prometankaren

När man står där i kön och väntar på sin tur att från den elektroniska banktjänstemaskinen få ut några bittert ihoparbetade hundralappar, slås man av tanken att den rackarns banken har ju flyttat ut samma kö som för stod inne i värmen och diskuterade medan deras tur så sakta kom närmare.

Här ute i kylan sägs ingenting om man inte klagar på någon som fumlar med kortet. Vi har bytt klagosång, nu gnäller vi på en av oss i kön, förut var det kassörskan som var fumlig.

Men det finns också olika typer av människor. För rätt så många kommer det faktum att det är deras tur som en total överraskning och efter säkert fem sekunders tvekan stegar de fram mot apparaten och börjar leta i väskan och kläderna efter plastkortet som måste till för att den elektroniska banktjänstemaskinen ska släppa ifrån sig några pengar.

När de väl hittat kortet, vänt det rätt efter att ha ändrat tre gånger, så ska den elektroniska banktjänstemaskinen kontrolleras så att det inte förekommer påbyggda mekanismer som snor koder och annat och överkanten ska kontrolleras så inga kameror där tar smygblder.

Därefter knappar de in koden, om än med viss tvekan. Sedan tar de kortet och väntar på en liten pappersremsa som ska berätta om det finns pengar på kontot. Efter att ha läst och tänkt efter, kör de i kortet igen och nu kommer momentet med att bestämma sig för hur mycket som ska användas och om det är så mycket som ska tas ut. Till slut är processen avklarad, nästan.

Innan platsen vid maskinen lämnas ska kortet på plats och pengarna på plats. De ska delas i två högar, en för plånboken och en för fickan. Kortet hamnar i regel i fel fack i plånboken och momentet justeras. Lappen med saldot ska också förvaltas väl och stoppas först i fickan men får efter eftertanke tillbringa tiden fram till soppåsen dubbelvikt i plånboken.

Sedan lämnar man sneglande mot näste man i kön, sin plats.


Och så säger banken att automaterna ger kunderna snabbare service.

Idag startade vårkänslorna tidigt. Strålande sol ute och strålande sol inne.
Mjukstart med frukost. Nåja, inte för mig, men ändå.

Det känns bra. Ligger i fas med utmaningen och mår bra.
Visst är det tufft vissa timmar på dagen då hungern berättar att den överlevt och suget efter att tugga anfaller, men å andra sidan har dom inte en chans.

Redan plusgrader ute så idag kommer det att smälta snö. Mätte igår och det ligger fortfarande nästan fyra decimeter ute på gården, där snön ligger orörd. Så solen har lite att stå i innan det blir riktig vår och vårlukterna sprider sig. Du vet den där unkna lukten av ruttnande fjolårsgräs och gamla löv. Det är en del av våren.

Har lovat mig själv att inte missa gökens ankomst i år. Har av olika anledningar missat det de senaste tre åren, men nu får det vara nog. Det gäller att befinna sig i skog och mark tillräckligt ofta för att höra göken. Hemma på altanen blir det inget koko. Göken vet att samhällen är av ondo. Så man får ta sig ut i skogen, leta harungar och se hur allting knoppas.

Sedan en vecka är prometänkaren igång igen, även om promenaderna är korta. Numera i alla fall uppe i halvtimmen. Idag ska kameran få vara med och ta sig en prometänkare runt i kvarteren.
En prometänkare är i detta fall en man i sina bästa år som tar sig en prometänkare. Den sistnämnda prometänkaren är en promenad för att tänka. Tänka på ditten och datten och framförallt underfundigheter. Att iaktta något och dra oväntade slutsatser. Ibland kommer det av sig själv, ibland går det åt mer fundering för att få till det. Det kan till och med åstadkommas en eller annan underfundring, som är en väl ogenomtänkt tanke som slagit till utan förvarning.

Åter ner i kolgruvan . . .

Så har en dag gått igen. Invägning och testning efter sex veckor visar att jag klarar utmaningen och till och med har ett litet försprång på den. Ser också ut, men det vet vi inte säkert än, att det rent medicinskt varit en framgång också. Allt mot en friskare och ännu yngre Prometänkare!

Nu ska nästa test och kontroll om två veckor visa att jag tagit mig genom ett delmål och sedan är det bara hälften kvar.
Nu har det gått nånting runt 45 dagar utan mat. Utan whisky!!!

