prometankaren

Idag sken solen före mig!

Ändå var jag uppe tidigt bara för att få en stilla frukost med morgontidningen innan arbetsdagen startade. Mycket att stå i på jobbet just nu, så jag arbetar hemifrån. Annars är det ofta Kista som gäller, men nu kan jag inte slarva bort arbetstid i bilen.

Cabben kom hem idag. Efter ett par dagar på verkstan för att få nytt ljud, det gamla la av. En krockkudde byttes också eftersom bilens datorer sa att den i alla fall inte tänkte blåsa upp sig. Inte ens om det blev en krock. Passade på att få en total makeover samtidigt. Så stilig som cabben är nu har den aldrig varit. Antagligen inte ens när den kom från fabriken.

Cabbens stamtavla är också speciell. Saab är ju en svensk bilras. Men cabbarna föddes upp i Finland ända tills i början av 2000-talet då man flyttade aveln till Österrike. Så Cabben är född i Österrike och kom som osåld till Sverige och Falun där den första ägaren tog Cabben och drog till Österrike. Sen kom den tillbaka till Dalarna för att hamna i Borlänge där den inte blev körd på lite över ett år. Jag hittade den där, stående i bilhallen tillsammans med andra Saabar. Den blev glad direkt när vi träffades och det blev jag också.

Nu är den i form som en elitidrottsman. Dock inte fotbollsspelare. Så lågt sjunker inte Saaben att den vill spela i svenska landslaget. Och inte i Österrikes heller.

Efter att ha hämtat Cabben, fikat med Jossan som är på väg till England, kört motorcykel och gått mer än sextusen steg i skogen, så var det hög tid för kroppssanering.

Tog ett bad tillsammans med den icke simkunniga ankan. Öppet fönster och klassisk musik på hög volym! Snackade en stund med ankan för att få den att förstå att den borde kunna simma. Det kan hans släktingar. Hr Berg som förärat mig ankan hade nog inte kollat stamtavlan ordentligt.

Efter ett par menuetter från stereon kom en mygga in för att lyssna. Jag vill inte ha myggor i badrummet när jag badar. Har för stor träfftavla då.

Efter att ha diskuterat frågan med ankan, kom vi på att ankan kan skjuta ner myggan. Genom att trycka ur luft fylls ankan med vatten och genom att trycka ankan kraftigt på magen får man en rackarns fart på vattenstrålen. Det blev ett kort, mycket kort, träningsläger för att förstå att sikta och få rätt tryck i strålen sedan gav vi oss ut på myggjakt, jag och ankan.

Försökte träffa i flykten och efter tiotalet försök satt den, men myggan gjorde bara en roll och flög upp och satte sig högt upp på väggen. Tredje spruten satt mitt i planeten på myggan som damp i badkarskanten. Den hämtade sig snabbt och flög upp bakom handdukshängaren där den gömde sig i väntan på att få vingarna torra.

Den tiden använde jag och ankan till att ladda om och träna lite på handdukshängarens stänger och handdukarnas mönster.

Sakta kom myggan framvandrande på väggen vid handdukshängaren. Ankan och jag avvaktade fritt skottfält och vi visste att vi hade kulfång, så det inte skulle bli vådaskott. Vi studerade myggan och visste att den skulle stanna och sitta still innan den antingen vandrade vidare eller flög iväg.

Mycket riktigt, efter en lång promenad, säkert uppåt tretton-fjorton centimeter stannade myggan. Ankan och jag var beredda och träningslägret gav utdelning! Myggan fick ett par centiliter rakt i planeten och damp i golvet. Den hämtade sig aldrig.


Vi firade med några extra sprutar i taket, ankan och jag.