prometankaren

Tre dagars magsjuka tar på krafterna. Det startade natten till annandagen och håller på att klinga ut så sakta nu. Nu vet jag vad vinterkräksjukan betyder.

Först trodde vi det var nötterna.
Sedan att det var något av maten vid julen.
Men eftersom vi var många som käkat av maten och alla mår bra utom jag så var det nog någon på macken eller i affären som smittade mig. Man vet aldrig.
Människofarmen klarade av sitt i god tid före jul så därifrån är det inte. Annars brukar jag skylla på Leo, men se  det går inte den här gången.

Men nu är jag på resning igen.
Ett långt bad med klassisk musik och Illustrerad Vetenskap har tagit bort en del av muskelvärken.

Fredrik har varit omskötaren. Han tog hand om mig och kollade upp lite då och då hur jag mådde. Han har haft ganska tråkiga dagar men jag tror nog det tar lite fart för honom inom någon dag.

Sedan är det nyårsfirande i det lugna här hemma. Tillsammans med gamla goda vänner. Det är precis som jag vill ha det. Inget stoj. Inte nu.

Satt och läste gamla brev och skrifter för en stund sedan. Det finns en del man inte vill läsa men bör läsa, en del man vill läsa och bör läsa men det finns också en del man borde kasta oläst. Så är det nog för de flesta av oss.

Nu läste jag det andra skrivit till mig. Men ibland läser jag också det jag själv skrivit. Normalt läser jag aldrig en krönika eller ett kåseri, utan det får bli som det blir. När jag smygläser mina egna alster förstår jag varför. En del är verkligen dåligt. Dålig svenska och kanske ännu sämre ordval ibland.

Fortfarande urusel på att hålla mig i en och samma tidsrymd. Det händer när det hände det som hände när det kommer att hända.
Inte så händigt!