prometankaren

Vaknar sent idag. Till strålande sol och nu gäller det att planera dagen så solen kommer till användning. Men först blir det en långfrukost och läsa tidningen i lugn och ro. Fördelen med tonårssöner är att de sover på morgnarna. En av nackdelarna är att de inte gör det på nätterna.

I helgen ska cabben hämtas fram från baren i Karlsbyheden. Slut på barhänget! Men den ska göras i ordning innan den kan rulla fritt på gatorna. Så tisdag ska den vidare till verkstaden för översyn och oljebyte. Efter besiktning så är den sedan klar för gator och vägar.

Motorcykeln hämtar verkstan nästa vecka. Lite småmek och sedan är den klar. Den ska också besiktas.

Igår fick Tobbe åka ambulans! I en närkamp rusade en motståndare in i honom så illa att det slogs loss en flisa i höger ben, längst ner vid foten. Inget gips, ingen vård utan en stödskena runt benet och hem efter fem timmar på akuten. Flisan ligger fint och kommer att växa fast igen, sa doktorn. Värktabletter och några veckors vila så tror doktorn att Tobbe spelar igen inom två månader.

Gips som hade varit så roligt att kladda på.

Väl hemma var hela människofarmen på plats inklusive den gudabenådade fastern. Fullt ös utom på Amanda som lite feberhängig mest satt stilla och var otroligt söt. Men hennes syskon levde om som vanligt. Tack och lov!
Leo kollade mekaniken i en fåtölj och konstaterar efter ett tag "den fungerar inte".
Utanför stod hans trehjuling med hjälmen hängande över sadeln.

Nää. nu blir det Falu kuriren med senaste nytt om bortsprungna katter och Svartenbrandts försök att få bli inlåst på ålderns höst.


Med bestämda steg styr jag strax utanför det invandas trygghet och riktar min kraft framåt, där en intet ont anande framtid väntar min ankomst.