med de egna ätteläggen. Mötte Amanda som var på promenad med klassen. De hade antagligen varit nere vid Pumpen, vår egen skidstadion, och lekt. Eller så ute i skogen och räknat kottar. Massor av små människor gick på led. Utom tre åttaåriga flickor som gick armkrok och sjöng allt vad de orkade.
Amanda hade berättat för farmarmor att jag gick där och slöade. Och jag som tyckte jag tog en rask prometänkare. Fast det märks när jag är ute med nån av mina grabbar och går. De får verkligen hålla igen på stegen.
På jobbet har de kickoff, eller de är inte på jobbet utan i Uppsala. Tids nog får jag historier från det äventyret. Dyker det upp nått smaskigt kanske det hamnar här. Det är garanti på att det händer saker, men en del törs jag aldrig skriva om, även om jag brukar få höra. Det skvallras intensivt i ett par dagar efteråt innan jobbet tar överhanden igen. Kickoff är roligt!
Avsnoppa = lemlästa!
Gör någon glad. Varför inte den som först kommer in genom dörren
Apträdet visar fortfarande inga livstecken och står där och ser ledsen ut. Louie sitter på sin gren och undrar varför det alltid regnar. Nu har det banne mig regnat länge nog. Ett par höstturer i cabben måste det väl ändå få bli.
Det blev rivstart på jobbet idag och nu är det dags att göra ett cykeltest, så får vi se om det är skillnad mot före operationen.
Åsa Nisse underhåller på tv4. Fortfarande verkar de gamla filmerna få sitt utrymme i svensk tv. Det är väl kultur bara det.
I dagens tidningar fanns det inga roliga nyheter. Det handlar mest om olyckor och våld och inte ens de lokala nyheterna lockar till munterhet.
Tacka vet jag när Frippe ringer. Man blir glad redan innan man svarat. Jag har nämligen lagt in Tomtarnas julparad som ringsignal när Frippe ringer.
Fredrik åkte den långa vägen från Umeå i går kväll och ligger nu och sover. Han har varit borta två veckor och behöver nu hämta mer kläder och prylar för den annalkande hösten och vintern. Vi siktar på att vintern i Umeå är intensivare än i Falun. Det är skönt att ha honom hemma några dagar.
Tänk efter. Tänker du efter. Eller tänker du före. Tänker efter före? Jag tänker ofta efter efter. Inte så bra, men roligare.
Idag ska jag göra någon glad! Vem vet jag inte än.
Kaffe med dopp
Snett framför mig vinglade en Toyota Corolla fram och tillbaka, ungefär som om det var balansgång i filen. Vägen är trefilig och Corollan befann sig i mittfilen. Hastigheten kom ibland upp i hela femtio kilometer per timme men det var topphastigheten. Ändå lyckades Corollan använda hela filen och lite till.
Efter en stund bestämde jag mig för att köra upp på Corollans högra sida för att se vad det handlade om.
Där satt en dam i den gyllene medelålderns övre del och fikade.
Inget konstigt med en mugg kaffe i bilen. Ganska vanligt nu för tiden. Men så drack inte denna dam sitt kaffe. Hon hade en blå klänning med stora blommor och en ljus hatt som satt lite på sne. På hatten fanns någonting som jag inte riktig såg vad det var, samt flor, vitt flor.
Damen som verkligen satt kvinnors förmåga att göra flera saker samtidigt på prov, drack sitt kaffe ur porslinskopp. Med lillfingret i vädret.
När jag kom upp riktigt jämsides ser jag att hon på passagerarsätet även har fat till koppen och en påse, prydligt hopviken och på påsen låg ett par bitar uppskuren längd.
Lite trafikfarligt, ganska stilfullt, mycket personligt.
Hon tittade upp såg att jag såg, tittade ner på koppen och fatet och längdskivorna, tittade upp på mig igen och log.
Inte generat, utan stolt.
Man kan tycka lite om trafiksäkerheten, men jag beundrar damen!
Hon har stil!
å i åa ä e ö
När huvudet är fullt av ingenting
Det regnar ute, men det ska nog bli en promenad under dagen.
Idag har jag, liksom de flesta dagar, ingen aning om vad jag ska skriva om.
Banan
Det finns många olika.
Racingbanan, vägbanan, guleböj, tågbanan.
Kan man åka runt på banan?
Man kan fundera på många saker.
Om du bränner dig får du blåsor och det svider
Om du förfryser dig får du blåsor och det svider
Borde inte en termometer vara rund?
Minus 150 ger samma effekt som plus 150.
Om man ställer sig och tittar på Polstjärnan, när ser man då Polstjärnan.
Ser man den förra veckan?
När vi såg hur Sanna ramlade i Kina, var det för flera timmar sedan? Eller ramlade hon i morgon?
Kroppsspråket används av väsentligt fler djur än talet.
Människan är det enda djuret som har utvecklad talförmåga.
I stort sett alla djuren har ett kroppsspråk.
Är inte talets gåva överskattat?
Hur går det då för mig?
Hur länge orkar en vuxen göra alla rörelser som en ettåring gör?
Varför säger man inte som det är i stället för att starta gissningslekar och skylla på kulturen?
Jag är så negativ att jag tycker att det inte är nån idé att ge upp!
Har du tänkt på
Vart tog svenska språket vägen?
Dataföretag med verksamhet i Sverige som den svenska tidningen Computer Sweden skriver om på ren svenska!
Far - det var ett stort barn, jag hade när jag var liten.
