prometankaren

Dagens prometänkare urartade på nått sätt, eftersom stegräknaren antagligen spelade ett elakt spel med mina fötter. Efter en timme och en kvart brukar jag vara uppe i runt sextusensjuhundra steg. Idag var det fyraochetthalvt tusen steg. Funderade en stund på om det kunde vara sant, och bestämde mig för att det ska stå sextusensjuhundra steg på räknaren oavsett hur den lurats med mig.

Till saken hör att jag kollar den regelbundet och den har aldrig visat fel förr. Om inte jag gjort fel förstås. Och det händer, fast det erkänner jag aldrig. Om man lutar stegräknaren, så den liksom ligger ner, blir det inga steg räknade. Då somnar den. Den måste vara absolut upprätt, lodrät hållning annars slocknar den som en beväring vid rast vila.

Alltnog, jag tog motorcykeln ner till stan på förmiddagen för att besöka Bondens marknad. Första gången för i år i en årligen återkommande lördaglig aktivitet där traktens farmare saluför sina alster. Den här morgonen ville jag ha morötter från Karlsbyheden. Kön var enorm, så jag bestämde mig för att åka hem till familjen Bengtsson och ur deras lilla grönsakskiosk köpa mig mina morötter. Skulle passa på att köpa färskpotatis och dill också.

Fortsatte rundvandringen och såg ostar gjorda på gårdar, sallader med namn jag aldrig hört. Gurkor, ordentligt EU-raka, rapsolja, bröd och en massa annat som kommer ur jordbruk och djurhållning. Bestämde mig för att köpa kött från Aspeboda. Det blev välhängd entrecote och ett kilo hjortfärs. I morgon blir det entrecote och vildsvinsstek.

Efter att ha varit hem och tömt min vandrarpåse från kött, fortsatte mc-färden till Karlsbyheden, dels för morötter, potatis och dill, dels för prometänkaren som skulle vara avklarad vid sextusensjuhundra steg.
Från en avlägsen, numera avfolkad gård som kallas Torpet. Har förresten bott där när mangårdsbyggnaden fanns kvar. Nu finns bara torparstugan, ett uthus och ladugården kvar. Fast ladugården är nog inte i form, ser ut att behöva en uppryckning om annat än vilda djur ska vilja bo där. Såg spår i det höga gräset som tyder på att någon grävling valt att ha sin bostad där. Bättre kan han inte bo, så det är ett klokt val.

Från torpstugan vandrade jag iväg på min prometänkare. Den går från skogsbilvägen in i skogen och efter ungefär en kilometer växlar jag in på Sundbornsleden mot Finngärdet. Det är en fin led som jag tror fungerar såväl vinter som sommar. När jag kommer ut på vägen mellan Karlsbyheden och Korsån, ska det ha gått runt fyratusenfemhundra steg men den kära maskinen som hänger om halsen visar ungefär hälften. Har ingen koll så jag svänger höger i stället för vänster och går mot Korsån en bit och faller sedan ner mot en kraftledning som ska se till att jag inte går vilse. Jag vet dess sträckning så det ger trygghet.
Inne i skogen ser jag tydliga spår av björn som rivit runt med en stubbe men det ser ut att vara ett bra tag sedan. En grävling har inte den kraften så det är björn. Vandringen genom skogen avslutas med en kilometer längs den skogsbilväg som går ner till Torpet. Det blev sjutusenetthundra steg, mätbart och tydligt. Två timmar tog det, så jag har nog fog för att tro att det snarare blev elvatusen steg, egentligen. Men det noteras icke.

Det var skönt att sitta på hojen igen. Kändes lite lättare.

Inte tusan fanns det morötter i kiosken, men färskpotatis och dill, det kom det hem.

Dagens prometänkare handlade först om naturens skönhet, fåglarnas kvitter, vad var det som brakade iväg genom skogen. Två gånger blev det väsen i skogen, det brakade i torra grenar. Så brukar älgar göra. De är stöddiga figurer som skiter i om det hörs när de sticker. Vidare var jag förundrad över hastigheten i min promenad, det är ju stegen som räknas, inte hastigheten. Måtte ha blivit bättre tränad.

En tjäderhona drar iväg när jag kommer för närma och starten medför kraftigt oväsen från vingarna. Turbomatad antagligen.

Slutet av prometänkaren var tanklös om man säger så. När jag kom ut på skogsbilvägen tog jag en vidja som jag bearbetade med kniven till jag kom fram till Torpet.

Man blir väldigt upptagen av att tälja på en pinne.