prometankaren

Nu är det  bara tolv veckor kvar!! Det har gått fyra och jag är outstanding förkyld. Har varit förkyld en vecka utan att symptomen ändrats och fick förklaringen på kontrollen igår. Kroppen orkar inte bry sig om allt så när jag blir förkyld under den här hälsoövningen ska jag prioritera hälsan före jobbet. Underkänt blev det och hemskickad med lapp till mamma.

Så nu tar jag det lugnt och smygjobbar bara lite. Räknar med att vara stålmannen på måndag igen.

Tiokommaett kilo har försvunnit och jag är numera enhandad. Enahandad har jag varit länge, men nu är jag enhandad. Den andra går åt att hålla upp byxorna. En vecka till och en mindre storlek blir alldeles utmärkt. Finns säkert i garderoben, om än i tveksam modell.

Som den optimist jag är har det gått en fjärdedel av den första prövningen, medan andra påstår att det återstår sjuttiofem procent. Vete tusan hur dom tänker.

Idag vaknade jag till solsken. Tog sovmorgon med hänvisning till förkylningen. Skönt att se solen på morgonen även om den gått i moln nu. Men å andra sidan ska det jobbas nu så det gör inget.

Har hört att vårblommorna börjar visa sig i mitt drömlandskap, Skåne! Om de visar sig här har vi ingen aning om för det är en halvmeter snö i vägen. Tippar att krokusarna håller sig nere i jorden, där de sitter och berättar historier för varandra.

Krokusar har varit med om en del, tittar upp på våren och möts av konstiga djur som hukande står över dem och pratar och skrattar "nu är det vår". "Våra krokusar har kommit upp ur jorden".
Krokusen funderar - vadå deras krokus. Jag är min egen krokus! Våren är också en period då små barn skrattande kliver krokusen i knoppen. En mamma ligger på knä och rensar bort ogräset runt om. Fotvård för krokusar. Senare frampå kvällskvisten häller herrn i huset ur den sista slatten pilsner i knoppen på krokusen.

Att vara krokus är ingen dans på rosor!