Budgetarbete - att elda för kråkorna
Drar det ihop sig mot vinter? Det luktar höst.
Hösten är en härlig tid, även om den förebådar vinterns ankomst. Men å andra sidan förebådar vintern vårens ankomst. Så hur jag än tänker så blir det vår och sommar igen. Mina årsstider.
Hösten kan också vara en fin årstid om man bara tar sig tid att uppleva den. För många av oss är det arbetstid. Man lägger sin kraft på sitt arbete och sticker emellan med lite privatliv. Det är mycket som ska göras och det som slår mig på jobbet just nu är att det är så många som arbetar med att planera vad som ska hända sedan. Det planeras inför kommande år genom att budget måste göras. Tillsagt från högsta ort. Planera nu för att tjäna pengar. Mycket pengar!! Tillväxt ska de vara! Större ska vi bli! Marknadsandelar ska vinnas.
Så firmans, eller om det är kommunens eller landstingets, 130 chefer sätter sig ner och tänker efter. Hur ska detta åstadkommas. De inser att de behöver snacka med sina vänner medarbetarna. De 130 cheferna engagerar tre medarbetare var i detta arbete. Helt plötsligt är det 500 som arbetar med framtiden. Framtidens segrars sötma hägrar.
Man tittar på vad som kan förbättras och förändras, rationaliseras och prioriteras. Diskuterar och överväger alternativen. Tar hänsyn till chefens chef. Och hans chef. Det kommer viljeyttringar rinnande uppifrån, kängs hierarkins klippor och fall.
Till slut kommer man fram till ett förslag, givetvis med en mängd kuddar inbyggda. Kuddar i såna planer, budgetar och verksamhetsplaner är till för att "chefen drar i alla fall ner och ändrar, vi bygger in några kuddar så han har nått att skära i".
Effekten av kuddarna är rena kuddkriget. Den lilla gruppen planerar in tre kuddar, som behagliga kuddar som brukar ligga i soffor. På nästa nivå förstärks dessa kuddar lite grann samtidigt som det tillkommer en eller annan kudde av soffkuddestorlek. Nu har vi fyra kuddar varav tre riktigt behagligt stora och en liten. På nästa nivå är chefen i ledet under företagsledningen och han vet att "det här kommer aldrig att gå igenom, så jag ger dem lite att skära bort" och så förstärker han de fyra kuddarna och lägger till en egen.
De fem kuddarna etableras som halvsanningar, tre av dem är enorma, börjar mer och mer likna gammaldags duntäcken. En kudde är som en vanlig kudde och den minsta platsar i soffhörnet.
På ledningsnivå sitter fem höjdare och funderar "var har han gömt sina kuddar och vilka ska vi tillåta".
Man gör det lätt för sig genom att meddela att 5 % av kostnaden ska bort. "Då får de själva välja vilka kuddar de tar bort".
Och så rinner skiten neråt igen och över 500 människor engageras ytterligare en sväng. Efter ett par dagar har de dock fått fram förslag som kommer att gå igen och efter ett par månaders processande har vi lagt ner någonstans runt 10 000 timmar på att göra en budget, som egentligen var beordrad redan från dag ett.
500 människor lägger i snitt två arbetsdagar på att planera framtiden för att få ihop en budget. 130 chefer sitter ytterligare två dagar för att arbeta igenom förslagen. Ett gäng på runt 20 höjdare ägnar ytterligare ett antal dagar för att få det att gå ihop och stämma med ordern från Big Boss. Ett effektivt ekonomigäng sammanställer och redigerar alla excelfiler, konsoliderar och rättar och har sig.
10 000 arbetstimmar.
Vad är då den stora frågan?
Jo, vem fan jobbar med det som måste hända idag för att vi ska ha pengar så vi kan göra det vi ska göra i morgon!
Det växer fram en människa i huvudet på mig . . .
Sonen hade en fundering i går kväll och sa att det är skitjobbigt att jobba, upp varje morgon och arbeta, hem trött som tusan och vila.
Kunde glädja honom med att han bara har ungefär sådär en fyrtiofem år kvar. Runt tolvtusen arbetsdagar. Sen får han vila. Kanske.
