prometankaren

Midsommaraftons morgon. Vaknade tidigt idag trots att jag gick och lade mig ännu tidigare idag. Efter att ha snurrat några varv i sängen steg jag upp och gjorde morgonkaffe. Satte mig och tittade ut genom fönstret på de våta trädgårdsmöblerna och den våta stenmuren. Verkar ha regnat i natt. Molnen var ritade med blyertspennans mjukaste stift. Gråväder säger han, Anders på väderleksrapporten. Jo, så klart det heter väderlek, för en lek verkar det vara.

Rätt som det regnar kommer det en skur.

Men midsommar i Dalarna har fint väder oavsett väder så det är bara att bortse från vädret och gå ut i den vackra midsommaren.

Inte så lätt när man riktigt ser hur cabben duckar och apträdet funderar på att skaffa sig ben så den kan gå in. Undrar om apträdet skulle sitta framför brasan då.

Ont i ryggen, det är vad jag har och senaste två veckorna har jag gått upp lite mer än ett kilo. Det är mentalt belastande, alltså viktökningen men enligt vetenskapen helt normalt. Efter etthundra dagar utan mat var det ganska tomt på reserver i magen och tarmarna, det är återställt nu. Och kroppen binder vätska igen, nu när den förstått att det kommer mat neddimpande med jämna intervaller. Men svårt att acceptera är det.
Målvikten är fastslagen och datum för dess ankomst är sjätte oktober. Klarar jag det har jag tappat 40 kilo sedan tolfte februari. Men prövningarna fortsätter. Efter sjätte oktober kommer en period då jag ska lära mig viktstabilisering. Den övningen ska ha gett färdigheter senast tolfte februari nästa år. Då är det exakt ett år avklarat och jag tar examen.
På betygsskalan är jag godkänd redan nu när det gäller viktminskningen, resten är personliga mål.
Nåja, idag är det midsommar.

Ska nog inte plocka blommor. De ser ut som små förskrämda knoppar där de kurar längs husväggen. Ska ta en promenad senare och se om midsommar finns någon annan stans också.

Dricker Zoega kaffe numera, igen. Gjorde det när jag jobbade i Skåne. Det är godare än Karlstadkaffet. Och Gävlekaffet. Zoega görs i Helsingborg. Där ligger Olympia, en fotbollsarena med anor. Kalle Svensson står blick stilla där och har gjort så i många år. Det gjorde han aldrig när han stod i mål. Länge sedan, till och med före min tid.
Har sett många matcher på Olympia. Sett målen, passningarna, hört ropen och sett gesterna. Helsingborg är en fotbollsstad. En idrottsstad, där den ligger längs Öresund, där Danmark är som närmast. En vacker stad, lätt att förälska sig i. Var dit förra veckan och trots att vi inte var i närheten av Olympia och ingen match pågick, kände jag atmosfären, tyckte jag hörde när Helsingborgarna jublade över en vacker insats på planen.

Det där ska upplevas. Och upplevas igen. Och igen.


Huset ligger tyst, nästan som om det vore öde. Familjen behagar sova.
Skönt, en stund då man är herre i sitt eget hus.
Snart vaknar någon och då är det över.

Undrar om jag i morgon vill veta vad yngste sonen gjorde idag?