Bakom dasset, där är dom!
Den här dagen började med solsken vid sjutiden. Aha, väderspåmännen hade fel - igen, tänkte jag och studsade upp ur slafen. Med inga problem som helst, spänstade jag ut i köket för att inse att det blir inget med det. Frukost alltså. Men en kopp kaffe. Kokade så det skulle räcka till en termos också. För skogen skulle besökas.
Efter eftertänksamhet på tronen var jag i stort sett klar för skogen. Fattades detaljer som kläder på kroppen, tandborstning och hårkamning. Hårkamningen fick vara. Finns inte en hare och inte en kotte som bryr sig.
Efter en stund vid en helt ointressant morgontidning drog jag iväg. Mot storskogen. Hamnade i kända avsnitt dit inga människoljud når. Inga bilar, tåg eller lastbilar förmår tränga igenom de stora skogarna och fåglarnas tjatter.
På väg upp för berget såg jag på avstånd en fantastiskt grann råbock. Dessvärre var hans religiösa övertygelse att inte vilja bli fotograferad, så när kameran var på plats var inte råbocken det.
Längst där uppe, för er som känner mig, jo jag tog bilen så långt det gick. Längst där uppe, hittade jag ett jaktpass som jag satte mig i. Efter en stund insåg jag att vinden låg på åt fel håll. Jag tittade med vinden. Då är det motvind.
Inga djur med någonsånär självrespekt visar sig nedströms de kalla vindarna. De för med sig elak människolukt.
Drog en repa genom skogen och följde en gammal hyggeskant. Hittade tjädern efterlämnade spår. Där hade den varit många gånger. Undrar om den haft sällskap och vad de gjort, eller hade de bara varit vänner?
På väg tillbaka till mitt eget näste, jaktpasset, genade jag över hygget och var jag än gick fanns älgbajs. Älgarnas skithus, hygget. Inte undra på att det var djurtomt. De var väl inte nödiga. Att vara kvar verkade onödigt.
Flyttade om och satt en lång stund i ett annat jaktpass. Väl inrett med sittbräda, väggar av numera barrlösa grangrenar. Inga granna grenar.
Inte då. Ingen ville komma fram och se mig. Blev kissnödig och rättade till det. Medströms vinden. Efter fem minuter brölade en älg. Nedströms vinden.
Undrar vad han fick känning av?
Uppe på ett berg fick jag en fantastisk utsikt över jordbrukslandet, säkerligen 6-7 kilometer bort. Tog några bilder och gick därifrån.
Nu hade jag varit borta några timmar och det drog ihop sig mot pulver och vatten. Väl i bilen tog det sina modiga 20 minuter att komma ner till människoboningar och vad ser jag där, alldeles bakom en ladugårds gödselstack? Jo två tranor och två svanar.
Det blev foto på vilda djur den här gången också!!
Efter eftertänksamhet på tronen var jag i stort sett klar för skogen. Fattades detaljer som kläder på kroppen, tandborstning och hårkamning. Hårkamningen fick vara. Finns inte en hare och inte en kotte som bryr sig.
Efter en stund vid en helt ointressant morgontidning drog jag iväg. Mot storskogen. Hamnade i kända avsnitt dit inga människoljud når. Inga bilar, tåg eller lastbilar förmår tränga igenom de stora skogarna och fåglarnas tjatter.
På väg upp för berget såg jag på avstånd en fantastiskt grann råbock. Dessvärre var hans religiösa övertygelse att inte vilja bli fotograferad, så när kameran var på plats var inte råbocken det.
Längst där uppe, för er som känner mig, jo jag tog bilen så långt det gick. Längst där uppe, hittade jag ett jaktpass som jag satte mig i. Efter en stund insåg jag att vinden låg på åt fel håll. Jag tittade med vinden. Då är det motvind.
Inga djur med någonsånär självrespekt visar sig nedströms de kalla vindarna. De för med sig elak människolukt.
Drog en repa genom skogen och följde en gammal hyggeskant. Hittade tjädern efterlämnade spår. Där hade den varit många gånger. Undrar om den haft sällskap och vad de gjort, eller hade de bara varit vänner?
På väg tillbaka till mitt eget näste, jaktpasset, genade jag över hygget och var jag än gick fanns älgbajs. Älgarnas skithus, hygget. Inte undra på att det var djurtomt. De var väl inte nödiga. Att vara kvar verkade onödigt.
Flyttade om och satt en lång stund i ett annat jaktpass. Väl inrett med sittbräda, väggar av numera barrlösa grangrenar. Inga granna grenar.
Inte då. Ingen ville komma fram och se mig. Blev kissnödig och rättade till det. Medströms vinden. Efter fem minuter brölade en älg. Nedströms vinden.
Undrar vad han fick känning av?
Uppe på ett berg fick jag en fantastisk utsikt över jordbrukslandet, säkerligen 6-7 kilometer bort. Tog några bilder och gick därifrån.
Nu hade jag varit borta några timmar och det drog ihop sig mot pulver och vatten. Väl i bilen tog det sina modiga 20 minuter att komma ner till människoboningar och vad ser jag där, alldeles bakom en ladugårds gödselstack? Jo två tranor och två svanar.
Det blev foto på vilda djur den här gången också!!
Kommentarer
Trackback
