Vakna sakta
Idag har jag vaknat tidigt. För att vara ledig. Det var ett tag sedan, men det kändes skönt.
Stilla i huset och jag kokar kaffe, kokar ägg, gör en äggmacka och hämtar tidningen.
Läser den utan att förstå. Slår på tvn och tittar utan att se.
Kroppen rör sig sakta och likadant gör knoppen.
Att vakna, och sedan vakna sakta. Känna värmen sakta krypa in i kroppen och bara njuta av att finnas till.
Idag ska jag banne mig busa med någon, skratta med någon och uppleva med någon.
Det sägs att det skrattas för lite i riksdagen. Visst är väl det bara fråga om ett stavfel.
Tänk om det var skatt på skratt.
Då fick man svartskratta ibland.
Snart är jag vaken . . .
V V V
Våga Vägra Vinter!
Har sett all snö jag behöver
Våga Vägra Vasaloppet!
Kräv att de rackarna som åker, hämtar sina överdragskläder själva!
Vägra vägra Wisky!
Våga vara vågad!
Vår värld vinner vidunderlig vinst vid vår vårdnad varde vardag!
Har sett all snö jag behöver
Våga Vägra Vasaloppet!
Kräv att de rackarna som åker, hämtar sina överdragskläder själva!
Vägra vägra Wisky!
Våga vara vågad!
Vår värld vinner vidunderlig vinst vid vår vårdnad varde vardag!
Prometänkaren: Fritt efter sig själv
Man kan aldrig dölja en dålig säljare
med ett lågt pris!
(Den har jag hittat på!)
Vardagsöversättning:
Man kan aldrig vara en dålig kamrat
om man har ett äkta hjärta!
(Fritt översatt av mitt själv av mig själv)
med ett lågt pris!
(Den har jag hittat på!)
Vardagsöversättning:
Man kan aldrig vara en dålig kamrat
om man har ett äkta hjärta!
(Fritt översatt av mitt själv av mig själv)
Livsstilsförändring!
Ibland är livet mer utmanande än annars. Tänk dig bara, att behöva leva på pulver upplöst i ett glas vatten i etthundratolv dagar. Sex gånger om dagen - sexhundrasjuttiotvå glas! Inte något att tugga över huvud taget. Jo, kanske. Man kan ersätta pulverlösningen med en lågkalorisnickers. En liten, liten, liten, liten stackars chokladbit nästan helt utan choklad. Mest är det nog havregryn som kletats ihop med lite, lite, lite, lite choklad.
Medan man dricker sig igenom dagen, är det tänkt att man ska göra annat också. För den här dieten, som är första delen av en livsstilsförändring, innebär att man dricker röran sex gånger per dag. Kan man jobba utan fläskkotlett i magen?
Hade man inte jobbet hade man bara att räkna minuterna till nästa gång man ska ruska igång en dryck med smak av vanilj. Tur att man är van att fångas av jobbet. Får väl starta upp någon form av mat- och jobbklocka.
Varje dag ska man också under en hel timme, sextio minuter!, syssla med livsförändringsfrågor. Allt från att ut och gå till att genom studier få klart för sig att andra lever på ett annat sätt. Med större distans till kylskåpet. Loosers.
Inte nog med det, en gång i veckan ska man infinna sig för kontroll så man inte smygätit, alltså ätit utan att man vet det själv.
Motionera mera numera. Gäller att lyfta från tv-soffan och få kroppen i rörelse. Den viktigaste anledningen är att hålla igång blodomloppet så det inte får för sig att det inte behövs. Då kan det bli oanade följder. Bäst man rör på sig. Det gäller att hitta nya mål. Inte kylskåpet. Inte skafferiet. Inte McD. Inte Hosjö Pizzeria.
När jag lyckats med detta äventyr sägs det att jag åter ska finna glädjen av att röra mig, gå i skogen, jaga i skogen eller om annan jakt på lämplig jaktmark, påta i trädgården. Ansa rodorosorna. Eftersom man bara ska odla sånt man kan stava till har jag rodorosor!
Så dagarna är fulla av arbete och pulver-upplöst-i-vatten-drickning. Utfylles av prometänkare och ett evigt nötande på motionscykel. Roddmaskin rekommenderas. Har undersökt eventuellt inköp, men det fanns ingen med påhängsmotor. Om en roddmaskin har motor, har den då en inombordare?
Som du förstår är livet stenhårt, men jag ska Bergsäkert lyckas.
Hur hårt det är?
Vet inte - börjar om två veckor!
Tänkte att tanken jag tänkt . . .
Om man tänker sig att alla tankar redan är tänkta.
Eller kanske att den bästa idén har man inte fått än.
Vem har roligast?
Eller kanske att den bästa idén har man inte fått än.
Vem har roligast?
