prometankaren

Det händer saker som man inte riktigt har kontroll över ibland.

Igår var det semifinal i hockey-VM och jag såg fram mot några timmars spänning framför TVn. Men innan dess hade jag tänkt utmana Ankan på några längder badkarssim. Därför tappade jag upp vatten i badkaret och med ett elegant manér gled jag ner i det varma vattnet, medan Ankan sedvanligt tog sitt språng från badkarskanten. Den har fortfarande problem att hålla sig upprätt när den kommer i vattnet. Av någon anledning blir den oftast liggande på sidan, tjattrande om kardinalfel på ytspänningen. I badrumsstereon spelas det klassisk munter musik och fönstret är öppet så att alla grannar kan njuta av densamma, med vissa avbrott för glada tillrop från Ankan och mig.

Då kommer Tobbe hem och har med sig ett halvt vildsvin. Hej pappa, har du tusen spänn?

Upp ur karet och rusar ner för trappen. Tre steg kvar ropar Tobbe från köket "Du är väl inte naken", varvid jag snabbt slinker in i dörren till vänster nedanför trappen. På med kallingar och en sweatshirt och ut i köket.

Där finns mycket riktigt en söt flicka i artonårs åldern och så Tobbe med sin kompis. Och en död gris. Dessutom halv, delad längs ryggraden.

Nog har jag styckat djur förr, men med rätt utrustning, som sedan tiotals år ligger nedpackad någonstans, säkert i nått uthus. Men vildsvin har jag aldrig träffat på i mitt kök förr. Svin av olika sorter har nog varit in och vänt, som den natten då jag och en vän efter ett antal whisky uppfann grönt ris.

Alltnog, det blev att slipa upp befintlig utrustning, hämta en järnsåg och hammare. Här skulle styckas. Tobbe ville vara med och hjälpa till. Han gillar det här med jakt och kötthantering. Det märks för han är rackarns duktig i köket.

Grisen var lång, räckte från diskhon, över hela diskbänken och tog också upp hela spisen, som långt där under spisen pep och hade sig. Spisen är elektronisk med knapparna uppepå. Så grisen låg där och tryckte på knapparna. Nu kan inte spisen hoppa igång så enkelt, så det är ingen fara att den blir stekt innan den blir styckad.

Med några kraftfulla snitt frigjordes bog och lår och kotlettraden. Filén frigjordes och hanterades med vördnad. Tobbe var fantastisk på att dela kotletterna. Vi sparade en bit av revbenet på kotletten för att få ordentliga gnaghandtag vid grillningen.

Tobbe tog i för kung och fosterland och en av våra köttknivar gick snabbt till de sälla jaktmarkerna. Den sprack av mitt på klingan.

Efter tre timmar låg grisen klar att gå in i sitt nya gryt, frysboxen i garaget. Ett rack revben låg i ugnen, med full grill påslagen.

Sverige hade redan förlorat matchen. Den var inte slut, men det var svenskarna. Och Tobbe. Och jag.

En av Grycksboskogarnas vildsvin hade nått sitt öde. Gebauer med vänner kommer att konsumera den. Allt utom baktassen.

Den låg kvar på diskbänken när jag klev upp i morse. Med päls och klövar låg den där, som ett minne över ett starkt djur med en drivkraft långt utöver den skära grisen i hagen hos bonden.

Ett vildsvin i Grycksboskogarna slåss för sin existens. Och vinner. Stammen är under stark tillväxt och är väletablerad. Spridningen har nått frysboxen.

Den ska bli god. Annat än pulver med hallonsmak!