prometankaren

Nu ska vi se här, vad är det för dag. Jo, det är ju måndag. En av mina sju favoritdagar!

Ett intensivt arbete på förmiddagen förbyttes till en trevlig lunch med mycket trevligt sällskap. Stabergs bergsmansgård har en alldeles utmärkt servering av kaffe. Maten var också god sas det mig. Snart måste jag få börja äta annars kommer mina drömmar att handla om biffstek med lök, ryggbiff med råstekt potatis och svampsås eller nått annat gott. Och det vore inte bra, inte med det innehåll mina drömmar har idag . . .

Vädret håller i sig, vilket det tenderar att göra, för hur skulle det se ut om vi vaknade en morgon och vi var utan väder.
Kan det kallas oväder?

Fick en ny vän idag. Ny och ny, hon är inte alldels ny, men nära nog. När jag klev ur bilen idag, stod hon där, tre decimeter bakom mig och log sitt allra vackraste leende. I sommarklänning. Med ett smutsigt ansikte, blåmärken på smalben och en alldeles ny trehjuling.

Hon busade med mig ett tag, blev lite blyg för Tobbe som kom hem efter en stund, men snart pratade hon på igen. Sedan drog hon iväg för att se efter sin mamma, hon verkade behöva det så som hon ropade och stod i.

Den lilla flickan kommer jag att se mer av i sommar, det är jag helt säker på.

Dessvärre kom jobbet in och störde ut eftermiddagen och det otroligt konstiga var att jag gillade det.
Jag älskar mitt jobb!
Men säg det inte till nån.

Nu sitter jag, efter en stadig måltid på 52 gram pulver nedblandat i 25 cl vatten, och funderar på kvällen. Det blir nog en fototur. (Fast fototur, det var väl det Tobbe hade när han bröt fotleden).

Det är bra för mig att ha nått för händer, dels för att det är då det händer, men också för att om inget händer, vad gör då mina händer.

Livet är inte bara glatt, det kan vara halt också . .