Denna torsdag komma aldrig åter
Torsdag den sjunde januari var dagen då mor lämnade jordelivet och överlämnat ansvaret för livet till sina barn. Efter åttiofem delvis otroligt händelserika år blev hon till slut om inte riktigt klar så i vart fall nöjd. Det kändes att hon ville uträtta mer men hindrades på senare år av att inte kunna se och att kroppen tog slut.
Nu är det vårt ansvar att leva. Att uppleva och att bidra med den lilla men viktiga insats varje människa gör. Mor fick fem barn, åtta barnbarn och hittills sju barnbarns barn, så det finns resurser som kommer att rota runt i livet.
För vår del kommer säkert en hel del nya upplevelser med utgångspunkt från huset i Skåne. Det är nytt inslag i livet. Grabbarnas framfart på arbetsmarknaden är i startgroparna medan min närvaro där ska minskas. Gäller att hinna mer än arbeta också. Ska bli spännande att se vad jag fyller tiden med.
Vaknade idag med förhoppning att det relativt milda vädret skulle vara kvar. Vi hade sexton minus igår, men ack nej. Idag var det tjugoåtta minus igen. Soptunnan står där ute och hoppar och skriker. Den är liksom jag proppfull efter julen. Men till skillnad mot mig har den inte blivit tömt sedan dagarna före julaftonen.
Det är dags att ta en tur till tippen och det är väl inga större problem, annat än att tippen ligger utomhus. Att rota fram brännbart som man snabbt kan kasta rättsorterat på tippen är inget man vill göra i vinterkylan. Men det blir nog så att det ska göras i alla fall.
Hoppas inte Tobbe vill ut i skogen idag, det är lite oroligt att ha honom där när det är så kallt även om jag vet att jag själv gjorde lika när jag var jägare. Flera gånger kom jag hem med stelfrusna rådjur, eftersom de frös ihop raskt i trettiogradig kyla.
Hörde förresten att det varit så kallt på nått ställe i Sibirien att när man tog en kastrull med kokande vatten och gick ut på gården och hällde ur vattnet så var det is innan det tog mark. Kan det vara så?
Eftersom det är fundersamhetens och eftertankens tider för mig ska det inte skrivas för mycket, det kan bli hur tokigt som helst då.
Lyckades få Tobbe att gå ut och sätta i motorvärmarsladdarna och hämta lokalblaskan. Mest för att han vill ha en av bilarna, men ändå.
En kopp kaffe och dagens bortsprungna katter i byarna runt stan blir förmiddagens höjdpunkt.
En del av livet är mindre livat.
Nu är det vårt ansvar att leva. Att uppleva och att bidra med den lilla men viktiga insats varje människa gör. Mor fick fem barn, åtta barnbarn och hittills sju barnbarns barn, så det finns resurser som kommer att rota runt i livet.
För vår del kommer säkert en hel del nya upplevelser med utgångspunkt från huset i Skåne. Det är nytt inslag i livet. Grabbarnas framfart på arbetsmarknaden är i startgroparna medan min närvaro där ska minskas. Gäller att hinna mer än arbeta också. Ska bli spännande att se vad jag fyller tiden med.
Vaknade idag med förhoppning att det relativt milda vädret skulle vara kvar. Vi hade sexton minus igår, men ack nej. Idag var det tjugoåtta minus igen. Soptunnan står där ute och hoppar och skriker. Den är liksom jag proppfull efter julen. Men till skillnad mot mig har den inte blivit tömt sedan dagarna före julaftonen.
Det är dags att ta en tur till tippen och det är väl inga större problem, annat än att tippen ligger utomhus. Att rota fram brännbart som man snabbt kan kasta rättsorterat på tippen är inget man vill göra i vinterkylan. Men det blir nog så att det ska göras i alla fall.
Hoppas inte Tobbe vill ut i skogen idag, det är lite oroligt att ha honom där när det är så kallt även om jag vet att jag själv gjorde lika när jag var jägare. Flera gånger kom jag hem med stelfrusna rådjur, eftersom de frös ihop raskt i trettiogradig kyla.
Hörde förresten att det varit så kallt på nått ställe i Sibirien att när man tog en kastrull med kokande vatten och gick ut på gården och hällde ur vattnet så var det is innan det tog mark. Kan det vara så?
Eftersom det är fundersamhetens och eftertankens tider för mig ska det inte skrivas för mycket, det kan bli hur tokigt som helst då.
Lyckades få Tobbe att gå ut och sätta i motorvärmarsladdarna och hämta lokalblaskan. Mest för att han vill ha en av bilarna, men ändå.
En kopp kaffe och dagens bortsprungna katter i byarna runt stan blir förmiddagens höjdpunkt.
En del av livet är mindre livat.
Kommentarer
Trackback
