prometankaren

Sommaren har kommit och det pendlas mellan Förslöv och Falun.

Den stora utmaningen just nu är att klara yngste sonens uttåg ur barnahemmet. Han dristade sig att köpa en insatslägenhet i andra änden av staden och är nu på väg att lämna föräldrahemmet. Det har varit massor av bestyr som ska klaras av, och nu är det målning, möbelflytt och inköp av allt vad han anser sig behöva i hemmet.

Givetvis har han länsat föräldrahemmets lådor, garderober, förråd och kartonger har undersökts noggrant i sökandet efter nödvändig bosättningsutrustning.

Samtidigt bor han en vecka hos en kamrat, eller snarare kamratens hundar. Kamraten själv är i solrikt land på en veckas avkoppling.

Så sista veckan i hemmet tillbringas inte nätterna i hemmet. Då vaktas hundar som vaktar sonen.

Solen har varit gynnsam för soldyrkande människor och ljuset gör människan ljus.

Själv har jag glidit runt i dalalandskapet i min cab och på något sätt så ser jag landskapet med andra ögon. Det blir gärna jämförelse med skånes romantiska landskap. Dalarna är mer kultur, robust på något sätt med de djupa tallskogarna.
En skog är en skog och en skog låter sig inte genomkorsas av gående människor på några timmar. En skog i Skåne är en samling träd, vanligtvis några hundra meter att gå från skogskant till skogskant. Men det finns också större skogar, flera kilometrar. Men skillnaden är påtaglig.

Lukten i Skånes bokskog är fantastisk, dock finns hela tiden en baslukt av förruttnelse och bördig mylla. Dalaskogarna luktar kåda, vilda djur och med vindarna kommer en fläkt av vildmark.

Dalaskogarna är ljudligt tysta. Inga ljud framställda av människan hörs, men träden, djuren och vinden för väsen hela tiden.  Det gäller bara att lyssna.
Skåneskogarna är fulla av människans ljud, ingenstans har jag varit där inte man hör av människan förorsakat oväsen.

Dalaskogens gläntor är gräsbeväxta, ofta av starr eller något gräs som djuren ratar. Skogsgläntan innehåller sällan mångfald av blommer, däremot flera örter.
Skåneskogens gläntor, nåja, prunkar av ett fantastiskt utbud av blommor, gräs och andra växter vars bakgrund jag inte har en aning. Allt är frodigt och storväxt. Det känns nästan sydeuropeiskt ibland.

Olikheterna gör att jag antagligen alltid kommer att befinna mig i Dalarna och Skåne. Inte antingen eller utan både och.

Man behöver tryggheten i de stora skogarna och avkopplingen i de fria vidderna på Skånes prärie.