prometankaren

Att sitta på ett kafé och studera människorna som rör sig runt om är faktiskt otroligt skön rekreation. Ibland tar jag mig tid att sitta någon timme med en kopp avsvalnande kaffe bara för att få se människor och hur vi beter oss.

Waynes café i Falun genomkorsas av ett gångstråk in i köpcentrat. Det ligger mitt i stan, vid det stora torget som heter Stora Torget. Kyrkan som byggdes för att imponera på drottning Kristina tronar uppe på det lutande torgets östra sida. Fast kanske var dét drottningens pengar som betalade kyrkan, jag kommer inte ihåg riktigt. Var så ung på den tiden. I norr tronar rådhuset som också är från drottning Kristinas tid. På den tiden var det en lada. En välbyggd stenlada i ett plan där man förvarade hösäckar. Idag är det rådhus och säte för politiker. Kanske är skillnaden bara att det numera är fler våningsplan.

Södra sidan av torget upptas i ett hörn av Stora Kopparbergs bergslags huvudkontor och tvärs över gatan det stora huset för Handelsbanken. Huset där Selma Lagerlöf bodde under några år. Hon satt där på andra eller tredje våningen och kunde, när fantasin stannade av, se ut över torget och torghandeln för att åter få inspiration.

Västra torgsidan är handelssidan. Här finns butiker i mångfald och på övervåningen finns numera Clas Ohlsons varuhus som är överfullt med prylar man inte hade en aning om att man behövde. Här fanns, med fönster ut mot torget, tidigare Lilla Gourmet, den krog där man efter handbollsträningen intog ett par öl som hjälpte sniglarna ner. Sniglar var stående och skulle ätas efter fredagsträningen. Effekten av träningen var antagligen borta redan efter halva kvällen på Lilla Gourmet.

På bottenvåningen mot Fisktorget, torget där det förr var stor kommers med fisk, grönsaker, blommor och krimskrams. Där stod man som liten man, i vadmalsbyxor och tittade storögt på det godis som låg i stora trälådor, färdiga att ätas. Men inga pengar hade man och det var veckor mellan gångerna man kramade en stor femöring, gjord av koppar.

Det stora badhuset. Faluns stolta badhus stod på andra sidan ån, där det idag finns ett jättestort polishus. Badhuset gjorde troligen större samhällsnytta än polishuset. För poliser är väl inte inne i huset, de är väl ute och gör nytta. De stora förvaltningshusens tid borde vara över och de nya badhusens tid borde komma.

Detta fisktorg och polishus ingår i den vy man får genomfönstren från Waynes. Det är spännande att bara titta ut och se hur damer i päls försöker parkera sina bilar utan att komma till skada och samtidigt ha fritt utrymme att såväl kliva ur bilen som få med sig sin lilla hund.

På andra sidan torget finns också Resman. Resebyrån som var enda valet när man ville resa någonstans. Fred Erixon ägde firman ända tills för några månader sedan och Fred var Fred och man hade aldrig en tanke på att köpa en resa av någon annan. Fred bor numera i Göteborg och bidrar till gemytet där. Göteborg är en gemytlig stad men jag är säker på att Fred ändå är trivselhöjande för sin omgivning.

Mellan Waynes och Resman ligger ingång till bibilioteket. Folkbiblioteket. En fantastisk inrättning som samlar på nya och gamla böcker som såväl läses som samlar damm. De har numera också musik och film och böcker som talats in på en plastbit för att utlånas och spelas upp i hemmen.
Man har ett fik där man kan läsa dagens tidning. Och gårdagens. Biblioteket är ofta bortglömt av dagens stresslevande människor, men jag lovar att ett besök skänker en underbar frid.

Liksom att besöka en kyrka och bara sitta där i en bänk och låta tiden gå, kanske i tjugo minuter. Pulsen saktar av och om man tillåter hjärnan att härja fritt kommer de mest diffusa tankarna att studsa fram och tillbaka för at sedan lämna och kanske aldrig återkomma. Det är rekreation det också.


Ja, just ja, det där med att titta hur folk gör, medan man låter kaffet kallna.
Ja det får komma en annan gång.