En kvart utan en aning
Idag ska det provas att skriva ett inlägg på tjugo minuter, utan att när veta vad det ska handla om när första ordet skrivs.
Idag var första ordet och inte en aning finns.
En kall morgon, termometern visar minus sjutton grader, men erfarenheten säger att det stiger ganska raskt några timmar in på förmiddagen. Sedan går det att gå ut och leka. Idag ska jag leka provtagning. Ska till sjukan och ta några prover som en avslutning på första huvudetappen till det ädlare liv som ska levas längre fram.
Troligen stannar viktminskningen på en stabil grund någonstans runt tretton-fjorton kilo lättare än vid starten för ett år sedan. Det är ett elände att bli viktstabil. Ingen konst att gå ner i vikt om man låter bli att äta, men att sedan återgå till vardagen och skapa stabilitet i de nya vanorna är otroligt svårt. Och påverkan av omgivningen är förödande.
Kameran har fått hoppa igång igen och det ska bli en tur i naturen och turen är med. Letar speciella bilder. Att ta foton av vinterlandskap har många gjort så det är inte lika unikt som man skulle kunna tro.
Igår var jag ute på en kortare tur och när jag var uppe på höjder och såg ner över det snötyngda landskapet slog det mig att det är ett gråvitt landskap som breder ut sig. Träden är fulla av snö och diset ligger som en ridå över hela landskapet. Stod så jag såg ett par mil mot nordväst och allt, skog, åker och samhällen var som en gråskalig bild. Lite livlös, i dvala, på något sätt. Inte ett dugg romantiskt. Inte kallt, men banne mig långt från varmt.
Men våren känns i luften och några av fåglarnas förlöpare har kommit inflygande för att kolla läget. Hoppas de klarar de kalla nätterna. Budskapet när de återser kamraterna måste vara att inte flyga åt norr som de brukar, stanna där ni är. I Spanien är det sedan länge tvåsiffriga plusgrader och jag såg en match i spanska ligan igår. Grabbar i kortbyxor, inga handskar, grönt gräs och fullt med tämligen lättklädda människor på läktarna.
Stockholmarna sitter i tv och berättar att man har problem att få bort snön. Det är viktigt att man kan ta bilen ända fram till den dörr varigenom man tänker inträda. Jaja, de har väl inte vare sig fordon eller skodon att ta sig fram med. Och antagligen inte riktigt inställningen heller.
Har sett en eller annan cyklist också som trots två dm snö på cykelbanan och sexton grader kallt är ute och far. Enda anledningen måste vara just den. Att man ser dem.
Dags för en kopp kaffe till i avvaktan på att temperaturen stiger några grader där ute.
Idag var första ordet och inte en aning finns.
En kall morgon, termometern visar minus sjutton grader, men erfarenheten säger att det stiger ganska raskt några timmar in på förmiddagen. Sedan går det att gå ut och leka. Idag ska jag leka provtagning. Ska till sjukan och ta några prover som en avslutning på första huvudetappen till det ädlare liv som ska levas längre fram.
Troligen stannar viktminskningen på en stabil grund någonstans runt tretton-fjorton kilo lättare än vid starten för ett år sedan. Det är ett elände att bli viktstabil. Ingen konst att gå ner i vikt om man låter bli att äta, men att sedan återgå till vardagen och skapa stabilitet i de nya vanorna är otroligt svårt. Och påverkan av omgivningen är förödande.
Kameran har fått hoppa igång igen och det ska bli en tur i naturen och turen är med. Letar speciella bilder. Att ta foton av vinterlandskap har många gjort så det är inte lika unikt som man skulle kunna tro.
Igår var jag ute på en kortare tur och när jag var uppe på höjder och såg ner över det snötyngda landskapet slog det mig att det är ett gråvitt landskap som breder ut sig. Träden är fulla av snö och diset ligger som en ridå över hela landskapet. Stod så jag såg ett par mil mot nordväst och allt, skog, åker och samhällen var som en gråskalig bild. Lite livlös, i dvala, på något sätt. Inte ett dugg romantiskt. Inte kallt, men banne mig långt från varmt.
Men våren känns i luften och några av fåglarnas förlöpare har kommit inflygande för att kolla läget. Hoppas de klarar de kalla nätterna. Budskapet när de återser kamraterna måste vara att inte flyga åt norr som de brukar, stanna där ni är. I Spanien är det sedan länge tvåsiffriga plusgrader och jag såg en match i spanska ligan igår. Grabbar i kortbyxor, inga handskar, grönt gräs och fullt med tämligen lättklädda människor på läktarna.
Stockholmarna sitter i tv och berättar att man har problem att få bort snön. Det är viktigt att man kan ta bilen ända fram till den dörr varigenom man tänker inträda. Jaja, de har väl inte vare sig fordon eller skodon att ta sig fram med. Och antagligen inte riktigt inställningen heller.
Har sett en eller annan cyklist också som trots två dm snö på cykelbanan och sexton grader kallt är ute och far. Enda anledningen måste vara just den. Att man ser dem.
Dags för en kopp kaffe till i avvaktan på att temperaturen stiger några grader där ute.
Kommentarer
Trackback
