Nu är det fritt
Ser ut som man satt sin fot på McD för sista gången. I och för sig borde det vara gjort för länge sedan. Min mage är stor men inte stor nog för att rymma ytterligare en Company från McD.
Fast nu är det fritt att röka där också.
Visst är det svårt med folk som måste särskriva sammansatta ord. Min svensklärare sitter nog i sin vilostol och är för bannad.
På en dörren möttes jag av orden Ring klockan fungerar inte!
Så jag stod där och funderade. Borde de inte skrivit telefonnumret också?
Ibland tar jag mig en åktur och i trakterna av Borlänge står det en skylt längs vägen "Sprätt ägg".
Har ofta funderat på hur man gör. Eller är det en ny böjning? Sprida, spratt, sprätt?
På macken, där jag tankar och tvättar bilen har de börjat med riktigt gammaldags service. Det är bara det att jag inte riktigt fått dem att göra det de lovar. De har en skylt "torkar blad".
Men det är lögn att få den vackra flickan att gå ut och torka mina blad.
Åter till pepparkakor, kaffe och tända ljus!
Det är kul att fundera på osammansatta ord. Man ska inte reta sig på det, bara förundras.
Tänk på att den som sätter fingret mot näsan när han talar, antagligen inte talar riktigt, riktigt sant.
(Kroppsspråkslektion)
Rinner laviner uppåt?
I går kväll regnade det. Snön försvann så fort att man hann se det. Idag säger mina arbetskamrater att det är synd.
De vet inte vad synd är!
Ikväll blir det hockey på tv. Mora-Leksand. Förhoppningsvis god mat. Det är jag som ska laga den. En whisky till kaffet. Mycket kaffe blir det.
Har suttit och studerat den bransch jag jobbar i. IT-branschen. IT finns överallt. Det står datorer och tuggar i varenda vrå och branschen styr fortfarande på volymer. Det ska ut så många datorer som möjligt. Ibland dyker det upp något man kallar konsolidering. Det brukade förr betyda att man drog ihop en massa likadana saker till en enda, lite större sak. I IT-branschen betyder det att man i en server lägger massor av kraft för en massa funktioner. Ändå säljs det fler servrar.
Om inriktningen hade varit att världen ska föräras med så få datorer som möjligt har en mängd saker sett helt annorlunda ut. Någon gång når vi fram till slutförvaringsstadiet. Då all datorskrot får sin plats i miljöförstöringen. Då kommer tongångarna att vara mer åt "hur i helvete kunde dom-hållet".
Fast det får mina barn eller deras barn ta tag i.
Mina grabbar tycker att jag varit sträng i onödan. En ilsken gubbe ibland. Har krävt ordning och reda och tagit uppfostring på allvar. Grabbarna är nöjda med hur de utvecklats men ifrågasätter metoderna.
De får väl hämnas på sina barn, som alla andra!
Egot har väl återhämtat sig sedan jag drog iväg med bensinslangen kvar i tanköppningen. Men visst hade jag uppskattat om det hänt någon annan i stället.
Sett att det är modernt att berätta om sina shoppingvanor och mode när man bloggar.
Har köpt två nya livremmar. Svarta! Långa!
Det är sjukt bra, är ett uttryck idag. Har varit bra sjuk ibland men aldrig sjuk och bra.
Det ska bli sjukt bra när Leksand slår Mora i kväll!
Snön där ute försvinner lavinartat snabbt.
Andra tankar när du tankar
Idag är det Kistadag och för att klara snöovädrets efterspel i Uppland startade jag i god tid. Strax efter sex på morgonen. Ovanligt trött, var jag på det klara med att det gällde att få igång huvudet. Snöyra, halka, långtradare och så småningom nollåttor. Skärpt var ordet.
Efter en halkig färd över Ryggenbackarna och in i Gästrikland var det som vanligt dags att tanka bilen, få en kopp kaffe och en pistagebulle vid Gävle bro. När jag kom dit såg jag direkt, medan jag rullade in mot pumpen, att den vackra Ulrika jobbade. Det syns på att det är många vuxna karlar som fikar vid borden längs skyltfönstret ut mot pumparna.
