Hur vet vi att det är dags?
Så tog ett år slut - igen!
Vet inte om jag är så imponerad av tideräkningen vi lever efter. Undrar om vi räknar tiden på så sätt att vi lägger till en dag i taget. Eller om vi alltid lägger en dag till handlingarna i vårt liv. Kanske är det bara ett sätt att ha grepp om var vi är just när vi är just här, just nu.
Kanske är det så att tideräkning är totalt överreklamerat beteende. Vad skulle hända om vi slutade hålla reda på tiden? Skulle vi bli olyckliga?
Det finns tid ändå!
Elementärt
Idag är det tänkt att bli hockey i Leksand för oss. En riktig familjeutflykt kan man säga. För att se Leksand!! Hoppas det går vägen och inte magen är det.
Tobbe ska till farbror doktorn först. Har problem med bihålor som inte vill läka ut och det hindrar verkligen en idrottande tonåring. Han lider och blir frustrerad. Ibland låter det.
Helikopterkörningen går sakta framåt även om inte just jag tränat så mycket. Men såväl Fredrik som Tobias har gjort stora framsteg och numera håller sig helikoptern i luften riktigt länge. Och har så smått börjat ta regi när det gäller att svänga höger eller vänster. Framåt verkar inte gå riktigt bra än, men träning ger färdighet.
Har inte sett mor sedan julafton och det är inte bra. Hon behöver sällskap och behöver få prata. Men det går inte att riskera magsjuka på henne så det får vänta till efter nyår.
Sexton grader kallt. Har upptäckt att vi inte har ett enda element på övervåningen som fungerar. Men vi har ett vackert nyrenoverat kök på bottenvåningen. God mat men kallt att äta. Värmen från nedervåningen drar som en vårvind upp till övervåningen. Ska dra iväg som en vintervind och köpa oss en liten värmefläkt.
Samtliga element ska bytas. Vi bytte två i samband med köksrenoveringen, men det är tiotalet till så det är en kraftfull investering. Vi får vänta till konto fyllt på sig.
Man får vara nöjd med at de skumma elementen är overksamma!
Uppe på tre.
Tre dagars magsjuka tar på krafterna. Det startade natten till annandagen och håller på att klinga ut så sakta nu. Nu vet jag vad vinterkräksjukan betyder.
Först trodde vi det var nötterna.
Sedan att det var något av maten vid julen.
Men eftersom vi var många som käkat av maten och alla mår bra utom jag så var det nog någon på macken eller i affären som smittade mig. Man vet aldrig.
Människofarmen klarade av sitt i god tid före jul så därifrån är det inte. Annars brukar jag skylla på Leo, men se det går inte den här gången.
Men nu är jag på resning igen.
Ett långt bad med klassisk musik och Illustrerad Vetenskap har tagit bort en del av muskelvärken.
Fredrik har varit omskötaren. Han tog hand om mig och kollade upp lite då och då hur jag mådde. Han har haft ganska tråkiga dagar men jag tror nog det tar lite fart för honom inom någon dag.
Sedan är det nyårsfirande i det lugna här hemma. Tillsammans med gamla goda vänner. Det är precis som jag vill ha det. Inget stoj. Inte nu.
Satt och läste gamla brev och skrifter för en stund sedan. Det finns en del man inte vill läsa men bör läsa, en del man vill läsa och bör läsa men det finns också en del man borde kasta oläst. Så är det nog för de flesta av oss.
Nu läste jag det andra skrivit till mig. Men ibland läser jag också det jag själv skrivit. Normalt läser jag aldrig en krönika eller ett kåseri, utan det får bli som det blir. När jag smygläser mina egna alster förstår jag varför. En del är verkligen dåligt. Dålig svenska och kanske ännu sämre ordval ibland.
Fortfarande urusel på att hålla mig i en och samma tidsrymd. Det händer när det hände det som hände när det kommer att hända.
Inte så händigt!
23.58
Nu är det två minuter till julafton.
Har varit och tänt ett ljus på brorsans grav. Så han ser att jag tänker på honom, mer än för ljuset. Han var inte så mycket för mys och pys på det sättet. Men kärleken visade han ändå, på sitt sätt. En dunk eller några korthuggna ord.
