Sommar, sommar
Det var en kamp många gånger när jag inte käkade över huvud taget. I ett hundra dagar levde jag på pulverdryck, om än med varierande smak av hallon, sparris, choklad eller vanilj.
Men nu har jag försökt äta i en vecka. Sju dagar av etthundrafyrtio. Som ska innebära att jag äter och går ner i vikt. Det fattas tolv kilo till målet, men fortsätter jag så här går det åt andra hållet.
Sedan en vecka äter jag middag som alla andra normalkonfigurerade människor. Det ska landa runt femtonhundra kalorier och det funkar jättebra. Har till och med legat lite lågt - utom i förrgår då jag festa loss med en liten whisky och ett par glas vin. Det kostade över fyra hundra kalorier extra. Det var det värt egentligen.
Samtidigt har jag ökat dosen aktivitet. Nu ska jag stega över femtusen steg per dag för att vara nöjd. Och jag snittar första veckan på femtusensjuhundra, så det är godkänt. Har vänt upp på niotusenniohundra en dag.
Men vågen vänder visaren uppåt. Visserligen sa sköterskan att det kunde hända.
Det finns olika skäl. Jag rör mig väsentligt mer. Mer muskler. Jag äter mat, tarmarna fylls igen.. Jag äter mat, mer vätska binds i kroppen.
Nåja, det ska vara ok.
Men jag skulle nu ha börjat äta två mål om dagen. Det vågar jag inte. Är skraj för att äta. En gren där jag bara för några månader sedan tillhörde nordiska eliten!
I morgon ska jag börja med andra målet. Tror jag.
Idag har det varit solsken och mors dag. Bra kombination. Annars har jag cabbat runt och försökt se lite glassig ut. Det skiter sig säkert, men det vet ju inte jag.
Fika i Torsång är inte fel alltså. Där kan man se massor av människor som rör sig. De kommer med bil, motorcykel eller båt. En eller annan dyker upp på cykel. Eller traktor.
Leo, den snart treåriga hjälten från Människofarmen fick tag i vattenslangen idag. Rätt många blev våta kan jag säga. Vilken talang han är, den gossen! Naturbegåvning. Faster ligger risigt till vid midsommartid!
De unga damerna från Människofarmen var över här om dagen. De lämnade de vuxna utan bevakning under en timme. Kan kanske vara lite lång tid men det verkar ha gått bra. Förra gången de försökte gick det inte, då ringde en av de vuxna hem flickorna när det blev långsamt.
Underbart att se dessa vackra flickor i sina sommarklänningar, man riktigt längtar till barndomens underbara tid. Inte för att jag hade klänning, tänker mer på spring i benen. Klättra i apträd, balansera på stenmuren. Underbart att se.
Men nu har jag försökt äta i en vecka. Sju dagar av etthundrafyrtio. Som ska innebära att jag äter och går ner i vikt. Det fattas tolv kilo till målet, men fortsätter jag så här går det åt andra hållet.
Sedan en vecka äter jag middag som alla andra normalkonfigurerade människor. Det ska landa runt femtonhundra kalorier och det funkar jättebra. Har till och med legat lite lågt - utom i förrgår då jag festa loss med en liten whisky och ett par glas vin. Det kostade över fyra hundra kalorier extra. Det var det värt egentligen.
Samtidigt har jag ökat dosen aktivitet. Nu ska jag stega över femtusen steg per dag för att vara nöjd. Och jag snittar första veckan på femtusensjuhundra, så det är godkänt. Har vänt upp på niotusenniohundra en dag.
Men vågen vänder visaren uppåt. Visserligen sa sköterskan att det kunde hända.
Det finns olika skäl. Jag rör mig väsentligt mer. Mer muskler. Jag äter mat, tarmarna fylls igen.. Jag äter mat, mer vätska binds i kroppen.
Nåja, det ska vara ok.
Men jag skulle nu ha börjat äta två mål om dagen. Det vågar jag inte. Är skraj för att äta. En gren där jag bara för några månader sedan tillhörde nordiska eliten!
I morgon ska jag börja med andra målet. Tror jag.
Idag har det varit solsken och mors dag. Bra kombination. Annars har jag cabbat runt och försökt se lite glassig ut. Det skiter sig säkert, men det vet ju inte jag.
Fika i Torsång är inte fel alltså. Där kan man se massor av människor som rör sig. De kommer med bil, motorcykel eller båt. En eller annan dyker upp på cykel. Eller traktor.
Leo, den snart treåriga hjälten från Människofarmen fick tag i vattenslangen idag. Rätt många blev våta kan jag säga. Vilken talang han är, den gossen! Naturbegåvning. Faster ligger risigt till vid midsommartid!
De unga damerna från Människofarmen var över här om dagen. De lämnade de vuxna utan bevakning under en timme. Kan kanske vara lite lång tid men det verkar ha gått bra. Förra gången de försökte gick det inte, då ringde en av de vuxna hem flickorna när det blev långsamt.
Underbart att se dessa vackra flickor i sina sommarklänningar, man riktigt längtar till barndomens underbara tid. Inte för att jag hade klänning, tänker mer på spring i benen. Klättra i apträd, balansera på stenmuren. Underbart att se.
Kommentarer
Trackback
