prometankaren

Det som göms i snö kommer fram i tö . . .

Drar det ihop sig mot vinter? Det luktar höst.

Hösten är en härlig tid, även om den förebådar vinterns ankomst. Men å andra sidan förebådar vintern vårens ankomst. Så hur jag än tänker så blir det vår och sommar igen. Mina årsstider.

Hösten kan också vara en fin årstid om man bara tar sig tid att uppleva den. För många av oss är det arbetstid. Man lägger sin kraft på sitt arbete och sticker emellan med lite privatliv. Det är mycket som ska göras och det som slår mig på jobbet just nu är att det är så många som arbetar med att planera vad som ska hända sedan. Det planeras inför kommande år genom att budget måste göras. Tillsagt från högsta ort. Planera nu för att tjäna pengar. Mycket pengar!! Tillväxt ska de vara! Större ska vi bli! Marknadsandelar ska vinnas.

Så firmans, eller om det är kommunens eller landstingets, 130 chefer sätter sig ner och tänker efter. Hur ska detta åstadkommas. De inser att de behöver snacka med sina vänner medarbetarna. De 130 cheferna engagerar tre medarbetare var i detta arbete. Helt plötsligt är det 500 som arbetar med framtiden. Framtidens segrars sötma hägrar.

Man tittar på vad som kan förbättras och förändras, rationaliseras och prioriteras. Diskuterar och överväger alternativen. Tar hänsyn till chefens chef. Och hans chef. Det kommer viljeyttringar rinnande uppifrån, kängs hierarkins klippor och fall.

Till slut kommer man fram till ett förslag, givetvis med en mängd kuddar inbyggda. Kuddar i såna planer, budgetar och verksamhetsplaner är till för att "chefen drar i alla fall ner och ändrar, vi bygger in några kuddar så han har nått att skära i".

Effekten av kuddarna är rena kuddkriget. Den lilla gruppen planerar in tre kuddar, som behagliga kuddar som brukar ligga i soffor. På nästa nivå förstärks dessa kuddar lite grann samtidigt som det tillkommer en eller annan kudde av soffkuddestorlek. Nu har vi fyra kuddar varav tre riktigt behagligt stora och en liten. På nästa nivå är chefen i ledet under företagsledningen och han vet att "det här kommer aldrig att gå igenom, så jag ger dem lite att skära bort" och så förstärker han de fyra kuddarna och lägger till en egen.

De fem kuddarna etableras som halvsanningar, tre av dem är enorma, börjar mer och mer likna gammaldags duntäcken. En kudde är som en vanlig kudde och den minsta platsar i soffhörnet.

På ledningsnivå sitter fem höjdare och funderar "var har han gömt sina kuddar och vilka ska vi tillåta".
Man gör det lätt för sig genom att meddela att 5 % av kostnaden ska bort. "Då får de själva välja vilka kuddar de tar bort".

Och så rinner skiten neråt igen och över 500 människor engageras ytterligare en sväng. Efter ett par dagar har de dock fått fram förslag som kommer att gå igen och efter ett par månaders processande har vi lagt ner någonstans runt 10 000 timmar på att göra en budget, som egentligen var beordrad redan från dag ett.
500 människor lägger i snitt två arbetsdagar på att planera framtiden för att få ihop en budget. 130 chefer sitter ytterligare två dagar för att arbeta igenom förslagen. Ett gäng på runt 20 höjdare ägnar ytterligare ett antal dagar för att få det att gå ihop och stämma med ordern från Big Boss. Ett effektivt ekonomigäng sammanställer och redigerar alla excelfiler, konsoliderar och rättar och har sig.
10 000 arbetstimmar.

Vad är då den stora frågan?

Jo, vem fan jobbar med det som måste hända idag för att vi ska ha pengar så vi kan göra det vi ska göra i morgon!