prometankaren

Ibland funderar man mer än annars på hur man har det egentligen. Normalt sett poppar tankarna upp i huvudet ett kort ögonblick. Efter att hjärnan skärskådat utsikterna till en längre stunds intellektuellt funderande, inser den att det är ett hopplöst fall och lägger ner alla funderingar på att fundera i ämnet.

Hjärnan har en massa hyss för sig annars också. Bland annat spökar slutledningsoförmågan till det ibland. Hjärnan har redan i unga år kommit till den totalt felaktiga slutsatsen att den är logisk. Det sitter så hårt inrotat i hjärnan att den rent logiskt måste ha fel. Så logisk kan den väl inte vara.

Nää, hjärnan är inte alls logisk och genom att den tror det så gör den redan där en ologiskt logisk kullerbytta.

Det gäller då att bjuda hjärnan värdigt motstånd för att få beslut och funderingar att hamna på en mer intellektuell nivå. För min del blir det att ta till magen. Magkänslan eller intuition eller vad man nu kallar det är känslomässigt logisk men någon obegriplig från gång till annan.

Jag vill ha den där chokladkakan som innehåller 700 kalorier. Gärna som efterrätt efter pizzan som bar på 1200 kalorier.
Hjärnan letar runt i belöningscentrats utkanter för att hitta en logisk förklaring och kommer på att det får utgöra belöning för det återhållsamma ätandet som ägde rum i förrgår. Magkänslan är då att det är en krystad förklaring som snuddar till att vara rent ljug.

Men hjärnan bygger resonemanget så intensivt att det till slut upplevs som en sanning, det att man ätit för litet för två dagar sedan och gott och väl kan unna sig såväl pizza som chokladbit. Magen, som dessutom varit utsatt för omhändertagande av intagandet i förrgår har dels ett minne av att det blev nog sina modiga 3000 kalorier även den dagen, om än fördelat på en massa småätande. Speciellt kommer den ihåg de fyra bullarna som kom nedsinglandes tillsammans med ett par deciliter kall mjölk.

Men magens intuitiva del har andra bevekelsegrunder för sitt ställningstagande. Den har noterat den väl tilltagna rondören och har också skickat signaler till hjärnan att beskåda de vida byxorna som hänger över stolsryggen i sovrummet. Hjärnan har inte reagerat positivt på den signalen kan man säga. Den tog till förträngningstekniken omedelbart vilket bland annat medfört att byxorna på stolen inte hamnat i tvättkorgen som de skulle, utan hänger där och ser såväl lite småsolkig och ledsen ut.

Magen påtalar nu också att det "känns" fel att trycka i sig 2000 kalorier så här sent på kvällen, som det nu var, och att dagens tidigare 2000 kalorier mer än väl räcker för det lilla kroppen lyckats utföra. Den ivrar också på uthållighet i strävan att minska omfånget och därmed öka trivseln i livet.

Eftersom hjärnan och magen inte kom överens hoppade hjärtat in i diskussionerna och påstod sig inte behöva mer fettinbakning och dessutom hade den ett hjärtligt minne av den lättare känslan som alltid infann sig vid mer åtgångsanpassat födointag. Hjärtat känner för återhållsamhet.

Så kan tongångarna gå i kroppen när man står inför beslut om pizza och chokladbit.