Som vanligt rullar jag fram till pumpen närmast fönstren, och dörren, för att tanka. Den här gången skulle det bli bensin. Etanolen är enbart till för de onödigt rika. Jag sätter i munstycket och låser handtaget så jag slipper hålla i. I stället går jag och hämtar en dunk färdigblandad spolarvätska och fäller upp huven.
Det var svårt att få i vätskan för dunken var dåligt utformad. Samtidigt blåste det och snön for in under huven. När jag var klar gick jag in på macken med tomdunken och letade rätt på en Ramlösa och ett paket V6 tuggummi.
Den vackra Ulrika meddelar att pistagebullar blir det inte tal om, men däremot saffransbulle. Ser ut som en kanelbulle men med saffran. En latte ordnade hon utan att jag sa till och så tog hon betalt, önskade mig en trevlig dag och en säker resa.
Satte mig i bilen och spände fast bältet. Kaffet i hållaren och läsk med bulle på passagerarsätet. Med en blick in i skyltfönstret drar jag iväg.
Det smäller som tusan vid höger bakskärm och i backspegel ser jag tanklocket stå vidöppet. Med en elegant backning är jag raskt tillbaka vid pumpen, hoppar ut och gör det jag måste göra.
Utan att så mycket som lyfta blicken drar jag sedan iväg och när jag kommer ut på E4-an brister jag i skratt som varar rakt igenom snöovädret i Uppsala och ner till Kista.
Jag hade dragit iväg med slangen kvar i tankningshålet!
Föreningen Griniga Gamla Gubbar
Idag har jag bestämt mig för att det inom tjugo minuter ska finnas ett nytt bidrag på bloggen. När jag skrev "idag" hade jag ingen aning om vad dagens inlaga ska handla om och det har jag fortfarande inte. Det verkar vara som om det inte fanns något att skriva om. Fast jag skulle kunna skriva om att det är svårt att skriva t på min dator. På nått sätt har jag slitit ut t-eet så att det krävs ett hårdare tryck för att få dit bokstaven när jag skriver. Som tur är är det vänster pekfinger som har uppdraget att pressa ner t-eet. Handens starkaste finger.
Måste byta så det blir nått väsentligt. Tobbe kom och klagade på huvudvärk och trötthet. Han har varit förkyld i snart två månader. Ibland är han bättre och sätter hög fart mot framtiden, men varenda gång kommer verkligheten ikapp honom och han slås ut och blir liggande. För trött för att göra nått, för pigg för att sova. Ont i ansiktet och täppt i näsan. Klassisk bihåleinflammation enligt min erfarenhet, men läkarna har inte tid med honom Ung människa ska låta kroppen läka ut, säger de. De har fel!
Idag har jag retat mig på höjdare som tror på människors olika värde. Deras självbild hör hemma på Gröna Lunds spegelsalar. De är dumma i hela huvudet.
Lagstiftare och utformare av Försäkringskassan borde fundera på viktigare saker. Till exempel hur närma toalettstolen toalettpapperet bör förvaras och varför. Där spelar det ingen roll hur de bestämmer och lagstiftar. Nöden har ingen lag.
Den nya postenchefen måste avstå från sin lön för att få någon form av ordning. Hans uppdragsgivare hör till en väsentligt lägre division än han. Jag hade tagit ut lönen och gett nettot till Läkare utan gränser. Att låta Posten behålla pengarna är som att köra dem i en papperstugg.
Per Ahlmark, den gamle folkpartikämpen titulerar sig enbart författare idag. Kan det finnas en anledning?
Göran Persson är godsägare numera, eller åtminstone godsägare wannabee. Hans strävan att vara någon annan kommer aldrig att tillfredsställas med framgång.
En lavinartad framgång, är det verkligen en framgång?
Tycker du jag är grinig?
Griniga gamla gubbar, GGG - ska nog bilda den föreningen!
För nått roligt ska man väl ha för sig.
