prometankaren

Morgonen startade som ett godståg.

Det är tidigt, halv sex, och mobiltelefonen som numera också tjänstgör som väckarklocka, låter som ett godståg när den gör klart för mig att det är dags att kliva upp.
När jag ska slå av mobilen glider den ur min hand och när jag försöker fånga den med andra handen råkar jag slå till den så den far i väggen med ett knastrande och skramlande läte.
Det låter faktiskt som om plasten ger upp och jag ser hur telefonen delas i tre delar på sin väg ner mot golv och säng.
Telefondelen hamnar i sängen, medan batterilocket ligger väl synligt på de byxor som hamnat på golvet i går kväll. Däremot försvann batteriet.

Letar igenom hela sovrummet efter batteriet utan att finna det. Det slutar med att jag river i alla kläder som ligger på golvet och stolen och som egentligen borde vara i garderober eller tvättkorg. Inget batteri.

Kryper ner och tittar under sängen och ser att det borde finnas någon som städar här hemma. Kommer på att det är jag det. Som borde städat. Under sängen borde det vara städat redan förra gången det var skitigt. Men inget batteri står att finna bland dammråttor och gamla tidningar.

River ur lakan och påslakan ur sängen och hör något tungt slå i golvet. Där var batteriet.

Monterar ihop mobilen och ser efter att den tänker fungera igen. Det tänker den.
Får bädda om sängen, men det får bli senare. Om ens då. Man vill inte vara sen till jobbet.
Inte en gång till. Den här veckan. Det är ju bara tisdag.

In i duschen och tänker fel, eller inte alls, och får en stil av iskallt vatten över kroppen. Efter att ha fått till det varma så stod duschschampot vid tvättstället på andra sidan toalettstolen, vilket gör att hela badrummet måste bli vått av min våta lekamen.
Väl i duschen igen kom jag på att jag behöver hårschampot också som står på samma ställe som duschschampot stod. Nåja, kan det bli mer än vått vått?

Vid rakningen visar det sig att raklöddret var slut, blir att raka i tvål. Vilket gör tre raska snitt i skinnets allra ömtåligaste lägen.
Med tre toapapperslappar sittandes i ansiktet är det dags att tappa gårdagens kaffefilter i golvet. Det begagnade kaffepulvret sprider sig över köksgolvet och sopkvasten får arbete. När sopskyffeln ska tömmas i komposterbara soppåsen råkar jag vicka den åt fel håll så det blev att sopa en gång till.

A-filen var slut men det fanns Fjällfil, vilket jag tycker är gott så det var gott så.
Musli fanns det också och förvaras i en stor glasburk. Glasburken råkade slinta i handen eftersom jag fortfarande var lite våt efter duschen och när jag fångade glasburken spreds all musli över min Fjällfil och näraliggande områden på köksbänken.

Vågade inte ta sylt till, eftersom jag inte orkade städa köksgolvet en gång till.

Satte fram skålen med frukosten på matbordet och klädde på mig.
Det fattas en knapp längst upp på skjortan, samtidigt som det fattas ett knapphål längst ner.
Rättar till knäppningen och ser då att allt verkar stämma.
En gång fick jag alltså knäppa skjortan två gånger.

Med kalsonger, skjorta och strumpor intages frukost i rask takt, varvid talriken med Fjällfil hamnar på den nya rena skjortan som måste knäppas upp, tas av och bytas ut. För tredje gången knäpps en skjorta över min arma bringa.
Det är Fjällfil och musli lite var stans, vilket jag inte vare sig tänker kontrollera eller ta rätt på.

För nu börjar det bli bråttom!

Kommer på att det ligger färdig risgrynsgröt i kylen. Bara att köra i micron.
Glad att jag finner lösningar till varje problem, denna problemtyngda morgon häller jag upp gröten på en tallrik och ställer in i micron.

Klart som fan att gröten ska explodera i mikron . . .


(efter en idé av Anna Olsson, Falun)