Hur vanlig är en vanlig dag?
I natt cirkulerade en stor helikopter över vår by. En pojke med autism har kommit bort under söndagen och det är massor av folk i skogarna runt byns södra delar. Helikoptern lät som en köksfläkt man kastat upp pannkaka i så det var ingen idé att försöka sova. Grabben som är borta är skogsvan och gillar skog och mark. På tjugofyra timmar kommer en sån gosse långt. Oerhört tragiskt och tråkigt. Hoppas han kommer tillrätta under dagen.
Dessutom har det fina påskvädret bytts ut och nu är det regnigt och det känns lite sådär småkallt. Regnet luckrar upp tjälen och det stiger avkyld luft från marken. Halvruggig dag. Men när Fredrik kommer från Malung ska vi i alla fall hämta cabben. Den får inte stå kvar i baren längre, har hört att det i långa loppet kan vara skadligt. Cabben ska därför också genomgå besiktning innan den får släppas loss på vårens och sommarens grönbete.
Märks också påtagligt att fotbollssommaren tagit sin början. Var i morse iväg och ordnade några spelarövergångar och den sortens administrativa fotboll hör försäsongen till.
Tobias tar det lugnt med sin lösa benbit och foten liknar alltmer en fotboll, vilket inte känns som det är alldeles rätt reaktion. Borde inte svullnaden ge med sig? Men han är glad ändå, lite fundersam, men glad.
Igår inlånades en av medlemmarna i människofarmen då vi fick med oss Wilma på en åktur och en fikastund vid Dalälvens strand i Torsång. När Wilma är med behövs ingen radio.
Vackra bilder blev det och hon var strålande underhållande och söt.
Det har varit en kämpig påsk, när det gäller utmaningen. Mycket god mat i omlopp och det står hela tiden mat och matrester framme. Så otroligt lätt att näven åker fram och man vill norpa åt sig en bit när man går förbi. Har inte lyckats få familjen att plocka av efter sig. Efter sextio dagar utan mat börjar det sätta sig lite i huvudet, men det är bara fyrtiotvå dagar kvar så det kommer givetvis att gå vägen. Däremot hade jag nog större förväntan på viktnedgång, vilket mina handledare varnat för. Det är inte viktnedgången som är målet, det ingår i det långa målet. Det korta målet är att bryta vanor, minska magsäcken kraftigt och städa ur kroppen. Att det till att börja med blir en kraftig viktminskning är givetvis inspirerande. Tippar att det avrustats runt arton kilo nu och det känns när jag går. Nästan så jag studsar till lite i varje steg.
Har skaffat en ordentlig stegräknare från Silva. Nu ska den få hänga med en vecka så jag får en bild över hur jag rör mig när jag inte satt några mål. Det har gått två dagar och blivit runt 3000 steg per dag. Alldeles åt skogen för lite. Måste nog dra åt skogen för att få upp stegantalet. Men först en vecka utan extra åthävor.
Sedan ska jag stega mig till framgång!
Dessutom har det fina påskvädret bytts ut och nu är det regnigt och det känns lite sådär småkallt. Regnet luckrar upp tjälen och det stiger avkyld luft från marken. Halvruggig dag. Men när Fredrik kommer från Malung ska vi i alla fall hämta cabben. Den får inte stå kvar i baren längre, har hört att det i långa loppet kan vara skadligt. Cabben ska därför också genomgå besiktning innan den får släppas loss på vårens och sommarens grönbete.
Märks också påtagligt att fotbollssommaren tagit sin början. Var i morse iväg och ordnade några spelarövergångar och den sortens administrativa fotboll hör försäsongen till.
Tobias tar det lugnt med sin lösa benbit och foten liknar alltmer en fotboll, vilket inte känns som det är alldeles rätt reaktion. Borde inte svullnaden ge med sig? Men han är glad ändå, lite fundersam, men glad.
Igår inlånades en av medlemmarna i människofarmen då vi fick med oss Wilma på en åktur och en fikastund vid Dalälvens strand i Torsång. När Wilma är med behövs ingen radio.
Vackra bilder blev det och hon var strålande underhållande och söt.
Det har varit en kämpig påsk, när det gäller utmaningen. Mycket god mat i omlopp och det står hela tiden mat och matrester framme. Så otroligt lätt att näven åker fram och man vill norpa åt sig en bit när man går förbi. Har inte lyckats få familjen att plocka av efter sig. Efter sextio dagar utan mat börjar det sätta sig lite i huvudet, men det är bara fyrtiotvå dagar kvar så det kommer givetvis att gå vägen. Däremot hade jag nog större förväntan på viktnedgång, vilket mina handledare varnat för. Det är inte viktnedgången som är målet, det ingår i det långa målet. Det korta målet är att bryta vanor, minska magsäcken kraftigt och städa ur kroppen. Att det till att börja med blir en kraftig viktminskning är givetvis inspirerande. Tippar att det avrustats runt arton kilo nu och det känns när jag går. Nästan så jag studsar till lite i varje steg.
Har skaffat en ordentlig stegräknare från Silva. Nu ska den få hänga med en vecka så jag får en bild över hur jag rör mig när jag inte satt några mål. Det har gått två dagar och blivit runt 3000 steg per dag. Alldeles åt skogen för lite. Måste nog dra åt skogen för att få upp stegantalet. Men först en vecka utan extra åthävor.
Sedan ska jag stega mig till framgång!
Kommentarer
Trackback