Antagligen har han det bra där han är,
bättre än han hade det här.
Jag säger alltid att jag har en bror,
han var taxichaufför men nu är han död.
Men han är för alltid min bror.
Har fler syskon, en bror och två systrar. De lever. Ibland lever de om. Men vi har slutat leva rövare.
I morgon är det julafton. Människofarmen kommer att vara i topptrim. Faster Jennie är på plats. Sitter säkert just nu och dricker vin, äter räkor som hon haft med sig från västkusten och pratar och pratar och pratar. Med Helena. Hon får nog lyssna en del också. Eller så pratar dom samtidigt.
Jonas har gått och lagt sig. Behöver öronen i morgon också.
Tobbe är i sin stuga. Ser säkert film. Fredrik på sitt rum. Spelar sin gitarr. Själv är jag på väg mot sängen och drömmarnas rike.
00.02. Julafton
Hör du mig? Hör du de olika djupen jag skrev om igår? För tre minuter sedan? Det var växlande vindar kan man säga.
Fast allt är vardag. Julafton har jag varit med om några gånger. Grabbarna värderar julafton på nytt sätt. Inte julklappar. För Fredrik gäller julmaten. Han vägrar äta det om det serveras då det inte är jul. För Tobias är det att få vara med familjen, även om han är för sig själv. I sin stuga. Men han vet att vi finns - närma!
Själv vet jag inte vad jag tycker om julen. Gillar maten sådär. Stillheten är viktig. Gillar numera att gå till kyrkan och meditera. Vet inte vad jag gör, men jag sitter där och tänker, går därifrån lugnare på nått sätt.
Jag har gjort ett byte. Släpper iväg tomten till Människofarmen en viss tid mot att få träffa Jennie. Då är jag vinnaren. Länge sedan jag såg henne. Faster Jennie. Barnens hjältinna. Precis blivit trettio år. Bor på västkusten. Har pratat lite längre med henne ett par gånger och känner att hon är en del av Människofarmen.
Gillar också att bara vara. Inte behöva vara social. Ska ta mig tid att inte vara social!
00.08
Man ska inte tänka så mycket, man blir bara fundersam!
Det går inte att öppna - julen står för dörren!
Det är julstök runt omkring mig och Tobbe har flytt fältet. Han har varit borta nästan hela dagen och skiter högaktningsfullt i arbetet runt julen. Inte ens att klä granen verkar locka, något man nästan slagits om att få göra tidigare. Senaste åren har grabbarna gjort det tillsammans, men i år verkar Fredrik få vara ensam herre på täppa.
Det märks på Tobbe att det är något som tynger honom, men som den artonåring han är, kommer man inte honom in på livet så man får veta. Antagligen blir det ingen skillnad heller. Alltså om pappa lägger sig i eller ej. Eller, snarare, det blir bara värre. Tobbe anser, och han har rätt, att pappa är för energisk. I ivern att skydda sonen kan jag ibland göra radikala lösningar, som en man med arton års livserfarenhet har svårt att hänga med på.
Å andra sidan så klarar han sig bra utan att pappa lägger sig i. Jag vet ju att han säger till om det blir för jobbigt. En andel i hans lite småvrånga framtoning är ju också julen och förberedelserna. De går ibland till överdrift.
Själv har jag lärt mig att avvakta och se tiden an. Joo, så är det. De som känner mig har nog svårt att tro det. Men jag har tränat nåra år på att inte lägga mig i olika händelser, även om jag är inblandad. Låt det hända så får vi se.
Julen är annars en längtans tid för mig. Längtar efter harmoni, lycka, ett annat liv. Ett liv jag stod i dörrhålet till men inte hade vett att ta det sista steget. I stället drog jag igen dörren med så stor kraft att den inte går att öppna igen. Kanske vågar jag göra ett försök senare i livet. Vi får se tiden an.