Sommar - du förgängligt återkommande lyckans årstid
Jag vaknar på morgonen och låter solstrålen skina på mig genom det öppna sovrumsfönstret. Fåglarna sjunger sin morgonserenad och jag hör hur koltrasten försöker härma andras ljud. Roligt är när de försöker härma bondens olika maskiner. Fasanerna har också en del att prata igenom så här på morgonen, där de går och städar upp ätbart från gräsmattan.
De stora trädkronorna på kastanjeträden och ekarna susar i den lätta, varma vinden och jag hasar ut i köket och gör mitt morgonkaffe, som jag tar med mig ut i trädgården.
Alla blommors dofter slår emot mig som ett lyckans täcke!
Ingenting, ingenting stör
den frid jag känner i mitt sinne
Ljuvliga färger, ljuvliga dofter
Solens ljus och fridsamt sus.
Och så vaknar jag igen . . .
Två decimeter nysnö.
Yrsnö inbjuder inte till skottning
Kallt
Mitt i vintern
Sätter ner fötterna på golvet.
Svinkallt
Snart är det vår!
För varje dag kommer våren närmare!
Fredagen var en hård arbetsdag som kröntes med ett besök hos tandläkaren. Det var 11 april förra året jag var där senast. Då de skickade mig till akuten och som så småningom ledde till en helt annan och fantastisk hälsa. I stället för att känna grader av sjuk, känner jag sedan operationen grader av välmående!!
Kvällen avslutades med Leksand-Mora. En spännande match. Så pratar vi inget mer om det!
Idag är det sidvindssnöeri utanför fönstret. Vackert att se på, inget vidare att vara ute i. På bara någon timme har bilen försvunnit in i en snögrotta.
Nu ska det slappas och på sen eftermiddag är det dags för reunion. DalaDatorer/Owell samlas för festiviteter. Nu var jag gammal redan då så jag blir nog inte med så länge. Det blir en nostalgiresa från åttiotalet och fram till nittiofem. Över fyrtio arbetskamrater sluter upp. Jag blir inte ens äldst. Bob kommer. Och Söderman. De är gamlare.
De som var unga då, är också unga nu, och deras fallenhet för att festa mycket och länge har säkert utvecklats. Eftersom det börjar redan vid fyrasnåret, är det troligt att de som jobbar på festar tolv timmar innan de ger sig.
Själv behöver jag hem tidigt, eftersom jag inte dövar bristande ork med alkohol, så knäar jag säkert redan vid niotiden.
Har fått flera synpunkter av läsare av bloggen när det gäller tant Liza. Tänk om ni skrev kommentarer här också. Då kunde det bli diskussioner. Fast å andra sidan, de synpunkter jag fått, från ganska många vänner, överensstämmer med mina påståenden. Och då blire ju ingen debatt.
På molnfri höjd skiner alltid solen!
Folk med fötterna på jorden vill inte att segelflygare skymmer den!!
Kvällen avslutades med Leksand-Mora. En spännande match. Så pratar vi inget mer om det!
Idag är det sidvindssnöeri utanför fönstret. Vackert att se på, inget vidare att vara ute i. På bara någon timme har bilen försvunnit in i en snögrotta.
Nu ska det slappas och på sen eftermiddag är det dags för reunion. DalaDatorer/Owell samlas för festiviteter. Nu var jag gammal redan då så jag blir nog inte med så länge. Det blir en nostalgiresa från åttiotalet och fram till nittiofem. Över fyrtio arbetskamrater sluter upp. Jag blir inte ens äldst. Bob kommer. Och Söderman. De är gamlare.
De som var unga då, är också unga nu, och deras fallenhet för att festa mycket och länge har säkert utvecklats. Eftersom det börjar redan vid fyrasnåret, är det troligt att de som jobbar på festar tolv timmar innan de ger sig.
Själv behöver jag hem tidigt, eftersom jag inte dövar bristande ork med alkohol, så knäar jag säkert redan vid niotiden.
Har fått flera synpunkter av läsare av bloggen när det gäller tant Liza. Tänk om ni skrev kommentarer här också. Då kunde det bli diskussioner. Fast å andra sidan, de synpunkter jag fått, från ganska många vänner, överensstämmer med mina påståenden. Och då blire ju ingen debatt.
På molnfri höjd skiner alltid solen!
Folk med fötterna på jorden vill inte att segelflygare skymmer den!!
Presidenter och mixade frukter och bär
Det finns olika sätt att skaffa sig ny energi.
USA skaffade sig en ny president.
Jag köpte en ny blender.
USA skaffade sig en ny president.
Jag köpte en ny blender.
Hur man vet att man bor i landet vid världens ände
Det snöar idag. Det är vackert att se så här när man är inne. Jag har sett all vinter jag behöver. Tacka vet jag när det osnöar.