Att fostra sina föräldrar genom att spela kort hela natten
I natt har jag drömt en massa och den dröm jag drömde sist ligger kvar i huvudet. Det var en dröm värd att dröja sig kvar i sängen för att få se slutet. Men som alla drömmar så kan man inte riktigt bestämma och jag vaknade vid fel tillfälle av fel anledning. Kissnödig!
Tacka vet jag dagdrömmar. Då hade jag fått se slutet och dessutom regisserat det.
Tillsammans med en kopp kaffe drömmer jag mig bort en stund och det känns faktiskt skönt att ha kommit upp i mogen ålder och fortfarande kan ha drömmar och visioner. Dessutom tycker jag att jag förfinat min förmåga att dagdrömma och vågar ta mig tid med det.
Fredrik var ut i fredagsnatten och rumlade runt. Umeå är en bra rummelstad har jag förstått.
Tobbe var också ut och rumlade i fredagsnatten. Men i Falun. Inte fullt lika utvecklad rummelstad.
Båda, i var sin stad var hyfsat möra under lördagen och jag kom att tänka på förr i tiden. Då jag rumlade.
Tobbe, som blivit arton, har aldrig fått spö hemma. Och nu är det för sent. Han jobbar hårt med att uppfostra sin pappa till en självständig individ. I natt har jag tränat på att inte veta var han är. Själv är han helt på det klara med det. Han vet var han är. Spelar poker. Försöker per sms få honom att berätta var han är och får svar "typ Gamla Berget". En stadsdel med en halvmils vidd. "Hur tar du dig hem" var nästa fråga och svaret "vet inte" var givet.
Halv sex på morgonen sticker han in ett glatt huvud i sovrummet "är hemma nu". Sedan stökar han lite och går och lägger sig. Han var nykter, är väl bäst att tillägga.
Jag hann aldrig be honom lägga vinsten på köksbordet.
Eftertankar i stilla lördagsmorgon
Förresten är det inte hans stuga, det är min skrivarlya, men den rackarns grabben har snott stugan i flera år. Faktiskt är det fem år sedan den var min skrivarstuga.
Inför nästa sommar planerar jag en bred attack för att återerövra stugan och göra den till den skrivarlya den förtjänar. Med papper och böcker och det lilla kylskåpet fullt av små drycker. En dunk med vatten och en kaffebryggare. Skrivstol, fåtölj och lite, lite golvyta.
Lördagsmorgonen var det ju. Tända ljus ger sken och jag älskar lukten när man blåser ut ljusen. Morgontidningen är avklarad. Såg i går kväll på tv hur Leksand spöade skiten ur Växjö Lakers. Först fick Växjögrabbarna jobba och jobba och slita och slita. Det tacklades och var smågrinigt. Efter halva matchen var dom möra och då ökade Leksingarna tempot och spelade hem matchen.
Ser i tidningen också att det finns en massa lediga jobb. Fast jag skulle inte kunna få ett enda av dem. Otroligt vad specialkunskaper det krävs för de olika lediga jobben. Tror inte alla blir tillsatta. Såna människor finns inte.
Säsongen för klassiskt på Dalateaterns scen har startat och jag har inte hunnit dit än. Det måste åtgärdas. Förra säsongen var jag dit några gånger och lyssnade på musik som aldrig engagerat förut. En ny värld öppnar sig och det finns så mycket att höra och att lära. En del klassiska kompositörer berättar något, andra skapar olika stämningar, men få lämnar mig oberörd.
Hur blir dagen månnro? Inga måsten. En jättehög med borde. Ska nog ta en liten nostalgitripp med bilen. Hämta minnen. Återuppta träningen efter halsflussen. Får bli en kort promenad. En prometänkare. Fast för snabba tankar.
Barn är fantastiska. Har en teori om att man föds som geni och förbrukar sedan sitt snille genom åren. I så fall är jag ganska korkad numera. För ett antal år sedan träffade jag en flicka som då var nio år. Hon ställde precisa frågor om relationer. Hon var bland det mest uppfinningsrika och kloka jag träffat. Nio år, en unik människa och vi möttes för att sedan aldrig mera ses.
Det gör mig rik men ändå inte.
Filosofen sover över
Har du också tänkt på vad dumma alla andra är?
Igår slog mig tanken.
