Kontemplation
Men inte onödigt.
Onödigt svårt att uttala kanske.
Har börjat gå i kyrkan, för att söka stillheten och tankero. Den kristna andan i kyrkan, framförallt kyrkor med karaktär och atmosfär, är gynnsam för tyst överläggning med sig själv.
Om man vill så.
För min del är jag ute efter att stilla tankarna. Att låta tankar rusa runt en stund för att sakta stanna av och man blir lugn. Att för en stund inte ens försöka regera över hjärnan och tankarna.
Varje dag.
Helst.
Skulle vilja lära mig att meditera, men det är inte samma sak som kontemplation. Det är kontemplation jag är ute efter, men det är svårt att säga. Meditera är enklare att säga men kanske svårare att utföra.
Lärde mig, utan att veta det, grunderna för kontemplation för några år sedan när jag arbetade på främmande ort. Eftersom en del livsproblem hopar sig ibland och jobbet man inte sökte, att vara tonårsförälder kostar på ibland, är kontemplation och nyttjande av kyrkolokalen inte helt fel.
Snarare rätt.
Vill du veta mer om vad jag menar, hör gärna av dig. Kanske kan vi tillsammans reda ut vad kontemplation är för mig.
Och för dig.
Idag vann Leksand med 4-0.
Mot Växjö Lakers.
Jag var där!
För mig är kyrkan inget.
Bara ett rum.
För mig finns anden.
Anden är fri, behöver inga budord, behöver inte den kristna läran.
Man väljer själv om man vill leta sitt inre jag.
Blev kanske lite för kryptiskt mitt tidigare inlägg,
var en mycket kort beskrivning av en lång diskussion med mig själv.
Lite mer utbyggd;
Människan har alltid sökt trygghet, ro och möjligen vägledning. Den kristna kyrkan är en väg, Allah en, Buddism, hinduism osv... gemensamt för dem alla är anden och det inre jaget. Då säger jag, javisst, men släng all religion åt h-vete. Du som är skogsvandrare, sätt dig på en stubbe, töm tankarna på ovesäntligheter och fokusera på dig, släpp anden fri, låt den löpa över dina tankar och önskemål om dig själv. Ta bort dem. Och låt tankarna vandra fritt, ta ett andetag och känn dig ett med naturen omkring dig.
Där är kontemplation.