Familjefarmen var hit en stund. Allihop utom pappa Jonas, som fick jobba i stället. Lika glad var nog han. Tre barn drog iväg och utnyttjade grabbarna totalt. Leo spelade piano så att bottenvåningen försökte frigöra sig från kåken och söka asyl hos grannen. Wilma visade stolt mängder av prickar efter vattkopporna på ryggen. Hon sken med hela kroppen och såg ut att vara världens gladaste femåring. Hon går hårt åt Fredrik som inte ser något val än att ställa upp. Amanda, så söt, försöker vara åtta år men det går inget vidare. Hon drar iväg och busar som de andra.
Själv har jag inga problem. Är ju 5-55 så 58 jag är!
Söndag morgon
Om en vecka firar alla landets bin sin jul.
Då är julen för bi.
Det snöade på igår, bara lite, men det blev vitt. Dessutom behagades temperaturen lägga sig på minussidan.
Det är ett plus!
Julklapparna köpta, lite nostalgiskt och vemodigt. Ville köpa mer, som när grabbarna var små. Då överöstes de med paket. Bara hårda paket. I år önskar de sig mjuka. Kalsonger?
Har röjt fram mitt skrivbord här hemma. Det är det skrivbordet jag hade när jag var höjdare på firman i Falun. Fick den när vi la ner kontoret som fristående enhet.. Nu är det snart dags för tippen. Visserligen inte en repa eller skada. Faller på ålder och att jag vill ha ett äldre skrivbord, sånt man hade förr. Gärna med läderinläggning i skivan. Ska leta sånt till våren.
På tal om våren. Då ska cabben fram. Får den inte stå i baren och häcka längre. Dit är det lite mer än fyra månader.
Fick besked om att få göra sista testet inför den stora livsstilsförändringen. Testet, som är ett konditionstest ska göras i mitten av januari. Sedan ska planen fastställas och inget återvändo finns. Min coach tror det tar 7-10 månader innan han kan släppa det allra hårdaste taget om mitt nackskinn.
Livet är tänkt bli mer upplevelserikt och mindre kylskåpsköldskador. Lättrörligare och antagligen lite gladare.
Lyckan får man ordna själv, eller som jag lärt mig, den kommer när den kommer och den går när den går.
Grabbarna undrar åter, vem var tomten?
Så skönt att veta nått de inte vet!
Bakar man bullar till jul?
Har du tänkt på att skinkan är ändan på en gris!
Hur var veckan?
Men nu äre fredag!
Har varit och hälsat på mor. Nya lägenheten på Daljunkaregården i Falun. Äldreboende för de som behöver tillsyn flera gånger om dagen, men är tillräckligt klara i roten för att vilja stänga dörren om sig och ha lite privatliv.
Mamma ser knackigt. Egentligen bara ljus och mörker. Därför är det underligt att hon kan locka på hunden, som en av de anställda har med sig. På flera meters håll börjar hon dutta med hunden.
Fast å andra sidan på fem meters håll säger hon att jag är smal.
Arbetsveckan har varit tuff och givande och krävande.
I övrigt har jag käkat lunch med en vän sedan flera år och som jag hoppas ska bli ännu närmare vän. Trivdes mycket bra tillsammans och vi hann med att åka runt och leta lunchställe och köpa julklappar. Pratade hela tiden, båda två. Mycket trevligt.
I Kista var det också roligt. Trivs verkligen med mina arbetskamrater, alla professionella och riktiga människor. Med känslor och åsikter! Älskar sånt.
Syrran fyllde sextiotvå igår, men ville inte bli uppvaktad, så hon fick ett sms idag med gratulationer i stället. Då uppvaktade jag inte personligen och inte på rätt dag. Det får duga som "inte uppvakta".
Fredrik hemma från Umeå!! Ett lyft! Så otroligt skönt att bara höra att han finns i huset. Spelar gitarr, rör sig och pratar lite. Han gör mig trygg.
Dags att ta ett glas vin och slappa i sof fan.
Vem är tomten - är det en vettig fråga?
