prometankaren

Idag var det invägning. 119 kg! Från 136 för två månader sedan. Magen har också börjat ge med sig, men inte så mycket så jag har svårt att spåra skadorna.

Om man tänker på den investering jag gjort med god hjälp av mången pilsner och en eller annan whisky, så är det kapitalförstörning som pågår i mittregionerna av min kropp.

Någon frågade om jag längtade efter mat.
Va fan tror du . . . .

Men trycket var bra. Har anpassat sig efter sänkning av medicineringen. Fast det finns nog behov av ytterligare översyn
så jag får riktig balans.

Jag ska vara nöjd sa hon. Ligger klart på banan och nästa steg kommer tio dagar tidigare än planerat!!
Bara det.
Gjorde 10 dagar på utmaningen på en enda förmiddag.
Får äta första gången den 25 maj i stället för 4 juni! Fast hon sa också att jag inte skulle ha så stora förväntningar och visade hur stor magsäck jag kommer att ha. Inte ens en 90 grams hamburgare får plats. Inte ens om jag tuggar ordentligt. Rackarns.

Fast nu är det nog inte hamburgare jag är ute efter. Har inte bestämt mig vad som ska bli första tuggmaten. Å andra sidan tror jag sköterskan kommer med spelregler, så jag behöver nog inte bekymra mig. Men jag kan väl drömma.

Å andra sidan, om jag nu ska dagdrömma så inte blir det om mat. Finns bättre att dagdrömma om. Har du sett henne, hon som . . . . .

Det regnar ute! Jippie! Det är vår det. Snön har inte en chans, även om den kurar där på norra sidan om stenmuren. Den har gömt sig för solen, men såsom himlens makter samarbetar tillkallade solen omedelbart några regntunga moln som lättade sig över snöhögen.

Förresten. Det som göms i snö kommer upp i tö.
Det ska jag berätta om en annan gång!


Varför sätter människan upp regler som egentligen inte har en logisk förklaring?
Mentala spärrar kanske framtiden mer än murar.