Om man liksom funderar till bara så märker man . . .
Vågen visade under 112 kg för första gången sedan åttiotalet. Förra årtusendet!
Det var oerhört tidigt på morgonen. Blåsan var lättad och duschen avklarad, inget ludd i naveln kvar.
Så det stiger ju lite under dagen, för pulvret ska ner, blandat med vatten.
Solen står som spön i backen och daggen ligger som en handduk över pannan en sorgen söndagmorgon efter den stora festen.
Fåglarna låter sig låtas men människorna är fortfarande kvar i sina lyor och gör inget väsen av sig.
Då kommer helt plötsligt två små flickor cyklande. De ska till skolan. De är syskon och runt tio år. Tror det skiljer ett drygt år mellan de två. De, de har mycket att prata om. Och roligt är det för pratet blandas med fniss och cyklarna vinglar över hela vår lilla gata. Man känner deras barndomslycka.
Tänker på flickan som log så brett och glatt mot mig igår när jag stannade cabben och släppte henne över gatan. Hon är mellan arton och trettiofem i ålder. Nu såg jag inte henne tydligt. Hennes leende var i vägen, men det slår mig nu att det är svårt att gissa ålder på unga kvinnor nu för tiden. Kan vara för att jag blivit gammal, men sånt vill jag ju inte tro på.
Nä, det beror på att unga flickor vill se äldre ut och inte lika unga vill se yngre ut. Fenomenet att mamma blir yngre när dottern kommer i tonåren har jag sett genom tiderna, så det är inget nytt. Åttiotalets tonårsmammor slutade med bh och började kapa sina jeans, tuggade tuggummi och lärde sig de senaste slanguttrycken.
Dagens kvinnor som passerat trettio, de har alltså passerat flickstadiet, och blivit kvinnor. Såna vi män dyrkar och vördar. Den statusen håller de sedan livet ut. Några utvecklas till damer, andra till tanter, men många är kvinnor. Kombinationer förekommer.
Dessa kvinnor klär sig som sextonåringar och nittonåringar klär sig som trettioåringar som inte klär sig som sextonåringar. Om du förstår hur jag menar. Annars såg alla ut som sextonåringar.
Det gör det svårt för oss män att identifiera ålder på de unga kvinnorna, vilket vi egentligen inte är annat än kuriost intresserade av. Vi är mer intresserad av kvinnor än av deras ålder. I min ålder gör det inget om de är ena riktiga kvinnokvinnor. Själv har jag många gånger försökt vara karlakarl. Kan säga att det utfallit med varierande framgång. Nu för tiden nöjer jag mig med att vara jag. Det är nog så krångligt ibland, när sonen envisas med att vara nitton och bete sig som en sådan.
Nåja, några kvinnor kanske reagerar på det jag skriver, vad gör man inte för att få kvinnliga reaktioner.
Männen reagerar kanske också, men det är lite omanligt att visa det så det märker jag aldrig.
Klockan närmar sig åtta på morgonen och det är dags att dra igång arbetsdagen. Finns att göra idag också.
Förresten, hur kan det hända varenda dag precis så mycket att det precis täcker sidorna i lokaltidningen?
Det var oerhört tidigt på morgonen. Blåsan var lättad och duschen avklarad, inget ludd i naveln kvar.
Så det stiger ju lite under dagen, för pulvret ska ner, blandat med vatten.
Solen står som spön i backen och daggen ligger som en handduk över pannan en sorgen söndagmorgon efter den stora festen.
Fåglarna låter sig låtas men människorna är fortfarande kvar i sina lyor och gör inget väsen av sig.
Då kommer helt plötsligt två små flickor cyklande. De ska till skolan. De är syskon och runt tio år. Tror det skiljer ett drygt år mellan de två. De, de har mycket att prata om. Och roligt är det för pratet blandas med fniss och cyklarna vinglar över hela vår lilla gata. Man känner deras barndomslycka.
Tänker på flickan som log så brett och glatt mot mig igår när jag stannade cabben och släppte henne över gatan. Hon är mellan arton och trettiofem i ålder. Nu såg jag inte henne tydligt. Hennes leende var i vägen, men det slår mig nu att det är svårt att gissa ålder på unga kvinnor nu för tiden. Kan vara för att jag blivit gammal, men sånt vill jag ju inte tro på.
Nä, det beror på att unga flickor vill se äldre ut och inte lika unga vill se yngre ut. Fenomenet att mamma blir yngre när dottern kommer i tonåren har jag sett genom tiderna, så det är inget nytt. Åttiotalets tonårsmammor slutade med bh och började kapa sina jeans, tuggade tuggummi och lärde sig de senaste slanguttrycken.
Dagens kvinnor som passerat trettio, de har alltså passerat flickstadiet, och blivit kvinnor. Såna vi män dyrkar och vördar. Den statusen håller de sedan livet ut. Några utvecklas till damer, andra till tanter, men många är kvinnor. Kombinationer förekommer.
Dessa kvinnor klär sig som sextonåringar och nittonåringar klär sig som trettioåringar som inte klär sig som sextonåringar. Om du förstår hur jag menar. Annars såg alla ut som sextonåringar.
Det gör det svårt för oss män att identifiera ålder på de unga kvinnorna, vilket vi egentligen inte är annat än kuriost intresserade av. Vi är mer intresserad av kvinnor än av deras ålder. I min ålder gör det inget om de är ena riktiga kvinnokvinnor. Själv har jag många gånger försökt vara karlakarl. Kan säga att det utfallit med varierande framgång. Nu för tiden nöjer jag mig med att vara jag. Det är nog så krångligt ibland, när sonen envisas med att vara nitton och bete sig som en sådan.
Nåja, några kvinnor kanske reagerar på det jag skriver, vad gör man inte för att få kvinnliga reaktioner.
Männen reagerar kanske också, men det är lite omanligt att visa det så det märker jag aldrig.
Klockan närmar sig åtta på morgonen och det är dags att dra igång arbetsdagen. Finns att göra idag också.
Förresten, hur kan det hända varenda dag precis så mycket att det precis täcker sidorna i lokaltidningen?
Kommentarer
Trackback
