prometankaren

Onsdag morgon i Falun. Det är inte småmulet direkt. Det är helgrått. Så idag är det tur att vädret håller sig utomhus. Själv är jag inomhus. Arbete är beordrat. Bara för att det är vardag.
Sonen hade en fundering i går kväll och sa att det är skitjobbigt att jobba, upp varje morgon och arbeta, hem trött som tusan och vila.

Kunde glädja honom med att han bara har ungefär sådär en fyrtiofem år kvar. Runt tolvtusen arbetsdagar. Sen får han vila. Kanske.

Själv ser jag med glädje fram mot att vardagar ska bli helgdagar. Vid årsskiftet blir jag deltidsledig. Ska göra måndagar till söndagar och tisdagar till lördagar. Skönt att välja vilken dag som ska bli vilken.
Onsdagar ska bli måndagar. Torsdag får vara vilken dag den vill bara det är vardag. Men fredagar kommer alltid att vara fredagar!

Var i Stockholm igår och lärde mig massor. Det är fantastiskt att få arbeta! Det är fantastiskt att få vara ledig också, men jag gillar verkligen mitt jobb. Åkte hem med mer kunskap än vad jag hade när jag kom. Och då var jag till Stockholm! Snacka om prestation . . .

Ett häpnadsväckande betende upptäckte jag också. Något jag inte så tydligt sett sedan jag gjorde min värnplikt förra årtusendet.
En del människor kan lägga oerhörd stor kraft och möda på att slippa jobba. Man sliter som djur för att slippa göra det man har betalt för att göra.
Kommer ihåg i min ungdom. Då finnas en brevbärare som fuskade genom att kasta bort all reklam i stället för att dela ut den. Idag hade han väl blivit hjälte! Men han kastade reklamen och det var inte mycket något blad någon dag i veckan. Det innebar att han fick åka runt med breven i alla fall, så han vann ingen tid, ingen kraft, bara lite vikt. Han ville bara inte, även om han var vid brevlådan ville han inte.

Såna hittade jag i går på jobbet. De visar sig bara när det finns någon att visa sig för. Tur att de inte jobbar i samma grupp som jag.

Att fuska på jobbet måste väl vara som att fuska i patiens.
Ser de som fuskar på gymmet också!! Vem fan gymmar de för?

Har börjat fundera på en bok, eller kanske en längre novell. Den far och gnor runt i huvudet på mig och vi får väl se om den vill ut genom fingertopparna. En slags biografi, eller bygdeberättelse om en människa jag aldrig träffat. Människan börjar ta form i huvudet på mig. Har inget namn. Inte ens kön än så länge. Men jag känner några händelser i denna människas liv. Händelser som är värda att berätta om, även om det är vardagshändelser.

Ska nog åka ner på stan på eftermiddagen och ta en fika. Skönt att studera folk som passerar. Det är liksom lagligt att glo när man sitter och dricker en kalorispäckad latte med kanelsmak. Bullarna är otroligt goda och väger nog halvkilot. En sån blir det också. Kanske.