prometankaren

Sitter i soffan på måndagsmorgonen med min kaffekopp. Bageriet har fått släppa till alldeles färska frallor som jag förädlat med ost och apelsinmarmelad.

Den envisa hostan har åter sett till att nattens sömn inte blivit vad det borde.

Däremot verkar den nya dieten kombinerat med daglig promenad vid havet minskat magens omfång något. Magen ser inte ut som förr.

Vågen vågar visa värdiga värden.

Kanske nås målet framåt februari. En märkbart lättad prometänkare.

Den skånska vintern, eller är det fortfarande höst, regnar fram dag för dag och jag trivs med det.

Idag ska det bära av mot ännu sydligare nejder, då Malmö ska besökas. Där ska det mötas och fattas beslut som fattas.

De två parakiterna Mynta och Chili busar i sin stora bur. De brukar bli osams ett par gånger per dag och motionerar varandra ordentligt. Deras skrik är genomträngande och när de går upp i varv är det nästan svårt att vara i samma rum som de. Annars är de mest leksugna eller hungriga. Lek och äta går också att kombinera när man är parakit.

För fåglarna som inte får vara inomhus har jag inhandlat ett fågelbord. Fågelbordet står sedan flera dagar på altanen och tittar lite lömskt på mig. Den har ambitionen att bli monterad på lämplig plats och höjd, fyllas med goda fröer och få besök av de vilda fåglarna.
Det ser inte ljust ut för fågelbordet. Vädret har inte inbjudit till arbete utomhus. Även om det inte är så svårt här i Skåne. När det är kallt är det nära noll och är det jättekallt så affärerna står tomma är det minus tio. Ungefär då man i Dalarna brukar leta rätt på en tröja.

Det är intressant att följa reklamutvecklingen i tv. Vissa kanaler har numera mer reklam än program och har de program så är det kommersiella program, tillkomna för att marknadsföra något. Vi i Sverige fattar inte det, kanske för att produkterna inte säljs här, kanske för att vi är i stort sett djupfrysta av naturen. Ser man sedan till tittarsiffrorna är det inte alltid de stämmer med folks uppfattning.

De kommersiella programmen riktar sig oftast till penningstarka målgrupper. Till exempel ungdomar, som ju använder den äldre generationens plånböcker. En annan stor målgrupp är de som tror de är i farten, alltså tjugo till trettiofem. Men där är andelen som egentligen ser programmen ganska låga, de är ju i farten och har inte tid att titta.
De flesta invånarna i landet är de som är födda 1960 eller tidigare. Alltså folk över femtio. Vilka program finns för dem? Hur används de programmen för att sälja något? Inte speciellt bra måste jag säga. Antingen kan vi som befinner oss i den ålderskategorin inte tillgodose oss påverkan i programhandlingen eller så har man inte insett vår plånboksomfattning. Reklampauserna använder vi till toalettbesök eller gå ut med hunden så vi får aldrig veta hur bra vitaminpillren för oss egentligen är.

Ungdomsprogrammens reklam är ofta kläder och smink. Det hastiga folkets reklam är träningsredskap, bantningstips, kläder och smink. För oss andra, den stora målgruppen, är det vitaminpiller.

De skulle bara veta vilken ung själ som bor i den gamla kroppen. Och vad kroppen kan prestera bara den blir inspirerad.