prometankaren

Jajamen, lördag idag och tonårssönerna försöker sätta familjerekord i deras elitgren "sova-länge". Vid halv tvåtiden tappar pappa sugen och frågar om det är fråga om en liggstrejk. Det är det inte, svarar sönerna och gör inte en min av att stiga upp.

I dagens tidningar fortsätter nyhetstorkan, men Fredrik Ljungberg lämnar ifrån sig tröja nr 9 till någon annan som är beredd ta på sig att vara yttermittfältare i landslaget. Klok kille Ljungberg. Han har antagligen förlängt sin fotbollskarriär med flera år genom att ge sin kropp chansen att rehabilitera sig. Att kombinera spel i England med spel i svenska landslaget är ingen lek, det kan till och med jag räkna ut. Att fylla ut Fredriks relativt lilla landslagströja kan dock visa sig vara en större utmaning än vad de flesta anar.

På min andra rehabpromenad stannar jag till hos "våra" småttingar. Där håller deras farfar och pappa på med att bygga en lekstuga vilket inte imponerar speciellt på de två unga damerna. Demonen Leo, som är två år, vilar middag. Det betyder antagligen bara att han laddar upp för att sedan ha ett högt tempo hela eftermiddagen och klara slutspurten. Numera kan han såväl snacka som springa och han kombinerar gärna kunskaperna så länge det bara går. Men nu sov han. Mor i familjen vill åka ner på stan för att handla lite, vilket inte mellanflickan vill. Som vana föräldrar ger sig mor iväg i sin Saab medan flickan låter nejden förstå att hon är missnöjd. Antagligen tvärnitade några båtar på Runn, Faluns egen skärgårdssjö, och undrade varför något körde mistlur i det klara solskenet.

En liten tur med cabben blev det också och idag kändes det riktigt trevligt. Varma sommarvindar och den stora frihetskänslan infinner sig. Blir uppringd av en oerhört vacker blondin som undrar läget. Fåfängan fick sig ett rejält tillskott och lite manligare vänder jag hemåt.

Därhemma berättas att ekorren varit in i vardagsrummet och köket och visiterat. Enligt den yngre sonen beror det på att han lagade maten, Chili con Carne a la Tobbe, och att ekorren har god smak. Att det var så bevisas av att ekorren aldrig varit in när någon av oss andra stått vid spisen.

Nu stannade inte ekorren speciellt länge, antagligen för att den inte gillar köttfärsrätter och ingen annan mat syntes, trots att det luktade massor. Den drog iväg samma väg som den kom utan vidare spisning och sågs sedan inte till mer på eftermiddagen. Måste nog göra några efterforskningar då jag misstänker att ekorren har ungar någonstans i närheten. Men i så fall måste ekorrar få flera kullar eller kullar vid olika årsstider, för normalt ser jag ekorrungar medan det finns snö kvar på marken.

idag blev det två prometänkare, vilket skulle ha varit tre. Men eftersom jag varit aktiv i stort sett hela dagen, så tror jag att det är godkänt ändå. Det känns i vart fall som att jag är på väg att få ut mer aktivitet av varje dag.

Fick på kvällskvisten en senkommen födelsedagspresent "Single malt Whisky - välj whisky efter smak & doft". Så kvällen är räddad.


Tänk på att inte planera så otroligt noga - nöj dig med att sätta upp några milstolpar och låt vägen dit bli som den blir och ta den tid det tar.
Livet, min vän, är det som pågår medan vi sitter här och planerar . . .