prometankaren

Idag startade vårkänslorna tidigt. Strålande sol ute och strålande sol inne.
Mjukstart med frukost. Nåja, inte för mig, men ändå.

Det känns bra. Ligger i fas med utmaningen och mår bra.
Visst är det tufft vissa timmar på dagen då hungern berättar att den överlevt och suget efter att tugga anfaller, men å andra sidan har dom inte en chans.

Redan plusgrader ute så idag kommer det att smälta snö. Mätte igår och det ligger fortfarande nästan fyra decimeter ute på gården, där snön ligger orörd. Så solen har lite att stå i innan det blir riktig vår och vårlukterna sprider sig. Du vet den där unkna lukten av ruttnande fjolårsgräs och gamla löv. Det är en del av våren.

Har lovat mig själv att inte missa gökens ankomst i år. Har av olika anledningar missat det de senaste tre åren, men nu får det vara nog. Det gäller att befinna sig i skog och mark tillräckligt ofta för att höra göken. Hemma på altanen blir det inget koko. Göken vet att samhällen är av ondo. Så man får ta sig ut i skogen, leta harungar och se hur allting knoppas.

Sedan en vecka är prometänkaren igång igen, även om promenaderna är korta. Numera i alla fall uppe i halvtimmen. Idag ska kameran få vara med och ta sig en prometänkare runt i kvarteren.
En prometänkare är i detta fall en man i sina bästa år som tar sig en prometänkare. Den sistnämnda prometänkaren är en promenad för att tänka. Tänka på ditten och datten och framförallt underfundigheter. Att iaktta något och dra oväntade slutsatser. Ibland kommer det av sig själv, ibland går det åt mer fundering för att få till det. Det kan till och med åstadkommas en eller annan underfundring, som är en väl ogenomtänkt tanke som slagit till utan förvarning.

Åter ner i kolgruvan . . .