prometankaren

I natt hade jag tänkt mig upp och se damkronorna vinna, men det blev inte alls så. I stället vaknar jag strax efter åtta efter åter en natt med drömmar om människor jag tycker om.

I natt blev det en jaktkamrat som kom till mig i drömmen, och man undrar ju lite om han hade ett budskap med sig. Den här kamraten, Knut, avled för en tid sedan i sitt hem uppe i Östersundstrakten. Det var förra vintern och det hade kommit alldeles på tok för mycket snö för att altantaket skulle klara det. När Knut skulle fixa det hände olyckan. Jag fick inte veta det förrän efteråt.

Vi jagade ofta tillsammans och han lärde mig massor om livet. Endast ett år äldre och antagligen en av norra Europas sämsta talare, visade han kunskaper och erfarenheter som tillsammans med en rå och knivskarp analysförmåga gav så mycket. Jag kommer ihåg att jag längtade till att få jaga med Knut. Även en vardagsmorgon, då vi var ut en sväng innan jobbet. Han var så nära jaktfanatiker man kan komma. En stor plats i mitt hjärta tog han och hans familj och när de valde att flytta till Jämtland kändes det som en förlust av någon anledning. Antagligen för att mitt ego ville ha ut mer jakt och kamratskap men också för att jag visste att vi skulle tappa kontakten. Men det finns människor man anser vara nära vän med utan att ha tät kontakt. Knut var en sån och hans hustru är en sån.

Har du märkt att man kan komma ihåg en dröm direkt när man vaknar och att den håller sig levande en stund. Man hinner tänka på den och idag tänkte jag på att den här drömmen ska jag komma ihåg. Sedan upp och göra sig i ordning, fixa morgongröt och morgonkaffe och nu när jag sitter vid tangenterna är drömmen som bortblåst. Kvar dröjer sig känslan och jag utgår från att var det ett budskap, så räcker känslan för att förmedla det.

Har drömmar budskap? Eller var nattens dröm, och gårdagsnattens dröm, bara drömmar om sånt man längtar efter? Det tror jag normalt. Men det kan också vara så att drömmarna har ett djupare budskap och kan tolkas som en del tycks tro och ägna tid till. Inte för att jag tänker ägna tid till det men just nu är det ju intressant. Knut tog hand om de sina. Hade ett speciellt sätt att visa sin omtanke och var så stark i sin personlighet och manlighet att han visade sin kärlek varenda dag. För de som kunde läsa av det. Tror också han hade många kärleksord till sin hustru, som inte var avsedda för mina öron. Barnen, hans guld, visade han öppet sin kärlek, även om han ibland bryskt lät dem bränna fingrarna, antagligen med den instinktiva kunskapen att vissa saker måste man lära sig själv.

Man kan inte lära ett barn cykla genom att cykla åt det.

Budskapet från Knut borde vara "go for it". Se till att leva det liv du vill leva. Var rädd om livet men inte feg för vardagens utmaningar. Han var inte våghalsig men han vågade.
Känslan av omtanke och värme ligger kvar. Däri ligger budskapet.

Tänker ofta på hans familj och vet att de klarar sig i vardagen och med allt som hör till. Men vet också att de saknar sin man och pappa och får lov att lära sig leva med det. För längtan går aldrig över.

Är helt säker på att Knut inte ens kunde kommit på tanken att försöka vara vaken mitt i natten för att se damhockey. Däremot kliva upp halv fem för att hinna jaga några timmar i det tilltagande ljuset innan jobbet, det var inga som helst problem.