Själv sitter jag och tittar ut över ett vackert vinterlandskap. Vita tak och vitt på buskar och träd. Riktig jul ser det ut att bli. Hoppas det håller i sig. Barnen, de små och de stora, behöver uppleva en vit jul. Även att mamma och pappa håller sig vita. Hur roligt tror du att barn tycker det är när mamma och pappa "unnar" sig att det ofta står ett glas vin på bordet, att det ska drickas glögg och jäger lite då och då. En promenad och så var det dags igen. Tror inte det finns ett enda barn som ser fram mot det. Oavsett om det finns problem med i bilden eller inte. Prägla inte barnen med att de ska se vinglas stå framme varenda dag. Eller redan på eftermiddagen.
Har också förundrats över hur många föräldrar som har sina barn inneboende. De är liksom inte fullvärdiga medlemmar i familjen. Själv har jag uppfattningen att alla har lika värde. Man är inte mer värd för att man drar in stålarna. Alla har lika rätt till det en familj äger och förfogar över. Alla kramar, all omtanke, allt skäll och alla tillsägelser. Allt anpassat till familjemedlemmens egna förmåga. Alla följer familjens oskrivna regler. Gäller att dom är välskrivna.
Mina grabbar funderar fortfarande på vem som var tomte när de var små, eller mindre kanske. De har ingen aning och har från gång till annan försökt lista ut det. Ett år var det pappa, sa de före julafton. Så på aftonen när det var så dags, tog jag på mig ytterkläderna och sa att det var dags för en liten promenad.
Aha, tänkte de små lymlarna, nu kommer tomten nog snart.
Och det gjorde han. Hohoho. Finns det några snälla barn här.
Grabbarna höll god min medan tomten klev in i stugan. Men att det var farsan, det var de säkra på.
Tomten gick in och satte sig på sin pall vid granen. Då öppnades altandörren och in klev pappa.
Vicken tur, jag han hem.
Ett annat år var det grannen, norr om oss, ända till de såg att han var för kort. Man kan inte spela lång om man är kort.
De funderar fortfarande.
Tomten själv sitter och myser. Antagligen.
Tack tomten för alla åren du gav oss. Numera har du egna nissar att tomta för.
Andra säger att jag är en riktig tomte.
Det har inget med julen att göra
Barlivet hela vintern
Den ende jag känner som ska stå i baren en hel vinter. Den såg ut att må bra. Röd med svart top. Tände direkt, utan långa förspel och lyste upp i det täta barmörkret. Eftersom den inte ska användas under vintern, ska den ställas av.
Den blir i baren till marken är bar!!
Eftersom det är en nolla som sista siffra ska den besiktigas under vintern. Kontakta bilprovningen för att få en bättre tid. Det gick inte. Körförbudet är oundvikligt. Då ställer vi av cabben och den får koncentrera sig på barlivet i lugn och ro.
Tog en sväng runt när jag ändå var i baren. Vimlade lite med de övriga gästerna, två bilar och en spark. Sparkens tid i baren är på upphällningen för utanför råder full vinter. Ett otroligt vitt vinterlandskap. Man riktigt ser hur sparken vill bli utsparkad.
Bakom bardisken fanns en massa utrustning för att sommartid hålla gästerna svala. Massor av kylutrustning, kapsylöppnare och torktrasor. Stod vid disken och fantiserade mig in i rollen som bartender. Inte illa. Språksam och social. Skulle passa utmärkt. Speciellt som jag räknade med att gästerna mest frågade efter öl, rött eller soda. Så här på landet är SevenUp mycket populärt. Eller Sjupp som man säger. Man dricker några stora klunkar och fyller på med egenproducerad specialdryck. Sånt livar upp.
Efter en stund i fantasins barliv, gick jag och smekte cabben en sista gång, släckte lyset och låste den bastanta logdörren. I bilen stannade jag kvar i nostalgins och fantasins värld en stund. Det är skönt. Tittade ner i slänten på andra sidan vägen och såg att sjön håller på att frysa till. Sjön där jag lärde mig simma. Lärde mig fiska. Blev livräddad efter att ha kantrat med en traktorslang. Blev jagad efter att ha snattat grönsaker hos doktorn som bodde längre bort efter sjön.
