prometankaren

Idag var solen banne mig uppe före mig. Och glad är den också, där den lyser från vår himmel. Inte ett moln i vägen så den kan skina direkt ner på oss männskovarelser på jorden. Åtminstone om man bor där jag bor.

Det är annars en trött morgon och jag hade fullt upp med att ruska ihop morgonpulvret och dra i mig några glas vatten. Sedan dimper kroppen ner på den tillfälliga arbetsplatsen och huvudet vrids, liksom en blomknopp, mot fönstret och solen där ute.

Sonen verkar ha sovit längre än vad som var tänkt så jag tippar att jag alldeles strax blir ombedd att köra honom till skolan. Bussen passerar väl oss ungefär just nu. Det är i så fall första gången det händer medan jag haft min tillfälliga arbetsplats hemma. Det är helt ok.

De första motorcykelolyckorna har inträffat. Tråkigt att det ska behöva hända, men mänskligt kanske, då alla är ovana. Har mött ett antal motorcyklar redan och jag måste säga att jag inte riktigt var beredd. Måste komma ihåg att se alla motorcyklister som älgar. Ser dom mig också som en älg så kommer det här att gå bra.

Min egen motorcykel står där ute och väntar att bli transporterad till motocykelveterinären. Den har problem med luftrören och bara stånkar och flåsar utan att riktigt få fart på maskineriet. Dessutom behöver den en översyn innan den visas upp för besiktningsmannen.

Fotbollssäsongen har skramlat igång med allsvensk start i helgen. Damerna har redan kört en vecka. Mina favoritlag är AIK och Helsingborg på herrsidan och Umeå på damsidan. Sedan har jag givetvis mina hjärtelag Korsnäs IF och Sundborns GoIF. Måtte det gå bra för alla mina favoritlag och måtte alla andra bliva förlorare . . .
Det där lät inte som någon bra inställning, men någon måste ju förlora. Alla lagen har i vart fall lika stora möjligheter för man anta, annars hade de ju aldrig kommit till start.

Dags att sparka igång dagen och jobba på lite, för ut måste jag också. Känna solen bränna lite och se något jag inte sett förut.

Undrar vad det blir idag?