En vänlig lördagsmorgon
Morgonen är stilla och tyst. Den nya klockan, den jag fick från mor när vi städade ur hennes lägenhet på stan, den tickar hemtrevligt från väggen i vardagsrummet. Nytt ljud, som är gammalt. Klockan hängde i mitt barndomshem och har dessutom ett klockspel vid timslaget. Det har jag inte lyckats få igång. Ska jag vara ärlig har jag inte ens provat att få igång det.
Utanför fönstret droppar det från taket. Det är alltså plusgrader idag. Det syns också att barmarken vunnit lite mark vid altanen, där vi skottat i vinter. Där det inte skottats ligger snön fortfarande knädjup och drivan vid gatan är manshög och omfamnar apträdet upp till dess nakna krona.
Går ett varv i huset, liksom för att känna in hur morgonen träffat dess olika rum. Känns trivsamt. Ostädat men trivsamt. Eller inte ostädat som i dammigt utan ostädat som i att det ligger prylar och ägodelar överallt. Måste göra nått åt det. Går in och sätter mig i vardagsrummet. Där finns inga onödiga prylar slingande framme. Mer än på runda bordet i bibliotekshörnan. Där har jag min kamera, några filmer, ett gökur, också från mor, som jag förhoppningsvis ska få att hoppa igång. Där finns också ett gammalt plåtskrin full i dokument som visar en liten bit av vår historia. Den ska Fredrik få låna. Han är intresserad av vår historia.
En schackbräda står där i en av Dalastolarna. Det sägs att far gjort den, men den är signerad av någon annan. Ska ta reda på mer om det.
Rumsbordet är rörigt. Tidningar från igår, vattenflaskor, kaffekopp räkningar och ett gäng elektroniska dosor. En nagelsax. En identifieringsdosa. Värmesljuslyktor. En oanvänd tepåse. Ögondroppar och magnecyl. Penna. Bordsduk. En sån där klämma som tränar handmusklerna. Jag försöker göra tvåhundrafemtio per hand och dag. Medan jag glor på tv. Jo, just ja, datorn står också på bordet. Så ser mitt vardagsrumsbord ut denna morgon.
Det var tänkt att där bara ska vara en bordsduk och två ljuslyktor.
Vardagsrumsbordet speglar livet. Det blir inte som man tänkt men det man tänkt finns där, någonstans i bråten.
Utanför fönstret droppar det från taket. Det är alltså plusgrader idag. Det syns också att barmarken vunnit lite mark vid altanen, där vi skottat i vinter. Där det inte skottats ligger snön fortfarande knädjup och drivan vid gatan är manshög och omfamnar apträdet upp till dess nakna krona.
Går ett varv i huset, liksom för att känna in hur morgonen träffat dess olika rum. Känns trivsamt. Ostädat men trivsamt. Eller inte ostädat som i dammigt utan ostädat som i att det ligger prylar och ägodelar överallt. Måste göra nått åt det. Går in och sätter mig i vardagsrummet. Där finns inga onödiga prylar slingande framme. Mer än på runda bordet i bibliotekshörnan. Där har jag min kamera, några filmer, ett gökur, också från mor, som jag förhoppningsvis ska få att hoppa igång. Där finns också ett gammalt plåtskrin full i dokument som visar en liten bit av vår historia. Den ska Fredrik få låna. Han är intresserad av vår historia.
En schackbräda står där i en av Dalastolarna. Det sägs att far gjort den, men den är signerad av någon annan. Ska ta reda på mer om det.
Rumsbordet är rörigt. Tidningar från igår, vattenflaskor, kaffekopp räkningar och ett gäng elektroniska dosor. En nagelsax. En identifieringsdosa. Värmesljuslyktor. En oanvänd tepåse. Ögondroppar och magnecyl. Penna. Bordsduk. En sån där klämma som tränar handmusklerna. Jag försöker göra tvåhundrafemtio per hand och dag. Medan jag glor på tv. Jo, just ja, datorn står också på bordet. Så ser mitt vardagsrumsbord ut denna morgon.
Det var tänkt att där bara ska vara en bordsduk och två ljuslyktor.
Vardagsrumsbordet speglar livet. Det blir inte som man tänkt men det man tänkt finns där, någonstans i bråten.
Kommentarer
Trackback
