prometankaren

Andra advent är här och frukosten ha avätits med tända ljus på bordet, Il Divo sjunger stilla sina sånger från den nyinköpta stereon. Äntligen en stereo som kan ge ljuv musik. Har varit utan sedan Tobbe snodde min sjuttiotalsstereo. Var till Siba och fick fatt i en otroligt billig, och tillräckligt liten maskin med så gott som godkänt ljud. Jag får säkert tillbaka min stereo till sommaren.

Ska nog lyssna på några julsånger med Håkan Hagegård också innan dagen ska få sätta lite mer fart. Något besök hos mor ser det inte ut att bli den här helgen. Tendenser till magsjuka råder i mellanpartiet.

Wilma fyllde fem. Likblek av spänning tog hon emot sina presenter och ville genast spela spel, som hon fick, med Tobias.
Lördagen fylldes av dåliga magar hos Människofarmen och för att inte riskera något stannade vi hemma. Blev väl ingenting gjort på lördagen, så idag är det tänkt att det ska sättas fart. Hittills är i alla fall magen igång. Får se om resten av kroppen hoppar igång, men då fordras det nog att magen lugnar ner sig och delar med sig av energin.

Tobbe var på stor fest i Bjursås i fredags. Det skulle drickas pilsner och festas. Det vanliga gänget gjorde sig klara och for iväg. Far skulle inte behöva vara taxi. De skulle bo över. Vi tolvtiden hörde dock Tobbe av sig och ville bli hämtad. Det var inte den fest han trodde och hans kamrater hade stuckit hem med sista bussen. Det missade Tobbe och han hade ingen lust att vara kvar med Bjursingarna. Festen var bland det konstigaste han hade varit med om, sa han.

Pappa klädde på sig, för vid tolvtiden ligger han oftast. Drog igång datorn för att få en bild över var byn låg. Den låg nästan uppe vid Bjursås slalombackar, en bra bit från allfarvägen, även om det är i Bjursås. På glashala vägar slirade jag iväg och och någon anledning körde jag rätt in på rätt gård. Sista hundra metrarna ledd av oväsen från människor i början av tonåren.

Utanför stod en flicka och pojk, där pojken for runt som en smörbit i het stekpanna, medan flickan bara stod stilla, rökte och var söt. Inne i lokalen, övervåningen på någon form av industribyggnad i betong, dånade musiken medan ungefär femton ungdomar låg i tre högar på madrasser. Några artonåriga gossar gjorde sitt bästa för att låta så mycket som möjligt men kom aldrig överens med musikmaskinen hur det skulle låta. Alla jag såg där inne i mörkret var berusade eller uppträdde berusade intill medvetslöshetens gräns. Jag röt "Tobias, jag är här" och gick ut igen. Efter en minut kom Tobbe, med sin kasse öl, som han inte ville dricka i detta sällskap och vi åkte hem.
En trevlig hemresa där vi diskuterade hur det kan bli. Han trodde inte såna här fester fanns.

Pappa visste - har varit med om liknande för fyrtio år sedan. Också långt från allfarvägarna.