Själv ser jag med glädje fram mot att vardagar ska bli helgdagar. Vid årsskiftet blir jag deltidsledig. Ska göra måndagar till söndagar och tisdagar till lördagar. Skönt att välja vilken dag som ska bli vilken.
Onsdagar ska bli måndagar. Torsdag får vara vilken dag den vill bara det är vardag. Men fredagar kommer alltid att vara fredagar!
Var i Stockholm igår och lärde mig massor. Det är fantastiskt att få arbeta! Det är fantastiskt att få vara ledig också, men jag gillar verkligen mitt jobb. Åkte hem med mer kunskap än vad jag hade när jag kom. Och då var jag till Stockholm! Snacka om prestation . . .
Ett häpnadsväckande betende upptäckte jag också. Något jag inte så tydligt sett sedan jag gjorde min värnplikt förra årtusendet.
En del människor kan lägga oerhörd stor kraft och möda på att slippa jobba. Man sliter som djur för att slippa göra det man har betalt för att göra.
Kommer ihåg i min ungdom. Då finnas en brevbärare som fuskade genom att kasta bort all reklam i stället för att dela ut den. Idag hade han väl blivit hjälte! Men han kastade reklamen och det var inte mycket något blad någon dag i veckan. Det innebar att han fick åka runt med breven i alla fall, så han vann ingen tid, ingen kraft, bara lite vikt. Han ville bara inte, även om han var vid brevlådan ville han inte.
Såna hittade jag i går på jobbet. De visar sig bara när det finns någon att visa sig för. Tur att de inte jobbar i samma grupp som jag.
Att fuska på jobbet måste väl vara som att fuska i patiens.
Ser de som fuskar på gymmet också!! Vem fan gymmar de för?
Har börjat fundera på en bok, eller kanske en längre novell. Den far och gnor runt i huvudet på mig och vi får väl se om den vill ut genom fingertopparna. En slags biografi, eller bygdeberättelse om en människa jag aldrig träffat. Människan börjar ta form i huvudet på mig. Har inget namn. Inte ens kön än så länge. Men jag känner några händelser i denna människas liv. Händelser som är värda att berätta om, även om det är vardagshändelser.
Ska nog åka ner på stan på eftermiddagen och ta en fika. Skönt att studera folk som passerar. Det är liksom lagligt att glo när man sitter och dricker en kalorispäckad latte med kanelsmak. Bullarna är otroligt goda och väger nog halvkilot. En sån blir det också. Kanske.
Kontemplation
Men inte onödigt.
Onödigt svårt att uttala kanske.
Har börjat gå i kyrkan, för att söka stillheten och tankero. Den kristna andan i kyrkan, framförallt kyrkor med karaktär och atmosfär, är gynnsam för tyst överläggning med sig själv.
Om man vill så.
För min del är jag ute efter att stilla tankarna. Att låta tankar rusa runt en stund för att sakta stanna av och man blir lugn. Att för en stund inte ens försöka regera över hjärnan och tankarna.
Varje dag.
Helst.
Skulle vilja lära mig att meditera, men det är inte samma sak som kontemplation. Det är kontemplation jag är ute efter, men det är svårt att säga. Meditera är enklare att säga men kanske svårare att utföra.
Lärde mig, utan att veta det, grunderna för kontemplation för några år sedan när jag arbetade på främmande ort. Eftersom en del livsproblem hopar sig ibland och jobbet man inte sökte, att vara tonårsförälder kostar på ibland, är kontemplation och nyttjande av kyrkolokalen inte helt fel.
Snarare rätt.
Vill du veta mer om vad jag menar, hör gärna av dig. Kanske kan vi tillsammans reda ut vad kontemplation är för mig.
Och för dig.
Idag vann Leksand med 4-0.
Mot Växjö Lakers.
Jag var där!
Hörnrundning
Vädret ser lite småmulet ut, men så länge det håller sig utomhus är det okej.
Dagen är så gott som oanvänd, men väldigt inrutad. Har en hårt bokad vecka, vilket jag känner är sådär. Men det inbokade är också intressant och roligt, även om det inte ger speciellt stor flexibilitet. Men en eller annan sån vecka måste nog till om man är en arbetande man.