Igår tog jag mig en tur för att testa min nya kamera. Det blev ett antal fina bilder men det mest spännande var att jag fattade en rad felbeslut där ute i skogen. Valde en väg som var plogad av en traktor och helt plötsligt hade den vänt. Utan att ploga vändplan. Att vända Saaben var inte att tänka på så att fortsätta rakt fram var enda alternativet. Där hade några bilar åkt före mig och spårat upp. Men det hade också kommit en del nysnö efter deras färd.
Det blev att åka 2,5 mil! I oplogad vildmark. Telefonen la av, ingen signal, vilket det inte heller borde behövas mitt i vildmarken mellan Dalarna och Hälsingland. Hade på känn var jag var. Har åkt där flera gånger på sommaren. Tjuvfiskat lite kanske. Skogen är full av små sjöar och tjärnar med bra fiske. Även ädelfisk av den gamla naturliga stammen.
Med en topphastighet på 25 km i timmen vinglade jag fram på en väg som absolut inte tålde möten. Ibland var det hundratalsmeter med tio meter djupa stup direkt från vägen, inga vägrenar här inte. Snön var så djup att det var svårt att få bestämma. Snövallar ville ta över och bestämma färdriktning och ofta gled bilen i sidled.
Tänk om jag tagit några foton av mig själv medan jag uppbringade min totala kompetens för att hålla mig kvar på vägen. Vågade inte stanna heller eftersom jag var rädd att fastna i snön då.
Ett vardagsäventyr, på en söndag.
Om man tar breddgraden i Falun och hugger av allt som är norr därom försvinner några miljoner människor. Om man i stället står på den norra sidan så att den södra sidan försvinner, försvinner 6 miljarder människor.
Man bor i landet vid världens ände!
Avhyvling och sågning.
Har i tre dagar försökt mig på att lösa gåtan Liza Marklund. En arbetskamrat gjorde mig mer intresserad och jag håller på att läsa en av hennes böcker. Det är den andra boken jag försöker läsa. Den första gick inte så bra. Inte avslutat läsningen av den än.
Idag är Liza intervjuad i en kvällstidning och i den andra skriver hon själv.
En sak är i alla fall klockren. Hon får inget Nobelpris i litteratur.
Boken jag läser verkar dessutom vara skriven av olika människor. Sättet att använda språket och den brist på förmågan att måla upp situationer som finns i början är som bortblåst när jag läst mer än halva boken. Visserligen är figurerna i boken alltid luddiga och man får inget riktigt grepp om deras karaktär och personlighet. Men såna författare finns det ett helt gäng.
En av de aktuella frågorna är om Liza kört falsk marknadsföring. En sann historia är inte sann. Vissa figurer är påhittade, bland annat den utpekade misshandlaren. Säger hon. Nu.
Är det inte troligast att Liza enbart vill synas och vara kändis. Inte författare. Att skriva böcker och krönikor är kanske bara medlet att bli känd. Hon kunde kanske lika gärna varit vår Pamela Andersson. Fast den rollen var nog redan tillsatt.
Min tro är att Liza inte har fotfäste i verkligheten, den verklighet de flesta lever i. Hon har nog åldersnoja också. Hör på språkbruket. Det är fett sjukt.
Som författare är hon mycket tveksam. Personligen är jag tveksam till om det verkligen är en och samma som skrivit hennes bok, den jag läser. Eller kanske har hon såna humörsvängningar att det märks i skrivandet. Så är det för många. En del är diciplinerade och kan skriva när som helst med samma kvalitet, andra inte.
Har inga problem med att såga Liza och motiverar med att hon inte är någon stor författare, låg kvalitet och luddiga karaktärer. Hon är kändiskåt och har inga problem att prata och skriva utan att ha något att säga.
Varför skriver jag om henne?
Det är kul att såga en kändis! Jag har en tydlig åsikt. Jag är på det humöret.
Kanske är jag en luddig karaktär . . .
Idag är Liza intervjuad i en kvällstidning och i den andra skriver hon själv.
En sak är i alla fall klockren. Hon får inget Nobelpris i litteratur.
Boken jag läser verkar dessutom vara skriven av olika människor. Sättet att använda språket och den brist på förmågan att måla upp situationer som finns i början är som bortblåst när jag läst mer än halva boken. Visserligen är figurerna i boken alltid luddiga och man får inget riktigt grepp om deras karaktär och personlighet. Men såna författare finns det ett helt gäng.
En av de aktuella frågorna är om Liza kört falsk marknadsföring. En sann historia är inte sann. Vissa figurer är påhittade, bland annat den utpekade misshandlaren. Säger hon. Nu.
Är det inte troligast att Liza enbart vill synas och vara kändis. Inte författare. Att skriva böcker och krönikor är kanske bara medlet att bli känd. Hon kunde kanske lika gärna varit vår Pamela Andersson. Fast den rollen var nog redan tillsatt.