Solen har visat sig från den allra gladaste sidan idag. Kallgrader på morgonen och några plus på eftermiddagen. Jobbet har flytit på och jag har till och med hunnit några saker idag som jag i morse inte ens visste att jag ville göra. Inte lätt att vara arbetskamrat till mig och utsättas för mer eller mindre kreativa inslag var och varannan dag.

Promenaden på sen eftermiddag var rogivande trevlig och avslutades med en kopp kaffe på Lugnet. Den nya hallen för våra elitserielag i innebandy har en entré med restaurang och en lobby som ritats av någon med stilkänsla. Modernt, trevligt och internationellt.

Tidningarna är fulla av Leksand! Det spekuleras och diskuteras och Prometänkaren har också kastat sig in i debatten i vår största lokaltidning. Man får inte misshandla vår förening hur mycket som helst. Grabbarna på planen gör alltid sitt bästa. Finns inte den hockeyspelaren som går in på planen och tänker "idag ska jag göra en dålig match". När pucken släpps vill man vinna!

Busarna i klubbledningen har däremot andra motiv för sitt agerande. Sportchefen är klart politisk i sitt tänkande och vdn är inte kvalificerad. Så är det bara. Det är fortfarande bra grabbar och inga banditer eller så. De platsar bara inte.
Sen ska huvudsponsorn framföra sin kritik till ledningen och inte offentligt. Eller ta sina stålar och göra nått annat för dem. Det skulle bli ett stort slag för Leksand, men hockeyn kanske skulle må bättre.

Tror på strategin klubben har där man satsar på ungdomen och egen talangutveckling. Så var det förr och sedan tappades ett antal år där man sket i ungdomarna. Nu har pendel slagit över och vi kommer att se ett fantastiskt Leksand om några år. Om de får en ledning som med hjärta och mage kan få sina hjärnor att fatta rätt beslut!

Leksands ledning är inte Leksands IF. Leksands IF ska bestämma vad Leksands ledning ska göra. Frågar man inte medlemmarna är man illa ute. Därför ska givetvis supporterorganisationen har en ledamot i styrelsen.

När du ser en gammal vän på långt håll, skiner upp, sträcker dig i din kropps fulla längd och vinkar allt vad du orkar,
och din vän, långt där borta, nästan på andra sidan torget, ser dig, och du ser ett stort leende sprida sig över hans ansikte och han vevar tillbaka med all kraft, och ni sedan raskt går mot varandra för att inse att ingen av er är den ni trodde, egentligen är ni två helt andra personer än ni borde vara, hur reagerar du då?

Jag säger då det.

Onsdagsmorgonen luktade tidig vår. En sån där våt vår där markens fuktighet i fjolårets löv luktar förmultning. Det konstiga är att jag tycker om den lukten, för det visar att marken är på väg att dra av sig sitt vita snötäcke och visa sig i sin fulla gråhet.

Men det är bara små, små fläckar av grått i det vita. Marken har bra mycket att suga i sig innan snön försvinner helt.

Solen lyser vackert och det är några tiondelars plus där ute. Fortfarande skönt att sitta inne, åtminstone på morgonen. Fram på dagen kommer kontorsfönstret att få besök oftare, då det finns behov att se ut. Det ser bra ut där ute.

Idag har jag druckit mig igenom fem veckor och midjemåttet har minskat. Det tar lite kortare tid att gå runt mig om man säger så. Skulle tro att jag tappat elvaochetthalvt kilo, men numera vägs jag bara varannan vecka. Vid sista kontrollen fick jag guldstjärna för att jag fullgjort min utmaning intill minsta detalj. Dessvärre hindrad av förkylningen som numera gett mig en avancerad högfärdshosta. Får ju inte ta hostmedicin.

Allvarliga saker avhandlas vid mitt skrivbord idag och det blir en fullmatad arbetsdag och kanske lite till. Sånt gillar jag, det engagerar och ger kvalitet till tillvaron.

Från det fina utgångsläget ska sedan högre höjder nås i kväll då vi ska beskåda AIK - Leksand i Elitseriekvalet. Det får bli på tv, men jag kommer nog att vara så engagerad att det blir repor i parketten.