Fan, vad dumma alla andra är!
Om inte om hade varit hade jag varit bäst!
Många strävar efter rikedom, men få vet vad det är.
Så man koncentrerar sig på pengar.
Som inte har ett dugg med rikedom att göra.
Men det underlättar resan!
I mitt jobb träffar jag mängder med chefer men få ledare.
Är det så idag att det inte längre är viktigt att göra sitt bästa, man nöjer sig med "lagom".
Vad jag hört finns inte det ordet i andra språk än svenska.
Har du någongång försökt springa ifatt ett korsdrag?
Modigt: Det är få som vågar stå och lyfta båda benen samtidigt (som om dammsugaren ska fram).
Människor har förmågan att stå på samma kulle, med samma utsikt, men ändå se olika saker.
När jag sitter med mina tankar är jag inte ensam
Smyger upp och sätter på kaffe, hämtar tidningen och letar fram nya ljus som jag tänker. Sitter en stund för att vakna till liv, medan jag hör kaffet puttra i köket. Tycker det ger mysig känsla att sitta med raggsockorna på, i skenet av ljus som jag ställt i två grupper, en på matsalsbordet och på ett runt bord, som jag kallar bokbordet. Inte för att det är gjort av bok utan för att det står vid mina bokhyllor.
I det trivsamma ljuset från ljusen sitter jag och låter kroppen vakna i sin egen takt. Det tar inte så lång stund innan huvudet hoppar igång och jag funderar på stort och smått. Den artonde november 2008 regnar det när jag hämtar tidningen. Det har hänt att det varit en halvmeter snö den artonde november också. Men det var ett annat år. Spiksäker på att det inte har ett dugg med globaluppvärmningen att göra. Det har alltid varit så. En del år lägger sig snön tidigt, andra år är julen mörk och hösttrist.
Kommer ihåg kalla vintrar när jag var barn, kommer ihåg kalla vintrar med olika intervaller genom hela livet. Barmarksjularna är också rätt många.
De två vintrarna i Skåne fanns det snö i Skåne i nästan två månader. Innan jag var i Skåne, bara hörde berättelser, fanns det aldrig snö i Skåne. Man spelade golf året om.
Efter en stund i mörkret, i skenet av ljusen, är det dags för frukost. Fjällfil. Kaffe. Skinkmacka. Falu Kuriren.
Nu är klockan halv åtta. Dags att jobba. Det poppar upp fler och fler jobbtankar i huvudet, så det är lika bra att köra igång.
För att citera en av mina vänners kommentarer på meddelanderaden på Messnger:
Tisdag!
Vilosofen väljer aktivitet
Tobbe kom hem många gånger i natt. Han var chaufför åt en kamrat. Hon fyller arton!! Tänkt arton, det var tider det. För Tobbes del medförde det att han var klar vid tretiden på natten, då han kört sista flickan hem till tryggheten. Nu sover Tobbe!
Sitter och funderar på om jag ska putsa fönster eller ta ett bad. Det är skönt att ligga i badet, bubbla lite, eller bara ligga där och lyssna på klassisk musik. Mina bad, som numera är sällsynta, brukar bestå i att jag ångar upp badrummet medan jag fyller karet, öppnar fönstret och laddar stereon med någon form av klassisk musik. Sedan kryper jag ner och låter kroppen omslutas av det varma vattnet och huvudet fyllas av Bach eller Mozart eller någon annan klassisk tonsättare som jag inte heller kan stava till. Bara det inte är moll. Det ska vara glada eller mjukt rogivande toner.
Vädret är grårått idag och det finns egentligen bara småsaker som är kvar att göra i trädgården. Å andra sidan lovas det snö på eftermiddagen så det sköter sig kanske utan min inblandning.
Att låta snön städa tomten har sina sidor. Ett år hade grabbarna lagt alla skyfflar och trädgårdsredskap på gräset, vilket gjorde att vi till slut fick köpa ny skyffel för att skyffla fram den gamla skyffeln.
