På golfbanan

I det vackra tisdagsvädret intogs eftermiddagskaffe på golfbanan. Resan ställdes mot golfbanan med cabben nedfälld och solen flödande mot ansiktet. En eftermiddag som gjord för golf, men utrustningen befinner sig i Stillhetens Hus, sjuttio mil från Aspeboda golfbana. Och jag hade väl inga tankar på att utsätta mig för golfspelarstress.

Golfspelarstress skapas av golfspelare för att kunna smitta andra golfspelare med den inbyggda stress som de försöker bli av med genom att spela golf.

De rusar fram över golfbanans vackra landskap med blicken inställd på det ställe där de tror deras boll landat efter det alltid något vinklade slaget. Ett slags inbyggd tävlan på att gå runt på snabbast möjliga tid. Dessa golfspelare är lätt stressade och lättstressade. Irritationen står som ett moln över deras skuldror och de anmärker ljudligt på allt och alla, utom de som går i samma boll.

Går i samma boll gör de man har sällskap av runt banan. Man slår egna bollar och turas om att slå på så sätt att den som är längst från hålet slår först. Ibland får samma spelare slå flera gånger i rad.

Satte mig på uteserveringen med mitt kaffe och efter en stund fästet min uppmärksamhet på vad som hände runt om. Precis vid uteserveringens kant finns ett utslag, tror det är första hålet, samt en träningsgreen. Alltså området där hålet finns. Där kan man träna på att putta. Man ska putta i bollen i hålet.

Konstiga utryck i golf är det gott om.

Ett par fem hål kan vara fyrahundrafemtio meter.

Helt obegripligt och ologiskt om man inte förstår eller visat tidigare intresse.

Ett par fem hål kan vara fyrahundrafemtio meter.

Så långa hål kallar vi för diken här uppe.

Ett par fem är väl tio?

Två småflickor från trakten kom cyklande och köpte en negerboll och ett wienerbröd. Negerbollarna heter numera chokladboll. Åtminstone på serveringar.
Under trevligt tjatter åt de sina bakverk och fortsatte sedan cykelturen. De såg trevliga ut och uppträdde så trevligt som bara barn gör.

På puttinggreen var då två män, en i yngre medelåldern och en i mina trakter. Den yngre gick metodiskt och stillsamt över det kortklippta gräset. Fixerade blicken innan tillslaget och slog till alla tre bollar låg i ett hål. Sedan lade han upp bollarna bredvid hålet och utsåg nästa hål. Den här mannen är en för tillfället ledig konsult någonstans. Såg ut att kunna stadsplanera och såna saker.

Den något mer grånande mannen, säkerligen chef eller till och med egen företagare, rusade runt med vild blick. Han började med att kasta ner två bollar i gräset så hårt att det säkert blev nedslagsmärken som om bollarna landat från hundra meters höjd. Sedan gick han fram till bollarna och nöp omedelbart till, de rullade iväg mot hål på andra sidan greenen och efter två raska tillslag rusade han efter innan bollarna ens stannat.
Så höll han på en kvart, innan han ansåg sig vara fullärd för denna gång.
Med helt ihopskrynklade anletsdrag rusade han sedan vidare ut på övningsfältet.
Den yngre mannen fortsatte en stund till med ett litet leende lekande på läpparna.

Vid utslaget stegade fyra spelare fram. Två män och två damer. Samtliga i femtioårs åldern. Förr spelade damer från egen utslagsplats närmare hålet, men nu ställde de upp sig på samma plats och dam nummer ett stegar sakta fram och trycker i en peg i marken. En peg är en liten träflisa av plast som man sätter i marken och lägger bollen på så den inte försvinner i gräset.
Hon ställer sig i den ställning hon lärt sig och provsvingar klubban försiktigt. Under tiden trillar bollen av peggen och hon böjer sig ner och lägger tillbaka den. Tillbaka i utgångsställning svingar damen klubban lite försiktigt och bollen ramlar av peggen. Sådär kanske de höll på en stund, jag vet inte, för jag hämtade påfyllning av kaffet.

När jag kom tillbaka var det en av männen som skulle drämma till kulan. Han stegade fram tryckte ner peggen och placerade bollen på plats, rätade på ryggen och svingade sin klubba. Allt i en följd. Innan klubban sänkts hade han stegat iväg med raska steg.

De andra två hade tydligen fått iväg sina bollar medan jag hämtade kaffe.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0