Ditten och datten från fnatten
Man förundras över människan.
Den som med småaktighet och trångsynthet framlider sina jordedagar, verkar vara många.
Förvånas över hur många som ser problem där det finns såväl lösning som underhållning.
När glasskulan lämnar struten och i en virvlande fart plattas till i gruset blir barnet besviken och ledsen, medan många vuxna blir förbannade. På glassen.
Andra vuxna, eller vi som föreställer vuxna, ser underhållningsvärdet i glasskulans fall. Vi inser också att ett antal kalorier aldrig kommer att nå kroppens breda mittpunkt.
När bilen framför inte åker iväg när det blir grönt vid trafikljuset, börjar flera bilförare i kön att signalera. En del gasar till och med upp motorvarvet på sin bil.
Man kan fundera på varför irritation infinner sig inom loppet av två sekunder. Hur mår de egentligen.
Själv tillhör jag dem som lugnt avvaktar, och jag sänder en medlidsam tanke till bilisten som inte kom iväg snabbt nog för frustrationsskaran i kön. Kanske mår han eller hon dåligt efter en skitdag på jobbet, om det är eftermiddag. Kanske hade tonårsungen snott sportbilagan vid frukost, om det är morgon.
I kön in till jobbet ser jag i kön bredvid, den vänstersvängande kön, en kvinna i fyrtioårsåldern, med modern kort frisyr, sittandes med diverse verktyg i händerna i syfte att förbättra målningsarbetet runt ögonen.
Bilisten bakom henne har upptäckt samma sak, och jag ser hur ett leende sprider sig på hans läppar och hur handen släpper taget om ratten. Därefter bankar han till ordentligt på rattens mittparti varvid ett oerhört signalhorn ger upp sin stämma med all önskvärd kraft.
Därefter behöver kvinnan verkligen förbättra sitt ansiktsmåleri.
På jobbet finns en massa människor som vägrar vara lata. De arbetar och står i. Pratar i telefon. Sitter i små mötesrum och pratar ivrigt in i tv-apparater.
Andra knappar ivrigt på sina datorer och stirrar intresserat på resultatet. De ser nöjda ut ibland, lite konfunderade ibland. Men intresserade, det är de alltid.
Har under dagen försökt leta nått som skulle vara roligt. Något att skratta åt, eller helst att få skratta med någon av mina vänner på jobbet. Men de gnetar på och uppträder ohyfsat professionellt. De ser inte att de har en lat man med sig som skulle kunna göra allt för att slippa arbeta. Locka till kaffe med skratt.
Nä jag ger upp dem och drar iväg in i fantasiernas värld igen.
Här är trevligare. Skrattar inne i huvudet så det ekar. Åt ett skämt jag inte kommit på än. Men bra blir det när det blir klart. Funderar en stund på om jag ska försöka mig på att fantisera om något som är cerise och går på två ben, med en stor mage, korta armar och spretigt gult hår. En snurp av något slag. Kanske en skrattsnurp som gör att de människor som kan se den, kan skratta utan att kikna eller få ont i magen. Snurpar kan bara ses av människor med fantasi. Skrattsnurp. Ja, det kan man lätt fantisera om och jag ser den tydligt när den drar iväg nedåt korridoren. Men så kommer jag på att något sånt kan man väl inte fantisera om när man är på jobbet.
Lite smått att berätta
Det blåser friska vindar från havet och det är underbart att gå längs havet och låta vinden rensa huvudet från alla tankar.
En stadig frukost får lägga grunden till dagen. En brasa sprakar i kaminen som sprider en skön värme och efter att ha städat av frukosten ägnas tid till Mynta.
Mynta är en liten flicka som kommit att finna sitt hem här i Stillhetens hus. Hon är en nymfparakit och hon bor i en stor bur där hon kan se hela vardagsrummet samtidigt som hon kan överblicka det som händer i köket. Hon är en vacker ung flicka på runt tre månader som rumsterar om och hon ropar ofta efter lite extra uppmärksamhet. Efter de första veckorna då hon var blyg, försiktig och lite blyg, så har hon skaffat sig järnkoll på huset och dess invånare. Hon följer noga vad jag gör.
Ibland blir hon riktigt leksugen och då blir det liv i buren. Flyger från sida till sida, leker med sina plastnycklar, spegeln och andra leksaker som finns i buren.
Mynta är trevlig och sympatisk förutom de vassa skriken vid halv sju på morgnarna. Men man vänjer sig och om man inte svarar antar hon att ingen är vaken och lägger av med ropandet.
Vid frukosttid tar hon fart igen och då är det läge för en längre pratstund. Eftersom hon iakttar allt är det intressanta berättelser hon kan berätta.
Trädgården är hyfsat städat inför vilosäsongen. Gräset är kortklippt. Dessvärre har mossan återerövrat en del av gräsmattan trots idoga motattacker under sommaren.
Silent Garden ser lite öde ut, men när jag stor vid fönstret och tittar ut, kommer minnen från den gångna sommaren och jag mår så bra av det.
Trädgårdsmöblerna från Hörnan är instoppade i garaget i väntan på nya vårars eftersmiddagsdiskussioner med grannar som stannar upp och pratar en stund.
Trädgårdslandet borde göras i ordning för en bättre start på våren, men den ligger där full i ogräs och ser lite smådeppig ut. Borde nog ägna någon dag till den.
Helgens promenader längs havet har varit speciella. Att vandra på på stranden vid Torekov är alldeles speciellt och den ganska kraftiga vinden var varm. Tidigare pålandsvindar hade blåst upp illaluktande tång, men också letat fram vackra stenar. Ett par stenar togs med hem till samlingen. För att inte behöva gå samma väg tillbaka, valdes vägen genom skogen vid campingen. En vacker och mycket välskött skog. Sista biten blev då genom de gamla delarna av Torekov. Hela promenaden tar en timme och man känner sig underbart behaglig i kropp och själ under bilresan hem till Förslöv.
Har du möjlighet att promenera längs en strand, ta dig den tiden. Det är oerhört stimulerande och värdefullt.