Att på vårkanten kliva snett i snön på leksaker, bilar, bollar och hinkar har också varit vanligt. Höstens sista hål, som Tobbe alltid såg till att hinna gräva upp men inte lägga igen, var lagom för en pappafot att kliva snett i. Numera har han vuxit ifrån hålgrävningarna på tomten och ägnar sig mer åt att gräva hål i pappas plånbok. Fast han är lugn även där. Har blivit en förståndig ung man. Var gick det snett egentligen?
Man ska alltid göra det man ska göra när man ska göra det, så man sedan har tid att göra det man inte har en aning om att man vill göra när man gör det man ska göra.
Just nu känns det dags att göra det!
Stillheten och filosofen
Lördag förmiddag och hela huset är stilla. När jag tittar ut genom fönstret ser jag att det är helt vindstilla. Några få moln på en blå himmel. Termometern i fönstret skvallrar om ett par plusgrader och det kan bli en helt fantastisk höstdag. Gröten kokar, kaffet puttar. Kaffe puttar, det är säkert. Gäller bara att höra. Sätter på mig utetofflorna och hasar till brevlådan. Brevlådan som fortfarande bor i den gamla barnstolen. Jag ska bli med ny brevlåda, kanske idag, och den ska fästas vid den nya stenmuren. Falu Kuriren ligger i brevlådan, i barnstolen och jag känner att den varit där en stund. Den är kall.
En ostsmörgås och en skinksmörgås, lite risgrynsgröt med kanel och mjölk. Mjölken i ett glas bredvid. Kaffe och apelsinjuice. Läsa tidning och lyssna på tystnaden. Inte en rörelse, inte ett ljud. Låter underbart och stilla harmoniskt.
Det blev en hektisk och intressant arbetsvecka, veckan som gick. Precis som veckan före, stortrivdes jag hela tiden. Bra arbetskamrater som hela tiden gör sitt bästa, är kreativa och glada. Nära till skämt. Nära till allvar.
Tänk att få vara med en gång till. Att göra något jag aldrig gjort tidigare. Skapa en för firman värdefull verksamhet tillsammans med det unga, vackra folket. Det är förmån det.
Ta vara på livet, tänkt aldrig att det ska jag göra sedan. Sedan ska du göra nått annat. Du ansvarar själv för att vara lycklig även om lyckan inte låter sig påverkas. Lös den knuten, du.
Jag har mött olika former av lycka. Lycka som jag skrämt bort. Livets största tavla, antagligen. Och då har jag hunnit göra en del tavlor. Andra former av lycka är det jag känner på jobbet just nu. Gäller att njuta för lyckan på jobbet är med säkerhet övergående. Så säger erfarenheten. Ibland är erfarenhet störande.
Morgontiden innehåller underfundigheter och i tidningen skriver en del journalister med bristande känsla för distans, visar prov på engagemang och iver att få uttrycka sig. Sportjournaliser ser allvarligt på sin idrott. En del kan skriva om baseboll precis som om det vore fotboll.
Leksand har haft tre förlustmatcher i rad, varav två mot Malmö. Nesa. Malmöborna tycks tro att jag inte förstår, för det kommer en del upplysande sms. Jag saknar Skåne och människorna där. Fast där är det inte vindstilla och Falu Kuriren ligger inte i brevlådan. Brevlådan står inte i en gammal barnstol men jag hade säkert satsat på en stenmur.
Fortfarande stilla och jag tar mig an dagens bilaga.
Filosofen har läst på
Förmågan att idag tänka annorlunda än igår
skiljer den vise från den envise.
Hoppla på hästen
Joduförstår, det är är sex, säger han och håller upp en hand med alla fingrar spretandes i luften medan han på andra handen visar tummen upp.
Sedan vänder han på handen med tummen upp och visar tummen ner.
Det här är nio, säger han.
Logiken är klockren. Man hade sagt att vänder du upp och ner på sexan blir det en nia.
Hans morfar är också en stor tänkare som i begynnelsen av sitt äktenskap testade hustruns tålmodighet genom att åka iväg för att köpa en tvättmaskin och en torktumlare till det nybyggda huset, och kom hem med en musikanläggning!
Det tog nått år till innan kassan fylldes på så det räckte till en tvättmaskin.
Har man musikintresse så har man.