Våren, som bara visat sig lite, är favoritårstiden och tillsammans med sommaren utgör det en enda stor högtid för mig. Då lever jag upp och helt plötsligt får jag andra intressen än jobb och hockey!

Planerar för en cabresa genom södra Sverige, en bilresa i Tyskland och norra Frankrike för att kontrollera vinproduktionen och kanske en eller annan dag då jag över huvud taget inte gör nått.

Jordbruksarbetet tar väl också fart när snön sagt farväl, och i år, med magen på hyllan i stället för magen som hylla, så kan jag ge mig den på att jag når ner till marken!
Då ska det odlas gräsmatta, rosor och blomster. Sånt gillar jag - också!


Vad än framtiden har i beredskap för min del så kommer jag helt oförberedd!!

Posten är en speciell inrättning. Igår skulle jag hämta ett paket. Fick hem ett brev om att det fanns att hämta. När jag kom till butiken, för det är en mataffär som fungerar som posteri, så fanns där inget paket. I datorn kunde vi se att paketet blivit felsorterat och låg i en annan affär.

Åkte till den affären, några kilometer bort. Där var det stängt. Men bara postservicen. Hem igen.

Det där var i går så idag hängde jag på låset. Mitt paket tack. Nää, sa man, det var felsorterat så vi skickade tillbaka det till Örebro. Örebro?

På kvällskvisten åkte jag till min mataffär och då var paketet där. Det hade bara varit ner till Örebro över dagen.


Posten gör inga fel, det är bara vi som bor fel.

Man har rätt mycket tid över när man inte äter lunch. Ska ruska ihop tvåochenhalv deciliter soppa om en timme ungefär. Snart har fem veckor gått och då återstår det bara elva veckor.

Hade en trevlig söndag med bilutflykt i trevligt sällskap som innehöll såväl nostalgi som diskussioner. Det är nostalgiskt att åka ut i skogskanten, där man byggde granriskoja som ung kille och se att platsen inte ens finns kvar. Att kojan är borta är väl ok, men att hela platsen är borta är inte ok.
Man har helt enkelt grävt bort skogskanten och slänten. Gjort grus av den. Så platsen där kojan fanns i många år är tio meter upp i luften. Svårt att förstå.

Leksands framfart sker i utvisningsbåset och man är förärad välförtjänt sista plats efter två kvalomgångar. Oerhört känsloladdat och tråkigt eftersom det är laget i mitt hjärta. Alltså hockeylaget i mitt hjärta. Var med redan 1965 när första hallen byggdes, bland annat med hjälp av Taknatta, dans och fest där vinsten gick till hallbygget. Nu måste grabbarna vinna återstående åtta matcher för att säkra en Elitserieplats. En förlust till och det är osäkert, två förluster till och man har helt säkert säkrat en plats i Allsvenskan i stället.

Ser att träningsmatcherna kommit igång på olika konstgräsplaner och referaten i lokaltidningen blir allt längre. Man skriver också rubriker som "Erbjuds kontrakt med Falu FK". I min värld inget märkvärdigt. Falu FK är ett lag i de lägre nationella serierna som trodde sig kunna hoppa i utvecklingstrappan och som alla andra föll man baklänges. Vågar man stuva om och se tiden an finns kanske chansen. Men hundåren ska göras. Och i Falu FKs fall måste man också få en plats i falubornas hjärta. Falu BS hade den platsen. Slätta SK hade den platsen. Korsnäs IF har den platsen. Inte lätt för en sammanslagning att få ärva platsen. Hjärteplatser är inte ärvbara. Hoppas Slätta startar seniorlag igen. Det vore bra för fotbollen i Falun på lång sikt.

Varför så lång harang om fotboll? Lokalt? Jo, fotboll spelas över hela klotet, med ett klot. Många stora stjärnor har börjat sin karriär med att sparka runt ihopknycklade tidningar. Reglerna är enkla. Det går tillräckligt fort för att vara spännande och tillräckligt sakta för att jag ska hänga med.


Själv är jag i den nordiska eliten i passiv fotboll.

Morgonen är stilla och tyst. Den nya klockan, den jag fick från mor när vi städade ur hennes lägenhet på stan, den tickar hemtrevligt från väggen i vardagsrummet. Nytt ljud, som är gammalt. Klockan hängde i mitt barndomshem och har dessutom ett klockspel vid timslaget. Det har jag inte lyckats få igång. Ska jag vara ärlig har jag inte ens provat att få igång det.

