Näää

Nu har Dalarna haft en vecka med utmärkt sommarväder och dalmasar och kullor har ändrat tonläge. Det ladugårdsdörrsinspirerade gnället har bytts mot glada toner från fioler och dragspel. En eller annan mas spelar också munspel. De glada tonerna följer med vädret och samtalsämnen skiftar från väder till gatubuset.

Man slåss mer i värmen av någon anledning. Själv gör man så lite som möjligt när det är varmt. Nåja, det gör jag nog annars också.

I vår by har vi en sönderslagen busskur. Den lagas ibland och vandaliseras strax därefter. Man envisas med att ha glas i väggarna och det förstår jag, för det ser trevligt ut. Men när glaset är sönderslaget ligger det där och skräpar i flera dagar innan det tas om hand och det är mindre trevligt.

Diskussionerna i lokalpressen handlar om materialvalet, medan diskussionerna i byn handlar om vem fan som ska ta busarna i örat.

Hämtade tillbaka motorcykeln igår och ska ta mig en tur alldeles strax. Men det behövs jobbas lite också, så jag sticker emellan med några timmars arbete.

Sedan är det dags att återuppta viktutmaningen som fått vila i sommar. Jag har antagligen gått upp några kilo som nu med stor möda ska avrustas igen innan nollpunkten på utmaningen är återställd. Kan jag odla upp samma mentala kraft en gång till så är jag säker på att nå målet den tolfte februari nästa år. Då ska jag vara 40 kilo lättare än tolfte februari i år. Tippar att jag har femton kilo kvar att ta bort. Och nu ska de bort genom beteendeförändring.

De som försökt sig på att ändra på mitt beteende är få och de få har samtliga misslyckats. Däribland jag själv. Så det är en utmaning som heter duga.

I morgon har vi släktträff här hemma. Samtliga mors avkommor intill sista fostret kommer. Mor fyllde här om dagen åttiofem år och det firar vi samtidigt. Linda, ett av mors barnbarn, är med barn, med beräknad födsel framåt senhösten tror jag. Så det blir deltagande från åttifem plus till noll minus.

Även människofarmens anmoder, Helena fyller år om några dagar. Hon blir då närmare femtio än tjugo. Som kvinna gillar hon nog inte den räkneövningen. Själv har man framtiden bakom sig.

Leo har fyllt tre år och är en bjässe på ungefär en meter. Han styr och ställer och har inga som helst problem att trycka av all kraft i vattenslangen med munstycket riktat mot sin moders mage. Det är kraft i såväl grabb som slang!

Tråkigt med all negativ inställning till olika saker och att det alltid ska vändas negativt i såväl samhällsdebatt som väderdiskussioner.

Säg nej till negationer!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0