Lyssnar på Bodström och ett gäng som diskuterar barn och barnuppfostran på tvn. Rackarns vilka insikter de har. Samma ungefär som vi andra föräldrar. En typisk debatt där alla kan nicka instämmande.
Fast damerna tycker nog Bodström är go att glo på.
Tobbe ska rätta till sin tatuering idag och det ska också bli en utveckling om jag förstått honom rätt. Låter spännande. Ska bli intressant att se vad han låter rispas in i skinnet. Det kunde ha varit värre, det kunde ha hamnat på mig. Men Tobbe gillar sin tatuering och gör det nya för att han vill, så jag är nöjd.
Fredrik är i Umeå och har skaffat sig sitt första kastspö. Visserligen hade han sån utrustning när han var barn också, men nu skaffar han sig riktiga grejer och har han bara uthållighet och tycker om fiske så kommer fiskelyckan. Ju mer man tränar desto mer tur har man.
I kväll blir det gym, men först en radda möten på jobbet. Allt för att följa upp och utveckla.
Fredag spelar Leksand första matchen i vinterns försök att nå Elitserien. Växjö kommer till Leksand och den allra första värdemätaren ska förhoppningsvis följas på plats.
Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet, så det gäller att passera tillräckligt med hörn.
De vita jeansens födelsedag
Vaknade inte så tidigt, eftersom jag kollande rymdfärjans landning. Eller skulle göra. Jag såg före landning och jag såg efter landning. Själva landningen lyckades jag sova bort.
För att gottgöra gårdagen, då jag käkade massor och drack mitt vin, fick prometänkaren bli rätt lång idag. Det blev först 10 000 steg prometänkare genom byn och sedan upp i skogen. En plastpåse full med taggsvamp följde med hem. Man hinner tänka en del när promenaden blir mer än en och en halv timme. Nästan så det kändes färdigtänkt för idag. Bara det tål att tänka på.
Efter en stunds vila i hemmets vrå fick jag för mig att åka upp i skogarna. Skogarna där jag förr, för några år sedan vandrade längs skogsbilvägarna för att få upp konditionen. Då med sällskap i örat. Det blev några tusen steg till idag och totalt sett vandrade jag bort över 700 kalorier.
Skogspromenaden blev tänkvärd och filosofisk. Tänk om.
Tobbe är på fest i kväll. Så han kommer antingen hemdrumlandes tidigt i morgon eller så hör han av sig och vill bli hämtad. Sånt gillar jag, vad än andra säger, så gillar jag att hämta hem mina grabbar när de varit på fest. Det är antagligen av rent egoistiska skäl, men det är ok.
Fick köra grannar ner till stan, då de efter en eller annan drink för för sig att utsätta centrum för deras sällskap. Det är trevligt folk, så jag kör gärna!
Något speciellt roligt, sånt där som sticker ut i vardagen har nog inte hänt idag, men det har varit en smått trivsam dag med mycket tanketid och det var behövligt att få samla ihop tankarna och resonera lite med mig själv. för det mesta är jag svår att komma till tals med när jag behöver rensa luften lite. Men idag kom jag inte undan mig.
Känns lugnare igen och jag har lärt mig, om än den hårda vägen, att det inte går att påverka allt här i livet. Och att man inte ska försöka heller. Det ger sig. Antagligen blir det bra till slut i alla fall.
Men det är klart nog ska jag ge ödet lite hjälp på vägen, om det nu är ödet, det jag tror är ödet.
Annars blir det öken.
Tänk om det räckte med att man tänkt om.
Vissa saker blir mer omtänkt än annat.
Dags att lufsa in till sängen och vila fötterna och huvudet, båda har gått ordentligt idag och man vill ju inte få skavsår på vare sig fötter eller huvud.
Tänk dig för vad du tänker när du går och lägger dig i kväll.
Som du somnar vaknar du!
På jakt med badankan
Ändå var jag uppe tidigt bara för att få en stilla frukost med morgontidningen innan arbetsdagen startade. Mycket att stå i på jobbet just nu, så jag arbetar hemifrån. Annars är det ofta Kista som gäller, men nu kan jag inte slarva bort arbetstid i bilen.