Min tro är att Liza inte har fotfäste i verkligheten, den verklighet de flesta lever i. Hon har nog åldersnoja också. Hör på språkbruket. Det är fett sjukt.
Som författare är hon mycket tveksam. Personligen är jag tveksam till om det verkligen är en och samma som skrivit hennes bok, den jag läser. Eller kanske har hon såna humörsvängningar att det märks i skrivandet. Så är det för många. En del är diciplinerade och kan skriva när som helst med samma kvalitet, andra inte.
Har inga problem med att såga Liza och motiverar med att hon inte är någon stor författare, låg kvalitet och luddiga karaktärer. Hon är kändiskåt och har inga problem att prata och skriva utan att ha något att säga.
Varför skriver jag om henne?
Det är kul att såga en kändis! Jag har en tydlig åsikt. Jag är på det humöret.
Kanske är jag en luddig karaktär . . .
Är det sant att det du ser är det du ser?
Ofta är det så att när man står tillsammans på en kulle och ser ut över nejden,
så ser man olika saker.
Fel från början
Att påstå att man inte gör fel är ett misstag.
Eventuellt
Om det är troligen sant - är det mest troligt inte sant!
Tage Danielsson - tanketänkaren!
Säll är den som har som rättesnöre
att noga tänka efter, före
att noga tänka efter, före
Bada med anka
Provade med en tidningsanka idag.
Löstes upp och blev porös för att till slut inte vara mer än lite grå skugga på ytan.
Löstes upp och blev porös för att till slut inte vara mer än lite grå skugga på ytan.
Grodprins eller prinsgroda
Kvinnor har ofta kysst män som visat sig vara grodor!
Kan prat spegla sig?
Att lyssna till sina barns prat är som att lyssna på sig själv i en spegel i Lustiga Huset.
Badsällskap
Matte Berg tycker att jag borde skaffa badanka.
Lyssna till tystnaden - den är högljudd!
Ville bara berätta om en sak som jag gjort en gång i tiden och som det kanske kan vara intressant att läsa om.
En gång, i fullvuxen ålder, vad nu det är för ålder, så hände det sig att jag tog mig en prometänkare. En prometänkare är en promenad för att tänka. Det är också en person som tar en promenad för att tänka. En prometänkare tar sig understundom en prometänkare.
Den här prometänkaren tog sig en prometänkare i skogen. Det var väl kända skogar som skulle bevandras, så även om de ligger avsides, så som bara skogar kan, så var det lugnt. Ingen risk att gå bort sig bara man håller reda på väderstrecken.
I ostvästlig riktning går vägen. Asfalterad och trafikerad. Söderut är det antagligen en mil till befolkade trakter hur man än går. Men åt nord, där finns ingen befolkning och inte heller trafikerade vägar på åtminstone åtta mil. En mil kan man gå, även i mörker, men åtta, inte en chans.
Räknade ut att jag kunde gå en timme i nordlig riktning för att sedan ha tillräckligt med dagsljus för att leta mig fram söderut om den trafikerade asfaltsvägen. För att slippa packning stoppades en liten termos med kaffe i benfickan. I övrigt bestod utrustningen av en skarpslipad kniv.
Ärendet i skogen var rekreation, så det var ingen brådska. Det gällde inte att hinna långt.
Efter en stunds vandring nådde jag fram till ett berg som var brant och som måste bestigas. Höjdskillnaden såg ut att vara något hundra meter och eftersom jag inte varit upp över berget tidigare anade jag mer än att jag visste, att det skulle vara en djup dal på andra sidan. I såna dalgångar brukar djurlivet bli lite mer säreget. Rådjuren blir skyggare än de som lever nära befolkade trakter. Grävlingar som inte vet att vi berättar att de sover på dagarna, är ute och leker i solskenet. Markerna korsar av vargar och björnar. Ja, björnarna bor i skogen. Älgarna är lite större och har fler taggar på sina horn. Rävarna ser friska ut och deras päls ser nästan ut att ha varit till frisören. Skogsmössen springer över stövlarna. De har ingen aning om vad det är för något. Lockar du på järpar kommer ekorrarna. De vet inte att de egentligen inte ska komma. De har inte läst lockboken.
Jag gick uppför berget och ner på andra sidan. Timmen hade blivit två, på väg mot tre.
Där ute, i skogen, satte jag mig på en fallen fura och lät naturen krama mig. Efter en stund visste jag att lukterna av mig absorberades av naturen och att det var som om ingen människa var i skogen.
En älg kom stilla vandrande på avstånd och fortsatte igenom mitt synfält från höger till vänster, gick ner mot en liten tjärn och stod där en stund, liksom jag njöt den av skogens stillhet. Ett par harar kom i hög fart bakifrån och passerade mig på fem meters avstånd. De var jagade. Det märktes på deras fart och den raka löpningen. De stannade femtio meter från mig, gick tillbaka några meter och hoppade av sitt spår och försvann in bland träden. Jag väntade spänt och inte så lite nervöst på vad det var som jagade dem. En varg? Ingenting kom och ingenting hördes. Efter en kvart reste jag mig. Det började skymma.