Nu har jag suttit vid skrivbordet en bra stund. Håller på att röja. Här ska bli förändringar och då gäller det att ha ordning. Vi får se till sommaren hur förändringarna ser ut. Men ändring det ska jag ha.
Människofarmen dras med sjukdomar. Nu är det mest magarna som fungerar lite speedat. Helena idag. Många besök på toaletten. Man skulle sälja toapapper per meter till henne. Tjuvhåller man bara lite, kan det bli ett bra meterpris. Snabbhetspremie om man river av metern snabbt.
De ska va gött å leva!
Numera är jag i situationen att jag kan fundera filosofiskt. Förr i tiden, förra veckan till exempel, var det ofta nödvändigt att fundera praktiskt.
Det har gått över.
Ett undertecknat avtal gör mig till en fri man. Fri att tänka. Fri att filosofera!
Allt efter som tiden går ska jag sakta glida över till en mer filosofisk tillvaro. Syssla med saker jag tycker om. Våga vägra sånt jag inte gillar att hålla på med. Bli en glidare. Glida runt på den räkmacka jag själv skapat.
Vägra vara negativ!
Vägra problem!
Varenda problem är första steget på en förändring!
Min mor har idag flyttat in på ett äldreboende. I en egen liten lägenhet ska hon nu finna en ny tillvaro. I morse åkte jag till henne för att se hur första natten varit. Fann henne sovandes som en fågelunge i sin gamla fåtölj, som vi körde dit igår. Väckte henne försiktigt och såg hur hon fick liv i kropp och ande och hon var på ett underbart humör. Sovit gott, fått frukost serverad. Alla och allt var underbart.
Mor, som ser ljus eller mörker efter ett långt seende liv, var glad. Glad att hamna någonstans där hon kan kalla det Hemma!
Sånt livar upp en son som snart är äldre än sin mor. Hon är lätt förvirrad men ibland är jag lättförvirrad. Det är skilnad på olika.
Sonen i Umeå ringer. Säger att han inte kommer hem nästa lördag. Han kommer redan på torsdag. Kanske. Sånt blir man glad av.
Sonen den yngre säger när jag kommer hem från mor att han vill till farmor. Bara att vända. Sånt blir man glad av.
I morgon ska jag nog handla julklappar till mina grabbar. Blir lite finare klappar just nu av någon anledning. Inga kalsonger! Fast det behöver de säkert också.
Fredrik sa också att han tvättat på lördag morgon. Måste hinna tvätta en maskin till, sa han. Ska ju snart hem. Förr kom han hem med kassar fulla av smutsiga kläder. Det är skillnad på olika. Sånt blir en far glad över.
Ska ut till cabben, som står i baren, i morgon. Glömt ställa av den och måste titta den i aktern. Skrapa lite och skriva av någon kod.
Blir nog en tur till mor också! Bara för att jag vill!
Just nu mår jag bra i sinnet. Tänker på en vän som jag gjort illa och som gjort mig illa. Hoppas livet far fram snällt med dig!
Faddergala på tv. Vill bli fadder, men vill veta för vem. Ska ordna det till veckan.
Vem är du, gamle vän?
Förresten, vad gör alla människor på stan?
Har dom inget arbete att vara på?
När jag skyndade mig fram vände han sig om och vi fick ögonkontakt. Han lyste upp och såg glad ut, men samtidigt lite förvånad. Kramade om honom och sa att det var länge sedan.
Joo, sa han lite vagt, det var länge sedan. Hur har livet farit fram med dig, frågade han.
Sånt frågar man inte mig ostraffat. Han fick en kortversion på några minuter och jag returnerade frågan. Under några minuter fick jag en lika manligt genomförd genomgång av de senaste åren i hans liv.
Då slår det mig!
Det var inte han jag trodde det var. Det var någon annan. Han pratade om saker jag inte hade en aning om.
Det visade sig att ingen av oss var den vi trodde. Vi ursäktade oss och jag hastade vidare, benen gick men inte huvudet.
Undrar vem det var?
Snabbskitning
Kylan drar ner från nordan.