Cabben kom hem idag. Efter ett par dagar på verkstan för att få nytt ljud, det gamla la av. En krockkudde byttes också eftersom bilens datorer sa att den i alla fall inte tänkte blåsa upp sig. Inte ens om det blev en krock. Passade på att få en total makeover samtidigt. Så stilig som cabben är nu har den aldrig varit. Antagligen inte ens när den kom från fabriken.
Cabbens stamtavla är också speciell. Saab är ju en svensk bilras. Men cabbarna föddes upp i Finland ända tills i början av 2000-talet då man flyttade aveln till Österrike. Så Cabben är född i Österrike och kom som osåld till Sverige och Falun där den första ägaren tog Cabben och drog till Österrike. Sen kom den tillbaka till Dalarna för att hamna i Borlänge där den inte blev körd på lite över ett år. Jag hittade den där, stående i bilhallen tillsammans med andra Saabar. Den blev glad direkt när vi träffades och det blev jag också.
Nu är den i form som en elitidrottsman. Dock inte fotbollsspelare. Så lågt sjunker inte Saaben att den vill spela i svenska landslaget. Och inte i Österrikes heller.
Efter att ha hämtat Cabben, fikat med Jossan som är på väg till England, kört motorcykel och gått mer än sextusen steg i skogen, så var det hög tid för kroppssanering.
Tog ett bad tillsammans med den icke simkunniga ankan. Öppet fönster och klassisk musik på hög volym! Snackade en stund med ankan för att få den att förstå att den borde kunna simma. Det kan hans släktingar. Hr Berg som förärat mig ankan hade nog inte kollat stamtavlan ordentligt.
Efter ett par menuetter från stereon kom en mygga in för att lyssna. Jag vill inte ha myggor i badrummet när jag badar. Har för stor träfftavla då.
Efter att ha diskuterat frågan med ankan, kom vi på att ankan kan skjuta ner myggan. Genom att trycka ur luft fylls ankan med vatten och genom att trycka ankan kraftigt på magen får man en rackarns fart på vattenstrålen. Det blev ett kort, mycket kort, träningsläger för att förstå att sikta och få rätt tryck i strålen sedan gav vi oss ut på myggjakt, jag och ankan.
Försökte träffa i flykten och efter tiotalet försök satt den, men myggan gjorde bara en roll och flög upp och satte sig högt upp på väggen. Tredje spruten satt mitt i planeten på myggan som damp i badkarskanten. Den hämtade sig snabbt och flög upp bakom handdukshängaren där den gömde sig i väntan på att få vingarna torra.
Den tiden använde jag och ankan till att ladda om och träna lite på handdukshängarens stänger och handdukarnas mönster.
Sakta kom myggan framvandrande på väggen vid handdukshängaren. Ankan och jag avvaktade fritt skottfält och vi visste att vi hade kulfång, så det inte skulle bli vådaskott. Vi studerade myggan och visste att den skulle stanna och sitta still innan den antingen vandrade vidare eller flög iväg.
Mycket riktigt, efter en lång promenad, säkert uppåt tretton-fjorton centimeter stannade myggan. Ankan och jag var beredda och träningslägret gav utdelning! Myggan fick ett par centiliter rakt i planeten och damp i golvet. Den hämtade sig aldrig.
Vi firade med några extra sprutar i taket, ankan och jag.
Snart är det sommar!
Det är måndag morgon, och mitt huvud känns så tungt.
Nä, det gör det inte. Men trött, det är jag. Riktigt trött, efter att ha sovit ordentligt i flera timmar. Drömde nog något alldeles innan jag vaknade som jag lika gärna kunde ha sluppit. Spelar ingen roll, drömmen är glömd och snart är känslan som den lämnade efter sig också borta.
Dagen kommer att ta sin början, har redan läst mailskörden. Det fanns sju nya mail i inkorgen sedan i går eftermiddag.
Kaffet puttrar i köket och Tobbe sitter och äter sin frukost under tystnad som vanligt. Han snackar inte gärna så här tidigt på morgonen. Men han är vid gott humör i övrigt.