Satte mig ner en liten stund till. Ville lyssna på tystnaden. Det är aldrig tyst i skogen. Massor av ljud hela tiden. Inte ett enda producerat av människan.
Blev nästa irriterad på de ljud jag åstadkom när jag raskt drog mig söderut för att hitta vägen.
Efter en timme kom jag fram till vägen. Det var nästan helt mörkt. Åt vilket håll stod bilen? Jag prövade höger och se, där stod den efter en liten kurva, bara knappa hundra meter från där jag kom fram. Tänk om jag valt vänster.
Sensmoralen är att om du inte förstår upplevelsen, tjusningen och den andliga styrka skogen kan ge - hör av dig, följ mig till våren ut i skogen, dit där inga människoljud når!
Känsla - det är att ha en harunge mellan fötterna och inte våga röra sig.
Livet - det klarar sig mycket väl utan människan!
En gång, i fullvuxen ålder, vad nu det är för ålder, så hände det sig att jag tog mig en prometänkare. En prometänkare är en promenad för att tänka. Det är också en person som tar en promenad för att tänka. En prometänkare tar sig understundom en prometänkare.
Den här prometänkaren tog sig en prometänkare i skogen. Det var väl kända skogar som skulle bevandras, så även om de ligger avsides, så som bara skogar kan, så var det lugnt. Ingen risk att gå bort sig bara man håller reda på väderstrecken.
I ostvästlig riktning går vägen. Asfalterad och trafikerad. Söderut är det antagligen en mil till befolkade trakter hur man än går. Men åt nord, där finns ingen befolkning och inte heller trafikerade vägar på åtminstone åtta mil. En mil kan man gå, även i mörker, men åtta, inte en chans.
Räknade ut att jag kunde gå en timme i nordlig riktning för att sedan ha tillräckligt med dagsljus för att leta mig fram söderut om den trafikerade asfaltsvägen. För att slippa packning stoppades en liten termos med kaffe i benfickan. I övrigt bestod utrustningen av en skarpslipad kniv.
Ärendet i skogen var rekreation, så det var ingen brådska. Det gällde inte att hinna långt.
Efter en stunds vandring nådde jag fram till ett berg som var brant och som måste bestigas. Höjdskillnaden såg ut att vara något hundra meter och eftersom jag inte varit upp över berget tidigare anade jag mer än att jag visste, att det skulle vara en djup dal på andra sidan. I såna dalgångar brukar djurlivet bli lite mer säreget. Rådjuren blir skyggare än de som lever nära befolkade trakter. Grävlingar som inte vet att vi berättar att de sover på dagarna, är ute och leker i solskenet. Markerna korsar av vargar och björnar. Ja, björnarna bor i skogen. Älgarna är lite större och har fler taggar på sina horn. Rävarna ser friska ut och deras päls ser nästan ut att ha varit till frisören. Skogsmössen springer över stövlarna. De har ingen aning om vad det är för något. Lockar du på järpar kommer ekorrarna. De vet inte att de egentligen inte ska komma. De har inte läst lockboken.
Jag gick uppför berget och ner på andra sidan. Timmen hade blivit två, på väg mot tre.
Där ute, i skogen, satte jag mig på en fallen fura och lät naturen krama mig. Efter en stund visste jag att lukterna av mig absorberades av naturen och att det var som om ingen människa var i skogen.
En älg kom stilla vandrande på avstånd och fortsatte igenom mitt synfält från höger till vänster, gick ner mot en liten tjärn och stod där en stund, liksom jag njöt den av skogens stillhet. Ett par harar kom i hög fart bakifrån och passerade mig på fem meters avstånd. De var jagade. Det märktes på deras fart och den raka löpningen. De stannade femtio meter från mig, gick tillbaka några meter och hoppade av sitt spår och försvann in bland träden. Jag väntade spänt och inte så lite nervöst på vad det var som jagade dem. En varg? Ingenting kom och ingenting hördes. Efter en kvart reste jag mig. Det började skymma.
Satte mig ner en liten stund till. Ville lyssna på tystnaden. Det är aldrig tyst i skogen. Massor av ljud hela tiden. Inte ett enda producerat av människan.
Blev nästa irriterad på de ljud jag åstadkom när jag raskt drog mig söderut för att hitta vägen.
Efter en timme kom jag fram till vägen. Det var nästan helt mörkt. Åt vilket håll stod bilen? Jag prövade höger och se, där stod den efter en liten kurva, bara knappa hundra meter från där jag kom fram. Tänk om jag valt vänster.
