prometankaren

Hösten har kommit till Förslöv.

Det blåser friska vindar från havet och det är underbart att gå längs havet och låta vinden rensa huvudet från alla tankar.

En stadig frukost får lägga grunden till dagen. En brasa sprakar i kaminen som sprider en skön värme och efter att ha städat av frukosten ägnas tid till Mynta.

Mynta är en liten flicka som kommit att finna sitt hem här i Stillhetens hus. Hon är en nymfparakit och hon bor i en stor bur där hon kan se hela vardagsrummet samtidigt som hon kan överblicka det som händer i köket. Hon är en vacker ung flicka på runt tre månader som rumsterar om och hon ropar ofta efter lite extra uppmärksamhet. Efter de första veckorna då hon var blyg, försiktig och lite blyg, så har hon skaffat sig järnkoll på huset och dess invånare. Hon följer noga vad jag gör.

Ibland blir hon riktigt leksugen och då blir det liv i buren. Flyger från sida till sida, leker med sina plastnycklar, spegeln och andra leksaker som finns i buren.

Mynta är trevlig och sympatisk förutom de vassa skriken vid halv sju på morgnarna. Men man vänjer sig och om man inte svarar antar hon att ingen är vaken och lägger av med ropandet.
Vid frukosttid tar hon fart igen och då är det läge för en längre pratstund. Eftersom hon iakttar allt är det intressanta berättelser hon kan berätta.

Trädgården är hyfsat städat inför vilosäsongen. Gräset är kortklippt. Dessvärre har mossan återerövrat en del av gräsmattan trots idoga motattacker under  sommaren.
Silent Garden ser lite öde ut, men när jag stor vid fönstret och tittar ut, kommer minnen från den gångna sommaren och jag mår så bra av det.

Trädgårdsmöblerna från Hörnan är instoppade i garaget i väntan på nya vårars eftersmiddagsdiskussioner med grannar som stannar upp och pratar en stund.

Trädgårdslandet borde göras i ordning för en bättre start på våren, men den ligger där full i ogräs och ser lite smådeppig ut. Borde nog ägna någon dag till den. 

Helgens promenader längs havet har varit speciella. Att vandra på på stranden vid Torekov är alldeles speciellt och den ganska kraftiga vinden var varm. Tidigare pålandsvindar hade blåst upp illaluktande tång, men också letat fram vackra stenar. Ett par stenar togs med hem till samlingen. För att inte behöva gå samma väg tillbaka, valdes vägen genom skogen vid campingen. En vacker och mycket välskött skog. Sista biten blev då genom de gamla delarna av Torekov. Hela promenaden tar en timme och man känner sig underbart behaglig i kropp och själ under bilresan hem till Förslöv.

Har du möjlighet att promenera längs en strand, ta dig den tiden. Det är oerhört stimulerande och värdefullt.