Under prometänkaren igår konstaterade jag att stegräknaren håller på att lämna in. Den som varit så perfekt vid varje test tidigare räknar numera inte alla steg. Men jag kommer inte på vad det är som går fel. Antagligen har den åkt i backen och fått sig en törn. Sånt är synd för att räkna steg är viktigt för mig. Men å andra sidan har jag hållit på i runt 100 dagar med stegräknaren, så jag vet hur många steg det blir ungefär, bara jag vet hur länge jag prometänkt. Ibland tänks det så intensivt att jag inte har något utrymme kvar för närminnet. Då kan jag glömma vad klockan var när jag startade prometänkaren.
Det blev en liten påse kantareller med hem och en mycket god kantarellsås kunde serveras till söndagssteken. Men jag blev aldrig riktig kompis med steken. Den hade en sena som gick mitt igenom den och som inte var rolig om man råkade få med den in i munnen. Hur kan man stycka så att man får senor mitt i stekarna? Men å andra sidan, ett kilopris strax under hundralappen ska väl skicka varningar också. Inte för att jag verkar fatta det när jag står i butiken, men när jag tänker efter låg där många stekar kvar, fastän klockan var sen. Så kalla sentid.
Det var match igår också. Inte Zlatan direkt, men ändå. Mitt lag spelade fotboll och då är jag på plats. Två mål gjordes och två släpptes in. Inget bra spel heller, men det räckte för att i praktiken räddat kontraktet i division tre. Återstående tre matcher är mot motståndare som ligger efter oss i tabellen, så chanserna finns för någon vinst också. Det är skönt att ha ett lag att hålla på, även om jag inte tror jag ska vara aktiv ledare längre. Det känns för tungrott och efter en lång räcka av år som ledare, allt från föräldrarepresentant när grabbarna var små till ordförande kan väl få räcka. Andra utmaning väntar, för något ideellt engagemang måste jag ha, så har det varit sedan ungdomen, och så ska det förbli. Man mår bra av att engagera sig.
Helena och Amanda åker runt på mopeden och plockar svamp till familjen. De hittar massor. Människofarmen kan leva på svamp. Wilma har antagligen influensan, den fula. Hörde förresten att någon insjuknat i vanlig säsongsinfluensa. Det finns fler influensor i luften. Och inget patenterat sätt att klara sig undan den här gången. Mer än om vi bara andas in. Det är utandningen som smittar.
Dimman ligger tät över kvarteret just nu. Det luktar höst och löven ska till att skifta färg för att skänka oss en sista glans i skogsbryn och blandskog.
Sedan kommer vintern och döljer allt man borde gjort i trädgården.
Men sedan är det vår igen!
Och sommar!
Det finns alltid något att se fram till!
En del ser fram mot, men det låter motigt tycker jag.
Fram för att se fram till!
Man ser bättre ut framtill!
Karamell - är livet som, man suger och suger, liksom för att få ut det gottaste
Då har sommarens sköna vindar övergått i den tidiga höstens kalla norrdrag.
Snart kommer blandskogens färger av grönt, brunt, rött och gult att lysa längs vägarna i Dalarna. Det är en vacker tid, vars enda vettiga budskap måste vara att det snart är vår igen. Ska bara vara lite vinter där emellan.
Solen skiner från horisonten och bländar mig på väg hem från Gävle. Den bländade på morgon också, när färden gick åt andra hållet.
Det nya i livet den här veckan är nog att det inte är något nytt.
Vikten är stabil, men dessvärre på fel nivå. Verkar vara som kroppen sagt ifrån. Nu räcker det! Vila från att viktminska. Etappen heter "viktstabilitet" och ska pågå i mer än sex månader.
Sen kan man ta ett nappatag med midjans överhäng.
Dock, nästan 25 kg borta. gone!
Har inte träffat familjefarmen på så lång tid att abstinensen är olidlig. Nu har modern haft migrän, antagligen beroende på att hon inte träffat mig! Eller så är det den nyinköpta spikmattan som används fel. Man kan inte ha den som huckle!
Hör talas om Wilmas framfart i förskolan. Hon tar alla med jublande storm.
Det har gått bra att gå. Gott!
Konditionen blir bättre för var dag och jag känner mig inspirerad att transpirera.
Livet är som en påse.
Tom och innehållslös - om man inte fyller den med något!
(Snott av Hasse och Tage, när dom var i tage)
