Melodifestival i Modo-land. Långt ner i tabellen

Snön har lagt sig kraftfullt denna vinter. Hela landet har dragit på sig ett tjockt och fluffigt täcke av kristalliserat vatten.

En del av oss tycker till och med om kristalliserat vatten och ser fram mot att vara ute och rumla i det vita. Och då pratar jag om vuxna, eller, nåja.

Jag gillar att leka men inte i snön. Inte längre. Har gjort mina snöänglar och kastat mina snöbollar. Kommer ihåg en vinter för inte allt för länge sedan när Tobbe sparade snöbollar i frysen. Bra att ha till sommaren, tänkte han säkert. Han var en lite parvel då, men ack så försigkommen.

Ägnade några timmar åt att försöka hitta något värt att fotografera ute i snön. Hittade ingenting. Man kan inte fotografera spår i snön. Blir sällan bra på bild. Och att fotografera snötyngda träd har gjorts förr. Långt ute i utmarkerna av Falun. Ja, utmarkerna av Dalarna också förresten, för det var upp mot Hälsingetrakterna. Där träffade jag på jägare som hade vägpass medan hunden sökte av åkrar med små dungar av lövträd. Den sökte hare. Mig veterligt ena djuret jaktbart just nu. Utom vildsvin, men de finns inte där uppe. Inte än.

Det slog mig att det var mindre med snö där uppe. Mindre än i Faluns förbyar. Man kanske ska flytta norrut.

Tittat på melodifestivalen och det låter helt hysteriskt från programledarna, men det blir inte bättre för det. Örnsköldsvik är inga hejare på att göra galaprogram i tv. Inte ens med importerade funktionärer. De har inte förstått att Foppa måste vara på plan för att det ska lyckas. Se på Modo bara.

Fick inte tag i någon låt som jag tyckte var riktigt bra och kunde därför inte rösta. Men så är det vanligtvis för mig. Ingenting är bra i melodifestivalen. Och då är jag född optimist.

Hon, programledarinnan, har inte hon spinkiga ben? Och han med arabiska namnet, har inte han snott Charlie Chaplins hår och frisyr? Fast den såg egentligen ut att bara ha hamnat där. Inte stylats dit.

Dolph är min favorit. Vilken biffig man. Vi har i stort sett samma bröstkorg, men min sitter lite lägre. Han pratar bra och har en bra röst. Fast han har redan tidigare visat att han är en intelligent man med aktivitet mellan öronen. Och att han ser bra ut är väl bra för damerna. Vi andra män kan faktiskt också se det stiliga.

Nu ser jag att det nog blir till att lära sig namnet på grabben med Chaplins frisyr. al Fakir tror jag det är. Men det står nog i tidningen i morgon. Och då är det sant.

Maten är paj i kväll. Det är gott.

Hörde att det var tö i Skåne. Snart kommer jag igen. Jag kommer alltid igen. Man ska aldrig ge upp. Men det känns uppåt att åka neråt. Jag har vår i blodet och snart är det vår i luften också.

Drömma ska man. Jag har sedan födsel vanan att dagdrömma. Antagligen för att jag vill vara med och styra handlingen. Precis som i livet. Den sista tidens dagdrömmar är av det mer fantastiska och fascinerande slaget.
Tur dom inte syns utanpå. Inte på det här avståndet i alla fall.

Innan jag vaknade i morse drömde jag något som inte var så bra. Mådde dåligt mer än en vaken timme innan det sjönk till historiens djupa grav. Rackarns otrevligt.

Kommande nattens drömmar bör därför vara av bättre kvalitet, annars vill jag snacka med regissören.

Jag tänker då drömma vidare. Utan drömmar är det inget vidare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0