100 dagar
Idag är det dagen efter.
Söndag!
Som när man var ung, kanske.
Fast idag är jag inte bakfull, det var aldrig en vana förr heller, men nu är det spiksäkert att det varit spiknyktert.
100 dagar utan mat.
100 dagar utan vin
100 dagar utan att tugga
100 dagar utan att känna smak av olika rätters kulinariska dofter.
Kan man smaka en doft?
Idag ska det ätas. Fast mina vänner undrar om jag har hål i huvet som inte ska äta förrän klockan sju i kväll.
Tycker det är två olika frågor . . .
Att jag ska äta klockan sju i kväll beror på att jag strax ska ut i skogen. Ut i skogen med mitt flugspö. Bara det tål att fundera på.
Egentligen ska jag bara testa några bäckar jag hittat långt där inne i björnlandet.
Sedan har jag säkert steg kvar till 5000 i alla fall och de ska vara avklarade.
Lite mitt på dagen slappning ska också göras. Sånt kräver sin man.
Vid tresnåret bär det av till Lindvallen för förberedelser inför hemmamatch. Och slutsignalen går runt kvart i sex.
Sedan ska maten lagas. Potatis sköljas, skäras i tärningar, sköljas och råstekas. Bara med lite salt.
Färskpotatis kokas med dill. Måste köpa dill.
Oxfilén ansas för att i mycket het stekpanna möta sitt öde. Efter att ha stekts flera sekunder i het stekpanna drar jag av och väntar ner hettan till mer normal stektemperatur där den få stekas färdig. Det tar bara någon minut. När jag lägger en gaffel mot filébiten ska den kännas well done på ytan och råma inuti.
Svampsåsen görs samtidigt. Det är en lättsås som jag ännu inte vet hur den kommer att komponeras. Champignoner blir det och säkert någon halvstark kryddningsvariant.
I den lilla högen av råstekt potatis ska det presenteras en äggula, som egentligen innehåller massor av kalorier i förhållande till sin storlek. Den ligger i sitt skal och väntar på att bli hälld över den heta potatisen.
Till det grönsaker för att möta upp kravet på tallriksmodellen.
Tippar att jag klara max 2 hg mat, så det gäller att välja.
Det blir alltså oxfilé med två sorters potatis och svampsås. Kompletterat med grönsallad och nykokt sparris.
Till det dricks det vatten.
Det borde ha varit vin, men vi ska inte överskatta magens förmåga så här i början.
Sen blir det att leva på 1500 kalorier per dag i 140 dagar.
Under de gångna 100 dagarna har jag levt på 1200 kalorier, som jag fått i mig via 6 x 52 gram pulver, blandat i 6 x 2 dl vatten. Till det har jag druckit i snitt 2,5 liter vatten, ett stort antal koppar kaffe och understundom en eller annan kopp te.
Fast det där är historia.
Nu ska det ätas. Först ett mål per dag och sedan ökar det på och om tre veckor ska jag äta riktig mat tre gånger om dagen, kompletterat med mellanmål.
Aldrig mer än 1500 kalorier per dag. Tallriksmodellen.
Här gäller inga moderna underfundigheter som GI eller kolhydratmodellen eller fettmodellen eller . . .
Som min mor sa för massor av år sedan.
Enda sättet att må bra är att äta som en sparv och skita som en elefant.
Söndag!
Som när man var ung, kanske.
Fast idag är jag inte bakfull, det var aldrig en vana förr heller, men nu är det spiksäkert att det varit spiknyktert.
100 dagar utan mat.
100 dagar utan vin
100 dagar utan att tugga
100 dagar utan att känna smak av olika rätters kulinariska dofter.
Kan man smaka en doft?
Idag ska det ätas. Fast mina vänner undrar om jag har hål i huvet som inte ska äta förrän klockan sju i kväll.
Tycker det är två olika frågor . . .
Att jag ska äta klockan sju i kväll beror på att jag strax ska ut i skogen. Ut i skogen med mitt flugspö. Bara det tål att fundera på.
Egentligen ska jag bara testa några bäckar jag hittat långt där inne i björnlandet.
Sedan har jag säkert steg kvar till 5000 i alla fall och de ska vara avklarade.
Lite mitt på dagen slappning ska också göras. Sånt kräver sin man.
Vid tresnåret bär det av till Lindvallen för förberedelser inför hemmamatch. Och slutsignalen går runt kvart i sex.
Sedan ska maten lagas. Potatis sköljas, skäras i tärningar, sköljas och råstekas. Bara med lite salt.
Färskpotatis kokas med dill. Måste köpa dill.
Oxfilén ansas för att i mycket het stekpanna möta sitt öde. Efter att ha stekts flera sekunder i het stekpanna drar jag av och väntar ner hettan till mer normal stektemperatur där den få stekas färdig. Det tar bara någon minut. När jag lägger en gaffel mot filébiten ska den kännas well done på ytan och råma inuti.
Svampsåsen görs samtidigt. Det är en lättsås som jag ännu inte vet hur den kommer att komponeras. Champignoner blir det och säkert någon halvstark kryddningsvariant.
I den lilla högen av råstekt potatis ska det presenteras en äggula, som egentligen innehåller massor av kalorier i förhållande till sin storlek. Den ligger i sitt skal och väntar på att bli hälld över den heta potatisen.
Till det grönsaker för att möta upp kravet på tallriksmodellen.
Tippar att jag klara max 2 hg mat, så det gäller att välja.
Det blir alltså oxfilé med två sorters potatis och svampsås. Kompletterat med grönsallad och nykokt sparris.
Till det dricks det vatten.
Det borde ha varit vin, men vi ska inte överskatta magens förmåga så här i början.
Sen blir det att leva på 1500 kalorier per dag i 140 dagar.
Under de gångna 100 dagarna har jag levt på 1200 kalorier, som jag fått i mig via 6 x 52 gram pulver, blandat i 6 x 2 dl vatten. Till det har jag druckit i snitt 2,5 liter vatten, ett stort antal koppar kaffe och understundom en eller annan kopp te.
Fast det där är historia.
Nu ska det ätas. Först ett mål per dag och sedan ökar det på och om tre veckor ska jag äta riktig mat tre gånger om dagen, kompletterat med mellanmål.
Aldrig mer än 1500 kalorier per dag. Tallriksmodellen.
Här gäller inga moderna underfundigheter som GI eller kolhydratmodellen eller fettmodellen eller . . .
Som min mor sa för massor av år sedan.
Enda sättet att må bra är att äta som en sparv och skita som en elefant.
Kommentarer
Trackback