Sensmoralen är att om du inte förstår upplevelsen, tjusningen och den andliga styrka skogen kan ge - hör av dig, följ mig till våren ut i skogen, dit där inga människoljud når!
Känsla - det är att ha en harunge mellan fötterna och inte våga röra sig.
Livet - det klarar sig mycket väl utan människan!
Nu är det jul för alla bin
Idag är det onsdag. Det är jag nästan alldeles säker på. För det ryktas om att det ska jobbas i morgon. Dessutom har Fredrik åkt iväg mot Umeå.
Den här gången ska han ha tre unga, vackra damer med sig, som också studerar i Umeå. Så han har lagt beslag på Opeln, eftersom han räknar med att de har mycket packning. Verkar vara ett klokt drag. Peugeoten får vara hemma tills vidare. Det är också bra. Det är en rolig bil att köra.
Vi var uppe i natt. Beskådade hockeyhjältarna, som fick stryk av Canadas fanatiska spelare. Rättvist men ojust. Inte på planen, direkt. De roade sig med att köra på vår målvakt några gånger, men å andra sidan finns domare som ska visa var skåpet ska stå. Vilket de inte vågade. De var inte ens i närheten av att vara opartiska, de stackarna. Men våra ungdomar förlorade inte matchen på det. Det är bra.
Vid fyratiden stegade familjemedlemmarna in på sina rum för några timmars sömn. Fredrik skulle ju upp tidigt och iväg mot Umeå. Tobias har inga såna problem så han sov till han var färdigsoven. Vid ettiden kom han nerdimpande i köket. Då hade Fredrik varit på väg någon timme redan.
Fick precis sms, Fredrik med damer är i Tönnerbro. Tönnerbro har en stor betydelse i mitt resande på Norrland för i tiden. Alltid där jag stannade, ungefär 14 mil från Falun, vilket jag i många år ansett vara en lagom sträcka att köra mellan pauserna, när man ska köra långa sträckor. Som till Umeå, nästan 60 mil. Det är en trepausers resa. Tönnerbro, Sundsvall, Höga Kusten-bron.
Det är bara fyra kallgrader ute. Nästan vårvärme, eftersom vi varit närmare trettio minus för ett par nätter sedan. Om jag hade orkat hade det blivit en prometänkare nu på eftermiddagen, men eftersom jag är slut efter allt hockeyspelande, så blir det bad i stället. Mats hade letat fram badankan, men jag har ingen, så det blir öppet fönster och klassisk musik i dur.
Märks tydligt att det var länge sedan jag tog en prometänkare. Mycket som är otänkt för tillfället. Känns som jag saknar lite grepp på tillvaron. Är inne på första året av nedtrappningsåren, som är två. Har fått ny chef, vilket innebär att jag måste lära mig förstå hans mål, medel och metoder, för att bidra aktivt på ett sätt som ger resultat. Sånt är roligt. Något nytt på jobbet, igen!
Står om en vecka inför en stor utmaning, då jag mest troligt kommer att få grundförslaget på min livsstilsförändring i slutet av nästa vecka. Viktminskning givetvis, men också nya matvanor, nya vardagsrutiner (det är nog den stora utmaningen). De nya vardagsrutinerna måste in i ryggmärgen så att jag även fortsättningsvis kan inbilla mig att jag inte har några vardagsrutiner.
Att bry sig om andra människor är egoistiskt - för tänk vad man mår bra av sånt!
Den här gången ska han ha tre unga, vackra damer med sig, som också studerar i Umeå. Så han har lagt beslag på Opeln, eftersom han räknar med att de har mycket packning. Verkar vara ett klokt drag. Peugeoten får vara hemma tills vidare. Det är också bra. Det är en rolig bil att köra.
Vi var uppe i natt. Beskådade hockeyhjältarna, som fick stryk av Canadas fanatiska spelare. Rättvist men ojust. Inte på planen, direkt. De roade sig med att köra på vår målvakt några gånger, men å andra sidan finns domare som ska visa var skåpet ska stå. Vilket de inte vågade. De var inte ens i närheten av att vara opartiska, de stackarna. Men våra ungdomar förlorade inte matchen på det. Det är bra.
Vid fyratiden stegade familjemedlemmarna in på sina rum för några timmars sömn. Fredrik skulle ju upp tidigt och iväg mot Umeå. Tobias har inga såna problem så han sov till han var färdigsoven. Vid ettiden kom han nerdimpande i köket. Då hade Fredrik varit på väg någon timme redan.
Fick precis sms, Fredrik med damer är i Tönnerbro. Tönnerbro har en stor betydelse i mitt resande på Norrland för i tiden. Alltid där jag stannade, ungefär 14 mil från Falun, vilket jag i många år ansett vara en lagom sträcka att köra mellan pauserna, när man ska köra långa sträckor. Som till Umeå, nästan 60 mil. Det är en trepausers resa. Tönnerbro, Sundsvall, Höga Kusten-bron.