Utanför fönstret droppar det från taket. Det är alltså plusgrader idag. Det syns också att barmarken vunnit lite mark vid altanen, där vi skottat i vinter. Där det inte skottats ligger snön fortfarande knädjup och drivan vid gatan är manshög och omfamnar apträdet upp till dess nakna krona.

Går ett varv i huset, liksom för att känna in hur morgonen träffat dess olika rum. Känns trivsamt. Ostädat men trivsamt. Eller inte ostädat som i dammigt utan ostädat som i att det ligger prylar och ägodelar överallt. Måste göra nått åt det. Går in och sätter mig i vardagsrummet. Där finns inga onödiga prylar slingande framme. Mer än på runda bordet i bibliotekshörnan. Där har jag min kamera, några filmer, ett gökur, också från mor, som jag förhoppningsvis ska få att hoppa igång. Där finns också ett gammalt plåtskrin full i dokument som visar en liten bit av vår historia. Den ska Fredrik få låna. Han är intresserad av vår historia.

En schackbräda står där i en av Dalastolarna. Det sägs att far gjort den, men den är signerad av någon annan. Ska ta reda på mer om det.

Rumsbordet är rörigt. Tidningar från igår, vattenflaskor, kaffekopp räkningar och ett gäng elektroniska dosor. En nagelsax. En identifieringsdosa. Värmesljuslyktor. En oanvänd tepåse. Ögondroppar och magnecyl. Penna. Bordsduk. En sån där klämma som tränar handmusklerna. Jag försöker göra tvåhundrafemtio per hand och dag. Medan jag glor på tv. Jo, just ja, datorn står också på bordet. Så ser mitt vardagsrumsbord ut denna morgon.

Det var tänkt att där bara ska vara en bordsduk och två ljuslyktor.

Vardagsrumsbordet speglar livet. Det blir inte som man tänkt men det man tänkt finns där, någonstans i bråten.

Tänk vad alla andra är egoistiska
De tänker bara på sig
Det är bara jag som tänker på mig

Nu är det  bara tolv veckor kvar!! Det har gått fyra och jag är outstanding förkyld. Har varit förkyld en vecka utan att symptomen ändrats och fick förklaringen på kontrollen igår. Kroppen orkar inte bry sig om allt så när jag blir förkyld under den här hälsoövningen ska jag prioritera hälsan före jobbet. Underkänt blev det och hemskickad med lapp till mamma.

Så nu tar jag det lugnt och smygjobbar bara lite. Räknar med att vara stålmannen på måndag igen.

Tiokommaett kilo har försvunnit och jag är numera enhandad. Enahandad har jag varit länge, men nu är jag enhandad. Den andra går åt att hålla upp byxorna. En vecka till och en mindre storlek blir alldeles utmärkt. Finns säkert i garderoben, om än i tveksam modell.

Som den optimist jag är har det gått en fjärdedel av den första prövningen, medan andra påstår att det återstår sjuttiofem procent. Vete tusan hur dom tänker.

Idag vaknade jag till solsken. Tog sovmorgon med hänvisning till förkylningen. Skönt att se solen på morgonen även om den gått i moln nu. Men å andra sidan ska det jobbas nu så det gör inget.

Har hört att vårblommorna börjar visa sig i mitt drömlandskap, Skåne! Om de visar sig här har vi ingen aning om för det är en halvmeter snö i vägen. Tippar att krokusarna håller sig nere i jorden, där de sitter och berättar historier för varandra.

Krokusar har varit med om en del, tittar upp på våren och möts av konstiga djur som hukande står över dem och pratar och skrattar "nu är det vår". "Våra krokusar har kommit upp ur jorden".
Krokusen funderar - vadå deras krokus. Jag är min egen krokus! Våren är också en period då små barn skrattande kliver krokusen i knoppen. En mamma ligger på knä och rensar bort ogräset runt om. Fotvård för krokusar. Senare frampå kvällskvisten häller herrn i huset ur den sista slatten pilsner i knoppen på krokusen.

Att vara krokus är ingen dans på rosor!