Snön ligger som ett täcke över misskötta gräsmattor
Cabben står i baren. där det sommartid är logdans
I tjuvdraget i fönstret växer frosten.
Apträdet har aldrig varit naknare.
Bonden släpper ut katten för natten
Katten har ingen svans, gäller att inte ha dörren öppen för länge när det är kallt.
Människorna klär på sig en garderob med kläder
Människorna säger sig njuta av kylan och vintern.
Hade de haft utedass hade de vetat hur man snabbskiter!
Filosofen i naturen
Vi sågs, vi kändes
Det kändes
Ser bilder från Yellowstone. Bisonoxar på prärie.
Levande, karga landskap.
Längtar efter nått.
En strapats.
Har fått visionen av att vandra i skogar, genom djupa dalar.
Som förr.
Att känna naturen. Vara en del av naturen.
Som förr.
Orka vandra, se och uppleva.
Som förr.
En älg, ett rådjur.
Ett träd som dör av hög ålder.
En blomma, ett ax.
Tugga på ett granskott.
Skogen är en kamrat
Lyssnar på skogen
Skogen lyssnar på mig
Hör tystnaden!
Alla fester är inte fester
Ska nog lyssna på några julsånger med Håkan Hagegård också innan dagen ska få sätta lite mer fart. Något besök hos mor ser det inte ut att bli den här helgen. Tendenser till magsjuka råder i mellanpartiet.
Wilma fyllde fem. Likblek av spänning tog hon emot sina presenter och ville genast spela spel, som hon fick, med Tobias.
Lördagen fylldes av dåliga magar hos Människofarmen och för att inte riskera något stannade vi hemma. Blev väl ingenting gjort på lördagen, så idag är det tänkt att det ska sättas fart. Hittills är i alla fall magen igång. Får se om resten av kroppen hoppar igång, men då fordras det nog att magen lugnar ner sig och delar med sig av energin.
Tobbe var på stor fest i Bjursås i fredags. Det skulle drickas pilsner och festas. Det vanliga gänget gjorde sig klara och for iväg. Far skulle inte behöva vara taxi. De skulle bo över. Vi tolvtiden hörde dock Tobbe av sig och ville bli hämtad. Det var inte den fest han trodde och hans kamrater hade stuckit hem med sista bussen. Det missade Tobbe och han hade ingen lust att vara kvar med Bjursingarna. Festen var bland det konstigaste han hade varit med om, sa han.
Pappa klädde på sig, för vid tolvtiden ligger han oftast. Drog igång datorn för att få en bild över var byn låg. Den låg nästan uppe vid Bjursås slalombackar, en bra bit från allfarvägen, även om det är i Bjursås. På glashala vägar slirade jag iväg och och någon anledning körde jag rätt in på rätt gård. Sista hundra metrarna ledd av oväsen från människor i början av tonåren.
Utanför stod en flicka och pojk, där pojken for runt som en smörbit i het stekpanna, medan flickan bara stod stilla, rökte och var söt. Inne i lokalen, övervåningen på någon form av industribyggnad i betong, dånade musiken medan ungefär femton ungdomar låg i tre högar på madrasser. Några artonåriga gossar gjorde sitt bästa för att låta så mycket som möjligt men kom aldrig överens med musikmaskinen hur det skulle låta. Alla jag såg där inne i mörkret var berusade eller uppträdde berusade intill medvetslöshetens gräns. Jag röt "Tobias, jag är här" och gick ut igen. Efter en minut kom Tobbe, med sin kasse öl, som han inte ville dricka i detta sällskap och vi åkte hem.
En trevlig hemresa där vi diskuterade hur det kan bli. Han trodde inte såna här fester fanns.
Pappa visste - har varit med om liknande för fyrtio år sedan. Också långt från allfarvägarna.
Tänk, tänk, tänk!
ty du känner inte hans hemliga sorger."