Det är bara fyra kallgrader ute. Nästan vårvärme, eftersom vi varit närmare trettio minus för ett par nätter sedan. Om jag hade orkat hade det blivit en prometänkare nu på eftermiddagen, men eftersom jag är slut efter allt hockeyspelande, så blir det bad i stället. Mats hade letat fram badankan, men jag har ingen, så det blir öppet fönster och klassisk musik i dur.
Märks tydligt att det var länge sedan jag tog en prometänkare. Mycket som är otänkt för tillfället. Känns som jag saknar lite grepp på tillvaron. Är inne på första året av nedtrappningsåren, som är två. Har fått ny chef, vilket innebär att jag måste lära mig förstå hans mål, medel och metoder, för att bidra aktivt på ett sätt som ger resultat. Sånt är roligt. Något nytt på jobbet, igen!
Står om en vecka inför en stor utmaning, då jag mest troligt kommer att få grundförslaget på min livsstilsförändring i slutet av nästa vecka. Viktminskning givetvis, men också nya matvanor, nya vardagsrutiner (det är nog den stora utmaningen). De nya vardagsrutinerna måste in i ryggmärgen så att jag även fortsättningsvis kan inbilla mig att jag inte har några vardagsrutiner.
Att bry sig om andra människor är egoistiskt - för tänk vad man mår bra av sånt!
Kallt ute, inga strumpor
Tjugo grader kallt och det är väl tur att man inte måste arbeta utomhus idag. Eller kanske skicklighet. Eller troligast att den tiden är länge sedan förbi, då man arbetade utomhus i sträng kyla.
Men ut ska jag. Köpa svabb till mor. Ingredienser till Janssons frestelse, som Fredrik beställt att ha med sig till Umeå. Fredrik är kvar i Malung men kommer hem framåt kvällen.
Tobias sover fortfarande.
Själv sov jag till elva idag. Behövdes väl. Var vaken i natt länge och flera gånger. Skönt att veta att det bara är att sova på. Inga förpliktelser.
Solen skiner där ute i kylan. Det är vackert att se solljuset över björkdungen där ute. Se solens strålar på Apträdet och Stenmuren. Det gnistrar i snön och på garageuppfarten står bilarna inbäddade i kristallsnö.
Helst hade jag nog lagt mig i badet i stället. Dragit på lite jetbubblor, lyssnat på klassisk softmusic och bara låtit tankarna vandrat.
Men så blir det inte, inte än. Till affärer och mor. I kväll kvällsfika med grannar. Ser jag fram till!
Badet får bli i morgon förmiddag. Eller när jag nu vaknar.
Har inte sett till Människofarmen på hela julveckan, eftersom vi varit magsjuka här och nu har Leo vattkoppor där. Saknar dem mycket och man vill ju också få deras julklappar demonstrerade. Ryktet säger att Leo har en eldriven trehjuling som han gärna vill ha med sig i sängen. Det går inte för sig, säger mor i huset.
Projektet att få övervåningen i ordning har inte rört sig på någon vecka, det börjar bli dags nu. Inte mycket kvar, men det tar tid. Mesta tiden går åt till att inte göra något alls på övervåningen. Men det är mer jobb med ett linneskåp än vad man kan tro. Behöver byta möbler också. Gamla byråer, vita folierade byråer. Dessa måste gå till tippen. Funderar på att göra allrummet till ett stilla rum. Där man sitter i fåtöljen och läser, har en arbetsvrå. Men man ska också kunna motionscykla eller varför inte skaffa en roddmaskin. Fast dom är dåliga, man får ro själv . . .
Dags att sätta fart. Ska ta itu med att få på mig strumporna. Bara det ett äventyr. Fötterna är så långt ner . . . .
Men ut ska jag. Köpa svabb till mor. Ingredienser till Janssons frestelse, som Fredrik beställt att ha med sig till Umeå. Fredrik är kvar i Malung men kommer hem framåt kvällen.
Tobias sover fortfarande.
Själv sov jag till elva idag. Behövdes väl. Var vaken i natt länge och flera gånger. Skönt att veta att det bara är att sova på. Inga förpliktelser.
Solen skiner där ute i kylan. Det är vackert att se solljuset över björkdungen där ute. Se solens strålar på Apträdet och Stenmuren. Det gnistrar i snön och på garageuppfarten står bilarna inbäddade i kristallsnö.
Helst hade jag nog lagt mig i badet i stället. Dragit på lite jetbubblor, lyssnat på klassisk softmusic och bara låtit tankarna vandrat.
Men så blir det inte, inte än. Till affärer och mor. I kväll kvällsfika med grannar. Ser jag fram till!
Badet får bli i morgon förmiddag. Eller när jag nu vaknar.