Har på kvällskvisten idag kommit över några scoop:

Charlotte Kalla kör fristil helt huvudlöst!

Kalla ska spåra nya vägar mot prispallen. Genom att sluta köra huvudlöst, benlöst och bållöst ska hon visa vem som ligger först i spåret.
Charlotte har kommit på att hon ska ha med överkroppen i fristil!


IT hövding riskerar förorsaka kaos i monarkin!

En av cheferna på firman där jag arbetar har lyckats åstadkomma tronskifte.
Han har bytt toalettstol i sportstugan.


Almtuna räknar med att vinna playoff två i kväll!

Almtunas tränare uttalar sig före matchen att man har förhoppningen att avgöra playoff idag och därmed bli det sjätte laget i kvalet till Elitserien.


Växjö Lakers - mot Elitserien!

Växjö Laker meddelar genom sin tränare att de räknar med att spöa Almtuna i kväll och därmed till att börja med säkra en tredje och avgörande match. Enligt planerna ska man sedan kamma hem tillräckligt med segrar i kvalet och gå till
Elitserien.


Ovanstående fyra scoop är helt sanna och de av lag skyddade källorna har varit minst två av varandra oberoende.
Sanningar kan sägas på olika sätt

Det är sant!

Söndagsmorgonen avnjuts i stillhet och i ensamt majestät har jag skakat min frukost, kokat mitt kaffe och druckit mitt vatten. Och inte ens avsaknaden av min normala, naturliga frukost, med ägg, kaffe, macka och mussli kan störa att jag njuter av morgonen.

Annars är det just nu lite jobbigare än vanligt, det här med dieten, men det beror mest troligt på kombinationen av förkylning och det trista i att inte få tugga. Men det är nu fyrtiotusen kalorier som är oätna, i jämförelse med hur jag käkade tidigare. Tanken är att jag under sommaren ska etablera mer anpassade matvanor.

Vardagens ledarskap har genom åren lärt mig att det tar ungefär tre månader att ändra en människas vardagsbeteende. Och då ska människan i fråga vara med på noterna! Det är antagligen en av anledningarna till att jag inte ska äta på etthundratolv dagar.

Huvudanledningen är att bryta gamla vanor och skapa en plattform för att lära sig nya. Andra viktiga skäl är givetvis urstädningen av kroppen, tarmarna och magen. Magsäcken kommer att krympa till en ynklig lite rest av fornstora dagar och kroppsvikten borde också ha reducerats så man törst stanna till vid spegeln på väg ut.

En del som är lite jobbig är att det tar så stor del av min uppmärksamhet och mitt engagemang. Det är faktiskt, varenda dag, det jag tänker på mest. Tack och lov för jobbet, där fångas min uppmärksamhet totalt i flera timmar i sträck, bara för att det är så intressant. Nackdelen är då att jag missar ett mål. Missar att ruska ihop en dryck med hallonsmak. Ska nog programmera mobilen så den berättar när det är så dags.

Fördelen är att jag mår bra i stort sett hela dagen. Visserligen hungrig hela tiden, men jag mår bra. Inga blodsockertoppar eller bottnar. Drycken gör att jag alltid ligger på jämn nivå.

Det blev en del om min utmaning idag, men det får vara så. Vissa dagar är jobbigare och andra dagar är inte bara en lek, det kan vara en dans på rosor också.

Det är aldrig för sent att ge upp!

Hur stor är skillnaden mellan villhjärna och vill hjärna?

Var i Kista igår. En lång, lång arbetsdag där många viktiga och allvarliga ting avhandlades. Kände stort mått av stress under eftermiddagen, vilket i sig inte var så bra men kände också att jag kunde behärska känslan och återfå balansen på riktigt kort tid. Sånt är bra. Att ta kontroll över sin egen hjärna är banne mig ingen enkel sak.

Min hjärna har fått för sig en massa saker. Bland annat att det är den som bestämmer. Det kan den glömma. Sedan tror hjärnan att den är logisk. Skrattretande. Den tar sig ingenstans utan hjärta och mage. Det ska den ha klart för sig.

Inte nog med det. Hjärnan har fått för sig att den är snudd på tonåring. Att den åtminstone inte är en dag över trettio. Men å andra sidan är det både roande och underhållande. Vilka grejer den kan få mig att tänka!

