prometankaren

Idag är det söndag och vilodag enligt påbud och tradition. Morgonen började med en stilla frukost och gårdagens tidning. Hur många helsidor är en knarkande flicka värd? Nu har Bråding haft ett gäng helsidor och hennes namn präntas in i folks medvetande igen. En priviligierad ung kvinna som saknar hyfs och omdöme får hur mycket mediautrymme som helst och vinklingen är att hon haft ett hårt liv. I helvete heller! En människa som blev kvar i barndomen och inte fick hela leveransen. Givetvis tycker jag synd om henne. Det är synd om alla som råkar illa ut och jag skulle nog inte ha större problem med att stödja henne, trots att jag inte är personlig vän. Men för tusan, bort med henne från första sidorna och ge henne chansen till ett alldeles vanligt liv. Förslagsvis kan hon börja med att rösa om treriksröset.

Annars laddas inför kvällens EM-final. Och det är inte helt enkelt. Förr var det någon liten whisky och ett par öl, men numera handlar det om några morötter och kanske te och macka. Jag hoppas på Spanien för jag tycker de har roligare fotboll, men å andra sidan är jag inte mannen att avgöra vilket lag som borde vara favorit. Heja Spanien!

En gång för länge sedan drömde jag om hur Italien, Spanien och de andra -ien-länderna fick sina namn. Det var Marco Polo som upptäckte dem. I drömmen alltså, egentligen var det här högt stående civilisationer vid hans levnad med hög levnadsstandard.
Nåväl, drömmens Marco for iväg och så kom han igen. Alltså tillbaka till Ital. Då blev det Ital-ien. När han kom tillbaka till Span så blev det Spanien. Och så rörde han sig runt om och skapade Bulgarien, Rumänien, Etiopien och så vidare.
Visst låter det trovärdigt. Man kan ju undra hur fattiga drömmar man får ha egentlgen.

Dags för mat och sedan andra vändan på promenerandet. Har bytt sträcka så nu får jag loss dagsransonen på två promenader, lite längre än tidigare. Så jag hinner tänka efter. Det är så det blir en prometänkare.