Den lille gossens mamma hade sina funderingar när hon var ung. En gång sprang hon och studsade alldeles vid kajkanten i Torsång, varvid man ropade till henne att sluta studsa runt vid kajkanten.
Hon tittade förnärmat och argt och sa:
Jag studsar inte, jag hopplar ju på hästen, ser du väl!
Mixed feelings:
När jag var i runt fyrtio, ringde det på dörren och där stod en flicka i sjuårsåldern och frågade min hustru:
Får Gösta komma ut och leka?
År du hans mamma?
Jag satt i vardagsrummet och hörde vad flickan sa. Njöt av fulla drag.
Hustrun däremot blev mer fundersam. Hade hon nyss fått en ålderdomsdom?
Givetvis gick jag ut och lekte. Vi barn måste hålla ihop!
Tidsmått
När sönerna var i den åldern att de både ville och måste lämna förklaringar för sina handlingar skapades ett tidsmått som hörs från många håll idag:
Jaa = 6 på en gång
På en gång = 6 straxar
Strax = 6 vänta lite
Vänta lite = 6 ska bara
Ska bara = hur länge som helst
För att åskådliggör:
"Jaa", sa sonen med betoning på sista aet. Med kanske en halv minuts fördröjning då han brummade färdigt med bilen, så dök han upp. Var nog drygt två år då.
"Jag kommer på en gång" sa sonen och och kom efter någon minut som han använt till att göra sig klar efter väl uträttat toalettärende. Dök upp vid fyra års åldern.
"Strax" innebar att det skulle köras några varv till med den radiostyrda bilen genom vardagsrummet, ut i hallen, in i köket och via matsalen till vardagsrummet och så runt igen. Sju år var han nog.
"Vänta lite" betydde ofta att han skulle in på toaletten för att köra såväl ettan som tvåan tillsammans med senaste Kalle Anka. Elvaåringen hade aldrig bråttom. Och hade börjat skapa sig ett eget liv.
"Ska bara", sägs som ett ord och används med fördel upp i vuxen ålder. För grabbarna var det en solklar tidsangivelse från tretton års ålder. Användes av grabbarna när de inte alls ville komma. Sägs som ett ord "skabara".
Själv har jag använt "ska bara" för mig själv. En gång kommer vi ihåg speciellt då jag skulle steka lunchkorvar och fick för mig att jag bara skulle skicka några mail medan stekpannan, med stekmargarin och lunchkorvar hettade upp sig till lagomt antal grader.
När jag skickat mina mail. Ja, det blev att snoka lite på internet också, så satt korvarna fast i stekpannan och jag imponerade på grabbarna med att kunna vända upp och ner på stekpannan utan att korvarna ramlade ur.
Gjutjärnspannor är lite speciella på det sättet.
Dessutom hade makaronerna övergått till annan konsistens i kastrullen och jag är nästan helt säker på att jag hade i vatten innan jag la i makaronerna.
Sedan vägrade grabbarna äta min mat under många år.
En lite seg lördagsförmiddag
Samtidigt har han en aktiv dag och kväll framför sig. Hans bil, den gamla Renaulten ska rullas in i garaget. Den ska byggas om och bli en krossbil till nästa sommar. Men just nu står den på garageinfarten och tar platsen från Opeln. Sedan ska det städas och plockas undan här hemma för i kväll ska Tobbe ha förfest innan de går på krogen. Ett tiotal ungdomar tar över huset och gamlingarna får vara så vänliga att hålla sig undan.
Mycket att stå i för en ung man som tills vidare måste vila. En avsvällande tablett är allt vi har för att hjälpa honom på vägen.
Själv är jag inte i form heller. Ont i kroppen utan att ha tränat. Skulle ha börjat träna igår efter halsinfektionen, men det blev inte av. Det blev att jobba hela dagen och en bit in på kvällen. Får se om jag får ihop till en promenad idag. Annars har jag väl tid i kväll, när jag i alla fall inte får vara hemma.
Snön är på väg bort i det blida gråvädret, men å andra sidan kommer vår fina stenmur fram igen.