Fantasin är det absolut inget fel på. Om det nu räknas som bra att ha livlig fantasi. Hjärnan underhåller mig med en massa roliga infall och gårdagen var inget undantag. Mitt i ett möte började jag fantisera om hur en av deltagarna har det. Egentligen. Antagligen innehöll fantasin inte ett uns av sanning, men underhållande var det. Om det däremot är sant kan jag berätta att jag har en arbetskamrat som är riktigt underlig!

Hjärnan har en massa hyss för sig och en del lyckas den transportera över till todo-avdelningen. Och då börjar bland annat händerna att röra sig och göra saker som de inte skulle göra om de fick bestämma själva. Eller åtminstone fått tänka efter. Tur ändå att det inte var så häftiga saker att andra reagerat negativt. Faktiskt råkade jag ut för positiva reaktioner också.

Under ett annat möte igår var hjärnan riktigt igång, den klarade halvhyfsat att hålla mig till ämnet för mötet, men den lyckades också att ge mig en massa andra impulser. Sköna impulser. Farliga impulser. Fast det beror i och för sig på vad som är farligt. En del tror att farligt är lika med njutningsfullt, men njutningsfullt är väl inte farligt. Bara man tar det varligt.

På vägen hem försökte hjärnan övertyga mig om att jag var stressad och tankarna rusade fram och tillbaka, till synes helt ostrukturerat. Eftersom det är tjugofem mil hann hjärnan lugna ner sig och sälla sig till andra organs lugna livsföring.

Magen har faktiskt riktigt lugn livsföring just nu. Knappt avföring skulle man kunna säga.
Tre veckor har nu gått. Endast nittioen dagar kvar!
Åtta kilo har jag slarvat bort och allt går enligt plan. Nu får jag börja träna också. Fast med måtta. En kvart om dagen! Det ska nog även jag klara.

Hjärnan förstår inte hur det gått till, att tappa de åtta kilona, men det beror nog på att den alltid har svårt att förstå saker som händer när den är tvungen att samarbeta med hjärta och mage.


När du tänker med hjärnan, hjärtat och magen och de är överens - garanterar jag att det är de absolut klokaste tankar du kan ha!

Tobias är numera nitton år. Han har just nu kompisar här för fika. Det är bullar, kakor och tårta som gäller. Kaffe och saft. De hade köpt present till Tobbe, kamraterna. En väggklocka med ett äkta däck runt. Fast i lagom storlek för ett ungdomsrum. Man hade lätt kunnat tänka sig någon present med sexuellt inslag eller varför inte något practical joke. Men icke. Dessutom saft. Och tårta. Grabbarna kom direkt från fotbollsträningen och tog över först matplatsen sedan soffan vid teven. Så jag gör mig bra vid datorn. En trappa upp.
Precis som det ska vara!

Det går min väg!

Almtuna spöade Mora i första playoff inför kvalet till Elitserien. Växjö spöade Troja. Retur på tisdag. Hittills enligt min önskelista.

Min väg!

Familjefarmen var här och firade Tobbe tidigare idag. Innan de kom hade Leo lyckats få tag i pappas legobitar. De var undanlagda för framtida bruk, men av någon anledning spårade Leo upp dem. De låg i en kartong på en hylla i tvättstugan och där under lång en så stor tvätthög som bara en familjefarm kan få ihop.

Där tappades några hundra legobitar!

Bara en sån sak. Det är mycket idag som går

min väg!

Dessutom har Tobbe intrett sitt rum och det är fantastiskt fint. Ett kanonjobb som han lagt ner. Med sin farmors avdankade bokhylla och säng och lite andra åtgärder av praktisk natur, så fick Tobbe till ett fantastiskt ungdomsrum.
Så nu får jag tillbaka min skrivarstuga.

Ännu mer som går

min väg

Leo satt i mitt knä medan han tittade på Musse Pigg!

Min väg!

Fick prata en stund med Helena, familjefarmens mor, medan barnen lekte rövare med Tobbe.

Min väg!!

Otroligt trevligt att ha familjefarmen på besök. Man lever upp av sånt!

Min väg!

Var iväg till mammas gamla lägenhet för att packa en del tunga saker. När jag nästan var framme kom jag på att jag glömt kartonger!

Min väg!!