Har inte sett till Människofarmen på hela julveckan, eftersom vi varit magsjuka här och nu har Leo vattkoppor där. Saknar dem mycket och man vill ju också få deras julklappar demonstrerade. Ryktet säger att Leo har en eldriven trehjuling som han gärna vill ha med sig i sängen. Det går inte för sig, säger mor i huset.
Projektet att få övervåningen i ordning har inte rört sig på någon vecka, det börjar bli dags nu. Inte mycket kvar, men det tar tid. Mesta tiden går åt till att inte göra något alls på övervåningen. Men det är mer jobb med ett linneskåp än vad man kan tro. Behöver byta möbler också. Gamla byråer, vita folierade byråer. Dessa måste gå till tippen. Funderar på att göra allrummet till ett stilla rum. Där man sitter i fåtöljen och läser, har en arbetsvrå. Men man ska också kunna motionscykla eller varför inte skaffa en roddmaskin. Fast dom är dåliga, man får ro själv . . .
Dags att sätta fart. Ska ta itu med att få på mig strumporna. Bara det ett äventyr. Fötterna är så långt ner . . . .
Att njuta av det lilla
Idag är det lördag, fast jag har ställt in kroppen på att det är söndag. Varför vet jag inte, men det har blivit så. Konstigt att man kan ställa in kroppen på veckodag. Hittills har det inneburit att jag låg kvar i sängen lite längre, att jag inte hämtade dagstidningen i brevlådan på morgonen och att kaffet blev lite senare än annars.
Men efter ett antal kattsträckningar i sängen och stor vånda under varmt täcke för att sätta fötterna på det kalla golvet, så steg jag upp. Fortfarande var det söndag i kroppen, så jag satte mig i soffan och gjorde ingenting. Efter en stund sjönk jag ner i halvliggande ställningen och slog på tvn. Då blev det lördag.
Kaffe, macka, fjällfil, mussli, och raskt ut till brevlådan för morgontidningen.
Nu när väderleksrapporterna talar om att det ska bli kallare, femton grader, så har vi fem grader. Tidigare under hela mellandagsveckan har väderleksrapporterna sagt att vi haft 1-8 minusgrader, medan termometern visat 15-19 grader. Vi får hoppas att de har lika många rätt framåt.
Hörde fåglar på förmiddagen. De anar att det blir ljusare och de känner att det inte är lika bitande kallt och passar på att äta det som bjuds i villakvarteren. Man blir glad av fåglar!
Fredrik är i Malung hos kamrater och blir så under några dagar, sedan kommer han hem för att åka till Umeå igen. Vårterminen börjar och han tio dagar till första tentan.
Tobias vaknade med ett ryck och drog iväg för att spela tennis.
Igår var jag ensam hemma länge och kunde spela klassisk, lätt musik i flera timmar. Det var skönt att bara sitta, läsa lite, eller bara vara. Musikvalen har Fredrik gjort och sammanställt en MP3-skiva som jag kommer att ha i bilen när det är dags att resa igen. Måste säga att dessa timmar var värda flera dagar i rekreation. Kanske börjar jag trivas i mitt sällskap igen. Man vet aldrig.
Magsjukan är numera en skitsak.
Men efter ett antal kattsträckningar i sängen och stor vånda under varmt täcke för att sätta fötterna på det kalla golvet, så steg jag upp. Fortfarande var det söndag i kroppen, så jag satte mig i soffan och gjorde ingenting. Efter en stund sjönk jag ner i halvliggande ställningen och slog på tvn. Då blev det lördag.
Kaffe, macka, fjällfil, mussli, och raskt ut till brevlådan för morgontidningen.
Nu när väderleksrapporterna talar om att det ska bli kallare, femton grader, så har vi fem grader. Tidigare under hela mellandagsveckan har väderleksrapporterna sagt att vi haft 1-8 minusgrader, medan termometern visat 15-19 grader. Vi får hoppas att de har lika många rätt framåt.
Hörde fåglar på förmiddagen. De anar att det blir ljusare och de känner att det inte är lika bitande kallt och passar på att äta det som bjuds i villakvarteren. Man blir glad av fåglar!
Fredrik är i Malung hos kamrater och blir så under några dagar, sedan kommer han hem för att åka till Umeå igen. Vårterminen börjar och han tio dagar till första tentan.
Tobias vaknade med ett ryck och drog iväg för att spela tennis.
Igår var jag ensam hemma länge och kunde spela klassisk, lätt musik i flera timmar. Det var skönt att bara sitta, läsa lite, eller bara vara. Musikvalen har Fredrik gjort och sammanställt en MP3-skiva som jag kommer att ha i bilen när det är dags att resa igen. Måste säga att dessa timmar var värda flera dagar i rekreation. Kanske börjar jag trivas i mitt sällskap igen. Man vet aldrig.
Magsjukan är numera en skitsak.