Funderar på om det hände nått roligt igår. Det gjorde nog inte det. Blev det några skratt? Alla borde skratta minst tre gånger per dag. Intages med eller utan vatten. Bättre medicin finns inte.
Varför blev gårdagen så allvarlig? Ska det vara så?
Nä, det får ses som ett misstag i arbetet. Ska inte återupprepas.
Fast dagen har nog skrattgaranti. Sundborns fotbollsavslutning, där jag ska vara med ett par timmar garanterar skratt. Ett trevligt gäng fotbollsspelare som skapar trivsel.
Om det gick att beskatta skrattning skulle väl skatter bli lite roligare - beskrattade om inte annat.
Filosofen är antagligen på väg att vakna.
Man blir konfundersam.
Vad är det som är så viktigt att vi alla ska läsa om det. Idag är det Falu kommun som köper ett nedbrunnet hus för fyra miljoner. Det är säkert nått från den nya skolan som gör att man kan räkna ut varför.
Man blir konfundersam.
Man kan också läsa att Högskolan i Falun är det stora hindret för att få stora idrottsturneringar till Falun. De bedriver verksamhet i skolan på ett sånt sätt att de stora idrottsturneringarna inte kan få låna klassrummen för övernattning. Utan billig övernattning, inga turneringar. Barn och ungdomar har inte tillräckligt rika föräldrar för annat boende.
Högskolan envisas med att prioritera undervisning.
Man blir konfundersam.
När jag blir riktigt konfundersam tar jag en prometänkare. Det är en promenad för att tänka. Fast det är också en promenad för att rensa skallen.
När jag kunde tog jag ofta prometänkare längs havet. Lärde mig av en av mina stora livsmentorer att blåsten rensar och städar huvudet. Undrar om hon vet om att hon lärde mig så mycket om livet? Filosofiskt och praktiskt. Vardagsfilosof.
Man lär av misstagen. Fast alla misstag man gör förstår man inte. Men fel gjorde man. Ska man då stanna upp och förstå? Eller ska man lära sig och gå vidare?
Man blir konfundersam.
Man kan aldrig kräva förlåtelse, men man kan förlåta.
Man blir konfundersam.
Det var då jag blev prometänkare. För jag tog mig understundom en prometänkare. Och gör fortfarande och alltjämt.
Förr gick jag in i gardeskrubben och tänkte. Där var det mörkt och tankarna kändes instängda. Gardeskrubben är ett mellanting mellan garderob och skrubb. En skrubb är en stor garderob. Som kan kan gå in i. Att gå in i en garderob är inte att tänka på för mig. Men en gardeskrubb!
Mörka tankar blir mörkare! Tacka vet jag havet!
Pastelevermanejmacka är gott. Med gurka!
Stå i baren en hel vinter!
Gustav Svensson i Vivalla kan uttrycka sig han.
Idag hade han varit till grannen och snott en dockvagn som han trodde var Linas. Vilket det givetvis inte var.
Men man kan ju undra om det är Gustavs replik eller om man bara snott den från andra, mer kända.
Tänk vad alla andra människor är egoistiska. De tänker bara på sig själva.
Det är bara jag som tänker på mig!
Vem som sa det första gången vet man inte, men att man lite till mans tänkt så några gånger i livet, det är nog nån form av naturlag.
Cabben är nu tvättad och putsad och inställd på ladan. Fast på ladan och på ladan. Den står på Sundéns loge. Sommartid är det logdans där på helgerna. Logdanserna drar folk från när och fjärran och husvagnsparkeringen brukar vara fullsmockad i två dagar. En danskväll och en tillnyktringskväll. Förståndigt folk, dansfolket.
Nu är ladans dansgolv belamrad med husvagnar för vinterförvaring.
Cabben stod på ladan förra vintern men har i år uppgraderat till baren!
Jajamen! Cabben står i baren! Och ska stå där hela vintern tillsammans med två andra damer i slöja. Eller två bilar med lakan över sig.
Övriga bilar är vinterrustade, och det är nu bara att sitta vid fönstret och se ut på det skimrande snötäcket, som gnistrar av kylan.
Igår var det till och med knarr under sulan.