(Indiskt ordspråk)
Banka lite vett i banken
Vilken räntesänkning det blev igår. 1,75 %. Nästan halvering av styrräntesatsen. Synd bara att bankerna tillåts skära mellan och inte ge oss medborgare vår rättmätliga rättighet. Vid varje räntesänkning har bankerna behållit en slant för sig själva. De vill ha tillbaka sina förlorade slantar från den internationella ekonomiska krisen. Och de tar dem av oss. Knepig inrättning. Bankerna. Förlusterna förorsakas av att de lånat ut pengar utomlands till projekt som skitit sig och så ska vi betala. Tänk om man alltid fick ta ut sin egen inkompetens av andra.
Bankernas medborgerliga etik är tvärställd.
Idag fyller Wilma fem år. Och fortfarande har hon sina duracellbatterier fulladdade. Snacka om batteriprestanda. Hon går fortfarande för högvarv och har inga problem att skapa små tornados lite överallt. Bara för att sedan visa sitt allra sötaste leende. Hennes underbara Vaffö har blivit Varför. Men hon frågar fortfarande. Hela tiden.
Ska dit på sena eftermiddagen för att förhoppningsvis få leka lite. Fast Tobbe ska med och då brukar jag vara totalt utbrädad.
Fredrik sitter just nu med höstens sista tenta. Hoppas det går bra. Han är förkyld och har feber, men har antagligen laddat med några Magnecyl och sportdryck.
Tobbe tog bilen i morse och nu sitter jag här och känner att jag ville åka till kontoret. Fast i går kväll var jag övertygad om att det gick att arbeta hemifrån. Så det är bara att stilla sig.
Nu ska jag ställa mig vid fönstret, se ut över gården och stenmuren, förundras av snöflingorna och tänka positiva tankar om den värld vi lever i. Det är skönt att leva!
Jag snöar in på skratt!
Ser inte ut att vara speciellt kallt. Har inte varit ut än, eftersom jobbet hoppade igång tidigt idag. Finns en del att göra och eftersom det är bland det roligaste jag vet så är det bara att hugga in direkt. Jobba hemifrån gör att man är igång tidigt, vid sjutiden. Inga långa resor direkt.
Liten lunch unnar jag mig i alla fall, alltså trots att jobbet är kul. Det är trevligt att äta. Idag blev det lite köttbitar tillsammans med svamp, olika bönor och grönsaker. Snabbt i upphettad panna. På med kryddor och ät medan det är hett. Tillsammans med två stora klicka grekisk yoghurt.
GI så det skriker om det.
Känns skönt att renoveringen av köket och byggandet av stenmuren är avklarat. Betalade det sista igår. Nu är det julen. Inte så dyr som förr. Grabbarna fick dyra leksaker, de skulle ju passa pappa också. Numera är julkostnaderna halverade, vilket känns mer lagom. Om det nu är ett föräldrafel att ge ungarna för dyra julklappar så är det ett fel jag kan leva med. Större föräldrafel har jag gjort!
Hittade Skrattnet här om dagen. Några axplock de hämtat från läkarjournaler:
- Bejakar rösthallucinationer som sådana som kommer från helvetet eftersom de uppmanar henne att röka sig i hälen.
- Patienten dricker bara svart och grön te; säger sig ha många dåliga erfarenheter av te röd.
- Patienten har ofta svårt att hålla sig på after skit.
- Patienten går alltför regelbundet på toaletten på natten. Jag skriver ut inkonsekvensmedicin.
- Patienten söker för brännskada. Drack hett kaffe, fick påtår.
- Patienten var likblek igår, färgad idag.
- Patienten arbetar som syokonsulent men är annars frisk.
- Patienten befinns kraftigt överviktig när hon gör vågen.
- Hjärtat hoppar över ett slag ibland, men alltmer sällan. Det bekymrar patienten, som säger sig leva på hoppet.
- Patienten har infektion i båda inneröronen och ytteröronen, men mellan öronen har han ingenting.
- Patienten söker för spik i huvudet. Vid operation kapas huvudet då det skymmer sikten.
- Den engelska patienten är förvirrad. Igår trodde hon att jag tänkte kräkas på henne. Hon upprepade "Don't spy on me!" gång på gång.
Det får räcka för idag. Så gör man när man inte är så rolig själv. Kolla skrattnet!
